Mellan hägg och syrén

Nähäpp…om jag skulle ta och klämma ur mig ett litet inlägg så här mellan hägg och syren fast tiden är knapp.  

Tre avslutningskonserter och en student ligger framför mig så jag vet vad jag har att göra de närmsta veckorna! För två år sedan, när jag påbörjade körpedagogutbildningen, gav jag mig själv ett strängt ”projektförbud”. Inga nya barnböcker, inga nya sånger, inget tecknande, inget skapande överhuvudtaget. Skapande fungerar väldigt ”uppslukande” på mig. Så det där ”uppslukandet” ville jag ge studierna och så har det fått vara.  IMG_4440 

Mitt lilla ”växthus”, där jag planterar idéer och projekt bommades resolut igen. BOM! Stängt på grund av studier! Men NU är det snart över. Tjoho! Ett enda tillfälle kvar! Gubben och jag firade genom att packa lilla blå bussen och åka på tur! Varje år brukar vi göra en eller två lite längre researchturer genom Sverige. Vi fotograferar, hämtar inspiration och idéer, gör vettiga inköp, ett och annat ovettigt också för den delen och pratar om vad vi ska göra på notonmusic. Och så pratar vi om vad vi INTE ska göra på notonmusic och skriver ner allting. Vi är så ordentliga. Och så turas vi om att vara ordförande och sekreterare.  Kontoret har vi med oss. Här har ni vårt mobila kontor, trevligt eller hur? Ibland känns något beslut väldigt bekant och när jag bläddrar bland anteckningarna på ipad kan det visa sig att redan vi beslutade det för tre år sedan! Fast vi hade glömt det! Det är lite senilvarning på notonmusic allt som oftast. Men de där turerna gör att vissa projekt liksom får fart. Jag tror att det är bra att byta miljö ibland! Att inte kliva runt i samma spår dag efter dag.   Man behöver få lite vidvinkel på tillvaron helt enkelt. Som här! Vilken vy! Och havet lurar där bakom förstås….IMG_9357Annat i tillvaron behöver istället detaljgranskas. Som här! Kolla elskåpet till höger om dörren. Nån måste ha tyckt att det var fult och sytt ett överdrag som harmonierar med huset. Hokus pokus förvandlades det till ett hus i miniatyr! Får mig att tänka på mitt mycket användbara favorituttryck; Make roses by shit! Användbart när saker inte blir som man tänkt sig, det blir på ett annat sätt! Och ibland mycket bättre! Ha en trevlig arbetsvecka! 

23. maj 2016 av Anna
Kategorier: Händer på Noton Music, Maj 2016 | 17 kommentarer

Avslut (lördagstema)

Avslut kan vara förfärligt trist. Men också alldeles underbart. Det beror sig på. Livsrummet föreslår att vårens sista ”temaskriv” om lördagarna ska handla om avslut. Skolavslutningen – när sommarlovet stod för dörren minns jag som ett alldeles underbart avslut. Skolan och jag var inte alltid helt kompatibla med varandra.   Doften av hägg, utslagna syrener, liljekonvaljer i backarna och bäst av allt, en 33 cl sockerdricka som väntade där hemma. Jo då, en läsk om året vankades det under min barndom och det var till avslutningsdagen. Och så den oändliga räckan av skollediga dagar….

Men avslut kan också vara en sorts milstolpar i livet. Som när sista ungen tar studenten. Vår yngsta, av fyra kreativa esteter, går ut skolan om några veckor och det är verkligen ett tydligt avslut. Det känns lite som om det är gubben och jag som tar examen. Nu ska vi inte överglänsa sonen, det är hans dag och porten ut till vuxenlivet, men gubben och jag borde åtminstone få en liten medalj av något slag.  (Här går de, far och son.)Tänk att vi röriga och organisatoriskt katastrofala personer har lyckats lotsa fyra blivande samhällsmedborgare genom skoltidens labyrintartade irrfärder. Det är möjligt att de klarade av det mesta av egen kraft men vi har absolut varit med på ett hörn. 

Minnen bubblar upp till ytan; som när gubben var gräsänkling och försov sig när äldsta dottern precis börjat första klass. Han var ensam hemma utan bil med hennes tre yngre syskon. Han ringde taxi, satte henne i baksätet på den och vinkade iväg henne till skolan. En traumatisk upplevelse minns hon det som.   Men idag bor hon och försörjer sig i England. Vem vet vad den där taxifärden grundade? 

Och så gällde det att hålla reda på vilka veckodagar det skulle packas gymnastikpåsar för att slippa ännu ett bekymrat telefonsamtal från gymnastikläraren. Och vems var nu den röda gympapåsen och vems var den gröna så man inte skickade med sonen balettkjolen och dottern brorsans shorts. Och när alla fyra var hos olika dagmammor och vi råkade glömma kvar en! En som klättrade upp i soffan bredvid dagmammans man på kvällen. Nämen är du kvar Ola? Bäst vi ringer mamma och pappa!  För att inte tala om alla utflykter! Ska ni ha matsäck!!! Fasen! Affären stänger om en kvart! Och alla möten. Föräldramöte i kväll!!! I kväll!?! Nån sån lapp har inte vi fått! Nej högsta betyg i föräldraskap beträffande ordning och reda har vi inte fått. 

Visserligen är det ett bra tag sen typen av ovanstående scenarion utspelade sig. Senaste åren har det mest handlat om att swisha pengar, agera taxirörelse samt bistå med mat och husrum.  Ingen av barnen är dock intresserad av de mängder av skiftande goda råd som vi mer än gärna bistår med alldeles kostnadsfritt! Men nu tar han studenten! Den sista. Och tycker vi ska ta med oss den här kattungen hem från besöket i Halland. Då kan han gosa med den när han kommer hem och hälsar på tycker han.  Jo tack och bock för den! Den är kvar i Halland kan jag avslutningsvis upplysa! 

 ”Avslut” är som sagt fyndigt nog det avslutande temat för våren. Vad andra skrivit om avslut finner ni nedan. Så nu blir det till att hitta på egna teman under sommaren. Titta gärna in här då och då så får ni se hur det går med den saken. 
Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

07. maj 2016 av Anna
Kategorier: Lördagstema, Maj 2016 | 18 kommentarer

Färglös upplysning (lördagstema)

Upplysningsvis blev det lite ”färglöst” här inne förra lördagen när vi skulle skriva över temat färg. En ledsam begravning kom emellan, men den blev å andra sidan ett möte mellan vänner som inte hade träffats på fyrtio år. En märklig och sällsam upplevelse och väldigt fin trots allt. Den som gick ur tiden var helt klart färgstark, en person som försvann alldeles för tidigt och under tråkiga omständigheter. Livet är väldigt krokigt och labyrintartat ibland och en låga kan slockna om än andra lågor finns runt omkring. Liv tänds och släcks men kärleken består. Det behöver man tänka på ibland. Denna vecka föreslår Livsrummet att vi ska skriva om ”upplysning”.

Så nu till lite gladare upplysningar. I morgon till exempel ska mina körsångare konsertera med självaste Py Bäckman. En kändiskonsert! Det ni! Vi ska sjunga en massa gamla godingar som Stad i Ljus, Leonard Cohens Hallelujah med svensk text av Py, Gabriellas sång står på agendan förstås och mycket annat. Det ska verkligen bli jätteroligt, kören har laddat hela våren (jag med för den delen). Här står stolarna och väntar att lyftas upp på gradänger. Sen saknas bara körsångarna. Och så Py då och pianisten Rune.
En verkligt spännande upplysning kan ju vara att jag har raggat killar hela våren för att fylla upp tomma stolar i bas och tenorstämmorna. Jag höll till och med en liten bas & tenorkurs på åtta veckor med ett tiotal handplockade män och på söndag kommer några av dem att stå där högst upp på gradängerna med övriga män och sjunga. Precis som Agent 007 har rätt att döda, har dessa basar och tenorer rätt att göra en ”Mr Bean” om det skulle behövas.  

Och vad är nu en ”Mr Bean” i körsammanhang? Jo, upplysningsvis: Man lyssnar på grannen, mumlar efter bästa förmåga där man inte riktigt har kläm på stämman och så tar man i för kung och fosterland på refrängen, tex i Halleluja. Mr Bean har gestaltat alldeles ypperligt hur det kan gå till i körer ibland. Efter dessa upplysningar i stort och smått önskar jag er en fortsatt trevlig helg och önskar förstås att ni kunde komma och lyssna på konserten allesammans, men biljetterna tog slut inom ett dygn! Inte ens alla i kören hann få biljetter till sina anhöriga! 

Men övriga som trofast temaskriver på lördagarna, denna vecka över ”upplysning”, finner ni nedan! 

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

23. april 2016 av Anna
Kategorier: April 2016, Lördagstema | 20 kommentarer

Flykt (lördagstema)

Flykt. Det är Livsrummet som föreslår att vi ska skriva om FLYKT denna lördag.  Jag associerar direkt till gummibåtarna på Medelhavet. De drunknade barnen. Att vara nödd och tvungen, med fara för sitt eget och sina barns liv, att kliva ner i en gummiflotte och gå ett högst osäkert öde till mötes… Något värre kan jag knappast tänka mig. Jag förstår att alternativet är värre, annars skulle människor inte göra det, valet står mellan att gå under i hemlandet eller ge barnen en möjlig framtid…   Jag har ju en tydlig ”Filifjonka-gen” och den brukar visa sig. Som när jag skulle åka på Estonia med niomånaders dottern och hur tanken på att ”något skulle hända” liksom dunkade inne i mitt huvud… Vad gör jag om båten sjunker? Vad gör jag med lilla dottern? Och hur jag intalade mig med all kraft att båtar funkar inte så. Båtar sjunker inte. Så är det bara. Och vi sjönk förstås inte. Detta var våren -94. Men några månader senare sjönk faktiskt Estonia. Att tvingas ge sig ut med sina barn i en gummiflotte… Det säger en del om alternativet för ”flyktingarna”, människorna som antagligen tänker precis samma tanke som jag tänkte, fast under helt andra omständigheter. ”Vad gör jag om…”. Vem som tvingas ner i en flotte och vem som lever trygg på torra land, det kan nog inom några decennier förändras ganska drastiskt. Sa Filifjonkan. Sen finns ju flyktmekaniskmer av mindre dramatisk art. Som när deadlineuppgifter hopas på rad och man börjar med att sortera böckerna i bokhyllan efter bokstavsordning.  Eller läsa receptböcker. Eller skriva ett blogginlägg som inte direkt har högsta prioritet utan ligger på nöjessidan… Så med dessa flyktiga tankar passar jag på att önska er alla en trevlig helg och som vanligt går det bra att läsa vidare på temat ”flykt” om man klickar på länkarna nedan där ”lördagsbloggarna” är listade! Själv ska jag ta itu med min deadlinelista! 

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

09. april 2016 av Anna
Kategorier: April 2016, Lördagstema | 12 kommentarer

Förpackning (lördagstema)

En uppsats eller skrivuppgift ska levereras i särskild förpackning! Det vet alla som har brottats med en sådan! Det är Livsrummet som föreslår att vi ska skriva om förpackning denna vecka. Själv ägnar jag denna helg åt att sy ihop ett litet arbete i körmusikhistoria vars arbetsnamn är ”I’ts raining men”. Det handlar om män och körsång. Rubriken är cynisk. Verkligheten är den att det inte alls regnar män i de svenska amatörkörerna, det duggar i bästa fall och rekryteringen underifrån åldersmässigt är ytterst knaper. Så det ska jag skriva och reflektera omkring. Och det ska levereras i särskild förpackning som sagt. Lite bakgrund, några frågeställningar som ska bearbetas och så en rejäl diskussion om det hela på slutet. Detta förpackningsarbete gör att leveransen av ett yvigare blogginlägg uteblir denna vecka! 

Istället kommer här ett par bilder, en blåsippa som just krypit ut ur sin förpackning… 

 och ett par tussilagobebisar som ännu inte kläckts utan ligger kvar i sin ludna förpackning! Glad vår på er! 

Andra som skriver om förpackningar denna småkyliga aprillördag finner ni nedan!

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

02. april 2016 av Anna
Kategorier: April 2016, Lördagstema | 18 kommentarer

Glad påsk – Hemma hos…mig! (Lördagstema)

Två rubriker i en, får det bli denna påsklördag som nu har hunnit bli påsksöndag och därmed påskdag. Pensionären på ön, Birgitta har myntat de båda lördagstemana, ”hemma hos” och ”Påsk”. ”Påsk hemma hos mig” får därmed temat bli. Dagen startade som hos er andra med ”sommartid”, vilket innebar att morgonen blev väldigt tidig eftersom kyrkokören skulle sjunga i Avesta kyrka. Den ambitiösa körledaren (läs undertecknad) hade kommenderat alla att vara där kvart över nio. För säkerhets skull slängde jag iväg ett gruppmess till alla. Kom ihåg sommartid! Alla var där i tid, inklusive körledaren. Men nog kändes det i hela kroppen att det var tidigt! Trots det levererade kören den ena pampiga sången efter den andra, med stor känsla och inlevelse. Är det påskdag så är det. Då ska man sjunga till livets ära. Vi gick trallande in till Husby Brudmarsch. Under tiden som vi sjöng kläddes altaret i vitt och med blommor och tända ljus, efter att ha stått avklätt och naket sedan skärtorsdagen. Stämningsfullt!  När jag kom hem hade värsta västanvinden varit på besök. Mitt fina påskris låg omkullvräkt och spred påskstämning på trappan efter bästa förmåga. I år får påskriset husera ute eftersom jag inte tycker att det får plats i vår lilla stuga. Först ställde jag det på köksbordet, men efter att vi fått en gren i ögat varje gång vi lutade oss över tallriken för att stoppa i oss ägg och sill så hamnade det på trappen. Och där gör det sig bra! De fina små äggen är hemmagjorda skapelser. Just det här fina tror jag Farmor Astrid har knåpat ihop på den tiden som hon fortfarande såg och kunde handarbeta.  Efter att ha rätat upp påskriset och lagt en sten i krukan kunde jag ju inte låta bli att vara ute en liten stund och gå ner till älvkanten. Isen har smält, men på vår sida som inte är södersida, brukar en kant av isen ligga kvar ganska länge. Det låter så otroligt fint när vattnet kluckar mot iskanten. Och så kom det här herrskapet och hälsade på (frun ville inte vara med på bild).  Det var lite mer linslus över Herr Knipa. Paret kommer varje år och bygger bo någonstans i närheten. Var, vill de inte berätta. Håll med om att Klara-Fina verkligen tagit sig sedan hon fotade korksvan i somras.  Jag fick riktig vårfeeling och släpade fram de gamla plank som jag sparat efter sommarens stora ”projekt fiskegården” när vi röjde ren hela den nedre älvrimpan från gammal kompost och gamla virkeshögar. Vi har inte använt den nedre delen av gården särskilt mycket eftersom vi har varit rädda att barnen ska drunkna. Men nu, när de är 27, 25, 23 och 20, så känns det mycket lugnare. 

 Gissa om vi kommer att sitta här om vårkvällarna och ljuga ikapp, jag och gubben. Ha nu fina fortsatta påskdagar allesamman och här nedan har ni övriga som skriver om påsk om ni inte har fått nog av påsken redan! 

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

27. mars 2016 av Anna
Kategorier: Lördagstema, Mars 2016, Uncategorized | 15 kommentarer

Vintersport! (Lördags-tema)

Det är sällan det blir så mycket vintersport för min del. Min personlighetstyp är mer den som drar upp benen under sig i soffan, hugger en bok eller annat läsbart, tänder en knastrande brasa och så en kopp te eller kaffe till. Fast vi hade ju med oss skidorna till sommarhuset i vintras, det hade vi. Här ser ni beviset! 

 ÅKTE med dem gjorde vi också!  

Se själv hur elegant vi spårat i den djupa snön! Rakt genom skogen! Sist vi åkte dit, planerade vi faktiskt en skridskofärd eftersom isen låg blank och fin här hemma. Så LITE  vintersportiga är vi allt. Men havsviken var täckt av snö. Och där stod vi snopna med skridskorna dinglandes i händerna utan skidor med oss. Någon vecka senare gav sig gubben ut på loppisjakt och titta vad han fyndade! Skidor och pjäxor som vi ska ha i sommarhuset för jämnan.Här är mina! En äkta vintersportare garvar väl ihjäl sig vid åsynen av dessa antika brädlappar men det bjuder jag på. Nu kommer vi aldrig någonsin att komma dit en strålande vinterdag utan att kunna åka skidor, för att skidorna är kvar hemma. I ärlighetens namn skulle jag nog kunna ha mina vanliga där för jämnan, de till vänster på översta bilden, moderna tingestar från 70-talet, eftersom jag aldrig åker skidor hemma. Men andan kan ju falla på! Numera kan jag inte skylla på att jag inte har skidor i alla fall.

Annars har vintersportandet senaste dagarna bestått i nån sorts ”stafett”, där jag och Lilla Blå Bussen har kuskat fram och tillbaka genom olika vinterlandskap på frilansuppdrag, varvat med ”vanliga jobbet”. Tidigt tisdag morgon åkte jag hemifrån strax efter sju på morgonen för att möta upp en lågstadieklass i det vintervackra Garpenberg.  (Dalarna)Jag hade ändrat tiden på grund av min influensa och antagligen svävat i feberyra. Skolklassen var nämligen på väg bort när jag kom! Jag skulle inte vara där förrän på torsdag! Det innebar att jag skulle till helt andra skolor! Jag hade blandat ihop dagarna! Som tur var löste det sig eftersom dessa skolor började en timme senare. (Grrrr, jag hade kunnat sova en timme till!!!) men det var bara att sladda runt med bussen och åka in till Hedemora istället. Därefter väntade en musikgrupp i Fagersta (västmanland) och när den var slut så väntade ytterligare två körer hemma i Avesta. Hemma 21.30.Tidigt nästa morgon var det bara att veva igång Lilla Blå bussen igen med fulladdad kaffetermos för en heldag i Örebro (Närke) på körledarutbildningen. Sen styrde vi kosan hemåt och avslutade dagen med en körövning med glada kyrkokören här hemma. Trevligt, men inte hemma förrän 21.30. Torsdag morgon var det dags att åka iväg till Garpenberg IGEN, nu den rätta dagen! Sen gasen i botten till Dala-Husby några mil bort och därefter till Långshyttan ytterligare nån mil bort. Sen var det bara att åka hem till barnkörerna i Avesta och avsluta dagen med att åka till Hedemora för att träffa glada Feel Joy-kören som inte fått sjunga på tre veckor pga av influensa och sportlov! Hemma redan 21.00!!!

Håll med om att det är en hel del stafettkänsla över det hela, bortsett från att jag inte har lämnat ifrån mig stafettpinnen en enda gång. Men så här tokigt långa och fyllda dagar blev det när flunsan slog till och jag fick lov att ta igen det jag inte kunnat levererera så att säga. Tre tolvtimmarsdagar efter varann! Men NU är jag ledig i dagarna tre!   

Så här fint sken solen över Dalälven när jag klev upp i morse och jag bestämde genast att jag inte tänker vintersporta det minsta, utan bara lata mig och ha det bra! Den som vill inspireras till vintersport tittar istället med fördel in hos nedanstående skribenter och bloggare och ser vad de har att berätta på detta uppfriskande tema som Pensionären på ön, Birgitta, har föreslagit!

Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

12. mars 2016 av Anna
Kategorier: Lördagstema, Mars 2016 | 29 kommentarer

Ett projekt – (lördagstema)

Egentligen har jag projektförbud. Jag gav mig själv ett strängt sådant när jag började körpedagogutbildningen i Örebro. Det är snart två år sen och jag har verkligen hållit det. En utbildning är ju ett projekt i sig. Men så klart håller man sig inte helt och hållet från att hitta på lite småhyss. Till exempel drar vi gång en ny kör på jobbet nu på måndag.  Det står i tidningen så det är sant! Eller egentligen inte ny. Feel Good kören är en ”alla kan sjunga kör” som har rullat i åtta år nu på tisdagkvällar under min ledning. Den har många deltagare och det har funnits önskemål om en sån kör även för daglediga. Kanske man inte vill ge sig ut på kvällarna, kanske dagkören kommer att vara lite mindre vilket säkert tilltalar många. Egentligen vet vi inte om efterfrågan är tillräckligt stor för att ha en sån här kör på dagtid. Men nu drar vi igång på försök, så håll alla tummar och tår, för nu är vi åtminstone tillräckligt många för att börja! Så det får väl ändå kallas ett litet projekt, att dra igång en kör med nya blivande körsångare.

Från det ena till det andra så har gubben och jag kommit på att vi ska lära oss att äta långa kolhydrater. Det kan man väl kalla ett projekt? Fast egentligen liknar det mest ett hyss, så barnsliga som vi är! Det där om långa kolhydrater kan ni säkert massor om, alla ni andra. Här hemma har lite djungelns lag fått råda. När vi blir vrålhungriga så slänger vi oss som två lejon in i skafferi och kylskåp och äter upp det som finns. Och eftersom jag lätt får blodsockerfall och nästan kan börja tugga på filten i soffan så läste jag här hemma i en bok att man ska lära sig äta långa kolhydrater och regelbundet för att hålla blodsockernivån på en lugn och jämn nivå. Man skulle dessutom bli lugn och jämn hel och hållen, så jag hade högläsning för gubben och han tyckte också det lät bra, särskilt det där att man skulle bli lugn och jämn hel och hållen. För han tänkte nog att det skulle vara bra att jag blev lugn och jämn och jag tänkte att det skulle vara bra om han blev lugn och jämn. Men det bästa av allt, var att man skulle leka att man gav sig ut i rymden ett par veckor och bara ta med sig ett fåtal matvaror.  

Matvarorna var av ett sådant slag att allt var GOTT så vi gjorde high five, gubben och jag och packade matsäck för två veckor i rymden! En perfekt introduktion i långa kolhydrater för två barnsliga själar. Vi iklädde oss rymdboots från åttiotalet och stora vinteroveraller (nu skarvar jag lite grann) och klev in i rymdkapseln, köket och gav oss iväg. Riktigt kul har vi. Tur att barnen har flyttat hemifrån.  

Lekfulla sms flyger genom rymden när det är dags för mat eller fika: ”Restaurang Rymdfärjan bjuder på apelsinfilé med nötströssel och kanel. Kaffe till.” Eller ”Restaurang rymdfärjan bjuder nu på fullkornsbröd toppad med Månens Räkröra. Te till.”  Det sägs ju att man inte har roligare än man gör sig. Och nu kan ni se fram emot ett lugnt och jämt flöde på inläggen här inne, för det blir säkert en effekt av det hela! För nu ska jag bli en lugn och jämn personlighet av alla långa kolhydrater! Det var allt om mina små projekt på jobb och fritid det! 

Som vanligt är det fler som skriver på lördagar (lördagstema) över givet tema. Dem hittar ni här nedan! Den som är ”teamledare” för mars månad är Pensionären på ön! Titta gärna in och se vad hon och övriga har för projekt på gång!
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

05. mars 2016 av Anna
Kategorier: Mars 2015 | 27 kommentarer

Tjohoooo! Här är jag!!!

Jag har verkligen gått upp i rök ett tag… Några veckors dubbelarbete är den primära anledningen till tystnaden här inifrån. Men sen toppades det med ett sorgligt besked med efterföljande begravning.  

Begravningen skulle jag spela flöjt på, vilket jag gärna ville, men själva beskedet kändes otroligt svårt och tungt. Jag kom liksom av mig på något sätt. Min tanke var att SEN får livet börja om, lite lugnare och lite beskedligare.   

Samma morgon som begravningen kände jag mig olustig, ont i kroppen, frusen, men slängde i mig en Ipren och genomförde tre pass med musik i förskoleklass som planerat. I bilen hem började jag starkt misstänka att Stora Stygga Flunsan nafsade mig i hälarna. Jag kom överens med organisten att det var ok att spela om hon bara kunde hålla folk ifrån mig. Och så gjorde vi en karantän uppe på orgelläktaren där jag satt med flöjt, noter och honungsvatten. Och organisten såg till att ingen närmade sig smitthärden. Det är märkligt vad ens autopilot kan åstadkomma när det behövs. Vi spelade oavbrutet, säkert en halvtimme under defileringen, eftersom kyrkan var fylld av folk. Man känner inte efter hur man mår, man bara spelar och spelar. Men musiken under en begravning kan vara så otroligt ”bärande”. Musiken har verkligen förmågan att ta vid där orden tar slut. Jag är SÅ tacksam att jag fick och kunde spela. 

Det blev en fin och ljus avskedsceremoni även om jag inte kunde delta efteråt, jag åkte direkt hem och fullständigt stöp i säng. Inte för att jag hade spelat, utan för att det var en jätteelak influensa. Jag brukar få influensa, men brukar också kunna resa mig efter tre dar vilket jag gjorde också denna gång. Men det var som om Flunsan stod beredd invid sängen och slog mig allt den orkade med en bräda i huvudet. Och så stöp jag i fyra dar till. Så länge har jag aldrig varit sängliggandes i hela mitt liv sen spädbarnsåren tror jag. 

Kanske behöver kroppen en sån här urladdning då och då? Rena bantningskuren för övrigt, jag tappade tre kilo på en vecka! Här ser ni att jag lever i alla fall. Såvida inte isen går upp ända intill strandkanten och jag tippar baklänges ner i Dalälven. Så hör ni inget ifrån mig på ett tag kan det ju vara det som har hänt! 

28. februari 2016 av Anna
Kategorier: Februari2016 | 20 kommentarer

Snö 

Vi befinner oss mitt i smällkalla vintern. Ingen tvekan om det. Och HeLena föreslår att vi skriver om SNÖ i lördagstema. Bra förslag! Är man bara rätt klädd är vintern underbar. I alla fall om man frågar mig. Gubben känner likadant.

Så vi bestämde oss hastigt och lustigt för en tur till sommarhuset. Det är förvisso ett sommarhus, men vi hade som Sickan i Jönssonligan ”en plan” som såg ut som följande. In i stugan, slå på elvärmen, göra ett par försktiga brasor i spisarna, sätta värmefläkten på full effekt och sedan ta en långtur på isen med skidor. Därefter skulle vi, på grund av kylan ute, tycka att det var underbart varmt inne, även om termometern bara sprungit upp till försiktiga tolv, tretton grader. Detta var planen. Eftersom jag jobbade till sena kvällen före avfärd, föll det på gubbens lott att packa bilen med ved, skidor, vattendunk, (endat sommarvatten i sommarhuset) grillkorv och lite andra läckerheter som skulle inmundigas vartefter. Tidigt nästa morgon trasslade vi in oss i bilen i tjocka vinterställ, sömndruckna med varsin kaffemugg i handen (eftersom termosen var spårlöst försvunnen). Biltermometern visade hiskeliga tjugoen minusgrader! Var det här verkligen en bra idé? För är det vinter så är det. Och ett sommarhus är ju faktiskt ett sommarhus. Men väl framme vid sommarhuset var temperaturen betydligt humanare, fjorton minus. Dessutom sken solen från en klarblå himmel. Gubben rusade genast in till sina älsklingar; spisarna. Han är en fena att trixa och lirka med dem så de kommer igång lite lagom. Han fick hållas i det utkylda sommarköket medans jag tog tag i nya snöskoveln för att skotta en gång upp till dass, vem vet om man inte kunde få lite solbränna på köpet?  Och nog fick jag färg i ansiktet allt. Redan efter några meter ångrade jag djupt mitt tilltag. Skoveln blev allt  bredare och tyngre för varje meter. En lång gång ska skottas med något lätt och smalt, typ en rejälare stekspade skulle jag kunna tänka mig, eller rätt och slätt trampas upp med storstövlar. Jag hade nära på hjärtstillestånd efter avklarat lopp. En tupplur i stugvärmen hade varit det optimala, men eftersom det var den vi skulle invänta var det bara att spänna på sig skidorna och bege sig ut på det tillfrusna havet, allt enligt planen.   Men det blev SÅ underbart. Isen såg nästan ut som som en skimrande blå öken och visade spår i snön från både räv, sork och hare. Några örnar syntes som små svarta tecken på den klarblå himlen och efter några kilometer uppenbarade sig denna märkliga vy. Det såg ut som kratrar i ett månlandskap, eller fluffiga jättemaränger på fat.

Tanken på den efterlängtade stugvärmen gjorde att vi säkerligen var ute i två timmar. Allt för att få komma till ett uppvärmt kök och slurpa i sig en värmande potatissoppa som jag lovat att sno ihop. Två timmar är alldeles lagom för en värmefläkt att skapa lite effekt. Men det är också alldeles lagom att trilla tillbaka på ruta ett om värmefläkten har slagit av! Köket var utkylt. En huvudsäkring hade gått!

Med klumpigt stelfrusna fingrar lyckades gubben efter ett par försök byta ut rätta säkringen. Sen var det bara att försöka tina efter efter bästa förmåga. Den ena klamrade sig fast vid vedspisen, den andra vid värmefläkten. Och när jag hade tinat så pass att jag trodde mig om att kunna hantera en potatisskalare, plockade jag fram ingridienser till potatissoppan. En värmande soppa skulle faktiskt påskynda upptiningen. Purjolök, grädde, riven ost, buljong…allt utom själva potatisen, för den hittade jag inte. ”Var är potatisen?” ”Potatis”, sa gubben och tittade upp med frost i skägget. ”Är det potatis i potatissoppa?” Nu hörde jag hur han försökte spela dum, (för så dum är han inte, han försökte bara få nån sorts betänketid.) ” Jamen, du tyckte ju att vi skulle äta sill och potatis i morgon” replikerade jag blixtsnabbt ”och du vet väl att det är POTATIS till sill och potatis?” Tyst i två sekunder innan svarsrepliken kom: ”Jamen DU kunde väl ha tagit potatis lika väl?” Men hur skulle jag kunna veta att just POTATIS låg på min lott när du hade packat ALLT annat!?! ”Jamen om nu jag tog ALLT annat, så kunde ju du ha tagit NÅGOT åtminstone!”

Ja, alla fattar så här långt att det inte blev nån potatissoppa. Inte sill och potatis heller, dessutom var stämningen i sommarhuset inte på topp. En smula frostig som allt annat. Vi fick snylta på den planerade söndagsmiddagen istället. Gubbens färdiggjorda crepes, bara att slänga in i ugnen. Och på det viset kunde vi öppna ugnsluckan efter avslutad gratinering och ta vara på eftervärmen. Så ingenting ont som inte för något gott med sig! Plan B, behövdes inte sättas i verket, att våldgästa syrran några mil bort. Idag är det varmt och skönt i sommarhuset. Det knastrar från vedspis och kakelugn. Ute faller snön och ser till att vi har ordentligt med diskvatten.  Gubben och jag har rökt fredspipa dvs tagit bilen till affären och köpt potatis. Allt är med andra ord precis som det ska. 

Och om nu nån undrar varför kvinnor har så stora handväskor så kan det bero på att det måste rymmas en påse potatis där! Ha en riktigt fortsatt fin vinterhelg! Fler som skriver om snö denna lördag hittar ni nedan!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

23. januari 2016 av Anna
Kategorier: Januari 2016, Lördagstema | 42 kommentarer

← Äldre inlägg