Upptäcksfärd igen! Till Avesta Art! Så Klart!

Upptäcktsfärder kan ske även på hemmaplan fast man har bott där hundra år. Och bor man i Avesta måste man gå på Avesta Art. Så är det ju bara. Särskilt om man är kulturmänscha, annars får man skämmas. Vad är nu Avesta Art kanske någon undrar lite stillsamt? Avesta Art är den gamla järnbrukshyttan i Avesta (lånad bild/nätet) som för tjugo år sedan gjordes om till en mötesplats för ny konst. Men också en sorts mötesplats mellan gammal och ny tid. Den gamla byggnaden med sin dåvarande funktion möter konst som uttrycker det som sker i nutid. Jag släpade med mig en god vän, Evelina, på ett par timmars upptäcksfärd tre våningar runt i den gamla hyttan.Längst nere i källaren står i år “Monkey Boy” och tittar på ett stort svartvitt fotografi från den “gamla hyttan” av gamla tiders arbetare, uppställda i trappen upp till järnbrukshyttan. Det framkallar verkligen ett “möte mellan nutid och dåtid!Lovisa Ringborg som har skapat Monkey Boy var en spännande bekantskap. Det fanns även fotokonst av henne och jag gillade verkligen hennes bilder. Det finns mycket fint för den som vill gå på upptäcksfärd på hennes hemsida.Evelina var inte sen att skapa en ytterligare installation “lajv” om än högst tillfällig. För sen måste vi ju rusa vidare. Det fanns SÅ mycket att titta på.På samma våningsplan fanns en stor orgel som lyste som en lampa långt borta i lokalen. (Lånat bilden från hemsidan) En ljuskägla skapade en väg av ljus fram till den och när man klev ut på den belysta vägen satte den igång att låta!!! Det var nämligen en “interaktiv orgel”.Och den interaktiva orgeln blev självklart en lång stunds lekfull eldorado för två musikanter.(Klicka här för ett filmklipp för den nyfikne)

Avesta Art visar varje sommar upp nya installationer men också såna som har fått flytta in permanent i den gamla hyttan. Som Kjell Engmans glaskonst. Jag gillar de olika glas-skulpturerna som var och en bär en annan figur inom sig.Kanske vi alla har ett ansikte utåt men också en hemlig figur inuti som vi kanske visar mindre sällan. Eller är figuren inuti drömmen om den vi ville vara? Tolkningen äger vi själva, det är det som är så roligt med konsten.

Och så samma Kjell Engmans “vita frun”som aldrig upphör att fängsla mig. Hon lyser upp några sekunder för att sedan glida undan i mörkret igen. Sen dyker hon plötsligt upp i ett annat hörn. Vem är hon – vita frun? Och vad vill hon? Tolkningen äger betraktaren förstås!
Och vad sägs om den här blå klänningen med tillhörande hatt… Nästan så jag önskar att jag kunde bli vita frun för en natt, bara för att få svida om till detta ljuvliga plagg i glas! Det här var som ni förstår bara ett axplock ur Avesta Arts utbud och vår upptäcksfärd i den gamla hyttan. Och har ni inte varit där och har möjlighet – gör ett besök!

Häng med på huppegupptäcksfärd!

“Kom, vi sticker ut på en huppegupptäcksfärd” trallade gubben häromdagen med bilnyckeln i högsta hugg. Robban Brobergs gamla slagdänga fick nytt liv eftersom vi var i lägenheten i sommarhuset. Lägenheten har vi bara haft i ett år och varje utflykt i omgivningen blir därför som en liten upptäcksfärd.
Nu var det dags att leta bär och svampställen i skogarna runt omkring. Jag knappade in på googlemap, en ort några mil bort och planen var att ta oss dit över skogen via småvägar. Ofta undrar jag hur googlemap är funtad. Ibland gör den riktigt märkliga vägval. Som denna eftermiddag.
Rakt in i urskogen ledde den oss. Ju mindre vägar desto bättre tycktes den vara inställd på. Klara-Fina, min lilla kompaktkamera, satt beredd i mitt knä OM vi skulle träffa på björn eller varg. Det gjorde vi inte, men en stor och vacker rovfågel satt på en stolpe och spanade. Innan jag ens hunnit greppa Klara Fina var rovfågeln långt borta. Så är det ofta med fåglar och kameror har jag lärt mig.
Men det fanns mindre flyktiga tillfällen. Kolla in bården på denna donnas kjol! Är den inte helt fantastisk?
Eller det här rutmönstret! Naturens egen designer hade flow helt klart, när detta plagg kom till.
Att det här är en liten orkidé förstår jag, men inte vilken. Fläckiga blad, men de fick Klara-Fina inte med på bild.
Och så lyxvaran man kan hitta i väggrenen under juli månad! Smultron, stora som små jordgubbar! Det var bara att ut och plocka det röda guldet. Vi fick ihop flera deciliter på en kort stund. Hjortronen som jag var på jakt efter lyste däremot med sin frånvaro. Och inte en gul kantarell så långt ögat nådde. Däremot lite blåbär innan regnet tog vid. Ja, sådär hade vi det på vår huppegupptäcksfärd när den plötsligt blev lite väl huppeguppig. Det är naturligt att bilen guppar rejält på den typen av vägar som googlemap förde oss in på, men skrapljudet…
Som den äkta gubbe gubben är, skickade han ut gumman i regnet för att kolla under bilen om vi fått någon pinne på släp. Som en dubbelvikt calzone låg jag i det strilande sommarregnet och glodde in under bilen. Nä, ingen pinne där inte. Vi fortsatte vår huppeguppiga färd några meter men huppeguppandet och skrapet tilltog. Likaså regnet! Hade jag tittat lite mer åt sidan där jag låg dubbelvikt hade jag sett vad som felades.
Punktering!!! Det var bara att tömma skuffen på innehåll under regntunga skyar och barnförbjudna haranger från gubben (såna som han är så bra på) och så fram med reservdäcket. Här hade huppegupptäcksfärden kunnat få ett lyckligt slut om den lilla verktygspåsen med hylsnyckel som skulle ligga i reservdäcket funnits på plats. Utan hylsnyckel – ingen nytta av reservdäcket! ( Nya haranger tog vid.) Hade det varit minsta möjligt hade jag kunnat få hänga ut genom fönstret på bilen i störtregnet och hålla det på plats med en pinne hela vägen hem – ibland får jag såna där märkliga uppdrag av gubben. Men inte ens det gick. Det var bara att huppeguppa hemåt med platt däck!
image Väl hemma i sommarhuset hade grabben i grannlägenheten bredvid en hel väska med hylsnycklar (vad man nu ska med det till har jag alltid undrat. EN borde väl räcka? Men det var en jäkla tur att han hade hela den där väskan!) Här tog de könsstereotypa mönstrena vid. Trevligt nog måste jag säga.
Det passade mig utmärkt att gå in i värmen, byta till torra kläder, tända några ljus och hälla ut delar av dagens skörd i en ugnsfast form. Strössla smuldeg över hela härligheten och skjuts in i ugnen! Sen sitta i värmen och vakta den läckra bärpajen allt medan pojkarna lekte med hylsnycklar i ösregnet.
Denna dag blev i alla fall vad jag kallar en äkta huppegupptäcksfärd. Och jag är säker på att salig Broberg skulle hålla med mig! Kram på er alla i regnet!

Sommar sommar sommar…

Tagit oplanerad semester från bloggandet märker jag! Men jag har så mycket olika saker för mig hela dagarna att tiden bara rusar iväg och i min värld var det i förrgår som jag uppdaterade sidan. Tittar jag i almanackan var det bra mycket längre sedan. Nå, jag hoppas att ni som brukar titta in här har annat för er än att sitta och vänta på att jag ska höra av mig. Jag tror faktiskt det och det känns betryggande. Ni kanske rentav har köpt en båt som stjäl tid och engagemang?

Nähä, men det har vi gjort. En stadig plastbåt som jag genast döpte till Zorba! Den har fin blå kant. Fast på sjöspråk heter kanten antagligen något annat. Zorba ser ut att komma från den grekiska övärlden. Kanske rymt för att få det bättre nån annanstans? Hur som helst. Skaffar man båt ska den sjösättas. Vi tog en tur till sommarhuset och havet. Premiärturen gick nästan helt utan missöden, bara en liten petitess uppstod. Motorn la av efter en dryg timmes färd ut mot öppna havet. Vad f-n, mumlade gubben eller något liknande barnförbjudet. Själv gav jag gubben onda ögat. Köper man en motor måste man väl för bövelen se till att den fungerar innan man släpar med sig en värnlös kvinna ut på havet!?! Jag var inte dummare än att jag kunde räkna ut att en timmes full sprutt med motorbåt rakt ut på havet innebär MINST tre timmars roddfärd hem. Jag kunde också räkna ut att jag inte skulle vara kuttersmycke på färden utan vara involverad i högsta grad.Det fanns förvisso kobbar och öar att plaska i land på om stormbyar, åska eller regn skulle komma över oss. Filifjonka som jag är såg jag för min inre syn den ena katastrofen efter den andra uppstå. Två rutinerade sjöbjörnar som satt på en sten, låtsades inte se oss. Den ena viskade i mungipan till den andra; “Men JISSES! Titta inte bakåt. Men vilka AMATÖRER!!!” “Hehehe” skrockade den andra. “Lugn, snart kommer sjöräddningen och tar dom på släp…”

(Nån kunnig fågelskådare som vet vad “sjöbjörnarna” kan tänkas vara för fåglar? Klicka på bilden så blir den större. Storskrake? De är säkert precis så där skrävliga!) Men så hostade Zorba till och Kapten tog lycklig och lättad fatt i styrhandtaget igen (som säkert heter något annat på sjöspråk). Och så vände vi helt om och tuffade stadigt hemåt där kaffe och jordgubbar väntade i vårt lilla sommarkök. Jordgubbar som nån Filifjonka rensat i förväg OM något skulle inträffa!   

Se det blev en riktig historia det 🙂 Nu önskar Gubben, Zorba och jag er alla en fin sommarkväll!

Momo, grabbar och prästdöttrar…

Det fullständigt haglar av kulturevenemang om sommaren. Och är man inblandad i egna kulturevenemang hinner man inte gå på allt man vill, så är det bara. De sista tre dagarna har jag varit på tre evenemang. Mer eller mindre inblandad. Först ut var Musikalen Momo och Kampen om tiden.
Föreställningen var resultatet av tre veckors sommarkollo för barn mellan 11 och 14 år. Dotter Fredrika höll i kollot tillsammans med en kompis och dotter Rebecca spelade i orkestern tillsammans med brorsorna Ola och Pär. Gubben och jag var också inblandade. Vi bidrog med ett antal låtar eftersom manuset saknade musik och vi hade låtar i våra skåp och lådor som gick att använda. Teamwork!Fantastiskt vad barn kan åstadkomma bara det finns forum. Femton barn som gjorde det SÅ himla bra! Dottern skriver mer om kollot på sin blogg Fredrikapavinden.Dagen därpå åkte Fredrika och jag till Katrineholm. Bloggvännen Pia hade regisserat en föreställning som jag hade prickat in i almanackan; Grabbarna i 57’an på Djulö friluftsteater. Förutom att föreställningen var klart underhållande och väldigt väl framförd (Bra jobbat Pia!) så var det en fröjd bara att sitta och se fälten som sträckte sig vida bakom kulisserna.En helt fantastisk eftermiddag. I föreställningen medverkade dessutom en fd teaterkurskamrat till Fredrika.  Melinda. Här syns det hur förvecklingarna börjar ta sig, precis så där som det ska i äkta folklustspel.Backstage i pausen. Fredrika till vänster, Melinda i mitten och Pia till höger. Tänk vad bloggandet medför! Och jätteroligt att träffas In Real Life förstås 🙂

Mera kultur dag 3 när syrran Karin med Fejjalåten dök upp i stan för att ge kvällskonsert i Avesta Församlingspark; “En prästdotters bekännelser”. Så heter hennes skiva.  Prästdöttrar är vi båda och några av visorna speglar glimtar från barndomens miljöer i kyrkan på landet där vi växte upp. Nu blev det som synes inomhus eftersom regnet hade öst ner hela dagen. Men vad gör väl det när musiken flödar och släkten är på plats för att puscha syrran/svägerska/moster. Länk till hennes hemsida för den nyfikna. Gå gärna in och lyssna! Jag vet att jag är partisk men jag tänker säja det i alla fall att hon är så himla bra min lillasyster! Kanske beror det på att hon har en väldigt trevlig storasyster?

Kulturrapporten är över för denna gång. I kväll, onsdag, drar jag iväg med Bas Fiol & Flöjt till Jugansbo utanför Sala för att framföra ett äkta melodikryss LIVE! Det ni! “Intåg i Sommarhagen”. Det blir musik, frågor, kaffe, prisutdelning och så lite allsång förstås! Är det sommar så är det!