Semesteraktiviteter 3

…och sista semesterveckan tar vid. Har träningsvärk i armar och nacke. Aha, efterverkningar av machetetagen tänker ni, men icke sa Nicke. Nu har jag bytt sysselsättning och står med varmluftspistol i vänsterhand och fönsterskrapa i höger hand och skrapar ren en fönsterkarm och fyra bågar från gammal färg. Roligare kan man ha. Det tar en sån otrolig tid och är så utomordentligt trist och mördande tråkigt. Och ont i rygg och armar får jag! Gnäll, gnäll.  

Och ingen medkänsla från Gubben heller; tänk vad många fönster JAG har skrapat säger han bara. Jaha. Det är inte särskilt roligt med underarbete och ändå måste det göras och göras noga om resten ska bli bra. Så säger gubben i alla fall, som gör allting grundligt och rejält till skillnad från undertecknad som hanterar hela livet med tejp och snören. 

 Mer underarbete. Den här båten ska sjösättas innan sommaren är slut är det tänkt, en trasig gammal båt som en man ville bli av med för längesedan och yngste sonen råkade höra det. (Han med studentmössan.) Han var på den tiden i lågstadieåldern och sa på barns spontana sätt att JAG kan ta den! När han var ännu yngre och inte kunde prata rent drömde han nämligen om en båt med “juta och jatt” och den där trasiga gamla båten hade både ruta och ratt. Och han fick båten alldeles gratis! Sen dess har den stått på gården som ett pittoreskt inslag och väntat på att den nye ägaren ska bli stor och kunna ge båten den upprustning den förtjänar och nu är det alltså dags! 

Även musicerande kräver ett sorts underarbete, övning, övning och åter övning förstås men även marknadsföring är ett sorts underarbete. Sommarens sista spelning av Elvisbandet i Åmotfors 20 augusti (kom dit vetja!) innebär efterfrågan på affischer. Det är faktiskt bra mycket roligare att göra en affisch än att skrapa fönster! Så då och då har jag tagit en rejäl paus från skrapandet och satt mig vid datorn och knåpat istället. Knåp knåp istället för skrap skrap. Ett mycket roligare sorts underarbete. Och så kan jag ju spara en affisch om jag vill. Titta på den i vinter och tänka, vad FIN den blev.  

Medan det skrapade fönstret till vintern kommer att vara målat, sitta i en husvägg och se ut som om det alltid har suttit där. Problemlöst kommer det att blicka ut mot skogspartiet. Hur jag slet med att skrapa det rent från färg har sedan länge fallit i glömska. Då kan väl nån ta vägarna förbi och säga; men DET DÄR fönstret har verkligen skrapats på ett utomordentligt bra sätt. Vilket underarbete!!!

08. augusti 2016 av Anna
Kategorier: Augusti 2016, Lill-Elvis | 16 kommentarer

Kommentarer (16)

  1. Skönt när det är gjort, men det är bra mycket roligare att sitta vid datorn och knåpa, som du skriver. Allt utomhusarbete har jag numera överlåtit åt maken och sonen, som har övertagit sommarstället – det räcker med inomhusarbetet!
    Kram från Ingrid som tycker du är duktig.

    • Tack Ingrid, det är faktiskt bra mycket mer att göra inomhus än vad man tänker på! Och visst är det skönt när det tråkiga underarbetet är gjort!

  2. Nu har jag rullat ner och läst och upp igen! Fastnade genast för pojkens egensydda studentmössa! Att följa lilla vindsröjningen var heller inte så dumt. Minsann är alla former av underarbete mycket viktigt 🙂 Som jag brukar gillar jag ditt friska sätt att skriva på, du har en fin humor!
    Och så blir det Åmotfors på lördag, en park av alla parker, där har jag varit en del! Min son föddes i Åmotfors och jag levde familjeliv där ett antal år. Så det är bekant! Var där i våras på besök hos vänner. I år passerade jag bara. God tur och lycka till!
    🙂

    • Tänka sig! Så du har varit i de trakterna! Vi tippade av en dotter i Dalsland i helgen, Dals Långed. Vilket vackert landskap. Åmotfors har jag aldrig varit i, dessvärre får pojkarna roa sig där själva, jag har börjat jobba och hinner inte hänga med dem. Det är säkert lika vackert där! Kram

  3. Ja, det där med fönster är lite gruvsamt. Jag borde också. Senaste fönsterrenoveringsperioden var lång och intensiv, men jag hann ändå bara ta hand om tre fönster (=tre innanfönster och tre ytterfönster, med två fönsterhalvor vardera och två rutor i varje fönster, det blir… 24 rutor!). Men på sätt och vis är de där riktigt gamla fönstren lättare. Man knackar ut träpluggarna och sedan är det bara (well…) att skrapa, slipa, linolja och måla, de olika träbitarna, sätta ihop, kitta och måla igen. Med bra radioprogram eller annat trevligt sällskap kan det bli rätt trivsamt.

    • Jag tror du får komma hit Karin! Det där med “bara” lät ju hur bra som helst! Men det är något visst med gamla fönster, väldigt roligt att kunna ta tillvara fönster som gjordes för längesen och ge dem en ny livstid! Men det där med “bara”….nja…

  4. Flitiga ni är! Vår son köpte en billig segelbåt och han har haft sån glädje av den med hela familjen ❤️

  5. Visst är underarbetet viktigt, men väldigt trist. Det tycker i alla fall jag. Som jag har skrapat och skrapat när huset skulle målas och målaren försvann när det var halvfärdigt. Det var bara för Åke och mig att ta vid. Det tog sin tid, men klart blev det och snyggt också. Det tyckte i alla fall vi.
    Ha en fin fortsättning på sommarens aktiviteter!
    Kram, Ingrid

    • Håller med dig Ingrid, viktigt men trist. Vilken typaktig målare! Att bara försvinna. Tore Skogman har skrivit en sång som går så här: “Det var en gång en målare som hörde till de snålare, han målade på berg men han måla utan färg!” Det kanske var han! Tur att du och Åke tog vid så det blev riktigt gjort! Kram

  6. Jag säger det redan nu, Anna, att ditt underarbete är utomordentligt genomfört. En guldstjärna till dig!
    Önskar dig dock några härliga semestertimmar då du bara kan vila och njuta av allt fantastiskt jobb du har lagt ned 🙂

    • Åh tack Eva! Vad glad jag blir 🙂 Och det är inte så illa som det låter, hängmattan har svängt ordentligt och en ordentlig packe böcker är genomlästa! Så det har inte gått nån nöd på mig! Kram

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *