Instrument-akuten!

I ett av våra röda hus ligger instrumentverkstan.

IMG_1211-0.JPG
Dit forslas fioler, gitarrer och kontrabasar från när och fjärran. De har kanske åkt på en eller annan smäll, eller helt enkelt råkat i olycka.

IMG_1535.JPG
En liten instrumentakut helt enkelt! Det är inte roligt att vara fiol och få en spricka, eller att vara cello och tappa ljudpinnen. Eller en spräckt gitarr, hur kul känner sig den?

IMG_1220-0.JPG
Här i väntrummet snyftas det från violinsträngar och cellosarger och tröstas för all del. Det mesta går ju att åtgärda med list, lust och fingerfärdighet.

IMG_1215.JPG
Mäster – dvs gubben – har jobbat många år, så det är en erfaren räv som undersöker trasigheterna och gör sitt bästa för att reparera skadorna snyggt, helst ska det knappt synas! Tappat ljudpinnen – någon???

Fotografering

Många av mina vänner har stor passion för fotografering och är duktiga fotografer. Kanske därför jag tänker spontant när jag hör ordet fotografering ; jag kan inte fotografera!

IMG_2210.JPG
Så klart jag kan trycka på en knapp och så blir det en bild. Men det är det där med “öga” – att ha känslan för ett motiv – som jag inte tycker mig ha. Jag tänker nog bara att den där blomman, den finns ju redan, varför ska jag då ta kort på den? Tussilagon blir jag ju så hjärtans glad när jag ser att jag fotar bara därför! Men sen ser den ju bara ut som en ledsen smörklick som nån råkat tappa 🙁

IMG_1868.JPG
Men så kommer nån med det där “ögat” och tar kort på en blomma och plötsligt uppstår den på nytt, som i en ny dimension. Som musikkollegan och FB-vännen Sven-Erik som tar de mest fantastiska naturbilder. Den här lilla rallarrosen är bara en av många bilder, jag lånade den eftersom jag hade blomma som exempel. Samma sak med fåglar, han har flera otroligt fina närbilder på dem. Så helt klart finns det folk med särskilt “öga” för foto.

IMG_1867.PNG
Jag är också väldigt svag för när man blandar foto och tecknat som i Karl Bertil Jonssons julafton tex. Beppe Wolgers Dunderklumpen likaså. Sånt älskar jag. Jag tror det har att göra med att gränsen mellan fantasi och verklighet rubbas lite. Och då kommer jag osökt in på…

IMG_1865.PNG
Jenny Jacobsson och hennes fantastiska “bildberättelser”. Här flickan som har suttit uppe hela natten och målat varenda liten blomma. Bilden handlar om orealistiska ideal. En bild säger mer än tusen ord kan i högsta grad appliceras på hennes bildkonst. Här lite om Jenny i en intervju. Hon har även en bild av en kostymklädd man med portfölj på en brygga, han öppnar portföljen och ut flyger pappersfåglar i alla färger. Hennes bilder är magiska! Rubbar gränsen mellan fantasi och verklighet. Så sammanfattningsvis hyser jag stor beundran för alla som på olika sätt har “det fotografiska ögat”!

Fotografi är gemensamt tema för ett flertal bloggar denna lördag. Nu ska jag ta mitt morgonkaffe och besöka bloggvännerna för att se vad de har att säga om fotografering denna soliga lördagmorgon! Häng på och trevlig helg på er alla!

Karin
Olgakatt
Helena
Karin på Åland
Wienerbrödslandet
Livsrummet
Musikanta
Pysseliten
Tove
Ingrid
Anki
Spanaren
Pensionären på ön

Vårdagjämning med fjälltopp på villovägar

Ljuvliga älvpromenaden bör väl ändå invigas så fort marken börjar bli skapligt bar! Tänkte jag som så, snörde på mig “springskorna”, satte nosen i vädret och gav mig iväg denna tidig morgon. Fåglarna kvittrade, solen flödade trots den tidig timman och det var vår i luften.

IMG_2188.JPG
Då tornade ett jättelikt snöberg upp i min väg. Tvärs över stigen!
Förvirrat såg jag mig omkring. Hade jag gått vilse? Inte fanns väl något berg här??? Det här var ju rena skämtet? Drömde jag? Hallucinerade? Var det inte vår? Hur som helst låg där ett stort snöberg i min framfart.

IMG_2179.JPG
Jag får väl klättra över, tänkte jag. Jag hade ju bestämt mig för att älvpromenaden skulle invigas denna morgon. Sagt och gjort. Några stora kliv och jag var uppe på toppen.

IMG_2183.JPG
Men snöberget bredde ut sig åtskilliga hundra meter. Det låg och pyste som ett vilsegånget fjäll i marssolen. Men nu hade jag bestämt mig. Jag skulle gå älvpromenaden om jag så skulle skotta mig fram med bara nävarna.

IMG_2181.JPG
Så i en halvtimme pulsade jag, klättrade, hoppade och skuttade som en envis stenget trots läskiga snömonster, eller möjligen en isbjörn, som försökte hindra min väg.

IMG_2186.JPG
Men så klart var det ingen dröm och ingen hallucination. Bara kommunen som fraktat iväg all överbliven snö och tippat den längs den här delen av älvpromenaden!

IMG_2187.JPG
Ha en fin vårdagjämning alla! Nu går vi mot ljuset även om ett och annat snömonster tydligen fortfarande kan dyka upp!

Jag har en plan!

Idag filosoferar jag över PLANERING. Och säger som Sickan i Jönssonligan: “Jag har en plan!”
En stor del av min arbetstid ägnar jag nämligen åt planering. Det är en kreativ och väldigt rolig del av mitt yrke som musikpedagog. Att tänka ut hur man kan lära ut och skapa möjligheter för andra att utvecklas i sin musikalitet. Att betygsätta prestationerna är jag dock totalt ointresserad av. På mig fungerar det själsdödande att göra bedömningar på utveckling. Jag väldigt glad över att slippa göra det i mitt arbete i kyrkan.

IMG_2160.JPG
Men planeringen för denna lördag är Ledig Dag! Gubben och jag åker norröver för att lyssna på sonen som ska spela kontrabas i Hanebo Kyrka lördag kl 18.00 med Södra Hälsinglands Orkesterförening. Därför planerade vi även in en snabbvisit till sommarhuset. En hel helg ledigt var väl att ta i tyckte vi, men ett rekreationsdygn kunde vi trycka in i planeringskalendern! Rekreationsdygn innebär noll planering, bara vila! Som start på den Lediga Lördagen köpte jag den här fina burken att fylla med godsaker för framtida rekreationsdygn.

IMG_1863-0.JPG
Och kan inte låta bli att planera lite lite grann…. över vilken sorts goda karameller den nya burken ska fyllas med! Polkagrisar? Nonstop? Choklad? Vad ser den ut som? Förslag någon?

Eftersom jag har rekreationsdygn är jag övertygad om att ni kommer att få läsa mer genomtänkta inlägg över PLANERING om ni kikar in hos dessa bloggkamrater! Med tillönskan om en välplanerad lördag alla!

Olgakatt
Helena
Karin på Åland
Wienerbrödslandet
Livsrummet
Musikanta
Pysseliten
Tove
Ingrid
Anki
Spanaren
Pensionären på ön

Keruber

Tuffar iväg till Örebro i vanlig tisdagsordning. Laddad med kaffetermos och spännande ljudbok i bilen. Lite småvisslande som när man har läget under kontroll. Är det då ödets gudar får onda ögat och vill knäppa en på näsan? Mitt i Örebro skär bilen ihop! Jag vrider på nyckel, trampar på gasen och mitt högröda huvud snurrar åt alla håll för att få irriterande bilister att förstå min prekära situation. Endast dödsrosslingar hörs från bilen. Slår på varningsblinkers och kliver ut. Intar en desperat kroppshållning, ringer verkstan hemma och piper “Hjäääälp”! En lugn och vänlig röst coachar mig genom situationen. Och snart är bärgning på väg.

IMG_2191.JPG
Det känns som en evighet eftersom jag blockerar trafiken mitt i stan. Då dyker fyra keruber upp från ingenstans. Ovanliga keruber. Taxi-keruber. “Hoppa in och styr. Vi knuffar bort bilen så slipper du stå här”. Och så fäller de ut sina muskulösa vingar och knuffar mitt döende fordon in på en lugn och stilla sidogata. Vinkar med vingarna och flyger tillbaka till sina taxibilar!

IMG_2192.JPG
En stund senare åker jag bärgningsbil för första gången. Hade jag varit 5 år hade jag tyckt det var urhäftigt. Vid 55 är man inte ett dugg imponerad. Dessutom måste jag ta mig tillbaka in till stan till fots. Morgonkaffet i bilen hade hunnit göra sitt och jag var i extremt behov av en toalett. Såg nog ut som en skadskjuten dansös som struttade längs trottoaren.

IMG_1858.PNG
Till min stora lättnad passerade jag en lokal tillhörande svenska kyrkan. Där fanns toalett innanför dörren. Puh! (Inte utanför som här.) Det blev min räddning. Men där jobbade också en sån där “vi-har-våra-turer-och-bestämmelser-sort” (Äppelkriget) som strängt deklarerade att det inte var en offentlig toalett. Trots att jag både presenterade mig och förklarade vänligt, med särskild betoning på BÄRGNINGSBIL, så upprepade han bara sitt mantra.

Ja, ja… tänkte jag och lämnade kyrkans boning. Det kan ju inte finnas keruber utplacerade över hela Örebro en vanlig tisdagsmorgon, särskilt inte när fyra befann sig vid centralstation samtidigt.

IMG_1856.PNG
På tåget hem (bilen kvar i Örebro) fick jag tillfälle att begrunda min dag. Och kom fram till att keruber kan dyka upp där man minst anar det och inte alltid där man tror att man ska finna dem.

Kökssoffa

Jag tillhör dem som sjunger den gamla hederliga kökssoffans lov. Trots att den är tung, tar stor plats och är svår att dammsuga under! Få möbler har en så positiv klang på mig, som just kökssoffa. Kanske för att den “bjuder in” på något sätt?
kökssoffa
Den rymmer många kring bordet men man kan också bädda i den, som när farmor kommer på besök. Den är också perfekt att “vila på maten”, vila mitt på dagen, vila mitt i händelsernas centrum.
kökssoffa6
Och perfekt för lek! Tar man av locket får man den perfekta britsen för kortväxta doktorer. Lutar man locket mot lådan har man genast en rolig rutchkana eller lagom stor backe där man på sin höjd får bula i pannan om man ramlar. Lagom lärorikt.
kökssoffa2
Barnen har sovit i den under perioder, trångbodda som vi har varit. Behöver man den inte som sovplats kan man förvara saker där. Barnens farmor förvarade presentpapper i rullar i sin kökssoffa. Hon tog tillvara allt presentpapper som inte blev förstört. Skulle man slå in ett paket var det bara att lyfta på locket till kökssoffan.
kökssoffa5
Vår kökssoffa köpte jag i tjugoårsåldern för nån hundring. Då var den gulmålad och klädd i brun skinnimitation. Den skrapades ren från färg och klädseln togs bort. Trärent skulle det vara på den tiden. Den blev dala blå med en blomdekoration så småningom. Sen dess har den följt oss i vått och torrt och snart stått i vartenda hörn av våra åtta röda hus.

IMG_1098.JPG
Den kära gamla blåmålade kökssoffan! Idag står den i sommarhuset i väntan på nya övernattare och äventyr! Fler än jag funderar över kökssoffan denna lördag! Nämligen dessa bloggkamrater: Kika in hos dem!

Olgakatt
Helena
Karin på Åland
Wienerbrödslandet
Livsrummet
Musikanta
Pysseliten
Tove
Ingrid
Anki
Spanaren

Tulpan med spetskompetens!

Jaaa! De kommer tillbaka! Tulpanerna!!! Varje höst som jag petar ner lökar i jorden är jag lika fast övertygad om att det är en fullständig omöjlighet att den där lilla knölen ska förvandlas till blomma. Är det dessutom två år sen de petades ner under jorden förväntar jag mig absolut NADA! Men titta här!!! Titta här!!!

IMG_2174.JPG
I full kraft spränger de upp ur rabatten så höstlöven spetsas i farten! Där kan man tala om spetskompetens! Den ena efter den andra. Tadaaa! Tadaaaa! De riktigt slåss om att få ta plats i rabatten!

IMG_2168.JPG
Jag firar tulpanknopparna med att inta vårens första kopp te på bryggan, väl förankrad i isen. Bryggan alltså. Inte jag. (det blev lite syftningsfel). Och tur är väl det. Bryggan är nämligen rymningsbenägen! Inte jag. Jag är den trofasta typen.

IMG_2175.JPG
Och till och med jag måste tillstå att granrisbelysningen definitivt lyser på övertid. Nu släcks den! Antagligen till många förbipasserandes stora glädje. Säkert har någon “tjugondagknutdiktator” retat sig på den. Men släckt var det här! I Mars månad!

IMG_2176.JPG
Och så söta lilla tomten på trappen som gubben alltid försöker smyga undan samtidigt med julsakerna. Jag plockar lika envist fram den och bevakar dess plats under hela mörkerperioden. Det är ingen jultomte. Det är en ljustomte med sin lilla lykta! Men nu vinkar vi adjö! För nu bankar våren definitivt på dörren!

Ur led är tiden!

På vinden i ett av våra åtta röda hus har en gammal amerikaklocka legat gömd i många år. Den kom från svärmors föräldrahem och tickade således kring förra sekelskiftet om jag har förstått saken rätt. Vi tog den till sommarhusets kök för att den skulle få ticka även under detta århundrade. Men hon ville inte riktigt gå igång. Gubben öppnade och plockade ur hela maskineriet för att se vad som kunde felas.

IMG_0845.JPG
Det är helt makalöst hur ett urverk är konstruerat! Uttrycket “den går som ett urverk” förstår man när man ser innanmätet. Varenda liten kugge hakar i en annan som i sin tur hakar i något annat och så rullar och snurrar allt i ett enda fantastiskt minimalt solsystem. Fast inte just den här då! Vi beslöt att kosta på den ett nytt liv och lämnade in den till en urmakare. När den äntligen var klar hängde vi upp den på väggen i sommarköket.

IMG_2102.JPG
Den tickade precis så hemtrevligt som vi hade förväntat oss och inväntade med spänning tvåslaget. Efter ett inledande rosslande satte den igång. Dong… Gubben och jag tittade på varandra. Och tittade på klockan. Ett slag? Klockan var ju två! Kanske den bara värmde upp? Vi väntar en timme! Men nästa timme slog den något helt annat! Tålmodigt började vi snurra på visarna varv efter varv för att få den att stämma, allt ivrigare, som om vi fostrade en yster liten valp. Slå tre! Slå fem! Men den dongade precis som det passade. Som om den tyckte att så här i sommarhuset är det väl inte så himla noga med tiden!

IMG_2101.JPG
Det blev otroligt intressant att följa dess irrfärder. Spänningen var olidlig varje gång jämt klockslag närmade sig. Vi hade börjat med vadslagning eftersom vi hade olika teorier om hur den fungerade. Glömde nån bort sig och gick ut för att besöka Komfusenbo kunde det låta så här: “Nääej! Har jag missat femslaget!” Det var minst lika spännande som att följa VM!

IMG_0843.JPG
I ett sista desperat försök googlade vi och förstod äntligen hur “klockans själ” fungerade. Det fanns en liten ståltråd under urverket som skulle tryckas uppåt. Då slog klockan. För att få den att gå rätt skulle man alltså trycka upp ståltråden så många slag man ville få den att slå och på så sätt mata fram den till “rätt klockslag”. Inte snurra på visarna. Och plötsligt tickade och dongade amerikauret helt normalt! Vi for runt i en vild och uppsluppen segerdans på köksgolvet och tårögda fick vi uppleva ett tolvslag där visarna stod på tolv och inget annat!

IMG_2100.JPG
Skööönt! Och det kan ni väl hålla med om att i en värld som är rätt så oberäknelig och svårbegriplig så känns det skönt om åtminstone klockan tickar och slår precis som den ska.

Ansikte

En bild säger mer än tusen ord – är dagens underrubrik eftersom jag knappt hinner skriva! Jag är bortrest på trevligheter! Och på lördag väntar en spelning på hemmaplan; “Bara ögonblick” – en kyrkokonsert till förmån för Alzheimerfonden i By kyrka kl 18.00. Dagen därpå ytterligare en spelning med Trio Bas Fiol & Flöjt i Avesta kyrka kl 11.00. Så det blir inte mycket skrivtid utan passar på att visa min vän Lena Isakssons keramikskulpturer i stället. De är dessutom det första som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på “ansikte”.
Keramikansikte_tvärstopp
Den här heter “tvärstopp”
Keramikansikte_islossning
Denna heter “islossning”
Keramikskulptur_flödande
Och den här heter “flödande!

Jag har alltid varit fascinerad av skulpturer och tycker om dessa ansikten för att de uttrycker så mycket. Vad de uttrycker får var och en fritt känna in förstås. Det är ju det som är så härligt med konst!

Rubriken “ansikte” är vi flera som har denna lördag! Samma rubrik men oftast helt olika tolkningar! Kreativt och kul! Kika in hos dem också 🙂 Trevlig fortsatt helg alla!

Karin
Olgakatt
Helena
Karin på Åland
Wienerbrödslandet
Livsrummet
Musikanta
Pysseliten
Tove
Ingrid
Anki
Spanaren

Alla våra röda hus!

När vi skaffade sommarställe slog det oss att vi plötsligt var omgivna av inte mindre än åtta röda hus! Våra åtta röda hus har ju en helt egen kategori här på notonbloggen så det är väl dags för en presentation!
IMG_2037
I denna lilla stuga på knappa sextio kvm bor vi och här har våra fyra barn vuxit upp med en trångboddhet som påminner om “Pip-Larssons” om någon läste de böckerna som barn! Strax intill ligger “Skrutthuset” som barnen döpte huset. Huset under ständig renovering.
Älvbro_1992
Så här såg det ut för tjugo år sedan. Huset till höger är Skrutthuset. Huset till vänster är stugan där vi bor. Den renoverades också hel och hållen innan vi tog itu med Skrutthuset.
skrutthuset
Idag ser Skrutthuset ut så här. Knappt så man känner igen det! Det är där vi håller på och grejar nu, lägger kilsågat golv, drar el och har oss.
IMG_0951
Efter några år kom den här lilla stugan till, en arbetsstudio. Vart efter tiden gick och barnen växte byggdes ännu ett litet hus på gården.
IMG_2044
En ny och större arbetsstudio eftersom lilla stugan blev tonårsrum. Femhundra meter längre ner på gatan ligger det femte huset.
IMG_1868.JPG
Här finns instrumentverkstan, teatergarderob, lagerlokal för våra böcker och skivor, övningsrum mm. Ett hus som vi hyr för verksamheten i Noton Music.
sjöänge
Och så sommarhuset norröver. En liten lägenhet under taket på detta röda hus, inte så långt ifrån där Björn (gubben) växte upp.
IMG_1439
Och till lägenheten hör ett litet Komfusenbo – ett charmigt utedass!
IMG_1438
Och en liten gäststuga! Och jisses!!! Jag har ju glömt ett hus!
IMG_1865
Vedboden utanför verkstan!!! Ja…det var väl det hela. Om nån vill bli av med ett litet rött hus så samlar vi på dem! 🙂