Vi har en vinnare!

Härligt med hösten och alla rönnbär som lyser vackert i solen. Nu är det väl så att jag inte har hunnit njuta mycket av själva naturen veckan som varit. Jag har sparkat igång nästan alla körer.Tre vuxenkörer med sammanlagt hundrasjuttio sångsugna vuxna har börjat och en lång rad med barn i alla åldrar i kyrkans barnkörer. Jag har med andra ord fått njuta av sången och musiken istället och alla människor som knackar på dörren till körerna! Inget dumt alternativ!Vilken färgpalett av människor körer utgör. Olika åldrar, olika livserfarenheter, olika yrkeskategorier och olika röster. Ingen röst är den andra lik och varje kör får sitt alldeles eget “sound”. Feel good kören i Avesta är det som poserar här ovan. I Hedemora finns en likadan kör; Feel Joy kören. Feeling-Körerna är till för att få utveckla sin egen röst och sjunga ihop med andra. En alla-får-sjunga-kör där även den som inte tycker sig kunna sjunga kan vara med. Det handlar om att man FÅR sjunga om man längtar efter det. Det gör inget om man inte “kan”. Bara att slänga sig ut med precis de vingar man har!
IMG_4316-0.JPG
Som ni ser av rubriken har vi fått en vinnare i tävlingen jag anordnade här efter sommaren. “Gissa fynden i komposten”! Jag är imponerad över allas gissningar; alla som gissade rätt och alla som fick till de mest kreativa vinklingarna på sakerna. Men vinnaren blev Anette som har bloggen Rost och Rädisor. Tusen tack alla ni andra som var med och gissade, det var SÅ jämt, jag får helt enkelt hitta på fler tävlingar så fler får chansen av vinna boken om Isak och Isabella! familjFlera hade hela nio rätt, så ett tag såg det ut som om jag skulle få lotta bland er, men så skramlade det till i e-posten från Anette som kammade hem hela tio rätt. Det avgörande blev den lilla rosa formen, ostbrickan till dockhuset, hur hon nu förstod det. VAD är detta, sa jag  nämligen till dottern när det klonkade till i spaden. Hon tittade på mig som om jag var dum i huvudet. “Det är en ostbricka till Barbiehuset ser du väl!” Nej, det såg jag inte. Men det gjorde alltså Anette. Vi säger väl grattis alla vi andra som inte fattade det. Boken kommer med snigelpost Anette!
1.Sil till vattenkanna
2-3.Husgavlar (cowboy-by)
4.Staket (cowboy-by)
5.Plastjordgubbe(som varit prydnad i presentkorg med sommarblomma)
6.Skruvlock (till tub med chokladsås)
7.Lock till snusdosa
8.Ostbricka till dockhus
9.Sandlådeform
10.Skoklack
11.Plastpärla (egentligen cykelhjulsdekoration)
12.Doktorsverktyg från leksaksdoktorlådan!(Den blå hållaren) Men vad för sorts verktyg? Nån doktor som vet? En sån som man tittar i örat kanske?

Köpe-bär!

Nån som kommer ihåg begreppet köpe-bröd? Eller köpe-kläder? Begrepp från den tid när det vanligaste och vardagliga var hembakt och hemsytt. Idag är hembakt och hemsytt lyx. Men då var det där “köpe” lite exklusivt och extra.Augusti månad är skördemånad. Tiden när vi ska älga runt över stock och sten och fylla korgar och hinkar med skogens läckerheter. Blåbär är mitt definitiva favoritbär. Blåbärssoppa. Mmmmm. Blåbärskräm. Mmmmmm. Blåbärspaj. Mmmm. Och så får man ju ett så oemotståndligt leende efteråt! Men sanningen är att jag köper mina blåbär sen några år tillbaka! (Borde jag skämmas?) Men jag har inte psyke för det där ihåliga ploppandet när de första blåbären trillar ner i tiolitershinken samtidigt som broms och mygg attackerar.
Och försöker jag försvara mig med viftande armar så glömmer jag alltid att jag har blåbär i näven, surt förvärvade, som yr omkring myggen som små blåbärsbomber. Sen får jag pillra upp bären ur mossan med stelfrusna fingrar. Nej tack. Jag köper mina blåbär och erkänner: Jag smiter från min medborgerliga rätt att ta vara på bären i skogen i allemansrättens heliga namn. Hellre en tur med båten även om jag ännu inte är vän med vågorna i havsviken.
Men den här köpe-bär-dagen var det så stilla att vår charmiga Zorba-båt nog tyckte det var småtrist när vi tuffade iväg. Knappt en krusning på vattenytan. Och solen sken! Vi styrde in till en liten ö. Finns det något ljuvligare än släta, solvarma stenar? Här fanns till och med en liten fåtölj att sitta i! Vad skulle IKEA månne ha kallat denna? Stolen Stene? Stolen Granit? Fler förslag? Så här glad blir man över att slippa plocka blåbär i alla fall! Det är värt att prova på! Och apropå prova-på… Ni glömmer väl inte tävlingen “gissa kompostfynden”? Ända till lördag kl 11.00 hinner ni fundera! Lycka till!

Och nu blir det tävling!!!

Tidigt i somras kavlade en av döttrarna och jag upp skjortärmarna för att angripa den lilla rimpan längst nere vid älven på tomten. Vi rensade upp en gammal skrothög, sågade upp gammalt virke till ved och körde flera lass till tippen.Dessutom fanns en gammal trädgårdskompost som vuxit sig över alla bräddar. Den har vi nu skottat ut över hela rimpan. Det var SÅ spännande att sätta spaden i komposten. Dels för att se om de gamla kompostnäten överhuvudtaget skulle gå att få loss, men också för att den ena prylen efter den andra uppenbarade sig. Spår efter en fyrbarnsfamilj skulle man kunna säga.Som detta! Va!!! Har vi glömt en unge i komposten!?! Men så klart hade vi inte det. Denna lilla dockhand uppenbarade sig i sällskap med mycket annat. Med sönernas hjälp på slutet – det var SÅ jäkla jobbigt att skotta – är nu hela rimpan färdigskottad, lagom till skola och arbete sätter igång. Till och med gula små löv har börjat singla ner. Nu återstår bara att så gräs.Det är sannerligen värt att firas och det tänkte jag göra med en liten TÄVLING hör och häpna! Vem gissar flest rätt på fynden i komposten! Det är tolv småsaker, några hör ihop som kanske synes. En ledtråd är att åtminstone hälften är kvarglömda leksaker. Och känner du bara igen några prylar, var med och tävla i alla fall! Hur lång tid får man på sig? En vecka väl? Ta gärna hjälp av barn och barnbarn. Vi kan väl säga att tävlingen stängs om en vecka precis, lördag 23/8 kl 11.00! Skriv ner svaren och E-posta dem till mig! Inga svar i kommentarerna alltså! Då blir det ju mer spännande. Vinsten? Omslag F copy

Min barnbok om familjen Is i kris förstås, vi går ju mot kallare tider vare sig vi vill eller ej. Och boken är lika spännande för vuxna som för barn, den är ganska så crazy, så sätt lite fart på tävlingsinstinkten nu! Ha det så kul!

Var dag är en sälsam gåva!

Sedan det visade sig att motorn på Zorba, vår nya båt var mer pålitlig än vad första turen visade så har vi gett oss iväg på fler båtturer. Visst syns det att Zorba har funnit sig till rätta? 

Det är verkligen mäktigt att åka ut på havet, det kommer jag inte ifrån. Själv har jag väl inte funnit mig helt och hållet tillrätta.  Allra helst vill jag att det ska vara spegelblankt och stilla för att det ska kännas riktigt bra. Som här inne i hemmaviken. Men det räcker ju att bara komma ut en liten bit på öppet hav så kommer vågorna farande och får båten att åka upp och ner. Jag håller mig krampaktigt i den blå kanten (som jag nu har lärt mig heter “reling” på båtspråk) och djupandas. Lugn bara lugn, upprepar jag som ett mantra och blundar. 

Det här, det är INGENTING säger gubben. Han beskriver hur han i ungdomen angrep tvåmeters vågor i sportbåten, på ett sätt som får muminpappans bravader att blekna. För MIG är vågorna läskiga. Men ok jag kanske vänjer mig. Vågor är smällar man får ta – om man vill vistas på havet. Förstås.

Och som belöning för sitt mod kan man få se såna här varelser på riktigt nära håll. Som små hundar i vattnet dök de upp och tittade nyfiket på oss. Sälar! Bara nån kilometer utanför hemmaviken finns nämligen en liten sälkoloni. Kolla in den här charmanta tjockisen som otympligt vältrar sig ner från stenen när vi dyker upp. (Ett visst släktskap kan jag uppleva när jag tar mig ur sängen på morgonen måste jag säga, då känns det ungefär så där.) Så det här är förstås en del av skörden när man vågar ge sig ut på sjön. Och så finns det fullt med vackra vikar att utforska.  Som sandstranden på baksidan av ön utanför sommarhuset. Så härligt att gräva ner tårna i sanden och höra vattnet klucka mot båten. Och få alldeles gratis fiskpedikyr… 

 

…av den här lilla firren som inte var ett dugg rädd. Titta vad lystet han betraktar mina fötter med dess döda hudpartiklar. 

Så havet har helt klart sin tjusning och kan inte på något sätt jämföras med Dalälven. Att jag ska vara så förbaskat feg! Men gubben (som älskar havet och när vågorna slår) har sagt att han ska stoppa ner mig i badkaret när vi kommer hem och gunga det rejält så jag vänjer mig. Vi får se om det hjälper 🙂