Börja om från början!

Så här i början av ett nytt år är det lite som att börja om från början! Nya deltagare, små som stora, ska lotsas in i verksamheten på bästa sätt och nytt material ska fram. Jag tror att det är fler än jag som känner av den här ”nystarten” som ett nytt år innebär. Jag tänkte därför att rubriken ”Börja om från början” kunde passa bra som uppstartsrubrik för det nya året för alla bloggande skribenter som skriver över Veckans Rubrik. 

Undertecknad har tagit ansvar för januari månads teman. Börja om från början – vintervila – tillit – gungstol. Undertecknad har dock i mindre utsträckning tagit ansvar för att publicera inlägg över sina egna förslag. Men vad fanken! Det är bara att börja om från början! Här kommer mitt första. 

Textildottern Fredrika har alltid med sig sin ”stickpåse” vart hon än går. I den finns flera stickningar. Ett större projekt som hon stickar på lite då och då, ett stickprojekt där hon inte behöver ”tänka” som åker fram i sociala sammanhang och något tredje som jag inte minns. En dag ringde telefonen och dotterns snyftande hördes i andra änden. Vuxna barn som snyftar i luren kan få hjärtat att stanna på sina gamla föräldrar. Tusen katastrofscenarion virvlade för min inre syn innan jag fick klart för mig att hon hade glömt sin stickpåse på ”Myrornas” i Göteborg. När hon i sin förtvivlan ringde till Myrornas visade det sig att de hade SÅLT den!!! Nu ska jag ju skamset erkänna att jag inte riktigt kunde känna med i denna bottenlösa förtvivlan eftersom jag var så oerhört lättad över att hon inte hade fått foten krossad under en spårvagn, råkat elda upp hela lägenheten eller fått en livshotande sjukdom. (Stickpåse!!! Det är väl bara att köpa nytt garn och nya stickor!!! Ungefär.) Men för henne var katastrofen ett faktum.

Största sorgen var garnet från syrran i England som hon stickat en kofta av som nästan var klar och en mönstertidning från 40 talet som hon fått av sin farmor… Hon lade ner en hel del arbete för att hitta den försvunna stickpåsen. En medkännande bloggläsare som råkade ha ett exemplar av just den försvunna gamla mönstertidningen skickade henne den! Vilka änglar det finns! Men själva stickpåsen kom aldrig till rätta. Hon fick helt enkelt börja om från början och lägga sina nystartade projekt i en ny stickpåse. Och den som vill läsa Fredrikas egen berättelse om den stora stickkatastrofen kan göra det HÄR på hennes blogg Fredrika på vinden. 

Den som vill läsa andras texter över temat Börja om från början klickar på länkarna nedan, även om de flesta med all sannolikhet har spurtat vidare till nästkommande teman. Ha en fin fortsatt vecka! (Bilderna är tjyvade från Fredrikas blogg)

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne

17. januari 2017 av Anna
Kategorier: Veckans Rubrik (tidigare lördagstema) | 17 kommentarer

Kommentarer (17)

  1. Åh, äldre tiders stickmönster! De var så löftesrika, på något sätt. Långt innan jag själv började försöka sticka kunde jag drömma länge över olika stickbeskrivningar som fanns därhemma. Om man bara lyckades tigga till sig en sån där jumper, eller knäppetröja, eller kanske till och med ett jumperset, då skulle nog resten fixa sig också. Håret, leendet och de tindrande ögonen…

    • Hahaha 😂 Ja så var det faktiskt, men jag tittade nog mer i kataloger typ Haléns eller vad de hette! För så klart skulle man bli precis så där fin bara man fick det där åtråvärda plagget (som man alltför sällan kunde få)

  2. Vilket roligt inlägg, ja berättelsen var ju inte rolig egentligen men du återger den på ett så bra humoristiskt sätt så det framkallar ett leende hos mig. ”Stickpåse” hihi. Själv har jag fått lov sluta sticka pga smärre reumatiska yttranden. Sist jag gav mig på en tröja var jag helt förstörd i armen ett halvår. Så jag la också ner alla mina garner och stickor i en påse och bar iväg det till Bra Begagnat där det antagligen fått en ny lycklig ägare vid det här laget.

    • Tack Yvonne! Ja, det var lite synd om henne där! Vad tråkigt att du inte kan sticka längre. Reumatism är elakt, jag skulle sörja oerhört om jag inte skulle kunna spela längre tex. Vi har lite reumatism i släkten, så jag vet hur elakt det kan vara. Men man få hitta andra områden att vara verksam på antar jag.

  3. Japp, nu börjar vi om från början!! Kör hårt Anna!

  4. Känn ingen press Anna – fixa dina inlägg när du hinner. ”Den som väntar på något gott …” – ja du vet 🙂
    Tycker så synd om din dotter, men förstår dina känslor – det kunde ju ha varit mycket värre!
    Du kan komplettera din lista med Yvonne – https://vonnevardag.blogspot.se/
    Kram

    • Tack för påminnelsen Anki, jag hade så bestämt för mig att jag la till Yvonne, men så var icke fallet. Nu är det ordnat. Och tack för orden om att skriva när man hinner! För så klart är det så det måste vara. Inte en massa dåligt samvete 🙂

  5. Så roligt att få se Haide Göransson som stickmodell. Hon var den stora stjärnan på modellhimlen när jag var ung. Hon var inte heller så mager som dagens modeller utan såg mera normal ut. Alltid glad som på din dotters stickbeskrivning.
    Jag blir ofta av med saker i drömmen. Mest är det handväskan, mobilen med korten i eller skor (!) av någon anledning. Kanske för man sover barfota.
    Kram!

    • Vad du kan Ingrid! Hade ingen aning om vad modellen i tidningen hette! Vad roligt! Ja, visst kan man fundera över hur man drömmer i bland! Kram

  6. Man skriver när man vill och har lust!
    Jag kan känna djupt med din dotter om förlusten av stickpåsen! Att hon över huvud taget orkar börja om med stickeriet är imponerande!
    Just att bli av med något viktigt hör till de mardrömmar jag emellanåt har och sällan är jag så lättad av att vakna som då och finna att det bara var en mardröm.

    • Vad skönt att du kan vara lite extra medkännande när jag mest bara blev lättad, jag hann tänka så otroligt mycket tankar innan jag fick klart för mig vad det handlade om! Hennes nya kofta är klar 🙂 Så ja, det är faktiskt imponerande att hon orkade börja om.

    • Och tack för avlastningen av mitt lite dåliga samvete över att inte leverera texter när jag väl levererat teman 😳 Man skriver när man har tid och lust. Punkt Slut. 😊

  7. Det där som kallas tillfälligheter har en tendens att slå till och ja, en bagatell jämfört med fotkross, men ändå. En gång fann jag en påse med lite av varje på Myrorna, inte prissatt, tog den med till kassan och den togs om hand eftersom jag inte ville köpa den och det hade jag inte heller fått inget som inte är prissatt säljs inte. Under tiden jag stod där och betalade mina andra varor – så kom en kvinna in och hämtade sin glömda påse.
    Rubriksättaren får komma med sina inlägg när hon kan så tänker jag!
    Kram

    • Ja vad skönt att höra att jag inte behöver känna dåligt samvete för min bristande publicitet 😱 Och visst är det liiiite konstigt att sälja en ej prissatt vara på myrornas!?! Det borde verkligen inte kunna ske! Och så klart var det jättejättesynd on henne, men i stunden blev jag som sagt lättad över att det inte var ”värre”.

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *