Semesteraktiviteter

Ligga och såsa och dåsa i hängmattan med en trave böcker och kaffetermos, till fågelkvitter och ljudet från grannens gräsklippare.  Ingen dum sysselsättning på semestern! Precis som en semester ska vara! 

 Men så kom en liten regnskur och då tog jag en sväng upp på vinden för att leta efter videon. Jag ställde undan den någonstans i julas när kören skulle komma hem till oss på lite glögg. Att få in fyrtio pers på lika många kvadratmeter krävde sin planering. En korist per kvadratmeter närmare bestämt. Så vi ställde undan TV och video och fick en lång rad med sittplatser istället. Och den korist som hade kortast ben fick klämma ner sig i barnfåtöljen. Det blev helt perfekt!  

 Men sen den dagen är videon försvunnen! Jag är säker på att jag ställde den på vinden. Men hur jag än har tittat så finns den inte där! I ett hem med lagom många saker där varje sak har sin plats tappar man inte bort en video. Och OM man gör man det, så går man bara runt lite i sitt välstädade hem och då ser man den genast.  

Hahaha så tokigt, skrattar man och lyfter kanske upp den från golvet i sin IKEA garderob där man hade ställt den. Man ser den klart och tydligt, för där hänger bara några skjortor, lite glest och färgsorterat. Men nu bor inte jag i något välstädat hem. Jag bor i ett hem med alldeles för många saker och som är näst intill befriat på ordning och reda. Vår garderob kräver dessutom spännband för att hålla dörrarna stängda. Spännbandet Stadig från IKEA. Men nu när det mulnade på bestämde jag mig för att här skulle letas, en gång för alla.   

In i bråten bara med huvudet före! Japp, det stämmer, detta lilla fönster är dörren in till vinden. Nån annan ingång finns inte, så dykning med huvudet före är inte bara ett bra sätt, utan enda sättet! Och utan att jag begrep hur det gick till så befann jag mig plötsligt mitt i Värsta Stora Vindsröjningen. Fast besluten att fixa en IKEA vind så man hittar sin lilla videoapparat när man har tappat bort den, fylldes sopsäck efter sopsäck, dammsugaren gick varm liksom hela jag där jag gjorde saltomortaler fram och tillbaka genom det lilla vindsfönsteret. Helt otroligt vad man drar på sig! I en familj där alla är kreativa och skapande och dessutom bär på en ”hamster-gen”, blir en mysig gammal vind ett vildvuxet inferno på bara några år!  

Fulaste fyndet: Trodde först det var en råtta!  Kolla råttpälsen under lockarna. Dessutom började plötsligt svansen att sno som en propeller när jag drog i det lilla kopplet! Fruktansvärt! Batteridriven Barbiehund. Riktigt ful och grotesk leksak! Mest nostalgiska fyndet: Fyra hemsydda små dockor, en till varje barn, som barnens mormor Kickan sytt. Små, välpussade och lortiga dök de upp ur en låda. Vad de små varelserna varit med om uppe på vinden de senaste åren törs jag inte tänka på. Barnens morotspurékladdiga munnar som pussat på dockorna under åren måste ju ha lämnat sina spår och vindsmössen måste ha kännt doften på kilometers avstånd. 

Jag googlar febrilt på ”tvätt av walldorfdockor”… Bingo! De kan tvättas! I MASKIN till och med! MEN HELST INTE NÄR BARNEN SER PÅ, står det. Bäst att skynda sig innan den yngste kommer hem från sin musikkurs.

Och videon då, hör jag hur ni ropar…  Jag hittade den! Jag hade lagt den ordentligt i en låda. Men hur i hela friden ska man fatta att det ligger en video i en kartong för pedalbord? Inte ens jag som hade lagt dit den!

Men tack vare mitt tilltag att placera videon i en kartong för pedalbord kan jag nu visa upp en både diskret och avskalad IKEA vind! Fler som hamnat i röjartagen på semestern?

28. juni 2016 av Anna
Kategorier: Juni 2016 | 18 kommentarer

Äpplet faller inte långt från trädet…

Sjungom studentens lyckliga dar… hördes skalla över residensstaden Falun förra helgen. Särskilt vackert klingade den naturligtvis från Musikkonservatoriets balkong där yngste sonen gick ut. Här sjöngs den både flerstämmigt OCH vackert! Jag har ofta hört den sjungas ofrivilligt flerstämmigt, glatt och frejdigt men inte så njutbart kanske. Moderns röntgenblick lyckades zooma in sonen mellan ett par svarvade balkongpelare. Det var den sista studenten av våra fyra så lite nostalgiskt kändes det allt.  

 

Om man nu granskar sonens studentmössa så ser man att den har en annan toning än kamraternas. Med tanke på föräldrahemmets nivå beträffande renlighet och städning skulle man vid första anblicken och på lite avstånd kunna tro att den har hunnit få ett lager damm över sig, men så är icke fallet. Äpplet faller inte långt från trädet. På samma sätt som fadern i förra inlägget började smida egna spikar för att spika fast trägolvet i gäststugan, så har sonen knåpat ihop sin egen studentmössa. Knåpat ihop är fel uttryck. Det är ingen papperslöjd det handlar om utan han har sytt den på maskin, alldeles på egen hand! På modernt språk kallas detta för DIY. Do It Yourself.  

 Eftersom den där genen inte kommer från mig var jag mäkta imponerad. Men var hittade du den gula blomman? Sonen tittade på mig som om jag var tappad bakom en vagn. Gjort så klart! Men…hur visste du hur du skulle göra? Tittade på Olas mössa. Jaha… Man tittar lite här, provar lite, tittar lite där och så DIY!!! Men OM jag nu skulle ha dristat mig till att ha försökt, skulle undersidan av skapelsen vara ett virrvarr av trådar, ofållade fransiga kanter eftersom man ändå har den på huvudet hela tiden.  Vi lyfter på hatten….

 No comments!!!

Fler som sytt sin egen studentmössa? Med ett regnbågsmönstrat foder… 

 Appropå DIY börjar följetongen ”Gäststugan” gå mot sitt slut… Eller snarare mot sin början kanske.  

 Med förenade krafter har vi lagt sista handen vid målningen av väggar. Här målar Englandsdotten panelen en sista gång. Till och med undertecknad blev betrodd att måla, men under gubbens stränga order om hur linoljefärg hanteras. Tunna, tunna lager färg som långsamt och omsorgsfullt stryks in längs träets färdriktning… Inget slabb och hafs alltså. Men resultatet kan vi kika på i nästa inlägg! Trevlig helg på er! (Här smattrar regnet på takplåten under snedtaket där jag sitter.)

18. juni 2016 av Anna
Kategorier: Alla våra röda hus, Juni 2016 | 14 kommentarer

Långsamhetens lov…

…sjunger vi här hemma. Om nån undrar. 

För inte så länge sedan skämtade en bekant att hon hade haft tankar på att skicka hit arga snickaren. Hem till oss och alla våra röda hus… Det är ju ingen hemlighet att vi aldrig blir klara. Och våra hus ligger alldles intill vägen längs en omtyckt och vacker promenadväg utefter älven, så det är inte omöjligt att fler har slagits av tanken. ”Stackars människor”, kanske de tänker. Aldrig får de tummen ur och blir klara. Man skulle skicka dit arga snickaren så det blir lite fart på det hela.”  

 Jag har aldrig sett programmet ”arga snickaren” man jag tror att det är en arg snickare som kommer hem och härjar med en för att man inte är färdig med saker och ting. Som sjunger deadlinens lov helt enkelt. Säkert bra sånger de med, men här hemma sjungs alltså långsamhetens lov. Det spännande med långsamhetens sånger, när alltså deadlinen är sekundär, är att nya idéer tillåts att träda över tröskeln.  Och ny kunskap med dem. Som när tanken dyker upp om det faktiskt skulle gå att göra egna stora fina klippspikar av ett gäng små klippspikar som ändå bara ligger och skräpar?  

  Den blivande gäststugan för hemvändande vuxna barn är nästan färdig men det saknas alltså lite större klippspik till de breda golvplanken. Det är där jag tror att arga snickaren öppnar munnen och skriker STOPP i lagens (deadlinens) namn! För självklart tar det längre tid att göra egna än att åka och handla en påse klippspik på något av de byggnadsvårdsställen som finns i faggorna. 

Eftersom arga snickaren aldrig dök upp, fast vi satt här och väntade, så åkte ässjan, stenkolet och ett gäng tillvaratagna småspikar fram en mulen och småtrist försommardag. Och vips (eller om jag ska vara ärlig, efter diverse svordomar och några misslyckanden) så fanns det spik så det räckte till golvet i gäststugan. 

 Arga snickaren får vråla bäst han vill om han kommer. Fint blir det och roligt är det när det blir ”riktigt gjort”… Att gäststugan som de hemvändande barnen skulle sova i inte är färdig så här till sommarferierna är en annan sak. Och de hemvändande vuxna barnen är heller inte särskilt förvånade, de tar en filt och rullar ihop sig i nåt ledigt hörn, som de alltid har gjort. Fridens liljor på er! 

07. juni 2016 av Anna
Kategorier: Alla våra röda hus, Juni 2016 | 12 kommentarer

Mellan hägg och syrén

Nähäpp…om jag skulle ta och klämma ur mig ett litet inlägg så här mellan hägg och syren fast tiden är knapp.  

Tre avslutningskonserter och en student ligger framför mig så jag vet vad jag har att göra de närmsta veckorna! För två år sedan, när jag påbörjade körpedagogutbildningen, gav jag mig själv ett strängt ”projektförbud”. Inga nya barnböcker, inga nya sånger, inget tecknande, inget skapande överhuvudtaget. Skapande fungerar väldigt ”uppslukande” på mig. Så det där ”uppslukandet” ville jag ge studierna och så har det fått vara.  IMG_4440 

Mitt lilla ”växthus”, där jag planterar idéer och projekt bommades resolut igen. BOM! Stängt på grund av studier! Men NU är det snart över. Tjoho! Ett enda tillfälle kvar! Gubben och jag firade genom att packa lilla blå bussen och åka på tur! Varje år brukar vi göra en eller två lite längre researchturer genom Sverige. Vi fotograferar, hämtar inspiration och idéer, gör vettiga inköp, ett och annat ovettigt också för den delen och pratar om vad vi ska göra på notonmusic. Och så pratar vi om vad vi INTE ska göra på notonmusic och skriver ner allting. Vi är så ordentliga. Och så turas vi om att vara ordförande och sekreterare.  Kontoret har vi med oss. Här har ni vårt mobila kontor, trevligt eller hur? Ibland känns något beslut väldigt bekant och när jag bläddrar bland anteckningarna på ipad kan det visa sig att redan vi beslutade det för tre år sedan! Fast vi hade glömt det! Det är lite senilvarning på notonmusic allt som oftast. Men de där turerna gör att vissa projekt liksom får fart. Jag tror att det är bra att byta miljö ibland! Att inte kliva runt i samma spår dag efter dag.   Man behöver få lite vidvinkel på tillvaron helt enkelt. Som här! Vilken vy! Och havet lurar där bakom förstås….IMG_9357Annat i tillvaron behöver istället detaljgranskas. Som här! Kolla elskåpet till höger om dörren. Nån måste ha tyckt att det var fult och sytt ett överdrag som harmonierar med huset. Hokus pokus förvandlades det till ett hus i miniatyr! Får mig att tänka på mitt mycket användbara favorituttryck; Make roses by shit! Användbart när saker inte blir som man tänkt sig, det blir på ett annat sätt! Och ibland mycket bättre! Ha en trevlig arbetsvecka! 

23. maj 2016 av Anna
Kategorier: Händer på Noton Music, Maj 2016 | 17 kommentarer

Avslut (lördagstema)

Avslut kan vara förfärligt trist. Men också alldeles underbart. Det beror sig på. Livsrummet föreslår att vårens sista ”temaskriv” om lördagarna ska handla om avslut. Skolavslutningen – när sommarlovet stod för dörren minns jag som ett alldeles underbart avslut. Skolan och jag var inte alltid helt kompatibla med varandra.   Doften av hägg, utslagna syrener, liljekonvaljer i backarna och bäst av allt, en 33 cl sockerdricka som väntade där hemma. Jo då, en läsk om året vankades det under min barndom och det var till avslutningsdagen. Och så den oändliga räckan av skollediga dagar….

Men avslut kan också vara en sorts milstolpar i livet. Som när sista ungen tar studenten. Vår yngsta, av fyra kreativa esteter, går ut skolan om några veckor och det är verkligen ett tydligt avslut. Det känns lite som om det är gubben och jag som tar examen. Nu ska vi inte överglänsa sonen, det är hans dag och porten ut till vuxenlivet, men gubben och jag borde åtminstone få en liten medalj av något slag.  (Här går de, far och son.)Tänk att vi röriga och organisatoriskt katastrofala personer har lyckats lotsa fyra blivande samhällsmedborgare genom skoltidens labyrintartade irrfärder. Det är möjligt att de klarade av det mesta av egen kraft men vi har absolut varit med på ett hörn. 

Minnen bubblar upp till ytan; som när gubben var gräsänkling och försov sig när äldsta dottern precis börjat första klass. Han var ensam hemma utan bil med hennes tre yngre syskon. Han ringde taxi, satte henne i baksätet på den och vinkade iväg henne till skolan. En traumatisk upplevelse minns hon det som.   Men idag bor hon och försörjer sig i England. Vem vet vad den där taxifärden grundade? 

Och så gällde det att hålla reda på vilka veckodagar det skulle packas gymnastikpåsar för att slippa ännu ett bekymrat telefonsamtal från gymnastikläraren. Och vems var nu den röda gympapåsen och vems var den gröna så man inte skickade med sonen balettkjolen och dottern brorsans shorts. Och när alla fyra var hos olika dagmammor och vi råkade glömma kvar en! En som klättrade upp i soffan bredvid dagmammans man på kvällen. Nämen är du kvar Ola? Bäst vi ringer mamma och pappa!  För att inte tala om alla utflykter! Ska ni ha matsäck!!! Fasen! Affären stänger om en kvart! Och alla möten. Föräldramöte i kväll!!! I kväll!?! Nån sån lapp har inte vi fått! Nej högsta betyg i föräldraskap beträffande ordning och reda har vi inte fått. 

Visserligen är det ett bra tag sen typen av ovanstående scenarion utspelade sig. Senaste åren har det mest handlat om att swisha pengar, agera taxirörelse samt bistå med mat och husrum.  Ingen av barnen är dock intresserad av de mängder av skiftande goda råd som vi mer än gärna bistår med alldeles kostnadsfritt! Men nu tar han studenten! Den sista. Och tycker vi ska ta med oss den här kattungen hem från besöket i Halland. Då kan han gosa med den när han kommer hem och hälsar på tycker han.  Jo tack och bock för den! Den är kvar i Halland kan jag avslutningsvis upplysa! 

 ”Avslut” är som sagt fyndigt nog det avslutande temat för våren. Vad andra skrivit om avslut finner ni nedan. Så nu blir det till att hitta på egna teman under sommaren. Titta gärna in här då och då så får ni se hur det går med den saken. 
Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

07. maj 2016 av Anna
Kategorier: Lördagstema, Maj 2016 | 18 kommentarer

Färglös upplysning (lördagstema)

Upplysningsvis blev det lite ”färglöst” här inne förra lördagen när vi skulle skriva över temat färg. En ledsam begravning kom emellan, men den blev å andra sidan ett möte mellan vänner som inte hade träffats på fyrtio år. En märklig och sällsam upplevelse och väldigt fin trots allt. Den som gick ur tiden var helt klart färgstark, en person som försvann alldeles för tidigt och under tråkiga omständigheter. Livet är väldigt krokigt och labyrintartat ibland och en låga kan slockna om än andra lågor finns runt omkring. Liv tänds och släcks men kärleken består. Det behöver man tänka på ibland. Denna vecka föreslår Livsrummet att vi ska skriva om ”upplysning”.

Så nu till lite gladare upplysningar. I morgon till exempel ska mina körsångare konsertera med självaste Py Bäckman. En kändiskonsert! Det ni! Vi ska sjunga en massa gamla godingar som Stad i Ljus, Leonard Cohens Hallelujah med svensk text av Py, Gabriellas sång står på agendan förstås och mycket annat. Det ska verkligen bli jätteroligt, kören har laddat hela våren (jag med för den delen). Här står stolarna och väntar att lyftas upp på gradänger. Sen saknas bara körsångarna. Och så Py då och pianisten Rune.
En verkligt spännande upplysning kan ju vara att jag har raggat killar hela våren för att fylla upp tomma stolar i bas och tenorstämmorna. Jag höll till och med en liten bas & tenorkurs på åtta veckor med ett tiotal handplockade män och på söndag kommer några av dem att stå där högst upp på gradängerna med övriga män och sjunga. Precis som Agent 007 har rätt att döda, har dessa basar och tenorer rätt att göra en ”Mr Bean” om det skulle behövas.  

Och vad är nu en ”Mr Bean” i körsammanhang? Jo, upplysningsvis: Man lyssnar på grannen, mumlar efter bästa förmåga där man inte riktigt har kläm på stämman och så tar man i för kung och fosterland på refrängen, tex i Halleluja. Mr Bean har gestaltat alldeles ypperligt hur det kan gå till i körer ibland. Efter dessa upplysningar i stort och smått önskar jag er en fortsatt trevlig helg och önskar förstås att ni kunde komma och lyssna på konserten allesammans, men biljetterna tog slut inom ett dygn! Inte ens alla i kören hann få biljetter till sina anhöriga! 

Men övriga som trofast temaskriver på lördagarna, denna vecka över ”upplysning”, finner ni nedan! 

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

23. april 2016 av Anna
Kategorier: April 2016, Lördagstema | 20 kommentarer

Flykt (lördagstema)

Flykt. Det är Livsrummet som föreslår att vi ska skriva om FLYKT denna lördag.  Jag associerar direkt till gummibåtarna på Medelhavet. De drunknade barnen. Att vara nödd och tvungen, med fara för sitt eget och sina barns liv, att kliva ner i en gummiflotte och gå ett högst osäkert öde till mötes… Något värre kan jag knappast tänka mig. Jag förstår att alternativet är värre, annars skulle människor inte göra det, valet står mellan att gå under i hemlandet eller ge barnen en möjlig framtid…   Jag har ju en tydlig ”Filifjonka-gen” och den brukar visa sig. Som när jag skulle åka på Estonia med niomånaders dottern och hur tanken på att ”något skulle hända” liksom dunkade inne i mitt huvud… Vad gör jag om båten sjunker? Vad gör jag med lilla dottern? Och hur jag intalade mig med all kraft att båtar funkar inte så. Båtar sjunker inte. Så är det bara. Och vi sjönk förstås inte. Detta var våren -94. Men några månader senare sjönk faktiskt Estonia. Att tvingas ge sig ut med sina barn i en gummiflotte… Det säger en del om alternativet för ”flyktingarna”, människorna som antagligen tänker precis samma tanke som jag tänkte, fast under helt andra omständigheter. ”Vad gör jag om…”. Vem som tvingas ner i en flotte och vem som lever trygg på torra land, det kan nog inom några decennier förändras ganska drastiskt. Sa Filifjonkan. Sen finns ju flyktmekaniskmer av mindre dramatisk art. Som när deadlineuppgifter hopas på rad och man börjar med att sortera böckerna i bokhyllan efter bokstavsordning.  Eller läsa receptböcker. Eller skriva ett blogginlägg som inte direkt har högsta prioritet utan ligger på nöjessidan… Så med dessa flyktiga tankar passar jag på att önska er alla en trevlig helg och som vanligt går det bra att läsa vidare på temat ”flykt” om man klickar på länkarna nedan där ”lördagsbloggarna” är listade! Själv ska jag ta itu med min deadlinelista! 

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

09. april 2016 av Anna
Kategorier: April 2016, Lördagstema | 12 kommentarer

Förpackning (lördagstema)

En uppsats eller skrivuppgift ska levereras i särskild förpackning! Det vet alla som har brottats med en sådan! Det är Livsrummet som föreslår att vi ska skriva om förpackning denna vecka. Själv ägnar jag denna helg åt att sy ihop ett litet arbete i körmusikhistoria vars arbetsnamn är ”I’ts raining men”. Det handlar om män och körsång. Rubriken är cynisk. Verkligheten är den att det inte alls regnar män i de svenska amatörkörerna, det duggar i bästa fall och rekryteringen underifrån åldersmässigt är ytterst knaper. Så det ska jag skriva och reflektera omkring. Och det ska levereras i särskild förpackning som sagt. Lite bakgrund, några frågeställningar som ska bearbetas och så en rejäl diskussion om det hela på slutet. Detta förpackningsarbete gör att leveransen av ett yvigare blogginlägg uteblir denna vecka! 

Istället kommer här ett par bilder, en blåsippa som just krypit ut ur sin förpackning… 

 och ett par tussilagobebisar som ännu inte kläckts utan ligger kvar i sin ludna förpackning! Glad vår på er! 

Andra som skriver om förpackningar denna småkyliga aprillördag finner ni nedan!

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

02. april 2016 av Anna
Kategorier: April 2016, Lördagstema | 18 kommentarer

Glad påsk – Hemma hos…mig! (Lördagstema)

Två rubriker i en, får det bli denna påsklördag som nu har hunnit bli påsksöndag och därmed påskdag. Pensionären på ön, Birgitta har myntat de båda lördagstemana, ”hemma hos” och ”Påsk”. ”Påsk hemma hos mig” får därmed temat bli. Dagen startade som hos er andra med ”sommartid”, vilket innebar att morgonen blev väldigt tidig eftersom kyrkokören skulle sjunga i Avesta kyrka. Den ambitiösa körledaren (läs undertecknad) hade kommenderat alla att vara där kvart över nio. För säkerhets skull slängde jag iväg ett gruppmess till alla. Kom ihåg sommartid! Alla var där i tid, inklusive körledaren. Men nog kändes det i hela kroppen att det var tidigt! Trots det levererade kören den ena pampiga sången efter den andra, med stor känsla och inlevelse. Är det påskdag så är det. Då ska man sjunga till livets ära. Vi gick trallande in till Husby Brudmarsch. Under tiden som vi sjöng kläddes altaret i vitt och med blommor och tända ljus, efter att ha stått avklätt och naket sedan skärtorsdagen. Stämningsfullt!  När jag kom hem hade värsta västanvinden varit på besök. Mitt fina påskris låg omkullvräkt och spred påskstämning på trappan efter bästa förmåga. I år får påskriset husera ute eftersom jag inte tycker att det får plats i vår lilla stuga. Först ställde jag det på köksbordet, men efter att vi fått en gren i ögat varje gång vi lutade oss över tallriken för att stoppa i oss ägg och sill så hamnade det på trappen. Och där gör det sig bra! De fina små äggen är hemmagjorda skapelser. Just det här fina tror jag Farmor Astrid har knåpat ihop på den tiden som hon fortfarande såg och kunde handarbeta.  Efter att ha rätat upp påskriset och lagt en sten i krukan kunde jag ju inte låta bli att vara ute en liten stund och gå ner till älvkanten. Isen har smält, men på vår sida som inte är södersida, brukar en kant av isen ligga kvar ganska länge. Det låter så otroligt fint när vattnet kluckar mot iskanten. Och så kom det här herrskapet och hälsade på (frun ville inte vara med på bild).  Det var lite mer linslus över Herr Knipa. Paret kommer varje år och bygger bo någonstans i närheten. Var, vill de inte berätta. Håll med om att Klara-Fina verkligen tagit sig sedan hon fotade korksvan i somras.  Jag fick riktig vårfeeling och släpade fram de gamla plank som jag sparat efter sommarens stora ”projekt fiskegården” när vi röjde ren hela den nedre älvrimpan från gammal kompost och gamla virkeshögar. Vi har inte använt den nedre delen av gården särskilt mycket eftersom vi har varit rädda att barnen ska drunkna. Men nu, när de är 27, 25, 23 och 20, så känns det mycket lugnare. 

 Gissa om vi kommer att sitta här om vårkvällarna och ljuga ikapp, jag och gubben. Ha nu fina fortsatta påskdagar allesamman och här nedan har ni övriga som skriver om påsk om ni inte har fått nog av påsken redan! 

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

27. mars 2016 av Anna
Kategorier: Lördagstema, Mars 2016, Uncategorized | 15 kommentarer

Vintersport! (Lördags-tema)

Det är sällan det blir så mycket vintersport för min del. Min personlighetstyp är mer den som drar upp benen under sig i soffan, hugger en bok eller annat läsbart, tänder en knastrande brasa och så en kopp te eller kaffe till. Fast vi hade ju med oss skidorna till sommarhuset i vintras, det hade vi. Här ser ni beviset! 

 ÅKTE med dem gjorde vi också!  

Se själv hur elegant vi spårat i den djupa snön! Rakt genom skogen! Sist vi åkte dit, planerade vi faktiskt en skridskofärd eftersom isen låg blank och fin här hemma. Så LITE  vintersportiga är vi allt. Men havsviken var täckt av snö. Och där stod vi snopna med skridskorna dinglandes i händerna utan skidor med oss. Någon vecka senare gav sig gubben ut på loppisjakt och titta vad han fyndade! Skidor och pjäxor som vi ska ha i sommarhuset för jämnan.Här är mina! En äkta vintersportare garvar väl ihjäl sig vid åsynen av dessa antika brädlappar men det bjuder jag på. Nu kommer vi aldrig någonsin att komma dit en strålande vinterdag utan att kunna åka skidor, för att skidorna är kvar hemma. I ärlighetens namn skulle jag nog kunna ha mina vanliga där för jämnan, de till vänster på översta bilden, moderna tingestar från 70-talet, eftersom jag aldrig åker skidor hemma. Men andan kan ju falla på! Numera kan jag inte skylla på att jag inte har skidor i alla fall.

Annars har vintersportandet senaste dagarna bestått i nån sorts ”stafett”, där jag och Lilla Blå Bussen har kuskat fram och tillbaka genom olika vinterlandskap på frilansuppdrag, varvat med ”vanliga jobbet”. Tidigt tisdag morgon åkte jag hemifrån strax efter sju på morgonen för att möta upp en lågstadieklass i det vintervackra Garpenberg.  (Dalarna)Jag hade ändrat tiden på grund av min influensa och antagligen svävat i feberyra. Skolklassen var nämligen på väg bort när jag kom! Jag skulle inte vara där förrän på torsdag! Det innebar att jag skulle till helt andra skolor! Jag hade blandat ihop dagarna! Som tur var löste det sig eftersom dessa skolor började en timme senare. (Grrrr, jag hade kunnat sova en timme till!!!) men det var bara att sladda runt med bussen och åka in till Hedemora istället. Därefter väntade en musikgrupp i Fagersta (västmanland) och när den var slut så väntade ytterligare två körer hemma i Avesta. Hemma 21.30.Tidigt nästa morgon var det bara att veva igång Lilla Blå bussen igen med fulladdad kaffetermos för en heldag i Örebro (Närke) på körledarutbildningen. Sen styrde vi kosan hemåt och avslutade dagen med en körövning med glada kyrkokören här hemma. Trevligt, men inte hemma förrän 21.30. Torsdag morgon var det dags att åka iväg till Garpenberg IGEN, nu den rätta dagen! Sen gasen i botten till Dala-Husby några mil bort och därefter till Långshyttan ytterligare nån mil bort. Sen var det bara att åka hem till barnkörerna i Avesta och avsluta dagen med att åka till Hedemora för att träffa glada Feel Joy-kören som inte fått sjunga på tre veckor pga av influensa och sportlov! Hemma redan 21.00!!!

Håll med om att det är en hel del stafettkänsla över det hela, bortsett från att jag inte har lämnat ifrån mig stafettpinnen en enda gång. Men så här tokigt långa och fyllda dagar blev det när flunsan slog till och jag fick lov att ta igen det jag inte kunnat levererera så att säga. Tre tolvtimmarsdagar efter varann! Men NU är jag ledig i dagarna tre!   

Så här fint sken solen över Dalälven när jag klev upp i morse och jag bestämde genast att jag inte tänker vintersporta det minsta, utan bara lata mig och ha det bra! Den som vill inspireras till vintersport tittar istället med fördel in hos nedanstående skribenter och bloggare och ser vad de har att berätta på detta uppfriskande tema som Pensionären på ön, Birgitta, har föreslagit!

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

12. mars 2016 av Anna
Kategorier: Lördagstema, Mars 2016 | 29 kommentarer

← Äldre inlägg