Ja se de va ett riktigt spektakel!

Som förstagångsbesökare på Göteborgs bokmässa gungar marken fortfarande under fötterna, ungefär som när man vistats på en båt i flera dagar.
Svenska_mässanSvenska Mässans område är inte helt olikt en jättebåt, hur stort som helst med oändliga gator av montrar och scener.
bokmassan_sjölin
Kändisar i parti och minut dök upp för att intervjuas och program på olika scener pågick parallellt med bara ett par meters mellanrum under dånande högtalaranläggningar.
bokmässan_lerin
Överallt fanns vajande flyers med budskap, ballonger med budskap , karameller med budskap och reklamblad. ballonger
De stora förlagen bredde förstås ut sig men här fanns också små förlag som jag aldrig hört talas om och litteratursällskap och antikvariat. Och så egenutgivarna förstås. Vi hade en egen monter. Kort sagt, ett inferno av böcker, böcker, böcker. Och tusen och tusentals besökare som vände och vred på böcker, valde mellan olika titlar och trängdes i långa köer för en boksignering. Bara lördagen passerade trettiotusen människor bokmässan.
bokmässan_kö

Hur gick det då undrar ni förstås nyfiket. Med så mycket folk! Jag måste ha sålt massor! Hehe. Jag sålde inte en enda bok 🙂

Det kanske låter konstigt, är det nånstans man kan sälja böcker är det väl på bokmässor! Men utbudet är så enormt att böcker lika gärna kan försvinna i mängden. Trots allt känner jag mig glad att jag åkte, för helt klart var det en upplevelse. Här är vår monter och Lars Hansare, som i en intervju berättar om sin bok Vargfågel för Hans, ordförande i Egenutgivarna.
bokmässan_vargfågel
En stor behållning var mötet med alla andra egenutgivare, men också frukosttimmen på litteraturhuset där egenutgivarna bjöd på högläsning och frukost. En total kontrast till övriga bokmässan, ett enkelt och avskalat rum där själva berättelsen faktiskt fick huvudrollen. Här läser Ann-Catrin Malmlöf högt ur sin bok; En kvinnlig konsult på uppdrag till Colombia.
Ann-Cathrin
Sen begav vi oss tillbaka tvärsöver stan till det larmande infernot i själva mässhuset och det var naturligtvis som det skulle vara! Ett riktigt spektakel!

Efter avslutad mässa var det nästan lite lockande att ha gratisutdelning av mina barnböcker på bussen tillbaka till hotellet. Bara för att bli av med lite packning. Vid det laget hade jag ju köpt en massa böcker till mig själv också! Men lite stolthet får man ha som egenutgivare.
hemresa
Nu är böckerna hemma, så vill nån köpa mina barnböcker, “kända från Bokmässan i Göteborg”, så går det bra! Självklart signerar jag! Och jag garanterar; inga köer!

Kurirer i galopp!

Det börjar bli dags för helgens stora event; Bokmässan i Göteborg. Eftersom jag själv inte landar i Göteborg förrän fredag eftermiddag och bokmässan drar igång redan på torsdagen, är det ju trevligt om mina böcker hinner fram i tid! Så fram med kartonger, adresslappar och våg. Och så några raska kurirer som galopperar till Borlänge med lådorna, för ska lådorna komma fram till montern, kan de inte postas hemmavid, då gäller TERMINALEN, sju mil bort.
kurirer
Så här glada kurirer hittade jag. Och är nån där och vill komma förbi och heja under helgen finns jag i Egenutgivarnas monter (A03:50) följande tider:
Fredag 17-19
Lördag 9-10, 12-13, 16.30-18.00
Söndag: 13-14.30,15.30-17.00
Lördag kl 15 är det en liten intervju med mig i montern

Dessutom!!!
Varje morgon bjuder Egenutgivarna på frukost och högläsning i litteraturhuset. Själv läser jag högt ur en av mina barnböcker kl 10.00 på söndagen. Så kom och käka frukost i litteraturhuset! Hoppas vi ses! Välkommen!

Om komfortzooner…

Det sägs ju att man ska kliva utanför sina komfortzooner, eller trygghetszooner. Så nu har jag gjort det!!! Och tillkännager härmed att jag kommer att medverka på bokmässan i Göteborg. Jag kommer att finnas med mina barnböcker i Egenutgivarnas monter. images-3
Eftersom det bor en “Ferdinand” i mej som helst sitter under sin korkek, så är det här lite läskigt. Men mest ska det nog bli roligt, framför allt att träffa andra som gjort som jag; gett ut på eget förlag. Och ska man utmana sina komfortzooner så ska man göra det rejält. Så jag kryssade i en högläsning på litteraturhuset när jag ändå var i farten. Önska mej lycka till! Det kan jag behöva!

Konsten att flytta en flygel

Denna hösten blev vi med flygel. Den stora frågan blev; hur ska vi få hem den??? Även om det “bara” var en mil.

1. Först ringer man pianoteknikerkusinen och frågar. HUR flyttar man en flygel?!? Pianoteknikerkusinen bistår med goda råd, kärra, bärremmar och rycker dessutom ut personligen. En mycket bra början.
flygel_1
2. Sen anropar man “starke man” som rycker ut även han, trots pappaledighet. Lilla Kelly hade dock ingen som helst förståelse för att pappa skulle släppa taget om henne för en flygel.
flygel_2
3. Man lånar gode grannens släpkärra. Baxar upp flygeln på högkant och spänner fast den från alla håll.
flygel_3
4. Sen krypkör man ängsligt i fyrtio med pianoteknikerkusinen tätt bakom som backup (vad han nu skulle göra om Flygeln tippade? Styra ut i vägbanan och ta emot?)
flygel_4
5. Hemma sluter gode grannen upp när åbäket ska baxas, trixas och knixas in i sitt nya hem. (Hemmet som inte är klart på långt när men tillräckligt klart för att hysa en musikalisk Konung.)
flygel_5
6. På plats, alla pustar ut efter ett gott dagsverke!
flygel_6
7. Och på den sjunde punkten så spelas det naturligtvis!!! Här av en som lärde sig spela på just denna flygel! Om nu nån tycker att väggarna ser ofärdiga ut så är det bara förnamnet.
flygel
Här ska det, i sinom tid, både uppreglas och lerklinas. (Då får vi skaffa galonisar till Flygeln!.) Fram till dess spelas det i stort sett dagligen. Och det är faktiskt det primära för ett musikinstrument. Att bli spelad på. Inte att ha en salong att stå och vara fin i. Det får vara för uttjänta flyglar.

Ljusglimtar över ödelagd skog

västervåla
I Västervåla kyrka, av alla platser, gjorde två fantastiska pianister nedslag en solig höstlördag; Monica och Carl-Axel Dominiqe. Självklart åkte vi dit och självklart njöt vi av musiken som framfördes med stor skicklighet, men också med massor av värme och humor.
pianospel
Får ni tillfälle att se och höra detta strävsamma par; GÖR DET.
Inte lätt att få en bra bild, de ser inte ut att tycka det är särskilt roligt att spela här, eller hur, men under konserten var det precis tvärtom. De verkade tycka att det var så himla KUL att spela! Jag måste ha råkat knäppa kortet i ett svart hål av konserten.
ödekog_2
Apropå svarta hål var det här en syn som vi passerade på väg dit och hem. Ödelagd skog, brända rötter, nedsågade träd, spår efter sommarens otäcka brand.
ödeskog
Konserten som var alldeles i närheten fick bli en ljusglimt i sorgen över en skog som säkerligen för ett år sedan var fylld av bär och svampplockare. Nu fanns istället dessa skyltar utplacerade efter vägen.
ödeskog_3
Köpte en skiva där Monica spelar med sin bror Palle Danielsson, världskänd basist. Där finns den här fina låten med. Som en ljusglimt. Och faktum är att små ljusgröna blad redan trängt upp i allt det svarta…Once upon a summertime…

Om uppstickare!

Ibland får naturen vara förebild och påminnelse om livets gång. En dam, åtti-plus nånting, sa en gång; tänk om jag hade vetat när jag var femtio, vad ung jag var! Nåt att tänka på!
höstväg
Jag tycker om berättelser om “uppstickare”. Vid flera tillfällen i min närhet har jag sett själv, eller hört talas om, äldre personer, ofta kvinnor, nästan mirakulöst komma igen på ålderns höst.
uppstickare_1
De drabbas av sjukdom eller olycksfall och hela omgivningen förväntar sig att det är färdigt. Och så börjas planeringen. Annat boende. Maximal hemtjänst.
uppstickare_2
Men så reser sig tanten i fråga, deklarerar att hon tänker bo hemma som tidigare, tar emot hjälp några veckor men sorterar sen bort hjälpen undan för undan och lever på som förut igen.
uppstickare_3
Med förnyad styrka till och med. Långnäsa till alla olyckskorpar runt omkring! Underbart med uppstickare! Det verkar som om tanter, som katten, har många liv.
uppstickare_4Detta tänker jag på när jag ser höstens blommor envist streta upp ur grus och på vissnade ängar.
uppstickare_5
Och denna uppstickare är väl inte helt fel att ha som förebild!

Det är känslan som räknas!

Beklagade mig nyss över att jag måste lägga ner flöjten i sin låda efter sommarens spelperiod. Hann inte mer än stänga locket så ramlade ytterligare två spelningar på. Jättekul. Trio Bas Fiol & Flöjt (där jag är flöjt) ger bland annat en konsert på tema vatten. Det är roligt att leta musik till ett särskilt tema och det här är ett av våra favoritprogram. Förutom att leta musik brukar vi ha ett fasligt bestyr att leta strumpor. I vattenprogrammet går våra färger i blått.

20140906-131555-47755210.jpg
Gissa om jag blev lycklig när jag hittade dessa! Inte för att jag tror att publiken har med sig kikare och ser att det är små ankare, men känslan!

Och när vi kom fram kunde vi äta vår matsäck vid vatten! Det finns magiska platser i världen. Detta var en sådan.
imageEn smal slingrande serpentinväg ledde till denna lilla stuga. Huset stod tomt så vi lånade bryggan en halvtimme för att äta vår medhavda matsäck.
image
För att göra en kort historia lite längre kan jag ju säga att uppförsbacken inte var att leka med. Tre hjärtinfarkter hade kunnat blivit följden för trions val av lunchställe denna soliga söndag.
image

Annas ljus

Nu står hösten och stampar i farstun. Det bästa med hösten är att få tända ljus, elda i vedspis och kakelugn och piska dammet ur dom dammiga vintertofflorna. Jag har alltid tyckt om att tända ljus. Så häromveckan beställde jag några riktigt fina ljus hos Anna i Småland, för att verkligen känna att jag har full beredskap inför hösten.
tornet
Det är SÅ fina ljus. Och varje ljus har ett eget namn. Det här ljuset heter “tornet”. Det fick jag faktiskt tillfälle att ge bort, jättefin present, bra alternativ till blommor eller flaska.
ovalen
När jag plockade upp detta ur silkespapperet kändes det nästan som om det var gjort i marmor, alldeles tungt och svalt i handen. Det blev genast mitt favoritljus. Det brinner en stund varje morgon och kväll och bildar jättefina mönster på sidorna vartefter det brinner
ljus i köket
De två andra ska jag vänta lite med att tända. Hösten är ju lång!

Tjoflöjt!

Det är nästan lite vemodigt när sommarkonserterna går mot sitt slut. När jag packar ner min älskade flöjt i sin låda känns det som om vi inte kommer att ses på ett tag. Jag önskar verkligen att jag hade mer tid att spela bara för att spela.
flöjt_låda
Men när tiden inte räcker till och inga konserter eller framträdanden ligger inbokade i almanackan, då händer det att den får ligga i träda. Därför känns det lite extra vemodigt när locket stängs efter sista konserten. Men ibland blir det faktiskt ett och annat engagemang även under höst och vinter! Så man vet aldrig!

(Och så blev det! Just som jag stängt locket fick Bas Fiol & Flöjt ett engagemang i Ytterjärna!)

Första skoldagen

Första skoldagen! Sätter mig på tåget med skolväska, förväntansfull som en sjuåring!

Varför blir jag inte förvånad när tåget ersätts av buss, missar anslutningstrafiken och jag kommer att bli en hel timme sen istället för att vara framme en timme tidigt, som beräknat!
kaffekopp
Mycket frustrerad får jag ta en kaffe på Café järnvägen i Sala under tiden. Ett tåg som ska till Avesta stannar utanför. Leker med tanken att ta tåget tillbaka istället och ta bilen till Örebro. Det borde jag ha gjort. Med facit i hand. Då hade jag blivit mindre försenad.

Bortsett från frustration över “opålitliga förbindelser” ska det bli SÅ kul att läsa igen! Jag tror verkligen på det livslånga lärandet. Att få sätta sig på skolbänken igen och fylla på depåerna känns som en vinstlott! Och en sak har jag redan lärt mig. Säkrast att ta bilen!