Sång på gång dagen lång! 

Oj vad det sjungs i min tillvaro dessa dagar! Det är riktigt, riktigt roligt!  Sist deltagarna i Feelingkörerna sjöng var i maj månad, på en gemensam avslutningskonsert. ”Nu är det gott att leva”. Då såg det ut så här. Och nu möts vi igen för nya utmaningar. Alla vuxenkörer har dragit igång denna vecka. Alltid lika spännande. 

Och alltid lika fascinerande att SÅ många som inledningsvis betecknar sig som en ”jag-kan-ju-egentligen-inte-sjunga-typ”, bjuder på en konsert som både berör och imponerar och dessutom fyller kyrkan till bredden med åhörare! Och så denna sångglädje…. Ja så klart är jag lite partisk, jag tycker väldigt mycket om mina sångare, men jag är ju inte lomhörd för det! Jag hör ju faktiskt hur fint det låter! Och så här efter mina avslutade påbyggnadsstudier torde jag vara alldeles för välutbildad för att inte kunna avgöra det 🙂 

Egentligen tycker jag väldigt bra om hösten, det är lite som att få börja om på nytt efter ledighet och semestrar. Ändå möter jag ofta hösten med lite vemod… Kanske för att huset är tomt igen, bara gubben och jag som trampar runt.

På sommaren är huset ibland så fullt med folk att det kan se ut så här, en naturlig effekt av att stugan är trång som en skokartong. Så kontrasten blir ju väldigt stor när alla försvinner i ett nafs om hösten. 

Det gäller att hinna utnyttja dem väl innan sommaren är slut bara! Barnarbete är storligen uppskattat av gubben. Vedhögen försvann i ett nafs!

Och helt onödigt att vi gamla utslitna rävar ska slita och släpa för att få ner den tunga gamla skänken i gäststugan när det finns två ramstarka döttrar hemma. Och det syns ju på långt håll vad roligt de har när de får flytta möbler, istället för att småfippla med fingrarna i nån digital sysselsättning. Nej mer analogt råslit till den unga generationen. Det mår de bara väl av!  Är det fler som möter hösten med vemod månne? Eller slår ni klackarna i taket över att den förbannade sommarn som Bengt Sändh sjöng om, är slut? Nåväl, även om det känns lite tomt och vemodigt emellanåt kan jag ju alltid glädjas åt att snöbjörnen står kvar, redo för en ny säsong, där den flirtar och har sig med en snärtig lilja. Och rätt som det är, är det ju sommar igen! Det är faktiskt inte så långt mellan liljor och snöbjörnar som man kan tro. 

26. augusti 2016 av Anna
Kategorier: Augusti 2016, Händer på Noton Music | 7 kommentarer

Ordningen återställd!

Sådärja (klapp) Då var ordningen återställd! Två inlägg gick upp i rök tillsammans med alla era trevliga kommentarer men det är smällar man får ta. Min hemsida var helt rensopad på både bakgrund och bilder efter en helt vanlig ”uppdatering” i helgen. Ingrid som brukar titta in här sa lite försynt att ”kanske webhotellet…” Så långt hade jag inte ens tänkt! Här i familjen är vi ju så vana att göra allting själva, vare sig det handlar om spikar eller studentmössor. På webhotellets hemsida hade de ett foto med en skock glada superheros under rubriken SUPPORT. Så jag tog kontakt med en av de där superhjältarna. Och tänka sig, det fanns på webhotellreceptionen en ”ångraknapp” ! Tjopp! Och plötsligt såg den ut som förut. Att jag sen råkade radera hela mitt konto under några skälvande minuter är en helt annan historia.
IMG_0801
Men nu är det höst. Och ordningen är även återställd när det gäller alla sångkörer. Äntligen slut på onödiga uppehåll och semestrar! Feel Good Kören i kväll tisdag 19.00, Feel Goodkören dagtid i morgon onsdag 15.00, Feel Joykören i Hedemora torsdag 18.30. Och bara att komma och prova på, den som inte sjungit tidigare.

23. augusti 2016 av Anna
Kategorier: Uncategorized | 7 kommentarer

Semesteraktiviteter 3

…och sista semesterveckan tar vid. Har träningsvärk i armar och nacke. Aha, efterverkningar av machetetagen tänker ni, men icke sa Nicke. Nu har jag bytt sysselsättning och står med varmluftspistol i vänsterhand och fönsterskrapa i höger hand och skrapar ren en fönsterkarm och fyra bågar från gammal färg. Roligare kan man ha. Det tar en sån otrolig tid och är så utomordentligt trist och mördande tråkigt. Och ont i rygg och armar får jag! Gnäll, gnäll.  

Och ingen medkänsla från Gubben heller; tänk vad många fönster JAG har skrapat säger han bara. Jaha. Det är inte särskilt roligt med underarbete och ändå måste det göras och göras noga om resten ska bli bra. Så säger gubben i alla fall, som gör allting grundligt och rejält till skillnad från undertecknad som hanterar hela livet med tejp och snören. 

 Mer underarbete. Den här båten ska sjösättas innan sommaren är slut är det tänkt, en trasig gammal båt som en man ville bli av med för längesedan och yngste sonen råkade höra det. (Han med studentmössan.) Han var på den tiden i lågstadieåldern och sa på barns spontana sätt att JAG kan ta den! När han var ännu yngre och inte kunde prata rent drömde han nämligen om en båt med ”juta och jatt” och den där trasiga gamla båten hade både ruta och ratt. Och han fick båten alldeles gratis! Sen dess har den stått på gården som ett pittoreskt inslag och väntat på att den nye ägaren ska bli stor och kunna ge båten den upprustning den förtjänar och nu är det alltså dags! 

Även musicerande kräver ett sorts underarbete, övning, övning och åter övning förstås men även marknadsföring är ett sorts underarbete. Sommarens sista spelning av Elvisbandet i Åmotfors 20 augusti (kom dit vetja!) innebär efterfrågan på affischer. Det är faktiskt bra mycket roligare att göra en affisch än att skrapa fönster! Så då och då har jag tagit en rejäl paus från skrapandet och satt mig vid datorn och knåpat istället. Knåp knåp istället för skrap skrap. Ett mycket roligare sorts underarbete. Och så kan jag ju spara en affisch om jag vill. Titta på den i vinter och tänka, vad FIN den blev.  

Medan det skrapade fönstret till vintern kommer att vara målat, sitta i en husvägg och se ut som om det alltid har suttit där. Problemlöst kommer det att blicka ut mot skogspartiet. Hur jag slet med att skrapa det rent från färg har sedan länge fallit i glömska. Då kan väl nån ta vägarna förbi och säga; men DET DÄR fönstret har verkligen skrapats på ett utomordentligt bra sätt. Vilket underarbete!!!

08. augusti 2016 av Anna
Kategorier: Augusti 2016, Lill-Elvis | 16 kommentarer

Semesteraktiviteter 2

Usch vad snål jag är på inlägg denna sommar. Har notonmusic verkligen ingenting att berätta så här mitt i högsommartid? Sist kunde jag ju berätta om hur det var att ha semester i alla fall. Eller rättare sagt hur man städar vinden. Sen dess har jag intensivjobbat ett par veckor med Bas Fiol & Flöjt och FAKTISKT gjort en del blogginlägg, men på Bas Fiol & Flöjts hemsida. Så jag kanske kan få tillgodoräkna mig dessa? Den som vill kan ju göra en digital road-trip och läsa om hur vi hade det i Malung, Skogs-Tibble, SunneNorrköping ,GrythyttanBålsta och Sala.   Lill-Elvis bandet har också gjort lite utryckningar, senast igår på femtisexans café här i Krylbo. Ett supertrevligt, femtiotalsinspirerat café där Elvis förstås är ett givet inslag men också annat tidstypiskt. Under tre timmar serverades räkmackor och Elvislåtar i en salig blandning. Trevligt så det förslog. 

Kolla in den ständigt fikande damen i ett av café 56ans hörn. Den som byter tåg i Krylbo, eller hoppar av här av annan anledning, kan gärna kika in till Bosse och den fikande damen på en kopp kaffe. De huserar nämligen mitt i det gamla fina stationshuset.   Annars rullar sommaren på, har sin gilla gång liksom. Ännu en semesterperiod har tagit vid och jag snubblar över sysslor som detta utan att riktigt ha förstått hur det gick till. Precis som med vinden i förra inlägget. Rishögen ovan är bara bråkdelen av en rishög som jag i omgångar har kört till tippen. Det hela började med att jag helt oskyldigt passerade en sån här. 

Lite spontant knipsade jag av en sju, åtta grenar på ett ställe där det fanns väldigt mycket grenar, eftersom jag ändå inte hade något särskilt för mig. Kom att tänka på att den elektriska häcksaxen skulle vara kul att testa och innan jag visste ordet av var häcksaxen en elektrisk machete och jag högg mig fram i Amazonas djungel! Ofta är det just så där det går till när jag ostrukturerade människa får något nyttigt gjort! 

Som gjort för att leka Amazonas, eller hur? Nån mer som har semester och vill vara med? Bara att komma hit med det ni har i macheteväg i så fall! Eller har ni egna lekplatser hemma på gården kanske? 
 

01. augusti 2016 av Anna
Kategorier: Augusti 2016 | 10 kommentarer

Semesteraktiviteter

Ligga och såsa och dåsa i hängmattan med en trave böcker och kaffetermos, till fågelkvitter och ljudet från grannens gräsklippare.  Ingen dum sysselsättning på semestern! Precis som en semester ska vara! 

 Men så kom en liten regnskur och då tog jag en sväng upp på vinden för att leta efter videon. Jag ställde undan den någonstans i julas när kören skulle komma hem till oss på lite glögg. Att få in fyrtio pers på lika många kvadratmeter krävde sin planering. En korist per kvadratmeter närmare bestämt. Så vi ställde undan TV och video och fick en lång rad med sittplatser istället. Och den korist som hade kortast ben fick klämma ner sig i barnfåtöljen. Det blev helt perfekt!  

 Men sen den dagen är videon försvunnen! Jag är säker på att jag ställde den på vinden. Men hur jag än har tittat så finns den inte där! I ett hem med lagom många saker där varje sak har sin plats tappar man inte bort en video. Och OM man gör man det, så går man bara runt lite i sitt välstädade hem och då ser man den genast.  

Hahaha så tokigt, skrattar man och lyfter kanske upp den från golvet i sin IKEA garderob där man hade ställt den. Man ser den klart och tydligt, för där hänger bara några skjortor, lite glest och färgsorterat. Men nu bor inte jag i något välstädat hem. Jag bor i ett hem med alldeles för många saker och som är näst intill befriat på ordning och reda. Vår garderob kräver dessutom spännband för att hålla dörrarna stängda. Spännbandet Stadig från IKEA. Men nu när det mulnade på bestämde jag mig för att här skulle letas, en gång för alla.   

In i bråten bara med huvudet före! Japp, det stämmer, detta lilla fönster är dörren in till vinden. Nån annan ingång finns inte, så dykning med huvudet före är inte bara ett bra sätt, utan enda sättet! Och utan att jag begrep hur det gick till så befann jag mig plötsligt mitt i Värsta Stora Vindsröjningen. Fast besluten att fixa en IKEA vind så man hittar sin lilla videoapparat när man har tappat bort den, fylldes sopsäck efter sopsäck, dammsugaren gick varm liksom hela jag där jag gjorde saltomortaler fram och tillbaka genom det lilla vindsfönsteret. Helt otroligt vad man drar på sig! I en familj där alla är kreativa och skapande och dessutom bär på en ”hamster-gen”, blir en mysig gammal vind ett vildvuxet inferno på bara några år!  

Fulaste fyndet: Trodde först det var en råtta!  Kolla råttpälsen under lockarna. Dessutom började plötsligt svansen att sno som en propeller när jag drog i det lilla kopplet! Fruktansvärt! Batteridriven Barbiehund. Riktigt ful och grotesk leksak! Mest nostalgiska fyndet: Fyra hemsydda små dockor, en till varje barn, som barnens mormor Kickan sytt. Små, välpussade och lortiga dök de upp ur en låda. Vad de små varelserna varit med om uppe på vinden de senaste åren törs jag inte tänka på. Barnens morotspurékladdiga munnar som pussat på dockorna under åren måste ju ha lämnat sina spår och vindsmössen måste ha kännt doften på kilometers avstånd. 

Jag googlar febrilt på ”tvätt av walldorfdockor”… Bingo! De kan tvättas! I MASKIN till och med! MEN HELST INTE NÄR BARNEN SER PÅ, står det. Bäst att skynda sig innan den yngste kommer hem från sin musikkurs.

Och videon då, hör jag hur ni ropar…  Jag hittade den! Jag hade lagt den ordentligt i en låda. Men hur i hela friden ska man fatta att det ligger en video i en kartong för pedalbord? Inte ens jag som hade lagt dit den!

Men tack vare mitt tilltag att placera videon i en kartong för pedalbord kan jag nu visa upp en både diskret och avskalad IKEA vind! Fler som hamnat i röjartagen på semestern?

28. juni 2016 av Anna
Kategorier: Juni 2016 | 18 kommentarer

Äpplet faller inte långt från trädet…

Sjungom studentens lyckliga dar… hördes skalla över residensstaden Falun förra helgen. Särskilt vackert klingade den naturligtvis från Musikkonservatoriets balkong där yngste sonen gick ut. Här sjöngs den både flerstämmigt OCH vackert! Jag har ofta hört den sjungas ofrivilligt flerstämmigt, glatt och frejdigt men inte så njutbart kanske. Moderns röntgenblick lyckades zooma in sonen mellan ett par svarvade balkongpelare. Det var den sista studenten av våra fyra så lite nostalgiskt kändes det allt.  

 

Om man nu granskar sonens studentmössa så ser man att den har en annan toning än kamraternas. Med tanke på föräldrahemmets nivå beträffande renlighet och städning skulle man vid första anblicken och på lite avstånd kunna tro att den har hunnit få ett lager damm över sig, men så är icke fallet. Äpplet faller inte långt från trädet. På samma sätt som fadern i förra inlägget började smida egna spikar för att spika fast trägolvet i gäststugan, så har sonen knåpat ihop sin egen studentmössa. Knåpat ihop är fel uttryck. Det är ingen papperslöjd det handlar om utan han har sytt den på maskin, alldeles på egen hand! På modernt språk kallas detta för DIY. Do It Yourself.  

 Eftersom den där genen inte kommer från mig var jag mäkta imponerad. Men var hittade du den gula blomman? Sonen tittade på mig som om jag var tappad bakom en vagn. Gjort så klart! Men…hur visste du hur du skulle göra? Tittade på Olas mössa. Jaha… Man tittar lite här, provar lite, tittar lite där och så DIY!!! Men OM jag nu skulle ha dristat mig till att ha försökt, skulle undersidan av skapelsen vara ett virrvarr av trådar, ofållade fransiga kanter eftersom man ändå har den på huvudet hela tiden.  Vi lyfter på hatten….

 No comments!!!

Fler som sytt sin egen studentmössa? Med ett regnbågsmönstrat foder… 

 Appropå DIY börjar följetongen ”Gäststugan” gå mot sitt slut… Eller snarare mot sin början kanske.  

 Med förenade krafter har vi lagt sista handen vid målningen av väggar. Här målar Englandsdotten panelen en sista gång. Till och med undertecknad blev betrodd att måla, men under gubbens stränga order om hur linoljefärg hanteras. Tunna, tunna lager färg som långsamt och omsorgsfullt stryks in längs träets färdriktning… Inget slabb och hafs alltså. Men resultatet kan vi kika på i nästa inlägg! Trevlig helg på er! (Här smattrar regnet på takplåten under snedtaket där jag sitter.)

18. juni 2016 av Anna
Kategorier: Alla våra röda hus, Juni 2016 | 14 kommentarer

Långsamhetens lov…

…sjunger vi här hemma. Om nån undrar. 

För inte så länge sedan skämtade en bekant att hon hade haft tankar på att skicka hit arga snickaren. Hem till oss och alla våra röda hus… Det är ju ingen hemlighet att vi aldrig blir klara. Och våra hus ligger alldles intill vägen längs en omtyckt och vacker promenadväg utefter älven, så det är inte omöjligt att fler har slagits av tanken. ”Stackars människor”, kanske de tänker. Aldrig får de tummen ur och blir klara. Man skulle skicka dit arga snickaren så det blir lite fart på det hela.”  

 Jag har aldrig sett programmet ”arga snickaren” man jag tror att det är en arg snickare som kommer hem och härjar med en för att man inte är färdig med saker och ting. Som sjunger deadlinens lov helt enkelt. Säkert bra sånger de med, men här hemma sjungs alltså långsamhetens lov. Det spännande med långsamhetens sånger, när alltså deadlinen är sekundär, är att nya idéer tillåts att träda över tröskeln.  Och ny kunskap med dem. Som när tanken dyker upp om det faktiskt skulle gå att göra egna stora fina klippspikar av ett gäng små klippspikar som ändå bara ligger och skräpar?  

  Den blivande gäststugan för hemvändande vuxna barn är nästan färdig men det saknas alltså lite större klippspik till de breda golvplanken. Det är där jag tror att arga snickaren öppnar munnen och skriker STOPP i lagens (deadlinens) namn! För självklart tar det längre tid att göra egna än att åka och handla en påse klippspik på något av de byggnadsvårdsställen som finns i faggorna. 

Eftersom arga snickaren aldrig dök upp, fast vi satt här och väntade, så åkte ässjan, stenkolet och ett gäng tillvaratagna småspikar fram en mulen och småtrist försommardag. Och vips (eller om jag ska vara ärlig, efter diverse svordomar och några misslyckanden) så fanns det spik så det räckte till golvet i gäststugan. 

 Arga snickaren får vråla bäst han vill om han kommer. Fint blir det och roligt är det när det blir ”riktigt gjort”… Att gäststugan som de hemvändande barnen skulle sova i inte är färdig så här till sommarferierna är en annan sak. Och de hemvändande vuxna barnen är heller inte särskilt förvånade, de tar en filt och rullar ihop sig i nåt ledigt hörn, som de alltid har gjort. Fridens liljor på er! 

07. juni 2016 av Anna
Kategorier: Alla våra röda hus, Juni 2016 | 12 kommentarer

Mellan hägg och syrén

Nähäpp…om jag skulle ta och klämma ur mig ett litet inlägg så här mellan hägg och syren fast tiden är knapp.  

Tre avslutningskonserter och en student ligger framför mig så jag vet vad jag har att göra de närmsta veckorna! För två år sedan, när jag påbörjade körpedagogutbildningen, gav jag mig själv ett strängt ”projektförbud”. Inga nya barnböcker, inga nya sånger, inget tecknande, inget skapande överhuvudtaget. Skapande fungerar väldigt ”uppslukande” på mig. Så det där ”uppslukandet” ville jag ge studierna och så har det fått vara.  IMG_4440 

Mitt lilla ”växthus”, där jag planterar idéer och projekt bommades resolut igen. BOM! Stängt på grund av studier! Men NU är det snart över. Tjoho! Ett enda tillfälle kvar! Gubben och jag firade genom att packa lilla blå bussen och åka på tur! Varje år brukar vi göra en eller två lite längre researchturer genom Sverige. Vi fotograferar, hämtar inspiration och idéer, gör vettiga inköp, ett och annat ovettigt också för den delen och pratar om vad vi ska göra på notonmusic. Och så pratar vi om vad vi INTE ska göra på notonmusic och skriver ner allting. Vi är så ordentliga. Och så turas vi om att vara ordförande och sekreterare.  Kontoret har vi med oss. Här har ni vårt mobila kontor, trevligt eller hur? Ibland känns något beslut väldigt bekant och när jag bläddrar bland anteckningarna på ipad kan det visa sig att redan vi beslutade det för tre år sedan! Fast vi hade glömt det! Det är lite senilvarning på notonmusic allt som oftast. Men de där turerna gör att vissa projekt liksom får fart. Jag tror att det är bra att byta miljö ibland! Att inte kliva runt i samma spår dag efter dag.   Man behöver få lite vidvinkel på tillvaron helt enkelt. Som här! Vilken vy! Och havet lurar där bakom förstås….IMG_9357Annat i tillvaron behöver istället detaljgranskas. Som här! Kolla elskåpet till höger om dörren. Nån måste ha tyckt att det var fult och sytt ett överdrag som harmonierar med huset. Hokus pokus förvandlades det till ett hus i miniatyr! Får mig att tänka på mitt mycket användbara favorituttryck; Make roses by shit! Användbart när saker inte blir som man tänkt sig, det blir på ett annat sätt! Och ibland mycket bättre! Ha en trevlig arbetsvecka! 

23. maj 2016 av Anna
Kategorier: Händer på Noton Music, Maj 2016 | 17 kommentarer

Avslut (lördagstema)

Avslut kan vara förfärligt trist. Men också alldeles underbart. Det beror sig på. Livsrummet föreslår att vårens sista ”temaskriv” om lördagarna ska handla om avslut. Skolavslutningen – när sommarlovet stod för dörren minns jag som ett alldeles underbart avslut. Skolan och jag var inte alltid helt kompatibla med varandra.   Doften av hägg, utslagna syrener, liljekonvaljer i backarna och bäst av allt, en 33 cl sockerdricka som väntade där hemma. Jo då, en läsk om året vankades det under min barndom och det var till avslutningsdagen. Och så den oändliga räckan av skollediga dagar….

Men avslut kan också vara en sorts milstolpar i livet. Som när sista ungen tar studenten. Vår yngsta, av fyra kreativa esteter, går ut skolan om några veckor och det är verkligen ett tydligt avslut. Det känns lite som om det är gubben och jag som tar examen. Nu ska vi inte överglänsa sonen, det är hans dag och porten ut till vuxenlivet, men gubben och jag borde åtminstone få en liten medalj av något slag.  (Här går de, far och son.)Tänk att vi röriga och organisatoriskt katastrofala personer har lyckats lotsa fyra blivande samhällsmedborgare genom skoltidens labyrintartade irrfärder. Det är möjligt att de klarade av det mesta av egen kraft men vi har absolut varit med på ett hörn. 

Minnen bubblar upp till ytan; som när gubben var gräsänkling och försov sig när äldsta dottern precis börjat första klass. Han var ensam hemma utan bil med hennes tre yngre syskon. Han ringde taxi, satte henne i baksätet på den och vinkade iväg henne till skolan. En traumatisk upplevelse minns hon det som.   Men idag bor hon och försörjer sig i England. Vem vet vad den där taxifärden grundade? 

Och så gällde det att hålla reda på vilka veckodagar det skulle packas gymnastikpåsar för att slippa ännu ett bekymrat telefonsamtal från gymnastikläraren. Och vems var nu den röda gympapåsen och vems var den gröna så man inte skickade med sonen balettkjolen och dottern brorsans shorts. Och när alla fyra var hos olika dagmammor och vi råkade glömma kvar en! En som klättrade upp i soffan bredvid dagmammans man på kvällen. Nämen är du kvar Ola? Bäst vi ringer mamma och pappa!  För att inte tala om alla utflykter! Ska ni ha matsäck!!! Fasen! Affären stänger om en kvart! Och alla möten. Föräldramöte i kväll!!! I kväll!?! Nån sån lapp har inte vi fått! Nej högsta betyg i föräldraskap beträffande ordning och reda har vi inte fått. 

Visserligen är det ett bra tag sen typen av ovanstående scenarion utspelade sig. Senaste åren har det mest handlat om att swisha pengar, agera taxirörelse samt bistå med mat och husrum.  Ingen av barnen är dock intresserad av de mängder av skiftande goda råd som vi mer än gärna bistår med alldeles kostnadsfritt! Men nu tar han studenten! Den sista. Och tycker vi ska ta med oss den här kattungen hem från besöket i Halland. Då kan han gosa med den när han kommer hem och hälsar på tycker han.  Jo tack och bock för den! Den är kvar i Halland kan jag avslutningsvis upplysa! 

 ”Avslut” är som sagt fyndigt nog det avslutande temat för våren. Vad andra skrivit om avslut finner ni nedan. Så nu blir det till att hitta på egna teman under sommaren. Titta gärna in här då och då så får ni se hur det går med den saken. 
Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

07. maj 2016 av Anna
Kategorier: Lördagstema, Maj 2016 | 18 kommentarer

Färglös upplysning (lördagstema)

Upplysningsvis blev det lite ”färglöst” här inne förra lördagen när vi skulle skriva över temat färg. En ledsam begravning kom emellan, men den blev å andra sidan ett möte mellan vänner som inte hade träffats på fyrtio år. En märklig och sällsam upplevelse och väldigt fin trots allt. Den som gick ur tiden var helt klart färgstark, en person som försvann alldeles för tidigt och under tråkiga omständigheter. Livet är väldigt krokigt och labyrintartat ibland och en låga kan slockna om än andra lågor finns runt omkring. Liv tänds och släcks men kärleken består. Det behöver man tänka på ibland. Denna vecka föreslår Livsrummet att vi ska skriva om ”upplysning”.

Så nu till lite gladare upplysningar. I morgon till exempel ska mina körsångare konsertera med självaste Py Bäckman. En kändiskonsert! Det ni! Vi ska sjunga en massa gamla godingar som Stad i Ljus, Leonard Cohens Hallelujah med svensk text av Py, Gabriellas sång står på agendan förstås och mycket annat. Det ska verkligen bli jätteroligt, kören har laddat hela våren (jag med för den delen). Här står stolarna och väntar att lyftas upp på gradänger. Sen saknas bara körsångarna. Och så Py då och pianisten Rune.
En verkligt spännande upplysning kan ju vara att jag har raggat killar hela våren för att fylla upp tomma stolar i bas och tenorstämmorna. Jag höll till och med en liten bas & tenorkurs på åtta veckor med ett tiotal handplockade män och på söndag kommer några av dem att stå där högst upp på gradängerna med övriga män och sjunga. Precis som Agent 007 har rätt att döda, har dessa basar och tenorer rätt att göra en ”Mr Bean” om det skulle behövas.  

Och vad är nu en ”Mr Bean” i körsammanhang? Jo, upplysningsvis: Man lyssnar på grannen, mumlar efter bästa förmåga där man inte riktigt har kläm på stämman och så tar man i för kung och fosterland på refrängen, tex i Halleluja. Mr Bean har gestaltat alldeles ypperligt hur det kan gå till i körer ibland. Efter dessa upplysningar i stort och smått önskar jag er en fortsatt trevlig helg och önskar förstås att ni kunde komma och lyssna på konserten allesammans, men biljetterna tog slut inom ett dygn! Inte ens alla i kören hann få biljetter till sina anhöriga! 

Men övriga som trofast temaskriver på lördagarna, denna vecka över ”upplysning”, finner ni nedan! 

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

23. april 2016 av Anna
Kategorier: April 2016, Lördagstema | 20 kommentarer

← Äldre inlägg