Gult – veckans rubrik.

Det är dags för veckans rubrik och det är Birgitta, Pensionären på ön, som har valt temarubriker för april. Och rubriken GULT är ju verkligen passande, så här inför påsk. Min favoritfärg är faktiskt ockra-gul eller guldockra. Den var vanlig i äldre svensk bebyggelse, ofta på fönsterbågar och dörrar tex. Antagligen för att det var en av dåtidens ”billigaste” pigment. Och eftersom det finns ett visst intresse här hemma för just äldre bebyggelse så har vi förstås guldockra på både dörrar och fönsterbågar på flera av våra åtta röda hus.. Guldockra är nästan lite magisk . Om man tex blandar färg själv, passar den till nästan allt. Är man inte nöjd med en färgnyans och tillsätter lite guldockra -hokus-pokus- så blir det genast bättre! 

Just idag har jag landat hemma efter ett intensivt kör-läger dygn med 28 körbarn i åldrarna 8-16. Kollegan i grannförsamlingen, Heléne och jag har precis börjat bearbeta våra unga korister inför att de ska medverka i det stora körverket Carmina Burana som vi sätter upp till hösten. Så det var inga schlagers som stod på repertoarlistan precis utan åttio år gammal konstmusik som framförs på latin och ”gammeltyska”. Men vi hade SÅ roligt och det gick SÅ bra.  ”Det är ju jättekul att sjunga på latin” kvittrade en av de yngsta och faktum är att mycket av musiken och de latinska texterna blir lite suggestiv och nästan lite som Harry Potter magi. Vi leker ju fram väldigt mycket av det här och har MINST lika kul som barnen. Så när vi körde hem efter detta inspirerande helgpass, strålade vi ikapp som två solgula tussilago, Heléne och jag. Och det fick bli mitt bidrag till rubriken GULT. Länkarna nedan går till andra som har skrivit över temat GULT denna vecka.

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

09. april 2017 av Anna
Kategorier: Alla våra röda hus, April 2017, Körsång, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 19 kommentarer

Gröna växter

…och blommor ska det skrivas om under veckans rubrik har Matfreaket bestämt. Det är ingen dum rubrik så här i slutet av mars. För nu kliar det i fingrarna på alla grönfingrade varelser. Själv har jag inte ett endaste grönt finger! Sticklingar stod på Textildotterns lista över saker hon ville ha när vi kommer till Dals Långed. Och det kunde jag åstadkomma trots avsaknad av gröna fingrar. Nu har vi levererat dessa sticklingar men även köksbord, stolar och en ansenlig mängd lådor efter hennes farmor. I gengäld ska vi ha med oss katten Greta hem! Inget dumt byte.

Särkilt som Greta påstår sig ha gröna tassar. Också! Hjälpreda i textilt arbete står överst på hennes meritlista. Hon är lite som Lotta på Bråkmakargatan som kan ALLT! Det är nåt med den här gröna växten som inte stämmer, säjer hon. Lämnar måttbandet en stund och granskar tulpanbuketten ingående.Den har svans… men som inte ens rör sig det minsta. Hmmmm…..Vad händer om man rycker lite i svansen måntro…?Eller rentav sätter snurr på hela den häringa blåa kastrullen! Och…DÄR kom lagens långa arm och satte stopp för hela experimentet. Typiskt! 

Puss på nosen! Lite fredspipa efter experimentet… och bye bye matte! För nu är det dags att krypa in i kattburen och rulla med kattmormor och kattmorfar tvärs genom Dalslands skogar in i Dalarnas skogar! Fler som skriver om blommor och gröna växter denna vecka hittar ni i listan nedan! 

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

26. mars 2017 av Anna
Kategorier: En katt som heter Greta, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 25 kommentarer

Sången i våra hjärtan! 

Tänk att det är så roligt att sjunga när man är riktigt många. Avesta kyrka visade sig från sin allra vackraste sida den här soliga marssöndagen när det var dags för en Hela Kyrkan Sjunger session igen. Kärlek kan förändra allt var temat för allsången. Det finns hur mycket sånger som helst som passar in på temat och vi hade tryckt upp 100 sånghäften. Ändå räckte det inte. Det var över 150 personer i kyrkan som hade samlats, bara för att få sjunga tillsammans.  Det finns ett gammalt utryck ”sången ädla känslor föder” som jag har funderat mycket över sedan jag började arbeta med körer. För jag ser så otroligt mycket glädje och positiva känslor som flödar under körkvällarna, så att ädla känslor föds stämmer ju verkligen. Kanske att de ”ädla känslorna” i själva verket är oxytocinet, ett lugn-och-ro-hormon som utsöndras vid massage eller amning och som även frigörs vid sång? Det finns nämligen en hel del forskning på det här området! I så fall flödade oxytocinet under valven i Avesta kyrka i går kväll! Spännande! 

Att Celestakören för andra gången framförde min sång om kattungen, men på engelska denna gången, var förstås lite extra roligt. Den funkar verkligen jättebra och låter jättebra trots att den egentligen är SÅ enkel i sin uppbyggnad. Jag tror jag måste testa den i vuxenkörerna nån gång! Vuxna kan också behöva sjunga om kattungar. Jag tror att oxytocinet flödar lite extra då! 

20. mars 2017 av Anna
Kategorier: Körsång, Mars 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken., Om våra produkter | 23 kommentarer

Kvinnokraft i mars månad

Veckans rubrik ansvarar Matfreaket för. Jag gör som vanligt en habrovinkel, knyter ihop de två senaste veckorubrikerna och berättar från min horisont.

Mars månad är, som hos alla andra, redan halvvägs gången. Här flyger svanarna skränande över dalälven och småfåglarna väcker mig om morgnarna med sitt energiska kvitter. Gubben och jag gjorde en Sverigeresa genom landet förra helgen och kunde konstatera att mars månad i Dals Långed ser ut så här. 

Medans mars månad i Malmö ser ut så här! På en och samma helg! Själv hann jag inte ens med februari månad! Den bara försvann! Jag hade nämligen tänkt publicera körnot nummer två, steg-kanon i D-moll, i februari.

Det tar mer tid än vad man tror att göra trycksaker helt klara. Jag talar om det för mig själv varenda dag, men tänk jag lyssnar aldrig! Med den här sången var det dessutom så att när den var helt klar och färdig för tryck, korrekturläst och hela baletten, så hittade jag en inspelning, bara några veckor gammal, där jag hade gjort vissa förbättringar. Men det hade jag glömt bort! Det var bara att dra i nödbromsen, öppna notskrivningsprogrammet på datorn och föra in förbättringarna. Nästan som att vara tillbaka på ruta ett, eftersom allt behövde korrekturläsas igen!

Nåväl, vad är den här nya för sång nu då? Om en hundvalp kanske? Den förra handlade ju om en kattunge! Nej nu handlar det om livet! Om att lämna och gå vidare. Från början skrev jag den till en avgångsklass på Sjöviks Folkhögskola där jag jobbade. Sen kom jag på att den var väldigt användbar och att det var synd att den skulle ligga och damma i en låda. Och den är ju faktiskt ständigt aktuell i sitt innehåll. Uppbrott av olika slag tillhör livet.

    Lämna en plats för att gå till nåt annat –
    Du som just tyckte att du hade landat!
    Men varje steg är ett kliv till nåt nytt.
    Därför, våga släpp taget när tiden har flytt.
    Och så ser du faktiskt mycket längre
    om du vågar flyga, 
    dina vingar bär dej på livets alla färder.
    och om du skulle hisna när du kliver steget;
    lyssna till ditt hjärta – livet är ditt eget.

Dessutom går det att sjunga den i kanon och så kan man under tiden som man sjunger ”förflytta sig” i rummet på lite olika sätt. Så den är lite busig eftersom många körsångare helst vill sitta still och sjunga. ”Ska jag rusa runt på kören skulle jag ha valt gymnastik” kanske någon fräser lite argsint. Men jag måste säga att jag har väldigt toleranta och öppensinnade sångare. De hänger med på det mesta! 

Så NU är den äntligen klar, körnot nummer två. Känns bra mycket bättre att ha två notutgåvor på notavdelningen än en. Nu ska jag samla ihop min kvinnokraft och ta itu med den tredje så här i mitten av mars månad. Ha en trevlig helg alla läsare och en trevlig arbetsvecka därefter. Vad andra skriver om när det gäller kvinnokraft och mars hittar ni nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

17. mars 2017 av Anna
Kategorier: Egenutgivarens vånda och ve., Händer på Noton Music, Mats 2017, Produkter, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 16 kommentarer

Retro & Mat

Då blir det två rubriker igen! Förra veckans rubrik var RETRO. Denna vecka är MAT på tapeten. Vad kan passa bättre än att bjuda in till brorsans och min korvtillverkning!?! Kan det bli mer RETRO än att tillverka egen korv? Visserligen har Matfreaket(månadens värd) både vegetarian och vegan med i underrubriken, så jag hoppas att ingen misstycker att jag kommer släpande på tolv meter KORV! Allätare fanns också med som underrubrik! Kolla in Mor Anna i Älvbro! Detta hemknutna korvknippe skulle få Mor Alma i Katthult att blekna av avund! Jag ser ganska nöjd ut, eller hur? Men vadan detta? Ena veckan tillverkas det visor, körnoter ser dagens ljus och så splafs, tolv meter KORV! Jo, våren 2015 fick jag nämligen nöjet att gå på korvkurs med brorsan. Jag skrev om det HÄR och när kursen var över var brorsan och jag helt överens om att detta hädanefter skulle bli vår melodi. Nu skulle här göras korv MINST en gång om året. Men sen tog det två år innan vi gjorde slag i saken. Då hade jag ordnat köttkvarn och brorsan själva korvstoppningsmojängen och så skapade vi plats i almanackan en helg,  införskaffade fjälster och övriga ingridienser samt en flaska vin, för si så var det på kursen. Där svävade alla kursdeltagare runt i blå plastutrustning med ett vinglas i handen, lite sektvarning över det hela när man ser det så här på bild. Men fin-fin korv blev det. Och det blev fin-fin korv även denna helg! Vi laddade upp med bunkar, skärbräda, vassa knivar och köttkvarn. Helladdade försökte vi entusiasmera även den yngre generationen – EGEN korv! Fattar ni hur stort!?!  Men njae… några tag med kvarnen, sen var legot mer intressant. Tonåringen, som fick i uppdrag att steka små provbitar av de olika färsblandningarna, upplyste oss om att nästan ALLA hennes vänner var vegetarianer nu.

Pappa och faster pratade proteiner allt medan färsen stänkte på tonåringen och nu var det dags för själva korvstoppningen. Hej vad det gick undan!Korven ringlade ut i köket som i sagan om sötgröten som kokade över, ljusår från veganers och vegetarianers värld. Och ett dygn senare kunde vi dela upp 15 kg korv mellan oss. Fläsk, nöt och lamm med lite olika kryddblandningar. Den dagen blev det korv till lunch! I kökssoffan fyra kusiner! Vår Pelle och syrrans Jerker var tillfälligt hemma för att ge en konsert i kammarorkesterföreningens regi. Och till middagen… ja det blev korv! Och samma sällskap, men vi bytte hus för omväxling.

Och vad ska det bli för mat till helgen måntro? Inte helt omöjligt att det kan bli korv! Andra som skriver över givet tema hittar ni här nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

04. mars 2017 av Anna
Kategorier: Mats 2017, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 22 kommentarer

Tålamod och nyfikenhet

Ny kunskap och tålamod hänger ofta ihop. Och jag slår ihop två rubriker i en i vanlig ordning. Förra veckans rubrik (tålamod) och denna veckas rubrik (nyfikenhet) har Anki från Bildbloggen hittat på och här är mitt bidrag! Det är lätt att tro att det där med att lära sig sjunga eller spela går fort. Men det kräver en hel del tålamod för att hjärnan ska hinna registrera och bearbeta all information. Bilden är ur min dragspelsbok (mitt framtida pensionärsprojekt-lära mig spela dragspel!), teckning av Jean-Noël Rochut. I körverksamheten, när jag lär ut nya sånger och stämmor glimtar ibland paniken till i sångarnas ögon och jag kan nästan höra deras tankar;  ”Anna nu går du för långt, det här kan vi ALDRIG lära oss. Det är för svårt!” Efter några övningar är det inte svårt längre! Ju äldre jag blir, ju mer fascinerad blir jag av hjärnans kapacitet. Det som först registreras som helt omöjligt, är efter ett par övningar fullt hanterbart och efter ytterligare några övningar förstår man inte ens vad det var som var svårt från början! Jag tror att nyfikenhet och viljan/önskan att lära sig, är en bra drivkraft för det tålamod eller den uthållighet som sen krävs för att lära sig behärska ett musikinstrument tex. Det finns inga genvägar. Man måste öva även fast man tycker det är uuuuuurtrist. Här är min syster Karin, duktig violinist och tålmodig pedagog som bankar in övningens nödvändighet hos sina elever på Bollnäs Folkhögskola. Längre fram när man genomlidit många och långa övningspass får man skörda frukten genom att bemästra allt svårare stycken och även uppleva tillfredställelsen av att få spela det i en orkester eller med en pianist. Och känna sig SÅ nöjd – i bästa fall. Prestationsångest är en förrädisk fiende som de flesta musiker behöver lära sig hantera, men det är ett kapitel för sig. 

Även i kör krävs tålamod av koristerna (och för all del körledaren, här fotograferad av koristen Göran Edström). I traditionell fyrstämmig körsång ska ibland både långa och svåra passager läras in, ibland ända upp till åtta stämmor när sopran, alt, tenor och bas delar sig. Det kan bli lite tråkigt för körsångare under sådan ”nötningstid” när alla stämmor behöver hjälp med inlärning.  Det blir en del väntan på varandra, även om körledaren försöker göra sitt bästa för att alla ska få sjunga så mycket som möjligt. Men så kommer den där härliga skördetiden när allt faller på plats och det börjar bära och låta vackert, vilket det verkligen inte gör alla gånger under nötningstiden. I vår har min kyrkokör Cantores fått en riktig utmaning som kräver en hel del tålamod. De ska lära in ett fyrstämmigt, inte helt lätt, körstycke utantill, bara via gehöret. Jag har sjungit in stämmorna på ljudfiler så de ska lyssna, sjunga och lära in utan noter. Det är en stor utmaning för många, särskilt för inbitna notläsare, undertecknad inräknad. Men jag har högtidligen lovat kören att själv lära in alla fyra stämmor utantill, efter gehör. Tålamod krävs men också nyfikenhet. Hur går inlärningsprocessen till när jag inte kan använda mig av det vanliga sättet? Här är i alla fall körledaren i full action på rygg i soffan med musikfilerna i hörlurarna! 

Och fler som filosoferar över tålamod (förra veckans rubrik) och nyfikenhet (denna veckas rubrik) och hittar du via länkarna nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

17. februari 2017 av Anna
Kategorier: Februari 2017, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 25 kommentarer

Längtan 

I onsdags kom det hem en bunt kattungar i låda hit! Ja alltså inte jamande kattungar, utan mer av en annan sort. ”Kattungen” (som jag korrekturläste intill desperation i förra inlägget) är nu äntligen färdig. Passande nog ska vi skriva om LÄNGTAN denna vecka, föreslår Anki på Bildbloggen. Hon är månadens rubriksättare. Och texten i Kattungen handlar om längtan, så det passar perfekt! För tänk vad man kan LÄNGTA efter att få ta hand om en alldeles egen kattunge, men HUR i all sin dag ska man övertala mamma och pappa? Som säjer nej till allt!

  • Jag såg en katt den var så liten och grå –
    Funnits en timme eller allra högst två
    Å jag fick hålla den, så mjuk och så fin.
    Åh vad jag ville att den skulle bli min – och heta Flynn


Ref. Hur ska jag göra för att den ska bli min?Tänk om nån annan vill att den ska bli sin! Pappa och mamma säger nej till allting. Hur ska jag göra för att den ska bli min?

  • Dammsuga överallt och duka vårt bord?
    Om maten är äcklig – säga att den var god!
    Fråga om mamma vill ha lite massage?
    Säga att pappa passar bra i mustasch – han heter Lars…

    Ref. Hur ska jag göra för att den ska bli min?…

    Eftersom sången är tänkt att sjungas av lite äldre barn ville jag ha en text även på engelska. Så Englands-dottern åkte på översättar-uppdrag, strax före jul. Jag undrade nog i mitt stilla sinne hur hon skulle lösa de svenska rimmen. Å andra sidan är hon ett stort fan av julklappsrim så nån sorts resultat borde väl en si så där tjugofem års julklappsrimmande resultera i tänkte jag. Plus att hon ingår i denna halvgalna dansanta kvartett; Gracefool Collective. Då ska det väl inte vara så svårt att svänga till en liten enkel crazy dikt på engelska tänkte modern och fick helt rätt (som vanligt). Englandsdottern är hon som greppar ukulelen, hon tog säkert den till hjälp! För den blev så bra! 

    • There is a kitten so grey and so small.
      Tiny paws, I wonder what it is called?
      The fur’s really soft, and the eyes are still blind.
      Oh how I wish that little kitten was mine.
      I’m calling it Brian!

    Ref. How can I make that little kitten be mine?
    Somebody else might think that they can just buy´him?
    Mummy and daddy they say no all the time!
    How can I make that little kitten be mine?

    • Hoover the house and help out with the chores?
      Say that dinner was yummy even when it was gross?
      Give mummy a foot-rub, she loves a massage!
      Tell daddy I think he has a stunning moustache!
      His name is Lars.

    Ref. How can I make that little kitten be mine?

    Tack Rebecca! Love you! 

    När man har arbetat länge med något skapande, vad det än vara månde, så LÄNGTAR man faktiskt efter att det ska bli klart och kunna användas! Så har det varit med Kattungen. Och nu har äntligen har Butik Noton Musik öppnat sin hörna för lite körnoter! Tjohoooo! Med betoning på lite eftersom det bara ligger en enda titel där. Men nu LÄNGTAR jag faktiskt efter att fortsätta med nästa! Och nästa! 

  • Vad de andra längtar efter avslöjas nedan! Trevlig vecka på er!

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

03. februari 2017 av Anna
Kategorier: Egenutgivarens vånda och ve., Februari 2017, Händer på Noton Music, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 16 kommentarer

 Tillit i Gungstol

Är du helt dum-i-huvudet, hur kunde du missa det där??? Tilliten till den egna förmågan är inte på topp när det gäller korrekturläsandets ädla konst. Jag smäller som så ofta till med två rubriker i en, jag ska skriva om Tillit och Gungstol, så håll till godo! 

Korrekturläsandets konst är spännande. Jag förstår verkligen att det finns korrekturläsare. Jag korrekturläste en affisch för ett tag sedan, läste texten uppifrån och ned. Sen nedifrån och upp och allt såg perfekt ut. Vad jag inte såg var att det stod att evenemanget började kl 17 och inte kl 18. För kl 17 var ju inte felskrivet precis. Bara fel. Nu sitter jag med ett helt annat korrektur. Det är dags att skicka iväg pdf-filen med Kattungen till tryck. Så här fint låter den när Celestakören tar ton i Avesta kyrka. (Mamma Månspers filmade.) Men att få till den i tryck är en annan sak!

 Jag överdriver nog inte om jag säger att jag har skrivit ut… inte hundra, men MÅNGA prototyper av noten och hittat något fel i varje ny utskrift som jag inte såg tidigare. För varje gång sjunker den egna tilliten. Är du helt dum-i-huvudet, hur kunde du missa det där??? Ett notmanus har många parametrar. Stämmer melodin? Pianoackompanjemanget? Ackordanalysen? Stämmer texten? Dynamikbeteckningarna? Och själva layouten. Ska rubriken vara här eller där? Typsnitt? Dessutom används flera program. Noterna skrivs i ett program. Notbilden omvandlas sen till en TIFF-fil som monteras i nästa program som sen ska omvandla projektet till en pdf-fil innan tryck och bara där kan det bli fel! Och när man upptäckt en si så där hundrafemtio fel, varav några är sådana som jag borde sett vid första genomläsningen och andra dessutom uppstått efter vägen, som inte fanns från början, ja då är inte tilliten på topp kan jag ju säja. Men nu får det vara klart! Den ÄR verkligen klar. Den är granskad, noggrant genomgången, synad i sömmar och ordentligt testad. Det ÄR verkligen dags att trycka på knappen SKICKA och ge klartecken för tryck. Nu ska jag bara samla mig. Sätta mig i gungstolen med en mugg kaffe. Tillit i gungstol. Ta ett djupt andetag och fira att den första körnoten snart ska se dagens ljus på Noton Music. Uppbåda känslan av tillit och… kanske läsa igenom korrekturet en gång till!? 

Fler bloggare som är anslutna till gruppen Veckans rubrik finner ni här nedan. De har precis som jag skrivit om tillit (vecka 3) och gungstol (vecka 4).  Klicka och kika! Påhittaren för januari månads teman var undertecknad. Tack alla temabloggare för alla era sinnrika och påhittiga inlägg! Och trevlig vecka alla läsare! 

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

29. januari 2017 av Anna
Kategorier: Egenutgivarens vånda och ve., Händer på Noton Music, Januari 2017, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 23 kommentarer

Vintervila 

Visst är det väl ett vackert ord – vintervila?  Plus att så mycket av naturen är i vila denna tid. Vintervila blev ett av mina val av rubrik när jag skulle sätta rubriker för januari. Vi är ett tiotal bloggare som skriver över gemensamma rubriker. Och nu fick jag bestämma. Egentligen tror jag att också vi människor skulle må bra av mer vila den här tiden. Särskilt här i den kalla nord. Jamen då gör vi det, sa gubben och så rensade vi lite i våra almanackor och packade bilen för en tur till sommarhuset. Sommarhuset i vintervila.

Den här bilden är ganska exakt ett år gammal. Det var inte alls lika kallt och inte alls lika mycket snö nu. Vi behövde inte ens skotta upp till dass,  bara att promenera upp och slå sig ner vid behov. Vi fick ta itu med andra saker!  Mössen hade haft hallabaloo i sängkläderna under överkastet! Stora fluffiga duntäcket var söndergnagt och dunen framkrafsade till en mjuk och skön bädd för Familjen Mus, hela släkten och hela släktens små nyfödda musbebisar. Eller om det rätt och slätt var kvarlämningar av Mössens Julafton i reality vi beskådade. Turligt nog hade de alla vid det här laget left the building. Men trots det – jag lovar – var det HEMSKT att lyfta på täcket och mötas av synen. Muslortarna föll över golvet, typ 500 g chokladströssel och en obeskrivlig doft från helvetet steg upp i näsborrarna. Jag knäppte INTE kort! Jag tror de flesta med lite fantasi kan föreställa sig kontrasten mellan det vita välbäddade och den verklighet som mötte under ytan. Ett kvinnligt skrik ur avgrunden kom nånstans ifrån och gubben fick slita fram doftkruset för att jag skulle återfå fattningen. Kuddar, täcken, lakan… det var bara att bunt ihop och pula ner i svarta sopsäckar.

Efter att chocken lagt sig gick vi i dvala resten av helgen, kan jag ju lugnt påstå. Och den efterlängtade portionen av vintervila blev trots allt av. Jag tog mig äntligen tid att läsa ut Norma, här i favoritkökssoffan. Gubben läste sina tråkiga pärmar, vi drack mängder av te, jag bläddrade i sångböcker efter repertoar, lapade sol vid den frusna bryggan och så här före hemfärd har jag till och med försonats med Familjen Mus. De gör förstås bara vad de ska. 

Liksom småfåglarna och övrig natur i vintervila. Istället har jag hänvisat dem till en ledig lägenhet lite längre bort, lite längre upp. Om de skyndar sig kanske de hinner före fåglarna! Sommarhusets täcken och kuddar ska nu bakom lås och bom. För jag tänker inte bjuda på inredning och bohag fortsättningsvis. Lite får även mössen anstränga sig! Önskar er alla tillfälle till några dagars vintervila! Övriga skribenter som skriver om vintervila hittar ni här nedan. 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

22. januari 2017 av Anna
Kategorier: Januari 2017, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 26 kommentarer

Börja om från början!

Så här i början av ett nytt år är det lite som att börja om från början! Nya deltagare, små som stora, ska lotsas in i verksamheten på bästa sätt och nytt material ska fram. Jag tror att det är fler än jag som känner av den här ”nystarten” som ett nytt år innebär. Jag tänkte därför att rubriken ”Börja om från början” kunde passa bra som uppstartsrubrik för det nya året för alla bloggande skribenter som skriver över Veckans Rubrik. 

Undertecknad har tagit ansvar för januari månads teman. Börja om från början – vintervila – tillit – gungstol. Undertecknad har dock i mindre utsträckning tagit ansvar för att publicera inlägg över sina egna förslag. Men vad fanken! Det är bara att börja om från början! Här kommer mitt första. 

Textildottern Fredrika har alltid med sig sin ”stickpåse” vart hon än går. I den finns flera stickningar. Ett större projekt som hon stickar på lite då och då, ett stickprojekt där hon inte behöver ”tänka” som åker fram i sociala sammanhang och något tredje som jag inte minns. En dag ringde telefonen och dotterns snyftande hördes i andra änden. Vuxna barn som snyftar i luren kan få hjärtat att stanna på sina gamla föräldrar. Tusen katastrofscenarion virvlade för min inre syn innan jag fick klart för mig att hon hade glömt sin stickpåse på ”Myrornas” i Göteborg. När hon i sin förtvivlan ringde till Myrornas visade det sig att de hade SÅLT den!!! Nu ska jag ju skamset erkänna att jag inte riktigt kunde känna med i denna bottenlösa förtvivlan eftersom jag var så oerhört lättad över att hon inte hade fått foten krossad under en spårvagn, råkat elda upp hela lägenheten eller fått en livshotande sjukdom. (Stickpåse!!! Det är väl bara att köpa nytt garn och nya stickor!!! Ungefär.) Men för henne var katastrofen ett faktum.

Största sorgen var garnet från syrran i England som hon stickat en kofta av som nästan var klar och en mönstertidning från 40 talet som hon fått av sin farmor… Hon lade ner en hel del arbete för att hitta den försvunna stickpåsen. En medkännande bloggläsare som råkade ha ett exemplar av just den försvunna gamla mönstertidningen skickade henne den! Vilka änglar det finns! Men själva stickpåsen kom aldrig till rätta. Hon fick helt enkelt börja om från början och lägga sina nystartade projekt i en ny stickpåse. Och den som vill läsa Fredrikas egen berättelse om den stora stickkatastrofen kan göra det HÄR på hennes blogg Fredrika på vinden. 

Den som vill läsa andras texter över temat Börja om från början klickar på länkarna nedan, även om de flesta med all sannolikhet har spurtat vidare till nästkommande teman. Ha en fin fortsatt vecka! (Bilderna är tjyvade från Fredrikas blogg)

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne

17. januari 2017 av Anna
Kategorier: Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 17 kommentarer

← Äldre inlägg