Meningsfull sysselsättning (lördagstema)

Så klart det måste bli en uppföljare! Hur går det med lilla gäststugan? Sitter mössen på parkett och väntar på att få flytta in eller hänger de vuxna barnen på låset för att få komma hem och mysa i stugan?  

Rebecca (äldsta dottern) och jag har ju spottat i nävarna för att ta itu med det minsta av våra åtta röda hus. Projektet faller definitivt in under lördagens rubrik “meningsfull sysselsättning” som Karin på Åland föreslagit som lördagstema. Nu är det ju inte bara att vissla och slabba på med färg om nån trodde det, (jag tex). Först skulle gubben lägga ut golvvärmen och det var inte så bara. Särskilt inte som den visade sig vara tjugo meter för lång och såna får man inte klippa av lite rationellt. Utan golv att stå på kan man inte måla. Så tillbaka med golvplanken temporärt.  

Det kilsågade taket behövde slås ihop planka för planka eftersom det hade torkat isär. Och då måste även taklisterna ner. Den som har skruvat ut skruvar vet att rätt som det är träffar man på en “skruvjävel”. Det är en sån som är helt nersliten i spåren som inte går att skruva ur. Och för en glad amatör kan det ta åtskilliga timmar och upplevelsen faller inte under rubriken meningsfull sysselsättning kan jag intyga. Vi turades om. En höll i stegen och den andra tryckte skruvdragaren mot skruven i brädan med all kraft. Maskinen snodde runt så järnfilsspånen regnade över rummet men skruven satt där den satt. Till slut var vi beredda på att bryta och bända bort brädhelvetet (ursäkta men man blir väldigt desperat och ful i munnen i såna här situationer) eftersom allt hänger på denna lilla sista …skruvjävel. Gubben kom med experttips. Borra bort hela skruvhuvudet med en borr och lyft bort plankan! Hokus pokus bara!

Så här ser den ut efteråt. Skruvjäveln. Sen tar man bara en plattång, böjer till den och vrider bort den. Som en elak fästing.  

 Vi har rätat ut vackra gamla klippspikar och spikat i tak och väggar. Meningsfullt i högsta grad. Handsmidda spikar som någon gjort för mer än hundra år sen. Nu används de igen, år 2015.

Så här förnöjsam känner man sig när hela stugan är kvistlackad, grundad och spacklad. Sen började vi närma oss det roliga, blanda linoljefärg i olika kulörer.

Bara för att upptäcka att den egenblandade kulören i burken inte för fem öre motsvarade resultatet på väggen!!! Suck!!! Bara att blanda ny färg! Några dagar försvinner fort i såna här sammanhang. Särskilt som det ingår diverse “torktider” innan man kan gå på nästa lager. Som tur är finns andra spännande projekt att hugga tag i under tiden. Om vi är klara? Hehehe… Inte på långt när. Så fortsättning följer i ett annat inlägg. Nu börjar en ny månad och därmed en räcka nya lördagsteman som Ingrid – Musikanta ska klura ut. Och nedan har ni listan på alla andra lördagsbloggare som filosoferar över “meningsfull sysselsättning”. Ha nu en riktigt fin allhelgonahelg!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Omstart (lördagstema)

Egentligen är hösten den årstid som jag förknippar mest med just omstart. Allting börjar lite på nytt efter semestrar, ledighet och sommarlov.  Det är Karin på Åland som har föreslagit detta som tema.

 Nya möjligheter. Nya tankar. Och lite extra “ork” förstås efter all ledighet. Så jag gillar hösten just för att den känns som en omstart Utöver detta är ju gubben och jag i en sorts “omstartsfas” här hemma eftersom vi, med många av våra jämnåriga bekanta ser barnen flytta hemifrån. På riktigt. Så där att de bor i egna lägenheter på andra platser och att man knappt ser röken av dem. En hamnade i England.  

En rullade iväg till Malmö i början av hösten. Ju längre bort desto bättre verkar det som :-/

Och så hon som tycker Göteborg är världens bästa ställe att bo på.  När man kan bo i Dalarna! 

Och så den den sista, i Falun då. Inte så långt bort… men han tycks konstigt nog inte ha så stort utbyte av oss längre. Åtminstone att döma av antalet kommunikationstillfällen under en vecka. Det har jag ju lite svårt att förstå. Mamma är väl ändå mamma. 

 Ja,ja… Nu har vi lite vilset plaskat runt i vår lilla damm över ett års tid och kan bara konstatera; den där intensiva fasen av livet som kändes som om den skulle vara för evigt, den är faktiskt över nu. Vi sitter till och med och småfryser för det var faktiskt varmare i huset när de bodde hemma. Värmen från kakelugnen cirkulerade liksom runt när de rörde sig i huset.  

Men så kom Englandsdottern på att lilla stugan, det minsta av alla våra åtta röda hus, borde få en “omstart”.  Den har under femton år tjänat både som inspelningsstudio, tonårsrum och som arbetsrum trots att den bara har varit halvfärdig som så mycket annat här hemma. En bra gäststuga gör att barnen kommer hem och hälsar på, sa Rebecca och bokade in tio lediga dagar i Sverige för semester och målning! Men rätt som det var stod vi upp till öronen i gammal isolering. För när golvvärmen skulle läggas ut upptäckte vi att mössen hade haft hallabaloo under golvet och gnagt ett stort hål i trossbotten! Det är livsfarligt att börja rota i gammalt! 

Så det var bara att kasta ut allt! Ut med det gamla och in med det nya. Nu har vi köpt några säckar lösull för det säjs att mössen inte går i detta! Ullen är otroligt finfördelad och “dammig” nämligen. Fast jag tror det först när jag ser det måste jag säja. Jag tror snarare att de utrustar sig med små gasmasker. Men nu när det blev som det blev måste ni väl hålla med om att det blev en “omstart” som heter duga för den blivande gäststugan, eller hur 🙂 ? Fler skriver om “omstart” denna höstruggiga lördag! Ha en fin vecka alla! 

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Vingslag (lördagstema)

Första associationen går till två sånger; den ena sången “Älska mig” där strofen “Se Fjärilns vingeslag” förekommer och så självaste Luciasången! “Drömmar av vingesus“.  

Det är faktiskt så att i musikbranschen är jul och lucia  högaktuellt. Det ska bokas lokaler och planeras och förberedas, så när december väl inträder är det hela egentligen över. Det värsta är helt enkelt gjort. Men av hänsyn till alla er som INTE behöver ha tomtar på loftet redan nu väljer jag en annan vinkling på lördagstemat “vingslag” som Karin på Åland har som förslag, tredje veckan i oktober. 

Att det som är utnött, uttjänt och helt hopplöst i den enes ögon kan vara en skatt i någon annans ögon. Så är det med våran brygga.  

Den har varit på “tapeten” ett par gånger tidigare här inne på sidan. Den är ju bara SÅ totalt färdig för skroten. Absolut ingenting att att göra någonting åt. Där växer gräs och mossa så det knakar, det är fascinerande att se hur naturen faktiskt tar tillbaks det som den en gång ägde. OCH den är högintressant för fåglarna! 

Här har syskonen Grönbena landat och gör sina konster en sommardag. “Look – one leg!!!” 

And here…The dying bird!   Efter föreställningen bugas det och tackas för applåder förstås, eftersom både rådjur, fiskar, måsar, myror och vildsvin såg den uppskattade föreställningen.   

Här låter mamma Knipa ungarna vila en stund innan det är dags att dra vidare. Lägg märke till stilen på den lilla som tar sig ner från bryggan med rumpan före!   

 Knatte, Fnatte och Tjatte tycker stockarna intill är bäst, de som bryggan låg på en gång.  

Herr Häger hade vägarna förbi tidigt en morgon och det vara bara tur att jag hann greppa kameran från fönstret på andra våningen. Annars hade jag missat honom! Vilka andra fåglar jag har missat törs jag inte tänka på. När jag kom ut från tvättstugan häromdagen satt en rovfågel där nämligen. Naturligtvis lyfte den i samma ögonblick som jag klev ut på stenläggningen! Då önskade jag hett att “pann-kameran” hade varit uppfunnen så jag hade kunnat bränna av det magiska ögonblicket! 

Jag tror att en bidragande orsak till bryggans popularitet är att den, förutom att vara allmänt skruttig, har seglat iväg tre meter från spången. Ingen mänsklig fot göre sig därmed besvär. Så avslutningsvis skulle jag vilja påstå att “Vingslag” kan skapa nya perspektiv. Som att den där bryggan som verkligen borde fraktas bort egentligen är en riktig skatt som ligger och guppar på Dalälven. Det kanske rentav är det som kallas fågelperspektiv?

Här kan ni läsa om vad de andra lördagsskribenterna skriver om “Vingslag”!
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Havets bröd (lördagstema)

Karin på Åland föreslår denna vecka att vi ska skriva om “havets bröd”, alla vi som skriver över givet tema på lördagar. Fisk är ett fyrkantigt paket som jag drar upp ur frysdisken i affären. För många är fisk något som dras upp direkt ut havet och jag är övertygad om att den fisken smakar SÅ mycket bättre. Det händer att jag köper fisk över disk, filéad och klar på en bädd av isbitar, men oftast blir det det där fyrkantiga paketet. Jag måste verkligen bättra mig på den punkten. OCKSÅ. Häromdagen fick jag reklam på jobbmailen för en kurs. “Bli mer effektiv och mindre stressad på jobbet”. Jag öppnade genast brevet för jag kände att det hade hamnat hos helt rätt person.
(Detta är whiteboardtavlan från körpedagogutbildningen där vi fick skriva ner allt som INTE har med själva det musikaliska arbetet att göra. Den nyfikne kan läsa och begrunda vad en körledare har för sig när hen inte står framför kören.) Nåväl, kursreklamen lovade att jag skulle få lära mig fyra sätt att hålla alla bollar i luften samtidigt. Då slog mitt inre larmsystem igång och jag tryckte bort brevet snabbt. Det är ju det jag inte VILL! Jag vill göra EN sak i taget och göra den färdig. Jag vill ju ha en lugnare tillvaro!
Sitta ner i lugn och ro och bara låta tankarna komma och gå. INTE ha femton bollar i luften samtidigt. Jag vill inte ens lära mig det! Och nu åtekommer jag till havet efter denna lilla avstickare. När vi skaffade sommarhuset fick jag för första gången uppleva havet på nära håll. Ni som brukar läsa här vet ju hur jag krampaktigt med vitnade knogar har hållt mig hårt i kanten på vår nyinskaffade lilla Zorba (båt). Jag har djupandats och blundat när havet har rört sig minsta lilla MEN långsamt vant mig och fått uppleva flera magiska dagar/kvällar när vi gått i land på någon ö eller bara tuffat runt och tittat på stränder och fåglar, kobbar och öar.Vi har hoppat i land på nån ö med en kaffekorg och bara suttit och tittat på vattnet. Jag tror att när vi tuffar runt med Zorba och Klara-Fina (min pigga lilla kamera som alltid hänger med 🙂 ), så känner vi oss riktigt lediga och det är ju en sorts “bröd” det också. Att hitta källor för återhämtning. Så länge havet håller sig lugnt och relativt stilla är det en fantastisk värld att få ta del av.
Och vill man kan man alltid ta med sig nåt litet jobb, som här, en liten list i ebenholts till en kontrabas och sitta och pillra med i solen istället för i den röriga verkstaden, vila ögonen på den glittrande horisonten och tänka “hej hej Finland, där borta är du och här sitter jag!”.

Och här kan ni läsa om vad de andra lördagsskribenterna skriver om “Havets bröd”!
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Märkeskvinna-lördagstema

Märkeskvinna kan översättas med: Framstående kvinna. Föregångskvinna. Bragdkvinna. Berömdhet. Karin på Åland har föreslagit detta som lördagens tema och är “tema-påhittare” under hela oktober månad. Kombinationen kvinna – föregångare – framgång har nog inte alltid varit så lätt. Eftersom jag är nyss hemkommen från England och dotter Rebecca som bjöd in mig till “sin värld” några dagar så är det som tur är inte långsökt att reflektera omkring deras föreställning som jag åkte dit för att se; “This really is too much”.Den är skapad och framförd av Rebecca, Sofia, Kate och Rachel som tillsammans utgör Gracefool Collective. I föreställningen lyfter de bland annat fram synen på kvinnor. Förutfattade meningar om “hur kvinnor är”, är ju det som har gjort att kvinnor, som valt andra vägar än det traditionellt kvinnliga, ofta har fått utstå både det ena och det andra. I synnerhet förr men även idag.

Deras föreställning är en blandning av skådespeleri och dans och jag var förberedd på att ha pannan i djupa veck, för det vet jag att man får ha i konstvärlden ibland. Det ska vara djupt och lite svårt, gärna kryddat med lite ångest. Men den förutfattade meningen spräckte Gracefool Collective ganska snart. De inleder allvarligt med en kollektiv monolog, sittandes på varsin stol. Pratar, gestikulerar och rör sig exakt likadant. Jag tänker inte återge monologen eftersom jag antagligen skulle felöversätta hälften. Men monologen avslutas med ett kraftigt och effektfullt “Now we are moving forward” samtidigt som de med fötterna skjuter ifrån stolarna BAKÅT en meter så det gnisslar. Och karaktären på framställningen skiftar tvärt, från det allvarliga till fart, fläkt och mycket humor. Och visst kan man fundera över hur mycket “framåt” det har gått när det gäller förväntningar på kvinnor. Frågan om hur kvinnor ska vara för att passa in. Här i föreställningen ställs den raka frågan; “Do you want us naked?” Varpå de genast kastar av sig kläderna och fortsätter iklädda bikinis och underkläder. Det kvinnliga fortsätter gestaltas med ett glas vatten, lite sallad eller hudvårdsprodukter, det är bara att bläddra i reklamen så känner vi igen oss!
Vad Sofia representerade må var och en fantisera fritt om, där hon kröp på alla fyra och skurade golvet frenetiskt iklädd underkläder och svarta knäskydd, hysteriskt sprayande med en flaska YES!
De fortsatte “switcha” mellan sketcher/bilder över det här med att “passa in” eller att rymmas i “boxen”. Den som har lusläst jobbannonser eller suttit i anställningsintervjuer har nog inte särskilt svårt att känna igen sig. Vad är det för övermänniska man söker? Vad är det för fel på lite vanlig unik mänsklighet?IMG_7597.PNG Namnet på gruppen är fyndigt! Att dansare ska vara graciösa & seriösa är ju också en outtalad “förväntning”. Att använda ordet gracefull och istället säga Gracefool öppnar ju dörrar till den där uppfriskande “dårskapen” som det behövs mer av. Skratt och humor är en klart underskattad ingrediens när det gäller förändring och klargörande. Det ska verkligen bli spännande att följa deras fortsatta sceniska bravader! Sen måste jag ju tillägga att både Maria (Sofias mamma) och jag var ena riktiga bragdkvinnor som förberedde det “mingel” som skulle avnjutas hemma hos dem efter föreställningen. Tjugotalet personer var inbjudna till i deras pyttelilla gula engelska kök. Och som om inte det räckte med att ha hackat och bakat och kokat och haft oss hela dagen, konverserade vi och minglade på engelska hela kvällen! YES 🙂 Det skulle vi ha haft medalj för Maria! 

Tilläggas ska att alla bilder, utom den första och de två sista, är stulna/lånade, dels från deras “reklamfilm” för föreställningen, samt från nätet. Och nu är det dags att bege mig ut på nätet för att titta på vad övriga lördagsbloggare har hittat på att skriva om över temat Märkeskvinna. Ni har dem här nedan:
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet