Nu vänder vi på kuttingen!

Aldrig hade jag väl kunnat ana, när jag skrev mitt förra inlägg, vad som som väntade oss alla! Alla mina vuxenkörer inställda från förra veckan och framåt. Feel Good körerna till och med avslutade för våren. Det blev bara en ”halv” körtermin i vår. Så snopet! Så trist! Och vi som hade laddat med sånger om fåglar av alla de slag och som skulle utmynna i en stor konsert med allsång på Avesta Teater 9 maj under rubriken; ”Nu har vi fått pippi!” 

Nu gäller det att inte bli lamslagen. Om det går. Försöka ”vända på kuttingen”. Kutting, är ett träkärl där man förvarade blöta varor, typ som en kagge. Att vända på kuttingen är att tänka nytt när kaggen är upp och ner. Om jag nu inte kan förvara vätska i denna, vad kan jag ha den till då? Vardagen har på ett par veckor blivit upp och nervänd för alla. För egen del har jag faktiskt börjat vända på kuttingen och funderar som bäst. Hoppas ni andra hänger på!

Vadå leverans av varor? Greta vänder på kuttingen!

Dotterkatten Greta kan det där med att vända på kuttingen. Vi fick hem varor till verkstaden i en kartong. Inom en kvart hade Greta lagt beslag på den. Att det låg småsaker kvar i botten tog hon inget extra för.

Och hörrni det här med toapapper då? Läste i tidningen i morse: Hovet försöker bortförklara att de hamstrat toapapper:
– Äsch, vad är väl en bal på slottet …?

Själv har jag dessvärre inte köpt en enda extra rulle. Kommer det att straffa sej måntro? 🤔 Men jag räknade ju efter nån gång att jag träffade runt 250 sångare per vecka. Om det skulle bli kris kanske jag kan skicka ut en förfrågan om 1 m från var och en av er? Då borde jag klara mej, eller hur? Och ni med väl? 😂 Ha det så bra det går nu, alla där ute och glöm inte att se över era kuttingar, då kommer det att hända fina saker också, i allt Corona elände.

20. mars 2020 av Anna
Kategorier: Mars 2020, Uncategorized | 12 kommentarer

Pausen – musikens själ?

När man har haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ” säjer ett kinesiskt ordspråk. Hittade en stol i vägkanten. ”Varsågod och sitt en stund. Själen kommer snart ikapp,” tycks den säja.

Min barndomsväns pappa Gustav, satt ofta vid köksbordet med hakan lutad i handen och tittade ut över Grytnäs åkrar under tystnad. Långa stunder satt han så. Kanske väntade han in sin själ? Vem vet?

Att sitta tyst i egna tankar måste ju vara alltmer sällsynt. Smartphone-eran kanske slog igen den tunga porten till ”Landet Ingenting” för oss? Det finns alltid ”någonting” på mobilen som kan ersätta en stund av ”ingenting”.

Tänker på musiken igen och pausen, vad viktig den är i det musikaliska flödet. Den går verkligen inte att plocka bort utan att musiken förändras i grunden. Det är något att tänka på för undertecknad (med flera?), som tycker att det där med paus och inväntande inte känns som ens ”kopp te”. Men tänk om vi tappar något av tillvarons väsen när ”ingentinget” ständigt täpps igen av ”någontinget”? Så gick mina tankar när jag fick möjligheten att trycka på pausknappen några dagar i februari.

Och titta här då! En tom bänk, i vägkanten. Vad väntar du på? Varsågod och sitt en stund. ❤️ Själen kommer snart ikapp!

27. februari 2020 av Anna
Kategorier: Februari 2020 | 8 kommentarer

Tjugotjugo

…är precis påbörjat. Ett helt nytt år! Som att vända blad på en väl tummad (i mitt fall) bok. Vad ska det nya året bära med sej för nya spännande musikaliska äventyr måntro? Ett vet jag. Vi gör en repris på det färgsprakande Carmina Burana som gjordes i Folkärna kyrka 2017. Då höll taket på att rasa ner så byggställningar fick trängas med publiken i bänkarna. Nu blir det i en nyrenoverad kyrka. Men det sker ju först i november. Lååååångt dit bevars! Nu är det januari. Inte för man kan tro det. I skrivande stund smattrat regnet på taket! På promenaden häromdagen såg jag videkissar i vägrenen.

Och första veckan efter nyår idkade jag trädgårdsarbete ute, klippte rent i katastrofslänten och krafsade upp ett kilo jordärts skockor ur jorden.

Ja en smula märkligt, men jordärtsskocks-soppan blev god! Och till veckan som kommer drar Feel Good Körerna igång igen! Tur att nånting är som vanligt i alla fall. Och en riktigt god fortsättning på tjugotjugo alla mina vänner!

18. januari 2020 av Anna
Kategorier: Januari 2020 | 3 kommentarer

Ett skepp kommer lastat!

Äntligen höst! Äntligen rutiner! Äntligen ordning och reda!
Och äntligen sång och musik från tidig morgon till sena kväll! För hur det än är med den där långa, ljuvliga, underbara ledigheten så kan idéer dyka upp och så finns inte en enda kör i närtid att testa på. Det får bli att ruva istället…

… tills hösten smyger sig på och alla körsångare äntligen ramlar in. Vet ni hur många ni är som sjunger med mej varje vecka? Tvåhundrafemtio personer i åldrarna 4-80-plus! Det kallar jag rikedom!

Så välkommen tillbaka till era respektive körer, stora som små! Nu lättar vi ankar! Ett skepp kommer lastat – med nya musikaliska utmaningar i lasten!

26. augusti 2019 av Anna
Kategorier: Augusti 2019 | 8 kommentarer

Våraktiviteter!

Nu har det väl varit vinter så det räcker och blir över här på hemsidan. Årets första vårbild kommer här!

Och med vårens alla blommor och blader följer det ena körframträdandet efter det andra.

Avesta kommun fyller 100 år i år och eftersom Avesta är en särskilt “körtät” kommun blir det upp till bevis lördag 25 maj då så många körer som möjligt ska uppträda på olika platser i kommunen. Alla mina körer framträder på Lilla Torget (bakom Lindex) mellan 12 och 13.20. På andra platser och andra tider framträder andra körer. Som en klingande konstrunda! Tanken är att den som vill ska kunna åka runt och lyssna! På kvällen kl 18.00 samlas ALLA körsångare till en hejdundrande Grande Finale  vid badhuset Metropoolen. Vi blir säkert flera hundra tillsammans! Så håll utkik efter program för denna klingande kommundag!
Ett spännande och lite annorlunda inslag denna dag är när mina “Feeling-Körer” invaderar Dragonfly Studio med en sång till ackompanjemang av glas!
Fd Frälsningsarmén i Avesta! Många är säkert nyfikna på hur det ser ut där inne, så passa på, vare sig man bara vill lyssna eller sjunga med i den superenkla sången, eller bara vill kika som sagt. Lördag 25/5 16.30-17.00

Foton från studion: Amanda Hallsvik.

Hur kommer det sig att vi gör detta då? Jag började yoga lite försiktigt i höstas. Nybörjarkursen gick på fel dag , så jag kastade mig in i vanliga klasser på prov istället. Ja, jisses vilken utmaning! Kräver ett helt eget inlägg. Men bra för kropp och själ var det, precis som körsång! Och där, under “savasana” när man på slutet av timmen ska ligga alldeles avslappnad och bara flyta bort, spelades en enkel liten musikslinga ” I release control”. Mitt musikanalytiska sinne gick igång på alla cylindrar, för slingan innehöll både enkla stämmor OCH  sjöngs dessutom i kanon OCH det till en enda klingande ton! Perfekt att frambringa med lite hjälp av glas! Som ni förstår blev det inget savasana för den yogande körledaren. Jag rusade hem med en helt ny låt på hjärnan, till mina körer istället!

För den som är nyfiken på yogaposen Savasana visar Greta hur den ser ut. Hon är en fena på den! Allt har sin tid! Savasana har sin. Och körkreativitet har sin! Och nu ska vi få göra sången i Ninas fantastiska yogastudio! Kom dit!

12. maj 2019 av Anna
Kategorier: Maj 2019 | 5 kommentarer

Vinterns vara eller icke vara…

Ett av mina yngre barnkörbarn deklarerade å det bestämdaste på årets första körövning att han INTE gillade hösten och INTE vintern. BARA våren och sommaren. Han till och med slog eftertryckligt med ena näven i den andra för att befästa sin åsikt. Jag tror inte han är ensam om att tycka det. Det finns en del sånger om vinter, det finns det. Men väldigt, väldigt många fler sånger om sommar. Kan det finnas ett visst samband måntro… 🤔
Men när världen ser ut så här om morgonen när man går till arbetet…


Och en ledig eftermiddag kan ägnas åt korvgrillning och varm choklad i snön…


Då känner jag mig väldigt nöjd med att vintern åtminstone visar sig från sin bästa sida så här i slutet av januari. Flera minusgrader och därtill nysnö med jämna mellanrum. Tack för det. Så här kommer avslutningsvis en sångtext till Vivaldis vintern (largo) för den som vill sjunga om vintern, i väntan på vår- och sommarrepertoaren!

Vivaldis Vintern, largo
Vintern är kylig och vitklädd.
Nu vilar allting tyst i snöbädd.
Och rimfrostens mönster slår ut på mitt fönster
som rosor så vita, som stjärnor i mörk vinternatt.
Nu är det mörkt, nu är det kallt,
nu är det tyst, nu sover allting
i väntan på att våren kommer åter…

Texten är en bland flera som jag skrev en gång för att lära barnen i skolan känna igen/skilja ut olika satser i Vivaldis årstider. Skriven av en som faktiskt gillar vintern! 😊
Så vad väntar ni på? Leta fram Vivaldis årstiderna, dra upp volymen och kör karaoke till vilken som helst av alla versioner som finns inspelade! Ett trevligt sätt att hålla värmen om inte annat. Ha en fin vintervecka!

27. januari 2019 av Anna
Kategorier: Uncategorized | 6 kommentarer

Julsånger och Barnböcker

Nu rullar julvagnen, fullastad med tomtar, glitter, välkända julsånger och stämövning, stämövning, och mera stämövning. Stämövning är väl det närmaste “julstämning” man kan komma eftersom snö och kyla ännu lyser med sin frånvaro! Mest bara höstmörker så här långt, så det är faktiskt riktigt mysigt att få sjunga julsånger!

Jag har dessutom lastat vagnen med mina barnböcker! Det är tio år sedan den första Feelingkören startades, kören där alla röster platsar. Samtidigt gav jag ut min första barnbok, Mot Livets Stora Äventyr, med berättelser och sånger och ett par år senare ytterligare en barnbok. Senaste åren har jag inte haft särskilt mycket tid för att vara med i olika sammanhang och sälja, vilket är en förutsättning när man ger sig in i branschen “egenutgivning”.
Som här, på bokmässan i Göteborg, där jag och andra egenutgivare stod i en gemensam monter. Mina syskonbarn Harald och Britta kom dit och shoppade mosters böcker.

Men nu tänker jag fira de 10 åren med att sälja ut mina barnböcker. Allt i livet har sin tid. Om det blir fler böcker får framtiden utvisa. Just nu rymmer livet bara sång och musik och det är inte det sämsta!

Den andra boken, Familjen Is i kris, spelade jag dessutom in som en adventskalender, typ ljudbok, i 24 avsnitt!
Det var så mycket jobb med den att jag brukar låta den gå i repris här på hemsidan då och då. I år är det dags igen. Så håll utkik första december. Då släpper jag lös Familjen Is igen och vi får följa de två barnen Isabella och Isak och deras nyfikenhet på världen nedanför hängrännan där de bor i Gamla Stan i Stockholm.

Till dess får vi hoppas på lite jul-inspiration i form av frost och kyla i alla fall!

20. november 2018 av Anna
Kategorier: Händer på Noton Music, Här finns våra produkter, Mot Livets Stora Äventyr, november 2018, Om våra produkter | 3 kommentarer

Minns i November…

“Minns i November den sköna September” är en strof från en sång med svensk text av Gösta Rybrant. En fin sång faktiskt. Men jag och många körledare med mig vet att följande text stämmer mycket bättre :”Minns i November den mörka December”, för November är tiden då körledare dyker djupt ner i diverse kartonger och arkiv efter julrepertoar. Och med anledning av detta brukar mina körsångare få ledigt under det sk höstlovet. Alla, utom kyrkokören. För i november, mina damer och herrar, står julens dörr på glänt! Åtminstone i den här branschen. Körsångarna måste åtminstone få tre, fyra veckor på sig för att damma av gamla stämmor och texter och repetera in nya sånger. För att inte tala om körledaren.

En kör är inte som att sätta i en CD skiva eller öppna Spotify, som en del verkar tro när man frågar om vi inte kan komma och sjunga veckan därpå eller rentav på torsdag! Eller om inte kören skulle kunna sjunga den och den sången när de ändå står där framme och ser fina ut! Varje kör som klingar vackert gör det för att kör och körledare har repeterat, nött, kämpat, upprepat och ibland slitit sitt hår, tills alla harmoniska pusselbitar faller på plats och skapar musik, mening och mersmak. Övning, övning och åter övning är svaret på allt som klingar bra. Nog om det.

Varför har inte den stackars kyrkokören fått ledigt kanske nån undrar? Jomen för att de jobbar ju bevars under Allhelgona! Jag tycker Allhelgona är en så fin högtid. Många kommer till kyrkorna för att minnas nära och kära som inte finns kvar i livet, för att höra stämningsfull musik och kanske meditera en stund över livet och döden.Kören kommer att sjunga ett knippe finstämda sånger om livet och kärleken. Jag har med mig tvärflöjten och spelar några vackra musikstycken på tvärflöjt tillsammans med kollegan Irina på orgel. En timmes betraktelse som vi där framme tillsammans med folk i bänkarna får dela, utan att vi kanske ens känner varandra.

Graven ovan är min fars, han gick ur tiden för drygt ett år sedan. Nu väntar vi bara på att den stora vackra stenen ska bli klar, den som han själv valde ut från sommarstället en av sina sista somrar.

November är ju också månaden när precis allt bör ha plockats undan i trädgården. Jag som är senfärdig har fortfarande lite krukor och pinaler kvar att ta reda på. Den lilla myran Göran tex hade trillat ner i rabatten och nästan försvunnit. Jag hittade honom avsvimmad i jorden, bara för att jag visste att han skulle vara där nånstans. Nu ligger han i en hink och får vänta till våren innan han får se dagens ljus igen. Så tillvida jag inte plockar in honom i stugvärmen och knåpar ihop en liten tomtedress. Julmyran Göran har väl alla hört talas om?

Ha ett fint avslut på den fina “ljushelgen”! Sen laddar vi för julen hörni!

03. november 2018 av Anna
Kategorier: november 2018, Uncategorized | 10 kommentarer

Var-i-hundan-parkerade-jag-bilen?

Äntligen rullar all verksamhet igen. De första tre veckorna på terminen är alltid så “råddiga”. Jag far hit och dit och hinner inte sätta mig innan det dags att lyfta, bara för att jag glömt nåt! Dels ska verksamhet igång rent praktiskt, vilket innebär att “ladda upp” låtar till alla grupper, från de allra yngsta i tre års åldern och hela vägen upp i åldrarna. Men de flesta av mina grupper förändras också varje termin, nya sångare ansluter, andra slutar och vissa gör uppehåll. De yngre barnen klättrar upp i nästa grupp och nya småttingar kommer till. Så det är ett sjå bara att hålla koll på alla deltagarlistor eftersom det handlar om många sångare. Det är väldigt roligt att det är många som vill sjunga men denna period rör jag ihop det mesta. Jag tappar nycklar, glömmer väskor, blandar ihop koder till lås och kort och blandar till och med ihop folk. Om nätterna drömmer jag att jag letar efter bilen; var-i-hundan-parkerade-jag-den och drömmer att jag bokar in ett möte samtidigt som jag ska öva med kyrkokören! Höststarten är som ett maskineri som gnisslar och skramlar och skär och vinglar innan det sakta börjar röra sig framåt. Men nu kan jag snart ta av “springskorna”. Deltagarlistorna börjar bli klara, den musikaliska visthusboden börjar fyllas på med inspirerande sånger och i almanackan börjar till och med ett och annat framträdande med körerna prickas in. Nu gäller det bara att hitta bilen! Var-i-hundan-ställde-jag-den-nånstans?Javisst ja! Det var ju bara en dröm 😂

14. september 2018 av Anna
Kategorier: NGOMA - Kulturutövare i praktiken., september 2018 | 10 kommentarer

Det är i diket det händer!

Lätt att känna att sommaren är slut när man inser att det redan är mitten av augusti! För egen del innebär det att sista semesterveckan står för dörren och därefter tar vardagen vid igen. Tänker ibland hur lätt man låter sig förföras av försommarens grönska, av hägg, syrén, smörblommor, midsommarblomster, blåklockor, humleblomster och alla de andra skönheterna. Att det liksom är det som är sommaren. Den riktiga sommaren.

Men titta på den här augustibuketten! Här trängs den ena dikesblomman med den andra i en minst sagt färgglad kaskad. För det är i diket jag hittar dem på mina morgonpromenader när jag av ren trötthet vinglar av vägen rätt som det är och får med mig höstens skönheter upp!

Tänker också på det när jag nu för tiden omger mig med en hel del unga vuxna och ungdomar som med viss fasa i sina unga röster konstaterar tidens gång och att de TJUGO, ja till och med de TRETTIO nalkas och smyger på dem bakifrån med tidens hesa flåsningar i nacken.

Trettio, skrockar en gammal livsveteran! Då var man ju knappt torr bakom öronen! Och hade heeela långa livet framför sig! Här ser man att jag är så gammal att jag nästan håller på att tippa omkull i havet, får lov att stötta mig på min gamla arm, men titta vad nöjd och glad jag ser ut ändå! (Och då har semestern inte ens börjat!) En (ännu) äldre kvinna runt de 80, 90 åren sa, som jag gärna citerar för tidsneurotiska unga vuxna. “Tänk om jag hade vetat, när jag var 50, vad ung jag var!”

Men så klart, skrapar jag lite på tjocka barken som vuxit fram över tiden som gått, så minns jag nog den där tidsångesten som kunde infinna sig som ett ihåligt tjutande rätt som det var. Mycket handlade om prestation, vad hade man gjort med sin tid egentligen, med sitt liv, så här långt…

Och inte var det förnöjsamheten som dök upp, inte hos mig i alla fall. Snarare missnöjet. Jag hade ju inte gjort någonting alls! 😱 😱 😱

Fast det hade man ju. Svårigheten ligger nog i att lära sig SE det man faktiskt har gjort, de val man gjort och inte minst lägga ett värde i det. Alltid har man lärt sig något. Alltid har man betytt något för någon, alltid har man känt sig glad över något, sett fram mot något och så vidare. Men det är som att de där små enkla sakerna inte riktigt räknas som det riktiga livet.

Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat, påstod den filosofiske John Lennon. Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer, säjer Kristian Anttila på samma tema.

Och jag då, vad säjer jag? Jo, jag säjer att tippar man inte ner i diket då och då, riskerar man att missa den rikedom som en lång och krokig levnadsbana innebär. Det är i diket det händer helt enkelt och halkar du ner i diket lite då och då ska du bara vara glad, då kommer du VARJE höst, så länge du lever, att ha en unik och förtrollande höstbukett i livets alla färger, att njuta av. Så inspirerad av Jediriddarna i Star Wars säjer jag härmed; “Må hösten vara med er”, alla gamla och unga medresenärer på livets krokiga stigar!

13. augusti 2018 av Anna
Kategorier: augusti 2018, Uncategorized | 6 kommentarer

← Äldre inlägg