Midsommarrapport! 

Tänk att midsommarhelgen redan är passerad, jag tycker aldrig att jag riktigt hinner med den, kanske för att jag är så dålig på att ”fira” den. Bästa midsommaren, om man frågar mig, är att bara få ta det lugnt hemma, plocka lite sommarblommor och sätta i en glasburk, öppna ett par sillburkar, koka färskpotatis med dill och så hälla upp en liten nubbe. Sen är jag rätt så nöjd med firandet. Gubben är lika dan. Lika barn leka bäst. Sen jobbade jag ju, jag hade fullt upp med min nya roll som musikkompetent konfirmandledare! Men själva midsommarafton var jag faktiskt ledig! Hur var det att vara konfirmandledare på Sicilien då? I det senaste inlägget hade jag ju sån resfeber att jag till och med strök juldukar! Det blev en mycket innehållsrik vecka, intensiv så det förslog. Det första vi fick göra, jag och ungdomsprästen, var att bege oss till Vittoria för att införskaffa en gitarr! Ingen av oss kunde tyska eller italienska och de som hjälpte oss kunde inte engelska. Nu var ju inte gitarren beroende av det som tur var, så det gick ju att prova sig fram. Och medelhavet levererade förstås, det är helt otroligt vad mäktigt havet är, det bredde ut sig precis nedanför gården i Scoglitti där vi bodde. Här under taket hade vi våra arbetspass och tillbringade den allra mesta tiden. Många samtal utspelades om livet och döden, relationer och kärlek och vad dop, uppståndelse och korsfästelse kan betyda för nutidsmänniskan. Ibland blev det en tur in till byn för att konfirmanderna skulle få inhandla nödvändigheter som salta chips och läsk. Längre utflykter vävdes samman med lektionspassen. Som en tur till Etna…Här blev det högläsning av skapelseberättelsen och evolutionsteorin. Nu höll vi nästan på att blåsa bort så det kanske inte blev riktigt som vi hade tänkt oss. ”Vaaaaa?” ”Vaaaarde ljuuuuuus!!!” ”Vi hööör inte!!!” Det var nästan så illa. Kepsar och papperslappar virvlade bort över Etnas toppar! 

En annan tur gick till templen i Agrigento. I hur hög grad dessa historiska vingslag engagerade tonåringarna är svårt att säga. Bad och lek hägrade förstås allra mest och de flesta dagar blev det tid för minst ett sådant pass. Annars hade det varit grymt! Och varje kväll log solen sitt allra varmaste rödaste leende och sa Gonatt, vi ses i morgon. Sen rullade den ner som ett rött litet klot bakom havshorisonten klockan 21 sisådär. Konfirmanderna rullade inte till kojs förrän bra många timmar senare! 

Efter den här innehållsrika veckan fortsatte konfirmandarbetet på hemmaplan och söndagen efter midsommar var det dags för nära och kära att sluta upp i den idylliska Grytnäs Kyrka där jag själv konfirmerades som ung. Och vi framförde sånger som vi övat in till tonerna från den i Vittoria inköpta gitarren (som dock lämnades kvar på gården inför kommande konfirmandgrupper).Men nu är alltså konfirmanderna ordentligt konfirmerade enligt konstens alla regler och vi som ledde det hela kan pusta ut (liksom konfirmanderna själva). Och nu står en efterlängtad semester och bankar på dörren. 

Fast det förstås, för den musikkompetenta konfirmandledaren väntar ett tiotal spelningar med Bas Fiol och Flöjt! Så det är bara att putsa upp silverflöjten och börja öva! 

26. juni 2017 av Anna
Kategorier: Juni 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 14 kommentarer

Juldukar… innan juli ens har börjat! 

Ja, det är alldeles sant! Jag stryker juldukar! Men det har sina randiga skäl och rutiga orsaker. I morgon bitti tar jag och några kollegor från mitt jobb i svenska kyrkan vårt pick och pack och drar iväg till Sicilien med en grupp ungdomar. Konfirmationsläger står på agendan. Läger på Sicilien är något man har haft ganska länge men det är första gången jag följer med. Musikalisk kompetens står det i mitt pass. Att sjunga tillhör lägerlivet, inte minst på konfirmationsläger. Väldigt roligt att de släpar med mig, för lite motsträvig var jag till en början. Och det är här juldukarna kommer in.  Jag får sån förskräcklig resfeber när jag ska resa, jag är inte det minsta globetrotter. Jag stryker frenetiskt alla juldukar som legat i strykkorgen sen i julas. Putsar silver och koppar! Bara för att bearbeta de facto att jag ska ut och resa! Jag älskar att vara hemma. Jag sörjer att syrenerna kommer att vara överblommade när jag kommer hem. Min lilla favorit-ros har precis slagit ut. Och jag håller ju på med min nya uteplats! Och vem ska nu kriga mot sniglarna i sommarthrillern Sniglarnas Krig här hemma? 

Ja, ja, jag vet. Jag hör era samfällda rop om hur trevligt det kommer att bli.  Birger Sjöberg sjöng ju det ljuva Italien och de små citronträdens lov i sina visa ”Jag längtar till Italien”. Så det ska bli riktigt väldigt spännande att se vad Italien kan erbjuda en som till och med föredrar att plocka sniglar på hemmaplan! 

En liten tröst inför resan är att den vita syrenen redan har börjat krokna efter regn och blåst. 

Men bortsett från själva resandet ser jag självklart fram mot att umgås med ett stort gäng unga i en hel vecka! Jag kommer att föryngras minst ett decennium! 

11. juni 2017 av Anna
Kategorier: Juni 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 14 kommentarer

Mellan hägg och syren…

Maj månad, häggen är utslagen och tiden ”mellan hägg och syren” är inne. Uttrycket kommer från, säjs det, att en skomakare stängde sin butik under just denna tid. Så himla klokt, tänker jag. Det finns ingen vackrare tid än den när häggen och björkarna slår ut. Klart man ska vara ledig då! Men skomakaren jobbade så klart inte i musikbranschen.
Det händer så otroligt mycket på kulturfronten i maj månad landet runt, Avesta inget undantag. Det är konserter, det är utställningar, det är det ena med det andra och hur gärna man än vill, hinner man inte gå på allt, särskilt inte om man är involverad i konserter och annat själv. Att ”stänga” denna tid som musiker eller dyl. skulle vara som att stänga mellan ”adventsljus och nyårsfyrverkeri” och låta folk sjunga och spela Hosianna, Sankta Lucia och Tomtegubbar på egen hand medan kantorn eller musikläraren går hem, pimpar huset med julbelysning, tomtar och valsar runt till julmusik från CD spelaren.

Men visst vore det fint att bara få dra runt hemma i trädgården just nu, rensa rabatter, gräva för nya uteplatser, ta en tupplur i hängmattan och skotta ut kompostjord lite här och lite där. Den fina tulpankudden fick jag av körsångare för att jag skulle vila ut ordentligt efter alla duster med dem! Och den har jag börjat använda flitigt! Dessvärre har jag denna sommar något ”jobb relaterat” inbokat varje vecka tror jag. Utom en vecka som faktiskt är helt tom. Men det är ju väldigt mycket mer luckor i schemat än annars. Tur att jag trivs med det jag gör!

För när jag säjer Hej och Glad sommar till mina körsångare, ser jag faktiskt fram mot att träffas igen för nya utmaningar. Här är en filmsnutt från när Feelingkörerna sjunger på årets vårkonsert, ”kärlek kan förändra allt”. Budskapet i sången, får sammanfatta årets vackraste tid, den mellan hägg och syren.


Om nån undrar över den stora blaffan ”wondershare” i bilden beror det på ett konverteringsprogram jag använde för att få filmen spelbar på min dator. Finns kanske smartare sätt, men nu fick det bli så här. Lennart Söderström filmade låten.

23. maj 2017 av Anna
Kategorier: Maj 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 23 kommentarer

Feelingkörernas vårkonsert 2017…

Och hur gick det med intåget i sommarhagen, körkonserten som gick av stapeln den lördag 6 maj. Det gick SÅ bra. På denna bild ser det ut som om körsångarna står i räta vinklar, det visar övningen inför själva ”intåget”, men vinklarna är en synvilla. Vi var så många att jag fick knäppa tre bilder och ”klistra ihop” för att få med alla. Det var det enda jag hann ta kort på, jag skulle egentligen ha velat fota mer från den här fantastiskt roliga dagen, men eftersom jag hade fullt fokus på konserten och allt praktiskt runt omkring blev det inte av. Tur att andra knäppte kort…på körledaren tex. En lätt hysterisk körledare, iklädd blommor och blader! Även körsångarna blev uppmanade att ikläda sig blomsterprakt eftersom körledaren tyckte att vi, efter bästa förmåga, skulle gestalta en livslevande sommarhage på scenen! Och titta vilken blomsterprakt kören lyckades skapa! Dessa härligt öppensinnade sångare som hänger på alla mina infall. Jag tycker verkligen att det syns med vilken glädje de bjöd in till konsert! Det är inte omöjligt att det kan bjudas på ett litet filmavsnitt också vad det lider. De två bilderna från konserten är tagna av Anders Evald Lundell.

Och nu är det ett låååångt uppehåll tills vi sparkar igång i slutet av augusti igen. Vad körledaren gör när kören går hem för sommaruppehåll? Ja det får jag väl hålla er underrättade om, men jag fick lite sommarpresenter som nog kommer att komma väl till pass 🤗

12. maj 2017 av Anna
Kategorier: Körsång, Maj 2017 | 9 kommentarer

Feelingkörernas vårkonsert 2017 – Intåg i sommarhagen! 

Just nu pågår intensivt förberedelsearbete inför Feeling-körernas stora vårkonsert. Feelingkörerna har verkligen ökat i omfång sedan starten.  Avesta församling drog igång den första Feel Good Kören 2008, med undertecknad som körledare. Då var vi sjutton pers. Idag är vi tre körer och sammanlagt 170 sångare, så det kommer att bli en STOR kör när vi sjunger in sommaren på lördag! Samma sånger, samma koncept, samma körledare. Och samma energiska sångglädje! Att varje körsångare hamnar rätt på respektive körgradäng är inget som görs med vänster hand när man är över hundra pers vill jag lova. Stämmor ska stå tillsammans och helst ska man få stå bredvid de man brukar stå och sjunga med! De flesta låtar sjunger vi tvåstämmigt, flera trestämmigt och någon enstaka fyrstämmigt. Så det är mycket att tänka på! Men det blir lön för mödan, vid lunchtid kommer en cateringfirma med mat och det brukar behövas! Efter lunch kör vi ett genrep, därefter kaffepaus och sen är det dags att släppa in publiken. Så här såg vi ut när vi sjöng i julas! Även om det blir en lång och påfrestande dag så brukar den vara fylld av SÅ mycket energi och glädje och SÅ roligt att få bjuda publiken på sångerna vi övat under hela året. Nu är det bara en vecka tills vi äntrar gradängerna! 

Körsångarna ska också efter bästa förmåga gestalta BLOMMOR på en blomsteräng! Tänk er gamla skoltiders blå och gula papperskragar till sommaravslutningen. Här föregår körledaren med gott exempel (eller snarare skräckexempel), jag har börjat rota i min teatergarderob. Den här hatten med blad hängde på ett mikrofonstativ och gestaltade träd för några år sen. Lite sjaviga ser bladen ut tycker jag… liksom körledaren själv denna lediga lördag. Men jag har ju en vecka på mig att fräscha till både blad och resten! 

Hur som helst! Konserten blir i form av musik-café i Avestaparken lördag den 6 maj 2017 kl 16.30. Insläpp från klockan 16.00. Man köper en fikapåse vid entrén för 50 spänn, hembakat fika av kyrkokören Cantores som är där och serverar. Kan det bli bättre? Ja, det skulle vara lite allsång då och det ska vi nog kunna ordna! Vi har ju tre eminenta musiker med oss! Eldar Levgran, Cliff Sjursvens och Per Norman. Kom dit du också! Och ta med grannar, släkt och vänner till södra Dalarnas gladaste vårkonsert! 

29. april 2017 av Anna
Kategorier: April 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 15 kommentarer

Gult – veckans rubrik.

Det är dags för veckans rubrik och det är Birgitta, Pensionären på ön, som har valt temarubriker för april. Och rubriken GULT är ju verkligen passande, så här inför påsk. Min favoritfärg är faktiskt ockra-gul eller guldockra. Den var vanlig i äldre svensk bebyggelse, ofta på fönsterbågar och dörrar tex. Antagligen för att det var en av dåtidens ”billigaste” pigment. Och eftersom det finns ett visst intresse här hemma för just äldre bebyggelse så har vi förstås guldockra på både dörrar och fönsterbågar på flera av våra åtta röda hus.. Guldockra är nästan lite magisk . Om man tex blandar färg själv, passar den till nästan allt. Är man inte nöjd med en färgnyans och tillsätter lite guldockra -hokus-pokus- så blir det genast bättre! 

Just idag har jag landat hemma efter ett intensivt kör-läger dygn med 28 körbarn i åldrarna 8-16. Kollegan i grannförsamlingen, Heléne och jag har precis börjat bearbeta våra unga korister inför att de ska medverka i det stora körverket Carmina Burana som vi sätter upp till hösten. Så det var inga schlagers som stod på repertoarlistan precis utan åttio år gammal konstmusik som framförs på latin och ”gammeltyska”. Men vi hade SÅ roligt och det gick SÅ bra.  ”Det är ju jättekul att sjunga på latin” kvittrade en av de yngsta och faktum är att mycket av musiken och de latinska texterna blir lite suggestiv och nästan lite som Harry Potter magi. Vi leker ju fram väldigt mycket av det här och har MINST lika kul som barnen. Så när vi körde hem efter detta inspirerande helgpass, strålade vi ikapp som två solgula tussilago, Heléne och jag. Och det fick bli mitt bidrag till rubriken GULT. Länkarna nedan går till andra som har skrivit över temat GULT denna vecka.

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

09. april 2017 av Anna
Kategorier: Alla våra röda hus, April 2017, Körsång, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 19 kommentarer

Gröna växter

…och blommor ska det skrivas om under veckans rubrik har Matfreaket bestämt. Det är ingen dum rubrik så här i slutet av mars. För nu kliar det i fingrarna på alla grönfingrade varelser. Själv har jag inte ett endaste grönt finger! Sticklingar stod på Textildotterns lista över saker hon ville ha när vi kommer till Dals Långed. Och det kunde jag åstadkomma trots avsaknad av gröna fingrar. Nu har vi levererat dessa sticklingar men även köksbord, stolar och en ansenlig mängd lådor efter hennes farmor. I gengäld ska vi ha med oss katten Greta hem! Inget dumt byte.

Särkilt som Greta påstår sig ha gröna tassar. Också! Hjälpreda i textilt arbete står överst på hennes meritlista. Hon är lite som Lotta på Bråkmakargatan som kan ALLT! Det är nåt med den här gröna växten som inte stämmer, säjer hon. Lämnar måttbandet en stund och granskar tulpanbuketten ingående.Den har svans… men som inte ens rör sig det minsta. Hmmmm…..Vad händer om man rycker lite i svansen måntro…?Eller rentav sätter snurr på hela den häringa blåa kastrullen! Och…DÄR kom lagens långa arm och satte stopp för hela experimentet. Typiskt! 

Puss på nosen! Lite fredspipa efter experimentet… och bye bye matte! För nu är det dags att krypa in i kattburen och rulla med kattmormor och kattmorfar tvärs genom Dalslands skogar in i Dalarnas skogar! Fler som skriver om blommor och gröna växter denna vecka hittar ni i listan nedan! 

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

26. mars 2017 av Anna
Kategorier: En katt som heter Greta, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 25 kommentarer

Sången i våra hjärtan! 

Tänk att det är så roligt att sjunga när man är riktigt många. Avesta kyrka visade sig från sin allra vackraste sida den här soliga marssöndagen när det var dags för en Hela Kyrkan Sjunger session igen. Kärlek kan förändra allt var temat för allsången. Det finns hur mycket sånger som helst som passar in på temat och vi hade tryckt upp 100 sånghäften. Ändå räckte det inte. Det var över 150 personer i kyrkan som hade samlats, bara för att få sjunga tillsammans.  Det finns ett gammalt utryck ”sången ädla känslor föder” som jag har funderat mycket över sedan jag började arbeta med körer. För jag ser så otroligt mycket glädje och positiva känslor som flödar under körkvällarna, så att ädla känslor föds stämmer ju verkligen. Kanske att de ”ädla känslorna” i själva verket är oxytocinet, ett lugn-och-ro-hormon som utsöndras vid massage eller amning och som även frigörs vid sång? Det finns nämligen en hel del forskning på det här området! I så fall flödade oxytocinet under valven i Avesta kyrka i går kväll! Spännande! 

Att Celestakören för andra gången framförde min sång om kattungen, men på engelska denna gången, var förstås lite extra roligt. Den funkar verkligen jättebra och låter jättebra trots att den egentligen är SÅ enkel i sin uppbyggnad. Jag tror jag måste testa den i vuxenkörerna nån gång! Vuxna kan också behöva sjunga om kattungar. Jag tror att oxytocinet flödar lite extra då! 

20. mars 2017 av Anna
Kategorier: Körsång, Mars 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken., Om våra produkter | 23 kommentarer

Kvinnokraft i mars månad

Veckans rubrik ansvarar Matfreaket för. Jag gör som vanligt en habrovinkel, knyter ihop de två senaste veckorubrikerna och berättar från min horisont.

Mars månad är, som hos alla andra, redan halvvägs gången. Här flyger svanarna skränande över dalälven och småfåglarna väcker mig om morgnarna med sitt energiska kvitter. Gubben och jag gjorde en Sverigeresa genom landet förra helgen och kunde konstatera att mars månad i Dals Långed ser ut så här. 

Medans mars månad i Malmö ser ut så här! På en och samma helg! Själv hann jag inte ens med februari månad! Den bara försvann! Jag hade nämligen tänkt publicera körnot nummer två, steg-kanon i D-moll, i februari.

Det tar mer tid än vad man tror att göra trycksaker helt klara. Jag talar om det för mig själv varenda dag, men tänk jag lyssnar aldrig! Med den här sången var det dessutom så att när den var helt klar och färdig för tryck, korrekturläst och hela baletten, så hittade jag en inspelning, bara några veckor gammal, där jag hade gjort vissa förbättringar. Men det hade jag glömt bort! Det var bara att dra i nödbromsen, öppna notskrivningsprogrammet på datorn och föra in förbättringarna. Nästan som att vara tillbaka på ruta ett, eftersom allt behövde korrekturläsas igen!

Nåväl, vad är den här nya för sång nu då? Om en hundvalp kanske? Den förra handlade ju om en kattunge! Nej nu handlar det om livet! Om att lämna och gå vidare. Från början skrev jag den till en avgångsklass på Sjöviks Folkhögskola där jag jobbade. Sen kom jag på att den var väldigt användbar och att det var synd att den skulle ligga och damma i en låda. Och den är ju faktiskt ständigt aktuell i sitt innehåll. Uppbrott av olika slag tillhör livet.

    Lämna en plats för att gå till nåt annat –
    Du som just tyckte att du hade landat!
    Men varje steg är ett kliv till nåt nytt.
    Därför, våga släpp taget när tiden har flytt.
    Och så ser du faktiskt mycket längre
    om du vågar flyga, 
    dina vingar bär dej på livets alla färder.
    och om du skulle hisna när du kliver steget;
    lyssna till ditt hjärta – livet är ditt eget.

Dessutom går det att sjunga den i kanon och så kan man under tiden som man sjunger ”förflytta sig” i rummet på lite olika sätt. Så den är lite busig eftersom många körsångare helst vill sitta still och sjunga. ”Ska jag rusa runt på kören skulle jag ha valt gymnastik” kanske någon fräser lite argsint. Men jag måste säga att jag har väldigt toleranta och öppensinnade sångare. De hänger med på det mesta! 

Så NU är den äntligen klar, körnot nummer två. Känns bra mycket bättre att ha två notutgåvor på notavdelningen än en. Nu ska jag samla ihop min kvinnokraft och ta itu med den tredje så här i mitten av mars månad. Ha en trevlig helg alla läsare och en trevlig arbetsvecka därefter. Vad andra skriver om när det gäller kvinnokraft och mars hittar ni nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

17. mars 2017 av Anna
Kategorier: Egenutgivarens vånda och ve., Händer på Noton Music, Mats 2017, Produkter, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 16 kommentarer

Retro & Mat

Då blir det två rubriker igen! Förra veckans rubrik var RETRO. Denna vecka är MAT på tapeten. Vad kan passa bättre än att bjuda in till brorsans och min korvtillverkning!?! Kan det bli mer RETRO än att tillverka egen korv? Visserligen har Matfreaket(månadens värd) både vegetarian och vegan med i underrubriken, så jag hoppas att ingen misstycker att jag kommer släpande på tolv meter KORV! Allätare fanns också med som underrubrik! Kolla in Mor Anna i Älvbro! Detta hemknutna korvknippe skulle få Mor Alma i Katthult att blekna av avund! Jag ser ganska nöjd ut, eller hur? Men vadan detta? Ena veckan tillverkas det visor, körnoter ser dagens ljus och så splafs, tolv meter KORV! Jo, våren 2015 fick jag nämligen nöjet att gå på korvkurs med brorsan. Jag skrev om det HÄR och när kursen var över var brorsan och jag helt överens om att detta hädanefter skulle bli vår melodi. Nu skulle här göras korv MINST en gång om året. Men sen tog det två år innan vi gjorde slag i saken. Då hade jag ordnat köttkvarn och brorsan själva korvstoppningsmojängen och så skapade vi plats i almanackan en helg,  införskaffade fjälster och övriga ingridienser samt en flaska vin, för si så var det på kursen. Där svävade alla kursdeltagare runt i blå plastutrustning med ett vinglas i handen, lite sektvarning över det hela när man ser det så här på bild. Men fin-fin korv blev det. Och det blev fin-fin korv även denna helg! Vi laddade upp med bunkar, skärbräda, vassa knivar och köttkvarn. Helladdade försökte vi entusiasmera även den yngre generationen – EGEN korv! Fattar ni hur stort!?!  Men njae… några tag med kvarnen, sen var legot mer intressant. Tonåringen, som fick i uppdrag att steka små provbitar av de olika färsblandningarna, upplyste oss om att nästan ALLA hennes vänner var vegetarianer nu.

Pappa och faster pratade proteiner allt medan färsen stänkte på tonåringen och nu var det dags för själva korvstoppningen. Hej vad det gick undan!Korven ringlade ut i köket som i sagan om sötgröten som kokade över, ljusår från veganers och vegetarianers värld. Och ett dygn senare kunde vi dela upp 15 kg korv mellan oss. Fläsk, nöt och lamm med lite olika kryddblandningar. Den dagen blev det korv till lunch! I kökssoffan fyra kusiner! Vår Pelle och syrrans Jerker var tillfälligt hemma för att ge en konsert i kammarorkesterföreningens regi. Och till middagen… ja det blev korv! Och samma sällskap, men vi bytte hus för omväxling.

Och vad ska det bli för mat till helgen måntro? Inte helt omöjligt att det kan bli korv! Andra som skriver över givet tema hittar ni här nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

04. mars 2017 av Anna
Kategorier: Mats 2017, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 22 kommentarer

← Äldre inlägg