Projekt Fiskegården!

Vår lilla älvtomt, där fyra av våra åtta röda hus ligger, är uppbyggd i etager. Tre etager närmare bestämt.Överst ligger “fågelgården”. Varför den heter så? Eftersom den ligger överst helt enkelt. Där står två av våra hus. Skrutthuset som vi renoverar och till vänster lilla stugan där vi bor. Nästa etage heter mellangården eftersom den ligger i mitten helt enkelt. Jag minns inte hur namnen kom till, men jag tror det var barnen utifrån leken Gömma Nyckel där man får en ledtråd; “Fågel – Fisk eller Mittemellan.”På mellangården står också två hus. Studio och gäststuga. Gården längst nere vid älven kallas följaktligen “Fiskegården”. Där fick barnen aldrig vara utan vuxens sällskap. Och eftersom de vuxna var så upptagna blev det till slut platsen som Gud glömde. En avlastningsplats, inte bara för trädgårdskompost, utan också för överblivet virke och sånt-som-kan-vara-bra-att-ha.I praktiken har det inneburit att den vackraste platsen på gården med tiden har blivit en otillgänglig och rätt så bedrövlig plats. Och det är verkligen jättesynd. I vintras upplyste mig äldsta dottern om att de numera är simkunniga och att vi inte längre behövde vara rädda att de skulle drunkna. Dessutom har de flyttat hemifrån! Borde inte fiskegården få den ansiktslyftning den förtjänar? Ja, det var en kort bakgrund till sommarens Projekt Fiskegården.Redan i vintras sjösattes projektet med att den vildvuxna häcken längs älven kapades och eldades upp medans dalälven ännu låg frusen. Och i början av sommaren tog vi alltså itu med den där förskräckliga “kan-vara-bra-att-ha-högen” där det bland annat låg ett helt plåttak!!! den där charterresan jag skrev om, den till Karlslund, kommunens charmiga soptipp, eller återvinningscentralen som man säger numera, hänger ihop med Projekt Fiskegården. Men det blir lätt dominoeffekt. Saker i kan-vara-bra-att-ha-högen som kan-vara-bra-att-ha måste förflyttas till Annan Plats. Och då visar det sig att Annan Plats också behöver röjas eftersom där också fanns en kan-vara-bra-att-ha-hög. Dottern tog sig för pannan. Men det var inget att hänga läpp för, sa jag och klappade henne uppmuntrande på ryggen. Vi var ju redan incheckade på Karlslund. Bara ännu ett lass in i bilen och ropa “Karlsluuuund – here we comes!!!”Så långt har allt gått väl, tro det eller ej. Nu är bara den gamla trädgårdskomposten kvar som har vällt ut över alla breddar. Den ska nu angripas med spadar och spett för att spridas ut. Det ska bli så spännande. Tänk om det säger klonk och så hittar vi en skattkista!!! Det kan ju ha funnits pirater på Dalälven i behov av gömställen! Vem vet? Då lovar jag att det blir en charter bortanför Karlslund och är skatten stor räcker det till fler som vill hänga på!

Familjedraman

Det är ett bestyr i familjelivet om försommaren. 

  
Ägg som trillar ur boet. 

  
Ungar som druttar över kanten innan ens vingarna vecklats ut. 

  
Och har man åtta att hålla reda på gäller det att se upp för både rovfåglar och uppdykande fotografer…

 
Och se till att alla åtta är med innan man simmar till nästa brygga.

Även här hemma uppstår ett och annat drama. Fast i motsatt riktning. Fyra flygfärdiga som ramlar tillbaka i boet samtidigt! Med vänner.   Ungfåglar flyger alltid i flock sägs det och det ligger något i det. Kommer en hem betyder det minst två och ibland fler.   Men jag och gubben som precis har vant oss vid att existera i ett stilleben , vi befinner oss i chocktillstånd. Första morgonen när jag öppnade frysdörren rasade 40 kg frusna varor över mig. Någon hade helt oorganiserat hällt över innehållet från sin studentfrys över min uppmärkta ordning med bröd, kött, grönsaker. Att försöka hitta den lilla asken med frusen basilika var lönlöst.   En kvart senare hördes ett brak. Det var gubben som skulle sträcka sig efter kaffeburken i köket och snavade över dotterns resväska som av nån anledning stod uppfälld i köket. En uppfälld resväska av denna typ, fungerar ungefär som en gillrad fälla. Scenen som uppstod var av kalibern “Emils pappa med foten i råttfällan”. 

Så det är inte bara i fågelvärlden dramatiken frodas under sommaren. Det är en spännande årstid på många sätt. Hur har ni det själva med sommardramatiken 🙂 

Ett litet vykort från sommarens charter…

Det blir inte mycket tid över för att skriva när man är på charter. Men jag kan åtminstone skicka ett vykort från denna underbara plats på jorden som jag har bokat in mig på så här i början av sommaren. Soptippen!!! Som jag har längtat! Jag träffar massor med folk som har valt samma resmål. Alla lika glada och LÄTTADE som jag. Och personalen är jättetrevlig och lotsar oss till olika platser. Gips åt ett håll, plåt åt ett annat och kompost åt ett tredje håll.Himlen är blå och hela tippen är som en stor öppen famn som generöst tar emot vad vi än kommer lastande med. Här är verkligen helt underbart så jag är fullständigt nöjd med valet av resa. Jag kommer att känna mig hundra kilo lättare när resan är slut. Enda nackdelen är att det är fullt program hela dagarna så det blir inte så mycket tid för annat. Fler som har valt samma resmål? Men jag lovar att återkomma så fort jag har återvänt till civilisationen 🙂 

Frost i Avesta Kyrka!

Så var då projektet med Frostmusikalen tillända! Premiären gick av stapeln i söndags. Det sjåigaste ögonblicket var veckan före premiär, när de yngsta skulle flikas in i historien som kombinerade stentroll och körsångare. Barn kan vara en smula konservativa ibland.För att de skulle få sammanhanget klart för sig berättade jag vad som skulle hända på scenen, strax innan de skulle sjunga en viss sång. Och uppföljningskommentaren var alltid densamma. Alla öppnade munnen i tyngd av att ha sett dramat en sisådär femton, tjugo gånger och klämde i å det bestämdaste: “Så är det inte i filmen!” Jag förklarade att vargar och slädfärder var väldigt svåra att göra på riktigt. Mina argument bemöttes med viss skepsis, men inför premiären verkade alla ha bearbetat traumat. De berättade istället livligt och övertygande för varandra och alla som ville höra på att; “vi gör ju inte precis som i filmen, för hade vi riktiga vargar skulle ju ingen våga komma och titta!” Och det hade de rätt i barnen! För kyrkan blev knökfull av folk och körbarnen gjorde strålande ifrån sig. Denna söndag fick Den Helige Ande trevligt sällskap under kyrkvalven. Där svävade också snögubben Olof, närmare kyrkans eget drama än man kanske tänker. Olof är fullt beredd att offra sitt liv för att Prinsessan Anna ska få leva.
Fast kanske inte just precis nu, hejdar han sig i sista stund där han har tänt en värmande brasa till henne för att hon inte ska frysa ihjäl. “Kärlek är att sätta någon annans behov före sina egna”, säger han där han hjälper henne att fly mot slutscenen i kyrkans mitt. Där segrar kärleken och prinsessan Anna blir räddad.
IMG_3256
Den som ville tände sen ett ljus vid utgången och ställde i ljushållaren som bär den fina och för dagen passande inskriptionen: Ge ljus och värme till andra.

Och ända från Katrineholm kom Bloggvännen Pia som håller på med teater och som kanske ska göra lite frostscener i höst i barngrupperna där hon jobbar. Jättekul att hon dök upp, även om vi bara hann heja helt kort på varandra! I sommar ska jag ta mig till någon av hennes föreställningar! Läs här om hennes upplevelse av vår Frostmusikal:-)

Det drar ihop sig för frost!

Premiären av mina barnkörers uppsättning av Disneyfilmen Frost i Avesta Kyrka närmar sig. Idag gick det stora genrepet av stapeln. Kollega 1 laddade alla barnamagar med mackor och saft. Kollega 2 bänkade sig vid mixerbordet och laddade för åsksmäll, blixt och dunder. IMG_3216
För lite dramatik måste det ju vara. Och dramatik blev det, för två av de unga skådespelarna saknades. Sjuka! Dessa två hade sammanlagt fem karaktärer att spela. Drottning, hjälte, handlare, soldat och tjänstefolk.
IMG_3203
Dessutom kunde kollega 3 som ska spela snömonster, inte vara med denna övning. Det innebar att jag fick axla dessa roller under genrepet, förutom att vara berättare och dirigent för kören.IMG_3219
Jag borde ha haft en inspelning på detta fullständigt hysteriska genrep. Jag for omkring i kyrkans alla hörn beroende på vem jag för tillfället var. Först var jag mild och tålmodig drottning innan jag flög fram till talarstolen som berättare.
IMG_3217.JPG
Sedan språngmarsch till körgradängerna och stentrollen som skulle sjunga. Sedan direkt över till handelsboden som charmerande handlare och rea ut baddräkter och solkräm. Därefter blev jag skräckinjagande och skräckslagen på samma gång eftersom jag måste jaga iväg mig själv. Jag var ju både snömonster och hjälte samtidigt.

Och så raketfart tillbaka till kören igen vartefter jag skrynklade ihop ansiktet till ondskefull soldat på jakt efter prinsessorna. Och så där höll jag på i dryga timmen. Inte konstigt att körbarnen satt knäpptysta under hela genrepet. De som annars är landets pratgladaste barnkör.

Det är ett fantastiskt roligt och gulligt gäng med barn som ska framföra den populära berättelsen Frost i kyrkorummet med sin tokiga körtant. Predikstol, altare, ljusbärare, kyrkgångarna och kyrkans egna möbler bildar utgångspunkt för berättelsen.
IMG_3218
Man kan lugnt säga att vi lyfter Disneyfilmen Frost till helt nya höjder under de fyrahundra år gamla valven! Det känns som en oslagbart kreativ och livsbejakande kombo! En mindre lyckad kombo var väl detta att axla åtta roller själv på genrepet.

Jag är helt slut, ligger hemma på soffan och bara flämtar, genomblöt av svett. Denna helg är det karnevalslopp i stan eftersom Avestafestivalen pågår. Jag kan lugnt avstå loppet, jag tror inte det är i närheten av denna prestation! Nu kan jag bara hålla tummarna för att alla små skådisar är kärnfriska på söndag!

Men jag har hört sägas att ett genrep INTE ska gå så bra, Då riskerar nämligen premiären att bli misslyckad. Så vilken himla tur att det gick som det gick idag 🙂 Nu är det bara att ha is i magen inför söndagen. Måtte vi alla vara friska då! Små som stora!