Carmina Burana – Manifestation för Möte & Mångfald

För två år sedan bestämde kollegan i grannpastoratet By-Folkärna och jag från Avesta-Grytnäs att vi skulle göra något tillsammans med våra körer. Något stort. Något roligt! Något annorlunda. Valet föll på Carmina Burana som är mest känt för stycket ”O Fortuna” som flitigt används när det behövs något riktigt ödesmättat i musikväg. Att det i år är 80 år sedan verket uruppfördas i Tyskland känns som en bonus.

Att vi ville göra något mer än ”bara” ett körverk av Carmina Burana var vi på det klara med redan från början. Avesta har som många andra kommuner tagit emot många flyktingar. Vi ville skapa en sorts manifestation av föreställningen där vikten av mångfald och möten lyfts fram. Vi ville låta hela föreställningen bli en mötesplats mellan olika grupper med ett gemensamt mål. Vi ville också att det skulle gestaltas sceniskt, att det skulle vara ett synligt verk även för ögat. Under ett par års tid har det nu vuxit fram en föreställning och manifestation som flera hundra människor i åldrarna 3-80 plus är involverade i på olika sätt.

Kyrkans vuxenkörer förstås men också ungdomar från Sjöviks och Bollnäs folkhögskola som sluter upp med sångare och stråkmusiker, ett stort gäng inhyrda frilansmusiker som tillsammans med Avesta orkesterförening bildar den stora orkester som krävs. Till detta solister och flera barnkörer OCH dans och performance-gruppen Gracefool Collective från Leeds, England som jobbar på sitt håll men är på väg hit snart. Tvåhundra vuxna och ett sextiotal barn samverkar i föreställningen.Och alla ska rymmas i koret! Vi har, tillsammans med våra oumbärliga vaktmästare (Vad vore livet utan vaktmästare? ❤️Ingenting!) samlat ihop alla våra gradänger och prov-byggt, för att vara helt säkra på att alla har en plats. Dansarna kommer mestadels att hålla till uppe på balustraden, en sorts balkong ovanför altaret, bakom pelarna. Där finns en spännande yta som sällan används. Sångsolisterna måste vi skicka vi upp i predikstolen! Men det är inte sämsta platsen! Ett sextiotal vita cape, har de fantastiska kvinnorna i Sankt Mary, Folkärna församling sytt! Sextiotalet vita cape i olika storlekar för barn från 3 år upp till 20. Heléne testar en lite större cape-variant här. Barnkörerna är bara med i två av sångerna men kommer att göra bejublad entré i vit cape och trollstavar. Och trollstavarna har jag pågående massproduktion av här hemma, med hjälp av släkt och vänner och katten Greta, som älskar pyssel och redan har tuggat hål på glitterlimmet!Vi har också en mångfaldskör som vi sjunger sånger ur körverket med. Vi har lekt med det svenska språket till Carl Orffś tongångar. Inte sjungit ”Ooooooo Fortuna! Veeeeelut luna...” som sig bör, utan istället: ”Ooooooo det snöar, Seeeee det snöar! Snöööön den faller ner från skyyyyyyyn! Vi skottar snö. Vi skottar snö. Det snöar hela tiden!” Kanske inte så seriöst men roligt har vi tillsammans. Det är härligt att skratta och dela upplevelser med varandra även om vi inte förstår alla ord, har olika bakgrunder och erfarenheter. För den delen har ALLA våra vuxenkörer får ”skotta snö” i Carl Orffs anda.Vi har fått lov att söka särskilda medel för detta gigantiska projekt. En hel del har vi fått, men ibland också avslag. Därför är vi särskilt tacksamma för de företagare i Avesta Kommun som ”sponsrat en kyrkbänk” och som på så sätt finns med i manifestation som sponsorer! Det är roligt att kunna göra något riktigt stort i en mindre stad som Avesta, där amatörer och professionella får mötas, olika åldrar från 3 till 80 plus, där samhälle möter kyrka och även olika konstformer möts. Nu hoppas vi också på en blandad publik av olika kulturer och religioner! Här sjunger ungdomskören på Språkvän Avestas Mingelcafé där vi spred information om manifestationen. Sången handlar om våren och längtan efter kärlekens ansikte. (Lite nervösa är vi, det är första gången vi sjunger detta för publik).


Föreställningen kommer att avslutas med en eldslukare utanför kyrkan och innan föreställningens början tar en grupp syrianska trumspelare emot med brinnande eldkorgar och suggestiva rytmer. Vi ser det som en symbolik för att det som händer under föreställningens gång i själva verket är något som börjar inom oss själva, men som behöver bilda kedjor som räcker långt bortom oss själva. Det är bara tillsammans vi kan åstadkomma förändring.

Heléne och jag är så tacksamma över att kunna få genomföra detta och vi hoppas att det ska skapa en upplevelse och ett minne för livet hos både publik och medverkande. Och att det ska skapa ringar på vattnet förstås. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Otroligt nog är vi nu framme vid målet. Fast egentligen är det kanske snarare en början! Början på en innerlig önskan hos alla oss som på olika sätt deltar i manifestationen vare sig vi är publik eller medverkande. Att vi kan mötas i hopp och tro på en mänsklighet som först och främst uttrycker en längtan efter kärlekens ansikte, vilket de medeltida texterna i Carmina Burana till stor del handlar om. Varmt välkomna till Folkärna kyrka helgen 11-12 november!

29. oktober 2017 av Anna
Kategorier: NGOMA - Kulturutövare i praktiken., Oktober 2017 | 16 kommentarer

Veckans rubrik !

Jag brukar ju roa mig med att skriva över en bestämd rubrik lite då och då tillsammans med ett gäng andra skribenter, som för övrigt är listade sist i detta inlägg. Nu är jag inte så bra på att få till rubrikerna i rättan tid och allt som oftast smäller jag till med metoden ryska gummor, dvs fler rubriker i ett och samma inlägg. Eller fler klockor på samma stängel.Men eftersom ORDET ÄR FRITT så tror jag inte att det spelar så stor roll. Den här hösten ägnar jag en hel del tid åt att fördjupa mig i ett alldeles särskilt partitur. Jag och min kollega Heléne i grannpastoratet, kommer att sätta upp det stora kör och orkesterverket Carmina Burana i höst. Vi drog igång idén för ett par år sedan och nu fattar vi knappt att det börjar bli dags. Lite närmare om vad det är vi ska göra, ska få ett alldeles eget inlägg ganska så snart. Det här inlägget ska ägnas åt VÄGMÄRKEN. Och då får det bli vägmärken i ett partitur. För den oinvigde är ett partitur ett notblad där alla instrument och körstämmor löper parallellt över notbladet så att dirigenten ska kunna läsa allt som händer samtidigt. Det är detta som dirigenten har framför sig när hen dirigerar. Partituret fullständigt kryllar av olika sorts VÄGMÄRKEN. Det anger vilka som spelar på vilken rad, typ om det är cykelbana eller gångbana. De kan också tex ange hastighet, 40 eller 80 eller 110 precis som på vilken landsväg som helst. Men också hur starkt eller svagt man ska spela/sjunga och inte minst karaktärsdrag, som att spela lätt och studsigt, lekfullt eller rentav som om man ska gå till attack! Ibland kanske basisterna bara har trista gå-noter ett långt parti. Att då viska i mungipan till grannen att nu skiter vi i det här och hittar på lite roligare basgångar, är otänkbart. Det handlar nämligen om VÄJNINGSPLIKT. Alla kan inte kan braka på för fullt hela tiden utan det gäller att de olika instrumenten och sångstämmorna ibland håller tillbaka och ibland går framåt, så de olika stämmorna får briljera på olika ställen.Så det är väldigt spännande att iscensätta ett musikaliskt verk. Det är inte bara noter. Musiken ska gestaltas, som vilken berättelse som helst. Sammantaget blir partituret porten ut i ett väldigt spännande landskap där ORDET ÄR FRITT utifrån de VÄGMÄRKEN som kompositören har satt ut (bland annat med hänsyn till VÄJNINGSPLIKT). Och därmed har jag levererat tre av september månads rubriker som Tove är upphovskvinna till. ORDET ÄR FRITT, VÄGMÄRKEN samt VÄJNINGSPLIKT och i bästa fall har jag hunnit springa ifatt några av de andra skribenterna som listas här nedan.

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

17. september 2017 av Anna
Kategorier: NGOMA - Kulturutövare i praktiken., September 2017 | 22 kommentarer

Och kanske är det höst min vän …

En fin visa av Lars Forsell har texten; ”Och kanske är det natt min vän, ja kanske är det natt… Men det betyder att min vän, det snart är morgon om igen…” I mitt huvud har jag senaste dagarna gjort om texten utan att tänka på det och sjungit höst istället för natt. Och sommar, istället för morgon. (Ursäkta Lars) Kanske för att det är SÅ tydligt att hösten verkligen är här efter en för min del lång och innehållsrik sommar. Jag har farit hit och dit och inte varit särskilt mycket ledig. Arbetat på Sicilien med konfirmander en vecka i juni och en i augusti med en veckas tillhörande konfirmationsarbete vid varje hemkomst. Inspirerande och lärorikt.Och där emellan en veckas turné med Bas, Fiol & Flöjt där vi bodde på vandrarhem i Stenungsund med spelningar på Tjörn och Orust. Och fortsatt spelande därefter i hemtrakterna. Och så helt nyligen fyra dagar på Gotland med kollegorna på Gotlands kyrkvecka. Bra föreläsningar, god mat, promenader längs havet och en och annan shoppingrunda hann vi också med! Sen blev det förstås rena ketchupeffekten vid hemkomsten, för då drog allt igång på en och samma gång. Körer med små och körer med stora, möten, förnyade kontrakt, röja bland pärmar och spännande höstprojekt som hänger på låset. Därtill sucka över alla sommarprojekt som inte alls hanns med! I år heller. Ska jag vara helt ärlig är det nästan lite skönt att det är höst. Att få komma tillbaka till lite rutiner. Lite ordning och reda. Jag behöver inte fundera över vad det är för dag. Jag vet precis när det är måndag, tisdag eller fredag. Underbart!Sommaren är ansträngande. Det syns ju här! Vad som helst kan hända när som helst. Ingenting är som vanligt. Allt är ovanligt dag ut och dag in och ingen känsla för var i veckan man befinner sig. Det kan lika gärna vara fredag som tisdag. Usch! Nej tacka,vet jag hösten! Ordning och reda. Vart äpple på sin gren. Och Lars Forsells visa där jag bytt ut ordet morgon mot sommar, hotar ju med att det snart är morgon/sommar igen! Men än så länge är den på betryggande avstånd! Efter denna hoppingivande insikt vill jag å det varmaste önska er alla en fin start på hösten!

02. september 2017 av Anna
Kategorier: September 2017 | 14 kommentarer

Midsommarrapport! 

Tänk att midsommarhelgen redan är passerad, jag tycker aldrig att jag riktigt hinner med den, kanske för att jag är så dålig på att ”fira” den. Bästa midsommaren, om man frågar mig, är att bara få ta det lugnt hemma, plocka lite sommarblommor och sätta i en glasburk, öppna ett par sillburkar, koka färskpotatis med dill och så hälla upp en liten nubbe. Sen är jag rätt så nöjd med firandet. Gubben är lika dan. Lika barn leka bäst. Sen jobbade jag ju, jag hade fullt upp med min nya roll som musikkompetent konfirmandledare! Men själva midsommarafton var jag faktiskt ledig! Hur var det att vara konfirmandledare på Sicilien då? I det senaste inlägget hade jag ju sån resfeber att jag till och med strök juldukar! Det blev en mycket innehållsrik vecka, intensiv så det förslog. Det första vi fick göra, jag och ungdomsprästen, var att bege oss till Vittoria för att införskaffa en gitarr! Ingen av oss kunde tyska eller italienska och de som hjälpte oss kunde inte engelska. Nu var ju inte gitarren beroende av det som tur var, så det gick ju att prova sig fram. Och medelhavet levererade förstås, det är helt otroligt vad mäktigt havet är, det bredde ut sig precis nedanför gården i Scoglitti där vi bodde. Här under taket hade vi våra arbetspass och tillbringade den allra mesta tiden. Många samtal utspelades om livet och döden, relationer och kärlek och vad dop, uppståndelse och korsfästelse kan betyda för nutidsmänniskan. Ibland blev det en tur in till byn för att konfirmanderna skulle få inhandla nödvändigheter som salta chips och läsk. Längre utflykter vävdes samman med lektionspassen. Som en tur till Etna…Här blev det högläsning av skapelseberättelsen och evolutionsteorin. Nu höll vi nästan på att blåsa bort så det kanske inte blev riktigt som vi hade tänkt oss. ”Vaaaaa?” ”Vaaaarde ljuuuuuus!!!” ”Vi hööör inte!!!” Det var nästan så illa. Kepsar och papperslappar virvlade bort över Etnas toppar! 

En annan tur gick till templen i Agrigento. I hur hög grad dessa historiska vingslag engagerade tonåringarna är svårt att säga. Bad och lek hägrade förstås allra mest och de flesta dagar blev det tid för minst ett sådant pass. Annars hade det varit grymt! Och varje kväll log solen sitt allra varmaste rödaste leende och sa Gonatt, vi ses i morgon. Sen rullade den ner som ett rött litet klot bakom havshorisonten klockan 21 sisådär. Konfirmanderna rullade inte till kojs förrän bra många timmar senare! 

Efter den här innehållsrika veckan fortsatte konfirmandarbetet på hemmaplan och söndagen efter midsommar var det dags för nära och kära att sluta upp i den idylliska Grytnäs Kyrka där jag själv konfirmerades som ung. Och vi framförde sånger som vi övat in till tonerna från den i Vittoria inköpta gitarren (som dock lämnades kvar på gården inför kommande konfirmandgrupper).Men nu är alltså konfirmanderna ordentligt konfirmerade enligt konstens alla regler och vi som ledde det hela kan pusta ut (liksom konfirmanderna själva). Och nu står en efterlängtad semester och bankar på dörren. 

Fast det förstås, för den musikkompetenta konfirmandledaren väntar ett tiotal spelningar med Bas Fiol och Flöjt! Så det är bara att putsa upp silverflöjten och börja öva! 

26. juni 2017 av Anna
Kategorier: Juni 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 16 kommentarer

Juldukar… innan juli ens har börjat! 

Ja, det är alldeles sant! Jag stryker juldukar! Men det har sina randiga skäl och rutiga orsaker. I morgon bitti tar jag och några kollegor från mitt jobb i svenska kyrkan vårt pick och pack och drar iväg till Sicilien med en grupp ungdomar. Konfirmationsläger står på agendan. Läger på Sicilien är något man har haft ganska länge men det är första gången jag följer med. Musikalisk kompetens står det i mitt pass. Att sjunga tillhör lägerlivet, inte minst på konfirmationsläger. Väldigt roligt att de släpar med mig, för lite motsträvig var jag till en början. Och det är här juldukarna kommer in.  Jag får sån förskräcklig resfeber när jag ska resa, jag är inte det minsta globetrotter. Jag stryker frenetiskt alla juldukar som legat i strykkorgen sen i julas. Putsar silver och koppar! Bara för att bearbeta de facto att jag ska ut och resa! Jag älskar att vara hemma. Jag sörjer att syrenerna kommer att vara överblommade när jag kommer hem. Min lilla favorit-ros har precis slagit ut. Och jag håller ju på med min nya uteplats! Och vem ska nu kriga mot sniglarna i sommarthrillern Sniglarnas Krig här hemma? 

Ja, ja, jag vet. Jag hör era samfällda rop om hur trevligt det kommer att bli.  Birger Sjöberg sjöng ju det ljuva Italien och de små citronträdens lov i sina visa ”Jag längtar till Italien”. Så det ska bli riktigt väldigt spännande att se vad Italien kan erbjuda en som till och med föredrar att plocka sniglar på hemmaplan! 

En liten tröst inför resan är att den vita syrenen redan har börjat krokna efter regn och blåst. 

Men bortsett från själva resandet ser jag självklart fram mot att umgås med ett stort gäng unga i en hel vecka! Jag kommer att föryngras minst ett decennium! 

11. juni 2017 av Anna
Kategorier: Juni 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 14 kommentarer

Mellan hägg och syren…

Maj månad, häggen är utslagen och tiden ”mellan hägg och syren” är inne. Uttrycket kommer från, säjs det, att en skomakare stängde sin butik under just denna tid. Så himla klokt, tänker jag. Det finns ingen vackrare tid än den när häggen och björkarna slår ut. Klart man ska vara ledig då! Men skomakaren jobbade så klart inte i musikbranschen.
Det händer så otroligt mycket på kulturfronten i maj månad landet runt, Avesta inget undantag. Det är konserter, det är utställningar, det är det ena med det andra och hur gärna man än vill, hinner man inte gå på allt, särskilt inte om man är involverad i konserter och annat själv. Att ”stänga” denna tid som musiker eller dyl. skulle vara som att stänga mellan ”adventsljus och nyårsfyrverkeri” och låta folk sjunga och spela Hosianna, Sankta Lucia och Tomtegubbar på egen hand medan kantorn eller musikläraren går hem, pimpar huset med julbelysning, tomtar och valsar runt till julmusik från CD spelaren.

Men visst vore det fint att bara få dra runt hemma i trädgården just nu, rensa rabatter, gräva för nya uteplatser, ta en tupplur i hängmattan och skotta ut kompostjord lite här och lite där. Den fina tulpankudden fick jag av körsångare för att jag skulle vila ut ordentligt efter alla duster med dem! Och den har jag börjat använda flitigt! Dessvärre har jag denna sommar något ”jobb relaterat” inbokat varje vecka tror jag. Utom en vecka som faktiskt är helt tom. Men det är ju väldigt mycket mer luckor i schemat än annars. Tur att jag trivs med det jag gör!

För när jag säjer Hej och Glad sommar till mina körsångare, ser jag faktiskt fram mot att träffas igen för nya utmaningar. Här är en filmsnutt från när Feelingkörerna sjunger på årets vårkonsert, ”kärlek kan förändra allt”. Budskapet i sången, får sammanfatta årets vackraste tid, den mellan hägg och syren.


Om nån undrar över den stora blaffan ”wondershare” i bilden beror det på ett konverteringsprogram jag använde för att få filmen spelbar på min dator. Finns kanske smartare sätt, men nu fick det bli så här. Lennart Söderström filmade låten.

23. maj 2017 av Anna
Kategorier: Maj 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 23 kommentarer

Feelingkörernas vårkonsert 2017…

Och hur gick det med intåget i sommarhagen, körkonserten som gick av stapeln den lördag 6 maj. Det gick SÅ bra. På denna bild ser det ut som om körsångarna står i räta vinklar, det visar övningen inför själva ”intåget”, men vinklarna är en synvilla. Vi var så många att jag fick knäppa tre bilder och ”klistra ihop” för att få med alla. Det var det enda jag hann ta kort på, jag skulle egentligen ha velat fota mer från den här fantastiskt roliga dagen, men eftersom jag hade fullt fokus på konserten och allt praktiskt runt omkring blev det inte av. Tur att andra knäppte kort…på körledaren tex. En lätt hysterisk körledare, iklädd blommor och blader! Även körsångarna blev uppmanade att ikläda sig blomsterprakt eftersom körledaren tyckte att vi, efter bästa förmåga, skulle gestalta en livslevande sommarhage på scenen! Och titta vilken blomsterprakt kören lyckades skapa! Dessa härligt öppensinnade sångare som hänger på alla mina infall. Jag tycker verkligen att det syns med vilken glädje de bjöd in till konsert! Det är inte omöjligt att det kan bjudas på ett litet filmavsnitt också vad det lider. De två bilderna från konserten är tagna av Anders Evald Lundell.

Och nu är det ett låååångt uppehåll tills vi sparkar igång i slutet av augusti igen. Vad körledaren gör när kören går hem för sommaruppehåll? Ja det får jag väl hålla er underrättade om, men jag fick lite sommarpresenter som nog kommer att komma väl till pass 🤗

12. maj 2017 av Anna
Kategorier: Körsång, Maj 2017 | 9 kommentarer

Feelingkörernas vårkonsert 2017 – Intåg i sommarhagen! 

Just nu pågår intensivt förberedelsearbete inför Feeling-körernas stora vårkonsert. Feelingkörerna har verkligen ökat i omfång sedan starten.  Avesta församling drog igång den första Feel Good Kören 2008, med undertecknad som körledare. Då var vi sjutton pers. Idag är vi tre körer och sammanlagt 170 sångare, så det kommer att bli en STOR kör när vi sjunger in sommaren på lördag! Samma sånger, samma koncept, samma körledare. Och samma energiska sångglädje! Att varje körsångare hamnar rätt på respektive körgradäng är inget som görs med vänster hand när man är över hundra pers vill jag lova. Stämmor ska stå tillsammans och helst ska man få stå bredvid de man brukar stå och sjunga med! De flesta låtar sjunger vi tvåstämmigt, flera trestämmigt och någon enstaka fyrstämmigt. Så det är mycket att tänka på! Men det blir lön för mödan, vid lunchtid kommer en cateringfirma med mat och det brukar behövas! Efter lunch kör vi ett genrep, därefter kaffepaus och sen är det dags att släppa in publiken. Så här såg vi ut när vi sjöng i julas! Även om det blir en lång och påfrestande dag så brukar den vara fylld av SÅ mycket energi och glädje och SÅ roligt att få bjuda publiken på sångerna vi övat under hela året. Nu är det bara en vecka tills vi äntrar gradängerna! 

Körsångarna ska också efter bästa förmåga gestalta BLOMMOR på en blomsteräng! Tänk er gamla skoltiders blå och gula papperskragar till sommaravslutningen. Här föregår körledaren med gott exempel (eller snarare skräckexempel), jag har börjat rota i min teatergarderob. Den här hatten med blad hängde på ett mikrofonstativ och gestaltade träd för några år sen. Lite sjaviga ser bladen ut tycker jag… liksom körledaren själv denna lediga lördag. Men jag har ju en vecka på mig att fräscha till både blad och resten! 

Hur som helst! Konserten blir i form av musik-café i Avestaparken lördag den 6 maj 2017 kl 16.30. Insläpp från klockan 16.00. Man köper en fikapåse vid entrén för 50 spänn, hembakat fika av kyrkokören Cantores som är där och serverar. Kan det bli bättre? Ja, det skulle vara lite allsång då och det ska vi nog kunna ordna! Vi har ju tre eminenta musiker med oss! Eldar Levgran, Cliff Sjursvens och Per Norman. Kom dit du också! Och ta med grannar, släkt och vänner till södra Dalarnas gladaste vårkonsert! 

29. april 2017 av Anna
Kategorier: April 2017, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 15 kommentarer

Gult – veckans rubrik.

Det är dags för veckans rubrik och det är Birgitta, Pensionären på ön, som har valt temarubriker för april. Och rubriken GULT är ju verkligen passande, så här inför påsk. Min favoritfärg är faktiskt ockra-gul eller guldockra. Den var vanlig i äldre svensk bebyggelse, ofta på fönsterbågar och dörrar tex. Antagligen för att det var en av dåtidens ”billigaste” pigment. Och eftersom det finns ett visst intresse här hemma för just äldre bebyggelse så har vi förstås guldockra på både dörrar och fönsterbågar på flera av våra åtta röda hus.. Guldockra är nästan lite magisk . Om man tex blandar färg själv, passar den till nästan allt. Är man inte nöjd med en färgnyans och tillsätter lite guldockra -hokus-pokus- så blir det genast bättre! 

Just idag har jag landat hemma efter ett intensivt kör-läger dygn med 28 körbarn i åldrarna 8-16. Kollegan i grannförsamlingen, Heléne och jag har precis börjat bearbeta våra unga korister inför att de ska medverka i det stora körverket Carmina Burana som vi sätter upp till hösten. Så det var inga schlagers som stod på repertoarlistan precis utan åttio år gammal konstmusik som framförs på latin och ”gammeltyska”. Men vi hade SÅ roligt och det gick SÅ bra.  ”Det är ju jättekul att sjunga på latin” kvittrade en av de yngsta och faktum är att mycket av musiken och de latinska texterna blir lite suggestiv och nästan lite som Harry Potter magi. Vi leker ju fram väldigt mycket av det här och har MINST lika kul som barnen. Så när vi körde hem efter detta inspirerande helgpass, strålade vi ikapp som två solgula tussilago, Heléne och jag. Och det fick bli mitt bidrag till rubriken GULT. Länkarna nedan går till andra som har skrivit över temat GULT denna vecka.

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

09. april 2017 av Anna
Kategorier: Alla våra röda hus, April 2017, Körsång, NGOMA - Kulturutövare i praktiken. | 19 kommentarer

Gröna växter

…och blommor ska det skrivas om under veckans rubrik har Matfreaket bestämt. Det är ingen dum rubrik så här i slutet av mars. För nu kliar det i fingrarna på alla grönfingrade varelser. Själv har jag inte ett endaste grönt finger! Sticklingar stod på Textildotterns lista över saker hon ville ha när vi kommer till Dals Långed. Och det kunde jag åstadkomma trots avsaknad av gröna fingrar. Nu har vi levererat dessa sticklingar men även köksbord, stolar och en ansenlig mängd lådor efter hennes farmor. I gengäld ska vi ha med oss katten Greta hem! Inget dumt byte.

Särkilt som Greta påstår sig ha gröna tassar. Också! Hjälpreda i textilt arbete står överst på hennes meritlista. Hon är lite som Lotta på Bråkmakargatan som kan ALLT! Det är nåt med den här gröna växten som inte stämmer, säjer hon. Lämnar måttbandet en stund och granskar tulpanbuketten ingående.Den har svans… men som inte ens rör sig det minsta. Hmmmm…..Vad händer om man rycker lite i svansen måntro…?Eller rentav sätter snurr på hela den häringa blåa kastrullen! Och…DÄR kom lagens långa arm och satte stopp för hela experimentet. Typiskt! 

Puss på nosen! Lite fredspipa efter experimentet… och bye bye matte! För nu är det dags att krypa in i kattburen och rulla med kattmormor och kattmorfar tvärs genom Dalslands skogar in i Dalarnas skogar! Fler som skriver om blommor och gröna växter denna vecka hittar ni i listan nedan! 

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

26. mars 2017 av Anna
Kategorier: En katt som heter Greta, Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 25 kommentarer

← Äldre inlägg