Minns i November…

”Minns i November den sköna September” är en strof från en sång med svensk text av Gösta Rybrant. En fin sång faktiskt. Men jag och många körledare med mig vet att följande text stämmer mycket bättre :”Minns i November den mörka December”, för November är tiden då körledare dyker djupt ner i diverse kartonger och arkiv efter julrepertoar. Och med anledning av detta brukar mina körsångare få ledigt under det sk höstlovet. Alla, utom kyrkokören. För i november, mina damer och herrar, står julens dörr på glänt! Åtminstone i den här branschen. Körsångarna måste åtminstone få tre, fyra veckor på sig för att damma av gamla stämmor och texter och repetera in nya sånger. För att inte tala om körledaren.

En kör är inte som att sätta i en CD skiva eller öppna Spotify, som en del verkar tro när man frågar om vi inte kan komma och sjunga veckan därpå eller rentav på torsdag! Eller om inte kören skulle kunna sjunga den och den sången när de ändå står där framme och ser fina ut! Varje kör som klingar vackert gör det för att kör och körledare har repeterat, nött, kämpat, upprepat och ibland slitit sitt hår, tills alla harmoniska pusselbitar faller på plats och skapar musik, mening och mersmak. Övning, övning och åter övning är svaret på allt som klingar bra. Nog om det.

Varför har inte den stackars kyrkokören fått ledigt kanske nån undrar? Jomen för att de jobbar ju bevars under Allhelgona! Jag tycker Allhelgona är en så fin högtid. Många kommer till kyrkorna för att minnas nära och kära som inte finns kvar i livet, för att höra stämningsfull musik och kanske meditera en stund över livet och döden.Kören kommer att sjunga ett knippe finstämda sånger om livet och kärleken. Jag har med mig tvärflöjten och spelar några vackra musikstycken på tvärflöjt tillsammans med kollegan Irina på orgel. En timmes betraktelse som vi där framme tillsammans med folk i bänkarna får dela, utan att vi kanske ens känner varandra.

Graven ovan är min fars, han gick ur tiden för drygt ett år sedan. Nu väntar vi bara på att den stora vackra stenen ska bli klar, den som han själv valde ut från sommarstället en av sina sista somrar.

November är ju också månaden när precis allt bör ha plockats undan i trädgården. Jag som är senfärdig har fortfarande lite krukor och pinaler kvar att ta reda på. Den lilla myran Göran tex hade trillat ner i rabatten och nästan försvunnit. Jag hittade honom avsvimmad i jorden, bara för att jag visste att han skulle vara där nånstans. Nu ligger han i en hink och får vänta till våren innan han får se dagens ljus igen. Så tillvida jag inte plockar in honom i stugvärmen och knåpar ihop en liten tomtedress. Julmyran Göran har väl alla hört talas om?

Ha ett fint avslut på den fina ”ljushelgen”! Sen laddar vi för julen hörni!

03. november 2018 av Anna
Kategorier: november 2018, Uncategorized | 8 kommentarer

Kommentarer (8)

  1. Åh, vad fint att din pappa kunde välja en egen sten. Det blir en bra plats att återvända till och minnas.

    Själv har jag vårdat mina föräldrars grav på ett lite annorlunda sätt under allhelgonahelgen. Eller… well, long story, men i alla fall vet jag att min mamma skulle ha fnissat lite när jag kröp omkring på graven som ett försenat Halloweenspöke och letade efter bilnyckeln. Hon hade ett speciellt, vanvördigt sinne för humor, min mamma.

    • Haha – jag kan se det framför mig! Hoppas du inte skrämde slag på några grabbar vid graven bredvid 😂 Och att du hittade bilnyckeln! Annars får jag känslan kyrkogårdar är mindre ”läskiga” idag än förr, kanske för att det tänds mer ljus? Eller för att det finns saker som är så mycket läskigare på riktigt?

  2. Anna!
    Alltid lika ”himla” underhållande o trevligt att läsa vad du skriver o ta del av dina bilder!

  3. Jag blir ”upplyst” och full av sång i högtid och andra tider …
    köreno ch du instämmer vill jag tro…
    Övning ger färdighet … och som bäst för lyssnaren i en kyrkbänk eller en annan bänk.
    Sång och musik förstärker, förlöser, försonar, och förstår!
    Heder åt dig körledaren och dina sångare!

    • Tack Tove, härliga ordvrängerska! Förstärker, förlöser, försonar och förstår! Måste gå i F-dur 😂🎶🎶🎶

  4. ”En timmes betraktelse som vi där framme tillsammans med folk i bänkarna får dela, utan att vi kanske ens känner varandra.” Där fick du till orden som genast inger stämningen man känner dagar,kvällar som dessa då man tänder ljus och minns dem som var en gång.
    Fint!
    Ja, förstås, julen börjar i november för er som måste vara klara med allt till adventstider. Så är det givetvis. Och tack och lov för att ni tar tag i alla vackra sånger, som ger en extra förgyllning åt vardagen när allting är mörkt på olika sätt. Det är det fina med julen, sångerna, ljusen och stämninngen.
    Ha det fint du med Anna!

    • Tack Karin 😊 Faktum är att få saker är så ”stämningshöjande” som musik, eller snarare ”stämningsbekräftande”… ibland finns inga ord för situationer och stämningar och då är musik ett fantastiskt redskap. Och även om julskvalmusiken i butikerna gör mina öron väldigt trötta så vill jag inte vara utan den heller om jag ska var ärlig 😂 Det är ju jul bara en gång om året som tur är!

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *