Mellan hägg och syren…

Maj månad, häggen är utslagen och tiden ”mellan hägg och syren” är inne. Uttrycket kommer från, säjs det, att en skomakare stängde sin butik under just denna tid. Så himla klokt, tänker jag. Det finns ingen vackrare tid än den när häggen och björkarna slår ut. Klart man ska vara ledig då! Men skomakaren jobbade så klart inte i musikbranschen.
Det händer så otroligt mycket på kulturfronten i maj månad landet runt, Avesta inget undantag. Det är konserter, det är utställningar, det är det ena med det andra och hur gärna man än vill, hinner man inte gå på allt, särskilt inte om man är involverad i konserter och annat själv. Att ”stänga” denna tid som musiker eller dyl. skulle vara som att stänga mellan ”adventsljus och nyårsfyrverkeri” och låta folk sjunga och spela Hosianna, Sankta Lucia och Tomtegubbar på egen hand medan kantorn eller musikläraren går hem, pimpar huset med julbelysning, tomtar och valsar runt till julmusik från CD spelaren.

Men visst vore det fint att bara få dra runt hemma i trädgården just nu, rensa rabatter, gräva för nya uteplatser, ta en tupplur i hängmattan och skotta ut kompostjord lite här och lite där. Den fina tulpankudden fick jag av körsångare för att jag skulle vila ut ordentligt efter alla duster med dem! Och den har jag börjat använda flitigt! Dessvärre har jag denna sommar något ”jobb relaterat” inbokat varje vecka tror jag. Utom en vecka som faktiskt är helt tom. Men det är ju väldigt mycket mer luckor i schemat än annars. Tur att jag trivs med det jag gör!

För när jag säjer Hej och Glad sommar till mina körsångare, ser jag faktiskt fram mot att träffas igen för nya utmaningar. Här är en filmsnutt från när Feelingkörerna sjunger på årets vårkonsert, ”kärlek kan förändra allt”. Budskapet i sången, får sammanfatta årets vackraste tid, den mellan hägg och syren.


Om nån undrar över den stora blaffan ”wondershare” i bilden beror det på ett konverteringsprogram jag använde för att få filmen spelbar på min dator. Finns kanske smartare sätt, men nu fick det bli så här. Lennart Söderström filmade låten.

23. maj 2017 av Anna
Kategorier: Maj 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 17 kommentarer

Feelingkörernas vårkonsert 2017…

Och hur gick det med intåget i sommarhagen, körkonserten som gick av stapeln den lördag 6 maj. Det gick SÅ bra. På denna bild ser det ut som om körsångarna står i räta vinklar, det visar övningen inför själva ”intåget”, men vinklarna är en synvilla. Vi var så många att jag fick knäppa tre bilder och ”klistra ihop” för att få med alla. Det var det enda jag hann ta kort på, jag skulle egentligen ha velat fota mer från den här fantastiskt roliga dagen, men eftersom jag hade fullt fokus på konserten och allt praktiskt runt omkring blev det inte av. Tur att andra knäppte kort…på körledaren tex. En lätt hysterisk körledare, iklädd blommor och blader! Även körsångarna blev uppmanade att ikläda sig blomsterprakt eftersom körledaren tyckte att vi, efter bästa förmåga, skulle gestalta en livslevande sommarhage på scenen! Och titta vilken blomsterprakt kören lyckades skapa! Dessa härligt öppensinnade sångare som hänger på alla mina infall. Jag tycker verkligen att det syns med vilken glädje de bjöd in till konsert! Det är inte omöjligt att det kan bjudas på ett litet filmavsnitt också vad det lider. De två bilderna från konserten är tagna av Anders Evald Lundell.

Och nu är det ett låååångt uppehåll tills vi sparkar igång i slutet av augusti igen. Vad körledaren gör när kören går hem för sommaruppehåll? Ja det får jag väl hålla er underrättade om, men jag fick lite sommarpresenter som nog kommer att komma väl till pass 🤗

12. maj 2017 av Anna
Kategorier: Körsång, Maj 2017 | 9 kommentarer

Feelingkörernas vårkonsert 2017 – Intåg i sommarhagen! 

Just nu pågår intensivt förberedelsearbete inför Feeling-körernas stora vårkonsert. Feelingkörerna har verkligen ökat i omfång sedan starten.  Avesta församling drog igång den första Feel Good Kören 2008, med undertecknad som körledare. Då var vi sjutton pers. Idag är vi tre körer och sammanlagt 170 sångare, så det kommer att bli en STOR kör när vi sjunger in sommaren på lördag! Samma sånger, samma koncept, samma körledare. Och samma energiska sångglädje! Att varje körsångare hamnar rätt på respektive körgradäng är inget som görs med vänster hand när man är över hundra pers vill jag lova. Stämmor ska stå tillsammans och helst ska man få stå bredvid de man brukar stå och sjunga med! De flesta låtar sjunger vi tvåstämmigt, flera trestämmigt och någon enstaka fyrstämmigt. Så det är mycket att tänka på! Men det blir lön för mödan, vid lunchtid kommer en cateringfirma med mat och det brukar behövas! Efter lunch kör vi ett genrep, därefter kaffepaus och sen är det dags att släppa in publiken. Så här såg vi ut när vi sjöng i julas! Även om det blir en lång och påfrestande dag så brukar den vara fylld av SÅ mycket energi och glädje och SÅ roligt att få bjuda publiken på sångerna vi övat under hela året. Nu är det bara en vecka tills vi äntrar gradängerna! 

Körsångarna ska också efter bästa förmåga gestalta BLOMMOR på en blomsteräng! Tänk er gamla skoltiders blå och gula papperskragar till sommaravslutningen. Här föregår körledaren med gott exempel (eller snarare skräckexempel), jag har börjat rota i min teatergarderob. Den här hatten med blad hängde på ett mikrofonstativ och gestaltade träd för några år sen. Lite sjaviga ser bladen ut tycker jag… liksom körledaren själv denna lediga lördag. Men jag har ju en vecka på mig att fräscha till både blad och resten! 

Hur som helst! Konserten blir i form av musik-café i Avestaparken lördag den 6 maj 2017 kl 16.30. Insläpp från klockan 16.00. Man köper en fikapåse vid entrén för 50 spänn, hembakat fika av kyrkokören Cantores som är där och serverar. Kan det bli bättre? Ja, det skulle vara lite allsång då och det ska vi nog kunna ordna! Vi har ju tre eminenta musiker med oss! Eldar Levgran, Cliff Sjursvens och Per Norman. Kom dit du också! Och ta med grannar, släkt och vänner till södra Dalarnas gladaste vårkonsert! 

29. april 2017 av Anna
Kategorier: April 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 15 kommentarer

Gult – veckans rubrik.

Det är dags för veckans rubrik och det är Birgitta, Pensionären på ön, som har valt temarubriker för april. Och rubriken GULT är ju verkligen passande, så här inför påsk. Min favoritfärg är faktiskt ockra-gul eller guldockra. Den var vanlig i äldre svensk bebyggelse, ofta på fönsterbågar och dörrar tex. Antagligen för att det var en av dåtidens ”billigaste” pigment. Och eftersom det finns ett visst intresse här hemma för just äldre bebyggelse så har vi förstås guldockra på både dörrar och fönsterbågar på flera av våra åtta röda hus.. Guldockra är nästan lite magisk . Om man tex blandar färg själv, passar den till nästan allt. Är man inte nöjd med en färgnyans och tillsätter lite guldockra -hokus-pokus- så blir det genast bättre! 

Just idag har jag landat hemma efter ett intensivt kör-läger dygn med 28 körbarn i åldrarna 8-16. Kollegan i grannförsamlingen, Heléne och jag har precis börjat bearbeta våra unga korister inför att de ska medverka i det stora körverket Carmina Burana som vi sätter upp till hösten. Så det var inga schlagers som stod på repertoarlistan precis utan åttio år gammal konstmusik som framförs på latin och ”gammeltyska”. Men vi hade SÅ roligt och det gick SÅ bra.  ”Det är ju jättekul att sjunga på latin” kvittrade en av de yngsta och faktum är att mycket av musiken och de latinska texterna blir lite suggestiv och nästan lite som Harry Potter magi. Vi leker ju fram väldigt mycket av det här och har MINST lika kul som barnen. Så när vi körde hem efter detta inspirerande helgpass, strålade vi ikapp som två solgula tussilago, Heléne och jag. Och det fick bli mitt bidrag till rubriken GULT. Länkarna nedan går till andra som har skrivit över temat GULT denna vecka.

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

09. april 2017 av Anna
Kategorier: Alla våra röda hus, April 2017, Körsång, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 19 kommentarer

Gröna växter

…och blommor ska det skrivas om under veckans rubrik har Matfreaket bestämt. Det är ingen dum rubrik så här i slutet av mars. För nu kliar det i fingrarna på alla grönfingrade varelser. Själv har jag inte ett endaste grönt finger! Sticklingar stod på Textildotterns lista över saker hon ville ha när vi kommer till Dals Långed. Och det kunde jag åstadkomma trots avsaknad av gröna fingrar. Nu har vi levererat dessa sticklingar men även köksbord, stolar och en ansenlig mängd lådor efter hennes farmor. I gengäld ska vi ha med oss katten Greta hem! Inget dumt byte.

Särkilt som Greta påstår sig ha gröna tassar. Också! Hjälpreda i textilt arbete står överst på hennes meritlista. Hon är lite som Lotta på Bråkmakargatan som kan ALLT! Det är nåt med den här gröna växten som inte stämmer, säjer hon. Lämnar måttbandet en stund och granskar tulpanbuketten ingående.Den har svans… men som inte ens rör sig det minsta. Hmmmm…..Vad händer om man rycker lite i svansen måntro…?Eller rentav sätter snurr på hela den häringa blåa kastrullen! Och…DÄR kom lagens långa arm och satte stopp för hela experimentet. Typiskt! 

Puss på nosen! Lite fredspipa efter experimentet… och bye bye matte! För nu är det dags att krypa in i kattburen och rulla med kattmormor och kattmorfar tvärs genom Dalslands skogar in i Dalarnas skogar! Fler som skriver om blommor och gröna växter denna vecka hittar ni i listan nedan! 

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

26. mars 2017 av Anna
Kategorier: En katt som heter Greta, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 25 kommentarer

Sången i våra hjärtan! 

Tänk att det är så roligt att sjunga när man är riktigt många. Avesta kyrka visade sig från sin allra vackraste sida den här soliga marssöndagen när det var dags för en Hela Kyrkan Sjunger session igen. Kärlek kan förändra allt var temat för allsången. Det finns hur mycket sånger som helst som passar in på temat och vi hade tryckt upp 100 sånghäften. Ändå räckte det inte. Det var över 150 personer i kyrkan som hade samlats, bara för att få sjunga tillsammans.  Det finns ett gammalt utryck ”sången ädla känslor föder” som jag har funderat mycket över sedan jag började arbeta med körer. För jag ser så otroligt mycket glädje och positiva känslor som flödar under körkvällarna, så att ädla känslor föds stämmer ju verkligen. Kanske att de ”ädla känslorna” i själva verket är oxytocinet, ett lugn-och-ro-hormon som utsöndras vid massage eller amning och som även frigörs vid sång? Det finns nämligen en hel del forskning på det här området! I så fall flödade oxytocinet under valven i Avesta kyrka i går kväll! Spännande! 

Att Celestakören för andra gången framförde min sång om kattungen, men på engelska denna gången, var förstås lite extra roligt. Den funkar verkligen jättebra och låter jättebra trots att den egentligen är SÅ enkel i sin uppbyggnad. Jag tror jag måste testa den i vuxenkörerna nån gång! Vuxna kan också behöva sjunga om kattungar. Jag tror att oxytocinet flödar lite extra då! 

20. mars 2017 av Anna
Kategorier: Körsång, Mars 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken., Om våra produkter | 23 kommentarer

Kvinnokraft i mars månad

Veckans rubrik ansvarar Matfreaket för. Jag gör som vanligt en habrovinkel, knyter ihop de två senaste veckorubrikerna och berättar från min horisont.

Mars månad är, som hos alla andra, redan halvvägs gången. Här flyger svanarna skränande över dalälven och småfåglarna väcker mig om morgnarna med sitt energiska kvitter. Gubben och jag gjorde en Sverigeresa genom landet förra helgen och kunde konstatera att mars månad i Dals Långed ser ut så här. 

Medans mars månad i Malmö ser ut så här! På en och samma helg! Själv hann jag inte ens med februari månad! Den bara försvann! Jag hade nämligen tänkt publicera körnot nummer två, steg-kanon i D-moll, i februari.

Det tar mer tid än vad man tror att göra trycksaker helt klara. Jag talar om det för mig själv varenda dag, men tänk jag lyssnar aldrig! Med den här sången var det dessutom så att när den var helt klar och färdig för tryck, korrekturläst och hela baletten, så hittade jag en inspelning, bara några veckor gammal, där jag hade gjort vissa förbättringar. Men det hade jag glömt bort! Det var bara att dra i nödbromsen, öppna notskrivningsprogrammet på datorn och föra in förbättringarna. Nästan som att vara tillbaka på ruta ett, eftersom allt behövde korrekturläsas igen!

Nåväl, vad är den här nya för sång nu då? Om en hundvalp kanske? Den förra handlade ju om en kattunge! Nej nu handlar det om livet! Om att lämna och gå vidare. Från början skrev jag den till en avgångsklass på Sjöviks Folkhögskola där jag jobbade. Sen kom jag på att den var väldigt användbar och att det var synd att den skulle ligga och damma i en låda. Och den är ju faktiskt ständigt aktuell i sitt innehåll. Uppbrott av olika slag tillhör livet.

    Lämna en plats för att gå till nåt annat –
    Du som just tyckte att du hade landat!
    Men varje steg är ett kliv till nåt nytt.
    Därför, våga släpp taget när tiden har flytt.
    Och så ser du faktiskt mycket längre
    om du vågar flyga, 
    dina vingar bär dej på livets alla färder.
    och om du skulle hisna när du kliver steget;
    lyssna till ditt hjärta – livet är ditt eget.

Dessutom går det att sjunga den i kanon och så kan man under tiden som man sjunger ”förflytta sig” i rummet på lite olika sätt. Så den är lite busig eftersom många körsångare helst vill sitta still och sjunga. ”Ska jag rusa runt på kören skulle jag ha valt gymnastik” kanske någon fräser lite argsint. Men jag måste säga att jag har väldigt toleranta och öppensinnade sångare. De hänger med på det mesta! 

Så NU är den äntligen klar, körnot nummer två. Känns bra mycket bättre att ha två notutgåvor på notavdelningen än en. Nu ska jag samla ihop min kvinnokraft och ta itu med den tredje så här i mitten av mars månad. Ha en trevlig helg alla läsare och en trevlig arbetsvecka därefter. Vad andra skriver om när det gäller kvinnokraft och mars hittar ni nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

17. mars 2017 av Anna
Kategorier: Egenutgivarens vånda och ve., Händer på Noton Music, Mats 2017, Produkter, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 16 kommentarer

Retro & Mat

Då blir det två rubriker igen! Förra veckans rubrik var RETRO. Denna vecka är MAT på tapeten. Vad kan passa bättre än att bjuda in till brorsans och min korvtillverkning!?! Kan det bli mer RETRO än att tillverka egen korv? Visserligen har Matfreaket(månadens värd) både vegetarian och vegan med i underrubriken, så jag hoppas att ingen misstycker att jag kommer släpande på tolv meter KORV! Allätare fanns också med som underrubrik! Kolla in Mor Anna i Älvbro! Detta hemknutna korvknippe skulle få Mor Alma i Katthult att blekna av avund! Jag ser ganska nöjd ut, eller hur? Men vadan detta? Ena veckan tillverkas det visor, körnoter ser dagens ljus och så splafs, tolv meter KORV! Jo, våren 2015 fick jag nämligen nöjet att gå på korvkurs med brorsan. Jag skrev om det HÄR och när kursen var över var brorsan och jag helt överens om att detta hädanefter skulle bli vår melodi. Nu skulle här göras korv MINST en gång om året. Men sen tog det två år innan vi gjorde slag i saken. Då hade jag ordnat köttkvarn och brorsan själva korvstoppningsmojängen och så skapade vi plats i almanackan en helg,  införskaffade fjälster och övriga ingridienser samt en flaska vin, för si så var det på kursen. Där svävade alla kursdeltagare runt i blå plastutrustning med ett vinglas i handen, lite sektvarning över det hela när man ser det så här på bild. Men fin-fin korv blev det. Och det blev fin-fin korv även denna helg! Vi laddade upp med bunkar, skärbräda, vassa knivar och köttkvarn. Helladdade försökte vi entusiasmera även den yngre generationen – EGEN korv! Fattar ni hur stort!?!  Men njae… några tag med kvarnen, sen var legot mer intressant. Tonåringen, som fick i uppdrag att steka små provbitar av de olika färsblandningarna, upplyste oss om att nästan ALLA hennes vänner var vegetarianer nu.

Pappa och faster pratade proteiner allt medan färsen stänkte på tonåringen och nu var det dags för själva korvstoppningen. Hej vad det gick undan!Korven ringlade ut i köket som i sagan om sötgröten som kokade över, ljusår från veganers och vegetarianers värld. Och ett dygn senare kunde vi dela upp 15 kg korv mellan oss. Fläsk, nöt och lamm med lite olika kryddblandningar. Den dagen blev det korv till lunch! I kökssoffan fyra kusiner! Vår Pelle och syrrans Jerker var tillfälligt hemma för att ge en konsert i kammarorkesterföreningens regi. Och till middagen… ja det blev korv! Och samma sällskap, men vi bytte hus för omväxling.

Och vad ska det bli för mat till helgen måntro? Inte helt omöjligt att det kan bli korv! Andra som skriver över givet tema hittar ni här nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

04. mars 2017 av Anna
Kategorier: Mats 2017, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 22 kommentarer

Tålamod och nyfikenhet

Ny kunskap och tålamod hänger ofta ihop. Och jag slår ihop två rubriker i en i vanlig ordning. Förra veckans rubrik (tålamod) och denna veckas rubrik (nyfikenhet) har Anki från Bildbloggen hittat på och här är mitt bidrag! Det är lätt att tro att det där med att lära sig sjunga eller spela går fort. Men det kräver en hel del tålamod för att hjärnan ska hinna registrera och bearbeta all information. Bilden är ur min dragspelsbok (mitt framtida pensionärsprojekt-lära mig spela dragspel!), teckning av Jean-Noël Rochut. I körverksamheten, när jag lär ut nya sånger och stämmor glimtar ibland paniken till i sångarnas ögon och jag kan nästan höra deras tankar;  ”Anna nu går du för långt, det här kan vi ALDRIG lära oss. Det är för svårt!” Efter några övningar är det inte svårt längre! Ju äldre jag blir, ju mer fascinerad blir jag av hjärnans kapacitet. Det som först registreras som helt omöjligt, är efter ett par övningar fullt hanterbart och efter ytterligare några övningar förstår man inte ens vad det var som var svårt från början! Jag tror att nyfikenhet och viljan/önskan att lära sig, är en bra drivkraft för det tålamod eller den uthållighet som sen krävs för att lära sig behärska ett musikinstrument tex. Det finns inga genvägar. Man måste öva även fast man tycker det är uuuuuurtrist. Här är min syster Karin, duktig violinist och tålmodig pedagog som bankar in övningens nödvändighet hos sina elever på Bollnäs Folkhögskola. Längre fram när man genomlidit många och långa övningspass får man skörda frukten genom att bemästra allt svårare stycken och även uppleva tillfredställelsen av att få spela det i en orkester eller med en pianist. Och känna sig SÅ nöjd – i bästa fall. Prestationsångest är en förrädisk fiende som de flesta musiker behöver lära sig hantera, men det är ett kapitel för sig. 

Även i kör krävs tålamod av koristerna (och för all del körledaren, här fotograferad av koristen Göran Edström). I traditionell fyrstämmig körsång ska ibland både långa och svåra passager läras in, ibland ända upp till åtta stämmor när sopran, alt, tenor och bas delar sig. Det kan bli lite tråkigt för körsångare under sådan ”nötningstid” när alla stämmor behöver hjälp med inlärning.  Det blir en del väntan på varandra, även om körledaren försöker göra sitt bästa för att alla ska få sjunga så mycket som möjligt. Men så kommer den där härliga skördetiden när allt faller på plats och det börjar bära och låta vackert, vilket det verkligen inte gör alla gånger under nötningstiden. I vår har min kyrkokör Cantores fått en riktig utmaning som kräver en hel del tålamod. De ska lära in ett fyrstämmigt, inte helt lätt, körstycke utantill, bara via gehöret. Jag har sjungit in stämmorna på ljudfiler så de ska lyssna, sjunga och lära in utan noter. Det är en stor utmaning för många, särskilt för inbitna notläsare, undertecknad inräknad. Men jag har högtidligen lovat kören att själv lära in alla fyra stämmor utantill, efter gehör. Tålamod krävs men också nyfikenhet. Hur går inlärningsprocessen till när jag inte kan använda mig av det vanliga sättet? Här är i alla fall körledaren i full action på rygg i soffan med musikfilerna i hörlurarna! 

Och fler som filosoferar över tålamod (förra veckans rubrik) och nyfikenhet (denna veckas rubrik) och hittar du via länkarna nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

17. februari 2017 av Anna
Kategorier: Februari 2017, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 25 kommentarer

Längtan 

I onsdags kom det hem en bunt kattungar i låda hit! Ja alltså inte jamande kattungar, utan mer av en annan sort. ”Kattungen” (som jag korrekturläste intill desperation i förra inlägget) är nu äntligen färdig. Passande nog ska vi skriva om LÄNGTAN denna vecka, föreslår Anki på Bildbloggen. Hon är månadens rubriksättare. Och texten i Kattungen handlar om längtan, så det passar perfekt! För tänk vad man kan LÄNGTA efter att få ta hand om en alldeles egen kattunge, men HUR i all sin dag ska man övertala mamma och pappa? Som säjer nej till allt!

  • Jag såg en katt den var så liten och grå –
    Funnits en timme eller allra högst två
    Å jag fick hålla den, så mjuk och så fin.
    Åh vad jag ville att den skulle bli min – och heta Flynn


Ref. Hur ska jag göra för att den ska bli min?Tänk om nån annan vill att den ska bli sin! Pappa och mamma säger nej till allting. Hur ska jag göra för att den ska bli min?

  • Dammsuga överallt och duka vårt bord?
    Om maten är äcklig – säga att den var god!
    Fråga om mamma vill ha lite massage?
    Säga att pappa passar bra i mustasch – han heter Lars…

    Ref. Hur ska jag göra för att den ska bli min?…

    Eftersom sången är tänkt att sjungas av lite äldre barn ville jag ha en text även på engelska. Så Englands-dottern åkte på översättar-uppdrag, strax före jul. Jag undrade nog i mitt stilla sinne hur hon skulle lösa de svenska rimmen. Å andra sidan är hon ett stort fan av julklappsrim så nån sorts resultat borde väl en si så där tjugofem års julklappsrimmande resultera i tänkte jag. Plus att hon ingår i denna halvgalna dansanta kvartett; Gracefool Collective. Då ska det väl inte vara så svårt att svänga till en liten enkel crazy dikt på engelska tänkte modern och fick helt rätt (som vanligt). Englandsdottern är hon som greppar ukulelen, hon tog säkert den till hjälp! För den blev så bra! 

    • There is a kitten so grey and so small.
      Tiny paws, I wonder what it is called?
      The fur’s really soft, and the eyes are still blind.
      Oh how I wish that little kitten was mine.
      I’m calling it Brian!

    Ref. How can I make that little kitten be mine?
    Somebody else might think that they can just buy´him?
    Mummy and daddy they say no all the time!
    How can I make that little kitten be mine?

    • Hoover the house and help out with the chores?
      Say that dinner was yummy even when it was gross?
      Give mummy a foot-rub, she loves a massage!
      Tell daddy I think he has a stunning moustache!
      His name is Lars.

    Ref. How can I make that little kitten be mine?

    Tack Rebecca! Love you! 

    När man har arbetat länge med något skapande, vad det än vara månde, så LÄNGTAR man faktiskt efter att det ska bli klart och kunna användas! Så har det varit med Kattungen. Och nu har äntligen har Butik Noton Musik öppnat sin hörna för lite körnoter! Tjohoooo! Med betoning på lite eftersom det bara ligger en enda titel där. Men nu LÄNGTAR jag faktiskt efter att fortsätta med nästa! Och nästa! 

  • Vad de andra längtar efter avslöjas nedan! Trevlig vecka på er!

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

03. februari 2017 av Anna
Kategorier: Egenutgivarens vånda och ve., Februari 2017, Händer på Noton Music, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 16 kommentarer

← Äldre inlägg