Om Smörblommor och julljus

Vi har en smideskrona som hängt med länge, länge och som jag varje sommar lindar med smörblommor. Sen får den lysa gult under hela hösten. När vintern och julen kommer klipper jag bort allt det gula och lindar dit enris istället.
smörblommekrans
Varje gång saxen härjar runt i det gula och det regnar papperstunna torkade kronblad över hela bordet kvider jag smärtsamt. För det är så himla jobbigt att binda den OCH det känns som en eeeevighet innan det är juni och det lyser gult på ängarna igen.

I år sa gubben med en självklarhet som bara gubbar kan uttala. Varför hänger du inte bara undan den och hänger dit en annan istället? Vi har ju flera ljuskronor. Jag tittade dumt på honom som om jag ville säga “Varför-göra-det-lätt-när-man-kan-göra-det-svårt-för-sig?” Men han hade ju en poäng med det han sa.

Vi som har så många hus och älskar ljus har minst en ljuskrona i varje hus! Dessutom en som vi aldrig ens hängt upp! Så jag lyfte försiktigt ner “sommarkronan” för att hänga den på några veckors vintervila och begav mig ner till verkstan där den tänkta “julkronan” låg och slumrade i en papperspåse, mumlandes för mig själv; Hur är det möjligt att jag aldrig tänkt på detta?

IMG_1408.JPG
Så för första gången har jag nu låtit saxen vara och istället klätt in en helt annan ljuskrona i enris! Voilà!

Jag tänker hänga tillbaka smideskronan med smörblommorna så fort jag har tröttnat på julen. Och vem vet, smörblommorna kanske håller en hel säsong till utan att jag ens behöver binda nytt i sommar!?! Nu vet jag inte om naturen tyckte det var en så bra idé eftersom denna späda varelse uppenbarade sig precis utanför verkstadsdörren. Som en påminnelse om att traditioner bör hållas kanske…

IMG_1406.JPG
Smörblommor i november! Vart är vi på väg?

Dedikation till flyttfåglar

Den här tavlan hittade jag på en loppis. Jag lyfte glatt och frejdigt upp den. Det är ju snart jul! Den perfekta julklappen till våra fyra utflyttade barn! Nu när vi ska dra in på julklappar och allting! Gemensam julklapp. De kan ha den ett kvartal var, på en särskild reserverad spik i var och ens egen lilla lya! Jag tyckte verkligen det var en jättebra idé!
barndomshemmet
Men sonen som var med tittade konstigt på mig med en … tja, outgrundlig min, så jag ställde tillbaka den med en sårad knyck på nacken. Slipp då! Andra barn skulle säkert ha blivit jätteglada för den!

(Nåja, nu får den komma till glädje för dom istället!)

Tack! En frack!

I ett av våra åtta röda hus finns en teatergarderob med allt mellan himmel och jord. Här finns änglavingar, renhorn, clownnäsor, iprenmannen-dräkt, jättestor björndräkt, peruker, snörliv (nån som vill låna?) gamla baddräkter med ben, tåspetsskor, parasoll, långklänningar hattar, väskor och ändå har jag rensat ut i omgångar.
konsertkläder 4
Jag började samla i unga år när jag höll på med teater, sen höll barnen på med teater. Jag använder teatergarderoben i alla möjliga olika sammanhang. Klänningen är från barock-konserten i somras. Men en frack har aldrig funnits i denna garderob!
frack_
Idag sprang vi på en som liksom bara hängde där och väntade på oss! Med byxor och väst! Den känns som pricken över i helt enkelt.

Tillverkad av Nilsson & Co Jönköping – Civil & Militärskrädderi!
lapp

Kanske att teatergarderoben är fulländad nu! Det är något visst med detta plagg! Gitarren har tillfälligt plockats ner för att lämna plats för rariteten!
frack_bearb

Vafalls! Råtthål i taket!?!

råtthål i taket
Skulle man ju kunna tro! Men så är inte fallet. Vi grejar och donar i Skrutthuset och inledningsrepliken till detta drama var gubbens;
– “Jag går ner i källaren så hojtar du du när du ser nåt i hålet i taket.”
– “Eh… Va? Du går upp på vinden menar du väl?”
– “Centralen sitter ju i källaren!”
Sa gubben med skärpa i rösten. Om nåt kommer genom taket kan det alltså komma från källaren. Åtminstone när man drar elledningar och dessa går upp och ner i rör genom hela huset. Som ett vindlande tunnelbanesystem där strömmen så småningom ska svischa genom alla rören och komma fram där vi har taklampor och strömuttag.
IMG_1602Det var en lång lång böjlig fjäder jag skulle hålla utkik på som ringlade sig från källaren och ut i råtthålet i taket! Vid denna fjäder skulle elledningarna fästas och sen zooooom in genom rören och tillbaka ner i källaren där gubben drog tillbaka fjädern. För där där sitter ju CENTRALEN förstår ni!

Tänk vad mycket som bara fungerar utan att man tänker på det. Tur det. Med min logik skulle det hänga ficklampor i vartenda råtthål i taken!

Dans och dammsugning

Blir aldrig det där kilsågade golvet klart nån gång, kanske nån undrar. Pusslet är lagt, svarar jag då. Vi höll bevars på att få ryggskott på kuppen innan varje bräda låg rätt. Nu ska här förberedas för eldragning och isolering. Sen ska golvet läggas ut igen. Men nu är brädorna numrerade och klara.
IMG_1595

Denna sena timme dammsuger jag trossbotten och kommer osökt att tänka på en dikt, där jag befinner mig mellan två våningar:

Man dammsuger där uppe –
klarvaket är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket –
mitt tak är en annans golv.

Nils Ferlin.

Fast i originalet är det inte dammsuger utan dansar! Har alltid gillat den. Tycker den säger något om perspektiv. Och kanske om grannsämja?

Röda vita rosen!

Det duggar tätt mellan rosorna i november! Rosen från förra helgen står sig fortfarande i sin lilla skål och i går kväll kom jag hem från ännu en konsert med denna ståtliga vita!
IMG_1391
Nu får jag leka röda vita rosen! Vi grannbarn lekte den som små och i Astrid Lindgrens Mästerdetektiven Blomqvist lekte de den, om jag minns rätt! Eva-Lotta och Kalle. Men jag minns inte vad den gick ut på. Nån som minns? Men det var väl nåt detektivartat antar jag!

Jag fängslas sällan av deckare men skulle ibland verkligen vilja fängslas! Det verkar så kul! Nån som har tips på den perfekta deckaren för den som inte brukar fångas av den genren? Jag fick tipset att fråga här på bloggen, så nu gör jag det och hoppas på BINGO! Deckare för en som inte gillar deckare alltså! Fängsla mig!

Avestaforsens brus

Dalälven har svämmat över alla bräddar den här hösten. Trappan av slaggsten nere vid bryggan har inte varit synlig på flera veckor. Och träden längs älvpromenaden har fått dra på sig “simrötterna” och bara gilla läget antar jag.
IMG_1564
Nu kan den här lilla rimpan av dalälven verkligen göra skäl för namnet “Avestaforsens brus”. Antar att det är lika mycket vatten överallt! Burr!!! Jag skulle inte vilja ta ett dopp här just nu.
IMG_1563
Det är något mäktigt med vatten i strida strömmar. Vatten och eld. Något vi är så beroende av och kan njuta så av, samtidigt som det är otroligt starka naturkrafter! Vi står oss rätt så slätt när det verkligen gäller! Här en vy efter skogsbranden i Västmanland i somras!
IMG_1318
Tänk att en gnista av eld som kan värma så skönt i vedspisen kan få såna katastrofala följder!
IMG_1584
(Ps.Ett litet bildbevis från dagens pass i “hemma-gymmet“!)

Himmelskt goda!

…är dessa kex som florerar lite överallt just nu! I varianter. Superenkla att göra, säger alla entusiastiskt, men så säger ju alla som bakar flera gånger i veckan. Som hundägare! “Han är SÅ snäll”, säger de när man står och darrar med ett par stora tassar på axlarna och tittar in i en stor tandbepansrad käft som ska föreställa lekfullt leende. Inte så lätt, när man som jag bara är van vid en sköldpadda!

IMG_1366-0.JPG
(Apropå allt som är SÅ enkelt att baka.) Men jag måste ju prova! Så jag rörde ihop det hela en kväll efter avslutat arbetspass i Skrutthuset och det VAR verkligen lätt! Och försvinnande goda med idel nyttigheter i! Dessutom glutenfria! Det här får bli höstens tilltugg till te och kaffe! Helt klart! Himmelskt goda!

Bortskämd frilansare

Inte alla gånger man får en blomma när man går hem från jobbet! Eller blir bjuden på brakmiddag! Som frilansande musiker får man ofta en blomma efter avslutat arbete! Trots att man tar betalt! Bortskämt värre! Och som grädde på moset blev vi denna kväll bjudna på middag, eftersom kören där vi spelade fyllde 60 år!

IMG_1363.JPG
Så där satt vi och smörjde kråset, Trio Bas, Fiol & Flöjt och sa lystet mellan tuggorna att vi kanske skulle inrikta oss på jubileums-spelningar hädanefter?

IMG_1364.JPG
På grund av allt det goda tog det några extra timmar innan vi var hemma igen, så när jag plockade upp den vackra rosen ur flöjtväskan, fanns bara skaftet kvar! Själva blomman var borta. Straffet för att vi mumsat hela kvällen! Det hade hunnit bli natt, så jag kunde inte ge mig ut på jakt efter den heller. Nästa morgon hittade jag den ute på grusgången! I full blom! En ros utan skaft är fortfarande en ros! Eller hur?

IMG_1365.JPG
Och jag brukar alltid ge rosor som jag får, en sista stund på detta vis, knipsar av dem och lägger dem i en skål med vatten. Då kan de pryda bordet flera dagar till 🙂 Tips!