Sommarläsning!

Ja, den börjar faktiskt närma sig – tro det eller ej. Sommarläsningen! Avslutningar i mina sång & musikgrupper checkas av en efter en. Lördagens tema är sommarläsning, på initiativ från Karin. Riktigt vad jag ska läsa vet jag inte ännu för så långt har jag inte kommit i min ledighetsplanering. Men VAR jag kommer att slå mig ner är desto mer klart. Följ med på en rundvandring bland mina favoritplatser i trädgården! Åh, underbara hängstolen på verandan… Där slår jag mig ner med min noggrant utvalda bok. Tills jag får syn på kassarna med sommarblommor som ännu inte kommit ner i jorden… Suck! Jag får nog lägga boken åt sidan och ta itu med blommorna istället. Eller föresten! Jag kan gå till ett annat favoritställe! Fulaste plaststolen med finaste utsikten står längst nere på gården och bara väntar… Nu ska här läsas!  Men då ser jag den gistna gamla bryggan och lägger boken åt sidan med en suck. Den borde verkligen TAS ITU med!  Jag springer upp mot gården för att dra in gubben i planerna. Men så kommer jag på att det är ju sommarläsning inlägget handlar om.Inte bryggbygge. Bryggan är ju också en favoritplats! Sätter jag mig PÅ den slipper jag se den! Smart! Jag vinglar ut på bryggan med en filt som täcker hela eländet och en flytväst om-utfall-att. Men där knakar det så under de ruttna brädorna att jag blir stel som en pinne och inte ens vågar vända blad! Då ser jag från bryggan blå bänken utanför studion! Ännu ett favoritställe… Jag traskar upp längs den mossbelupna trappan som verkligen borde krattas ren från ogräs och annat…Slår mig ner med filten och boken. Varför oljade jag inte in denna bänken medans ännu var tid föresten? Den är ju knappt ens blå längre!!! Slår upp boken men kan inte läsa för jag blir ju alldeles bländad av det gula runtomkring! Maskrosor! Och hur högt gräs som helst! Jag måste hämta gräsklipparen genast! Den som inte arbetar ska heller inte läsa… Nej… det här blir ju ett katastrofinlägg över temat! Jag kommer inte att kunna läsa en endaste bok på hela sommaren!!! Överallt ser jag saker som jag inte har gjort, inte hunnit, inte haft lust till. Den är LÄNGRE än min lista på långa och spännande böcker! Plötsligt minns jag två små ord från skolan. Från svarta tavlan. Med vit krita. Som så ofta skrevs upp av läraren. 
Men så klart! Jag blir så glad när jag kommer i håg något från skolan som jag verkligen har lärt mig! Och inser att de här små orden är VÄLDIGT viktiga om man vill få till sommarläsning! Så med det sätter jag och den mossbelupna trappan punkt för detta inlägg med sommarens godaste råd! Låt stå! Så kanske det kan bli en och annan god bok i sommar! 

Kanske får ni lite mer konkreta boktips hos övriga som tänker till denna lördag kring SOMMARLÄSNING?

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Spanaren
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Det sa klick – fast tyst!

Alltid lika roligt att få komma ut och svänga sina lurviga. Med fyra utflugna esteter får man anledning att då och då vara kulturell utan att vara särskilt inblandad.   Som helgen, då det gavs anledning att besöka en elevföreställning på Wendelsbergs Teater i Göteborg där dottern medverkade i Shakespears drama Othello.Vilken förskräcklig historia! Ett svartsjukedrama av stora mått. Som i grunden kanske handlar om avsaknad på tillit. Vad händer med oss människor när vi tappar tilliten? Då som nu?
Dottern spelade Emilia, Othellos hustru Desdemonas följeslagare. Här en bild från nätet från “Desdemonas dödssång”. Desdemona förstår att hon kan komma att få sätta livet till och Emilia försöker lugna henne.Här motsvarande scen in the real drama. Som sig bör i stor dramatik finns ett budskap och som sig bör, dör alla på slutet! Och man kan verkligen fundera över om inte intriger och skitsnack faktiskt kan “ta kål” på människor som på slutet i  Othello. Att döden dö behöver inte vara fysiskt. Att döda behöver inte ske fysiskt.Alltsammans utspelar sig på ett schackbräde, som i ett parti schack, där det ena draget avlöser det andra. En och en halv timme försvann i ett nafs och det får man tacka de unga aktörerna/regissörerna för, de bar verkligen upp det gamla klassiska dramat med den äran!Som tur var återuppstod aktörerna på slutet så de kunde ta emot publikens applåder. Att alla manliga karaktärer spelades av kvinnor tänkte man inte ens på efter en stund!Detta var min nya kamera Klara-Finas första teaterföreställning och jag är mycket nöjd med hennes insats. Här är dottern förevigad mot svart kuliss under dramats gång. Jag betedde mig som värsta pressfotografen, (gubben skämdes, sa att nästa gång fick jag inte sitta bredvid honom) men som tur var hade jag i alla fall hittat “tyst-knappen” av misstag ett par dagar innan. (Tänkte irriterad lämna in den på lagning innan jag upptäckte i manualen att det fanns något som hette “tyst läge”). Inte ett “klick” hördes således! Det var annat än på Kungen och Silvias tid det!

Fotografering – favorit i repris!

Fotografering har ju varit på tapeten tidigare bland lördagsskribenterna som samlas runt gemensamt tema på lördagar. Naturligt eftersom de flesta bloggar innehåller mycket foton. Karin, (som har köpt ny kamera) tyckte att vi kunde dra temat en gång till. Och det tycker jag med för jag har också ny kamera! Jag fick den billigt eftersom texten är bakfram som synes 😉 (Jag är lite lustig så här på lördagmorgon, hehehe…)

 Som jag sa i förra inlägget om fotografering, så har jag vänner som är himla duktiga på foto. När de visar sina bilder är det lätt att tänka; ja nån fotograf är då inte jag! Som den där erbarmliga tussilagobilden från mars månad.IMG_2210.JPG
Samtidigt var det nog den som gjorde att jag bestämde mig för en riktig kamera. Resultatet kan ju bero LITE på kameran och inte bara på mig. Så kom Klara-Fina in i mitt liv.  Och knäppte den första tussilagobilden. Smack! Klar uppgradering. Oj vad vi har promenerat, Klara-Fina och jag. Att folk får motion när de har hundar är ju allmänt känt men ett alternativ är faktiskt kamera! När hundägaren hämtar kopplet till Fido, så hämtar jag remmen till Klara-Fina och så studsar vi iväg.   Nån fågelkamera är hon inte, lilla Klara-Fina men gissa om hon blev lycklig när hon hittade denna poseringsvilliga and. Vi undrar båda hur vi fick till det för den ser nästan målad ut. Kanske vi råkade trycka på nån knapp? Nån som vi inte visste fanns. Och som vi inte hittat sen dess.
Ibland är vi bara ute och leker. Vi testar filter och färdiga inställningar. Samma motiv. Olika inställningar. En del inställningar kan man verkligen undra vad man ska ha till?
Som den här! Är det tänkt att man ska dra rövarhistorier? “Joråsåatt…det var en väldig sjögång faktiskt. Det var så en blev riktigt sjösjuk…” “Båten? Nä den klarade sig inte. Den blev kaffeved och gick in i dimman. Men vi klarade oss. Joråsåatt…” Så visst ljuger kameran. Åtminstone Klara-Fina är en riktig lurifax!
Den här Klara Fina bilden får sätta punkt för lördagens temainlägg om fotografering. Det är trädet utanför kyrkporten hemma där jag springer ut och in hela dagarna och förbereder musikalen Frost som körbarnen och jag ska göra i kyrkan i början av juni. Allt har sin tid, sägs det och för mig blir det allt frostigaste om fötterna nu. Skulle nån tycka att jag är lite snål på inlägg här på sidan är det därför. Men ha det fint och frostfritt alla ni andra med hopp om en solig lördag!

Åtskilligt med fina fotografier kan jag nästan utlova på förhand om ni tittar in till övriga temabloggare nedan!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Spanaren
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Fåglar – Klara-Fina bland havsörn och korksvan

Idag ska det handla om fåglar. Min nya kamera Klara-Fina och jag håller på att lära känna varandra från grunden. Att komma djur riktigt in på livet tror jag inte är vare sig hennes eller min grej, men hon blev så lycklig över att vi skulle fotografera fåglar att jag inte ville grumla hennes glädje. Dessutom håller en vacker havsörn hov precis vid sommarhuset så vi planerade att gå upp tidigt nästa morgon och fotografera den. Vi tog en eftermiddagspromenad för att värma upp. En svan låg i viken och betade lojt. “Perfekt början”, viskade Klara-Fina, ställde snabbt in fokus och knäppte.

Det var bara det att fokus hamnade på vassen och inte på svanen. Svanen gillade inte uppmärksamheten och försvann. Jag tröstade henne med att viken var full av objekt. Vi vandrade vidare.
Grågäss! Pep Klara-Fina. Vi knäppte. Klick! Nu fick vi fokus på grågässen men de var ju så långt borta att den oinvigde inte ens skulle förstå att det var fåglar vi hade fotograferat. Vi satte oss i slänten och började zooma.
Men innan vi ens hade hittat zoomknappen för den perfekta gåsbilden, var de på väg bort. Suddiga dessutom, bakom klart avtecknade vasstrån. Klara-Fina muttrade något som lät som “vasskamera kasskamera” och verkade en smula uppgiven. “Fiskmåsar…” försökte jag hurtfriskt! Ett helt gäng sjöfåglar höll till på en liten kobbe inte alltför långt bort. Klara-Fina tyckte att de skränade så illa så hon var tveksam. De skränade verkligen ovanligt mycket och ovanligt illa. Men det fanns anledning.När vi lyfte blicken mot den lilla kobben var ingen annan än Herr Havsörn där och härjade bland ungar och ruvande måshonor. Chokladbrun och med vingarna fullt utbredda hade han hittat något ätbart som han greppade med klorna. “Det är inte sant! Helt otroligt! Det är ju havsörnen Klara Fina!!!” Jag slet tag i henne för att fånga det magiska ögonblicket men innan nån av oss ens hunnit säja måsskit så var både havsörnen och ögonblicket borta! Klara-Fina var gråtfärdig. “Jag är ju helt värdelös”, pep hon. Jag försökte dölja min besvikelse. “Nej då, det är du inte”, sa jag bestämt. “Är du inte bra på gäss och örnar är du bra på nåt annat. Så är det bara”. Och då såg vi, bara en meter ifrån oss…Ett bo med två vackra måsägg.   Klara-Fina, zoomade och grejade i lugn och ro. “Åh, det är perfekt! Äggen ligger alldeles stilla och rullar ingenstans. Jag kanske är en ägg-kamera”, viskade hon andaktsfullt och drog sen efter andan. Pekade mot vattnet där något vitt låg och guppade en bit bort. “Vad är det där för en konstig fågel?” “Det är en eh… En korksvan”, sa jag. “Den ligger väldigt still…” “Ja, det gör den. Ta en bild du”. Det blev en kanonbild om jag får säga det själv. Och innan vi var hemma lyckades vi till och med fånga en bild på Herr Havsörn… där han var avbildad på informationstavlan över området. Och med det var både Klara-Fina och jag rätt så nöjda.

Karin Englund är den som tyckte att vi skulle skriva om fåglar denna lördag och nedan hittar ni flera som skriver på samma tema! Roligt att skriva! Roligt att läsa! Ha en fin lördag, med eller utan fåglar!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Spanaren
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

När häggen slår ut…

Just precis när de första häggklasarna försiktigt vecklar ut sig…
IMG_2586

brukar det vara dags för Feelingkörernas vårkonsert! Så även i år!
Feelingkörerna
Ibland har jag slagit ihop alla körer till en jättekör, haft en heldag, hyrt stor lokal och sålt biljetter. I år har det lilla formatet fått gälla.
IMG_2620 (1)
Varje kör har egen konsert och bjuder in släkt och vänner till musikcafé där gästerna får ta med egen fikakorg. Den gamla slagdängan Hotel California fick inleda eftersom den har ett så rackarns långt intro innan man får börja sjunga.
FullSizeRender
Så långt att femtio körsångare hinner gå in, inta sina platser på gradängerna iklädda semesterattiraljer och rullväskor innan det är dags för sången. Typiskt musiker! Hur de brer ut sig innan det är dags för det intressanta.
IMG_2603 (2)
I princip skulle vi kunna säja tack och hej utan avslutningskonsert. Det är sången under veckorna som är det primära, att sjunga så endorfinerna spritter i kroppen. Prestationstänkande ligger fjärran från verksamheten. Lite felsteg hit och dit skapar bara skratt. Men en konsert blir samtidigt kvitto på ett arbete.
IMG_2605
Alla sångare har jobbat hårt med att lära in stämmor och melodier, allt på gehör, inte en not så långt ögat når! Det syns väl nästan i vårt “greenroom” – innan föreställning. Hur det laddas och peppas! Konserttime!!! Det är SÅ kul!
FullSizeRender
Och som grädde på moset får körledaren presenter efteråt!!! Trots att det är en stor present i sig att få sjunga med dessa härliga människor varje vecka!

(Men liiite skönt ska det faktiskt bli att ha några lediga kvällar i veckan en tid framöver!)

Museum – eller ett “hemma hos” reportage

Denna lördag skriver flera bloggare över temat “museum” på initiativ från Karin Englund. Jag hade tänkt att besöka Jularbomuseet som ligger fem minuter bort. Inte minst för att det finns ett litet café där. Nu blev det inte så eftersom tiden inte räckte till. Jag står ju med fötterna i en massa frost för tillfället! Ska jag behöva hoppa över temaskrivandet denna vecka, tänkte jag?

IMG_2509.JPG
Men så kom jag att tänka på när vi började rusta våra små hus för många år sedan. En vanlig kommentar var; ska ni bo i ett museum? Och faktum är att Carl Jularbos kök och vårt kök inte är helt olika varandra. Så jag kan väl visa lite detaljer med museivarning från vårt kök denna temalördag. 🙂

IMG_2483.JPG
Som nycklar i dörrarna istället för handtag!

IMG_2504.JPG
Ådringsmålade dörrar och tryckt schablon som slingrar sig under taket.

IMG_2486.JPG
Breda golvplank och trösklar med lite höjd får väl sägas flagga museivarning.

IMG_2474.JPG
Och definitivt vedspis. Liknar den i Calle Jularbos kök!

IMG_2456.JPG
Spiskåpa i plåt hade även Calle. Här är vår spiskåpa i närbild. Den fina spetsen har min mamma virkat!

IMG_2450.JPG
Gammaldags kakel kring vedspisen ger stark museivarning. Den lilla svarta järnringen öppnar man fläkten med…

IMG_2453.JPG
Gammal vattenreservoar i koppar. MUSEIVARNING!!! Den fylldes med vatten och efter en stunds eldande kunde man tappa upp varmvatten från kranen! Tror inte att Calle hade en sån. Han satsade väl på dragspel istället.
image Nu tycker ju inte jag att dessa handtag är särskilt gammaldags eftersom sådana fanns i mitt barndomshem och det var ju inte så himla längesedan, hrmm … Men de var nog för moderna för Calle i alla fall.
image
Det här handtaget är ju av lite äldre snitt, så ett sånt skulle Calle skulle ha kunna haft. Calle hade gröna väggar i sitt kök, så även här. Grön pärlspont. Tycker ni att det ser skruttigt och slitet ut så kallas det i museisammanhang för patina och är fint (och dyrt). Ja, det var den lilla rundvandringen det. Hoppas att ni har haft ett trevligt besök här på mitt lilla museum. Titta gärna in hos de andra som skriver om museum här nedan! Trevlig lördag på Er!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Spanaren
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Frost på gång!

När alla ni andra hugger tag i kratta och spade och beger er ut i soliga trädgårdar greppar jag nyckeln till teatergarderoben belägen i ett av våra åtta röda hus. Här är ostädat så det förslår, så en djupdykning är bara förnamnet! Jag ska göra musikalen Frost med körbarnen i början av juni och det är hög tid att leta rekvisita!

IMG_2430.JPG
Antar att alla ni andra, trots en kylig start på maj månad, har lagt undan vinterrockar och mössor! Själv river jag fram! Christoffer, hjälten, ska ha varma vinterkläder. Och Kungen måste ha krona. Prinsessan Elsa som har frusit ner hela sommaren till is ska ha klänning och jag vet att jag köpte en isblå med många små knappar för sisådär hundra år sen… DÄR är den!

IMG_2420.JPG
Äsch. Lite trasig upptill…Det får bli nål och tråd.

IMG_2432.JPG
En hel del fanns att uppbåda i röran faktiskt. En liten kungamantel till kungakronan och blus med rysch-pysch till drottningen kanske. Men kudde då… Prinsessan Elsa ska krönas till Drottning och kronan ska bäras fram på en fin kudde! Hmm, typ siden eller sammetskudde…

IMG_2428.JPG
Hurra! Fanns på utflugna dotterns rum! Och så lite svärd från utflugna sönerna. Jojo, den som spar den har. Här ska det stridas mellan det onda och det goda som i alla sagor. Och gulläpple blir väl fint på sidenkudden. Kungligt.

IMG_2008.JPG
Som ni hör lär trädgårdsredskapen få vara overksamma ett tag till, men det ser inte ut att gå nån nöd på dem här. Och det gör det inte på mig heller ärligt talat! Allt har sin tid och nu är det Frost som gäller! Hoppas att alla ni trädgårdsentusiaster slipper frost i alla fall 🙂

Sköna Maj!

Vart tog april vägen? Det bara svischade till och så var den slut! Ett gäng Feelingsångare från mina Alla-kan-körer satte definitivt punkt för april med “Sköna maj välkommen” och andra kända vårsånger på Valborgsmässoafton utanför Hedemora i Wibberbo bystuga.

IMG_2156.JPGTitta vad glada de ser ut! Jag tror att de tänker på det utlovade kaffet med dopp som bystugan lovat att bjuda på efter sången.

IMG_2161.JPG När mörkret kröp inpå tändes majbrasan! Titta vilken dramatik som min nya kamera Klara-Fina lyckades fånga! Ett eldmonster!!! Bystugan vet nog inte om att det härjar ett äkta eldmonster i trakten!

IMG_2105.JPG
Förutom att maj månad är en enda explosion av grönska är den även en explosion av avslutningar. Det är körer och grupper som jobbat hela vintern med olika projekt och som är färdiga att “slå ut” just under maj månad. Väldigt spännande och glädjefyllt brukar det vara.

IMG_2098.JPG
Det är lätt hänt att missa allt som händer ute i naturen bara. Som liljekonvaljerna här som tyst prasslat sig upp bland fjolårslöven. Sammanfattningsvis kommer det att bli en hel del naturyttringar och kulturyttringar som slår ut i min omgivning under denna, årets vackraste månad! Maj månad! Sköna maj välkommen!!!

Fler som skriver om maj denna lördag finner ni här nedan och den som föreslagit att vi ska skriva om just maj är Karin!

Karin
Olgakatt
Helena
Karin på Åland
Wienerbrödslandet
Livsrummet
Musikanta
Pysseliten
Tove
Ingrid
Anki
Spanaren
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Liza