Änglar – Dofter – (lördagstema x 2)

Julen står för dörren, eller åtminstone advent. Få saker är väl så förknippade med dofter OCH änglar, som just julen. Jag hann inte riktigt med förra veckans tema (dofter) så jag slår två teman i en smäll denna lördag och inkluderar både dofter och änglar i denna lördags inlägg. Jag brukar alltid starta julsäsongen med en sån här. En av mina jul-favoritdofter är just nejlika och apelsin. Enriset kring takkronan sprider också sin särskilda doft. För att inte tala om saffransbak! Men så långt som saffranet har jag inte hunnit än i julstöket. Jag har ju fullt upp med alla julsånger som ska läras in. Barnkören ska vara med i det stora luciatåget i år när Avesta Lucia ska krönas. Som den gammaldags musikfröken jag är vankas det både Stilla natt, Tusen juleljus och den “äkta” Luciasången, den med ljusklara hägring och fägring. Änglar finns med i väldigt många texter, för att inte tala om jesusbarnet i krubban. Roligaste kommentaren kom från en liten flicka senaste körövningen som slog ut med händerna och sa med eftertryck. “Alltså jag förstår bara inte vad Jesusbarnet har med julafton att göra. Jag menar det är ju TOMTEN som kommer på julen!”  Som ledare för kyrkans barnkörer borde jag ju ha levererat ett genomtänkt, pedagogiskt och uttömmande svar men av mitt svamlande kunde jag bara konstatera att jag nog firar jul väldigt oreflekterat. Jag slänger fram både tomtar och jesusbarn lite huller om buller och tänker inte mer på det. Hon har ju definitivt en poäng med frågan. Ur barnperspektiv borde självklart en liten tomtenisse ligga på en bädd av strå i krubban. Sambandet mellan tomten och jesusbarnet i krubban är verkligen inte solklar. Apropå julkrubba… Julängeln som jag plockade fram häromdagen låg i samma påse som julkrubban som av platsbristskäl varit undanstoppad i flera år. Men nu när vi har återerövrat ett rum i huset, sedan sista ungen flugit ur boet kan den ju få sin forna plats på toppen av Betlehem igen dvs på det svarta gamla pianot! Så tänkte jag och packade upp krubbfigurerna så silkespappret singlade som snöflingor genom rummet.  Men jag hade glömt en liten detalj, nämligen att “Betlehem” numera bebos av Luke Skywalker, Obi-Van Kenobi och Darth Vader från Star Wars. Det här är aktade klenoder, inköpta av en av sönerna för många år sedan och för många månaders veckopengar. Det är verkligen ingenting man ställer undan på en kall och dammig vind och riskerar den batteridrivna hälsan i väntan på flytten hem till den rättmätiga ägaren. Jag tog beslutet att Jesusbarnet får samsas med Star Wars om Betlehem. Om nu julen har blivit en plats där både tomtar, änglar och jesusbarn får plats, kanske det finns plats även för lite Star Wars-figurer?   

 Dessutom upptäckte jag till min förskräckelse att Josef tycks ha sjappat! Han finns ingenstans! Maria sitter i stallet ensam med sitt lilla Jesusbarn. Även om det finns härskaror av änglar runt henne kan det behövas lite uppbackning, särskilt som Dart Vader-hotet ligger som en hotfull skugga över krubban. Den som så önskar kan klicka på länken och ta del av den dramatiska Starwarskrubban som står här hemma och överröstar Stilla Natt som spelas från den vita lilla plastkyrkan i fönstret. Kanske det rentav är så att allt som bejakar kampen mot det onda, vare sig det är tomtar, jesusbarn eller Obi-Van Kanobi kan få sin lilla plats i julens drama? Ja det var veckans filosofiska tanke och dito bidrag till lördags temat som Musikanta har föreslagit. Nu är det min tur att ta över stafettpinnen för december månad och här är mina förslag till teman:

5 december Övning ger färdighet
12 december En salig blandning
19 december Så har det alltid varit
26 december Återblick (alt. halvårskoll för den som önskar)

Och här finner ni övriga lördagsbloggare som denna lördag skriver om änglar!
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Glas (lördagstema)

Rekreationsdygn i sommarhuset. Mina favoritglas på fot med vita mönster finns kvar hemma. Musikanta som är månadens temapåhittare har föreslagit att vi ska skriva om “glas” denna lördag. Här i sommarhuset finns bara några robusta plastglas som jag inte ens i min vildaste fantasi skulle kunna hitta på nåt att skriva om så jag tänkte nästan hoppa över veckans temaskrivande.   Men så kom jag på att i trapphuset finns några vackra glasflaskor som grannen ställt dit, så jag knäppte kort på dem innan jag gick ut på en lång höstpromenad. Och fråga mig inte hur det gick till, men plötsligt befann jag mig mitt i naturens egen glasutställning. Det ena konstverket efter det andra uppenbarade sig.  

Inte minst installationer av glasdroppar precis överallt. En del i skogen, andra nere vid hamnen, som den nedan:

“Rost, kätting och tårar” heter den. Och det fanns fler på samma tema; glas och rost, uppe i parken:  

 “Litet gångjärn kan fälla stor tår” 

 I parken fanns också denna märkliga spegel i glas som träden liksom dansade ut och in i…I vägkanten låg en frusen fjäril i frostat glas…  Säkert den vita fjärilen från i somras som råkat bli kvar, helt överrumplad av kylan.

Några konstverk fanns utplacerade i skogen som detta monster, avbildat i glas. Glasulven, hette den. 

 Det fanns också nypon doppade i glasmassa liksom andra bär, även de inkapslade i glas. 

 Jag hade kunnat gå hur länge som helst på utställningen om det inte visat sig att jag hade hål i skorna. Med förfrusna fötter i lungsura raggsockor haltade jag hem utan känsel i tårna och såg fram emot en latte framför kakelugnen. Där stod gubben på förstukvisten och undrade var jag hade varit. Kanske kaffet rentav var klart?  Men så var det inte alls, det var dags att plocka upp Zorba, vår lilla båt som vi har tuffat runt med hela sommaren. Dags för vintervila! Detta var den egentliga anledningen till varför vi alls åkte till sommarhuset. Inte alls för att ha det lugnt och skönt. Jag försökte med att det inte passade så bra eftersom jag var upptagen med en glasutställning och behövde värma fötterna.  

Gubben sa bara att det tvärtom passade utmärkt eftersom Zorba är en GLASfiberbåt. Det fanns inget diskussionsutrymme, det var bara att byta raggsockor och hoppa i torra gummistövlar. Och bara att köra bilen och kärran till båtupptagningsplatsen på andra sidan viken.Här är havsguden Poseidon i egen hög person som ser till att Zorba, glasfiberbåten, lyfts upp ur havet. (Jo, Poseidon har blå yllemössa då och då, det är inte många som känner till det.) Naturligtvis visade det sig vara hål i mina gummistövlar också, så än en gång blev tårna förfrusna och raggsockorna lungsura innan jag äntligen kunde slänga mig ner framför kakelugnen och värma mina vid det här laget GLASartade  tår.  OCH äntligen inmundiga den efterlängtade latten i ett stort GLAS bredvid mig. (Fast i ärlighetens namn intog jag den där latten i England. I verkligheten blev det vanligt bondkaffe i mugg. Tyckte bara att bilden passade perfekt in på temat!) 

Ha en fin lördag alla, säkerligen blir det blir en utställning utan like över allas inlägg på temat GLAS.

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

I min omgivning (lördagstema)

I min omgivning pågår en hel del “råddning” just nu. Och Ingrid, Musikanta som är månadsvärd för novembers lördagar föreslår passande “I min omgivning” som tema för denna lördag. Fem “golvytor” i min omgivning ska nämligen byta plats och funktion med varandra. Så i min omgivning är det fullt kaos överallt! Gäststugan som jag skrev om förra lördagen är en av dessa ytor. Men förutom gäststugan ska yngste sonens rum tömmas. IMG_7986Det har mest varit en uppsamlingsplats sedan han flyttade. Och det kan vara trevligt att ha tillgång till två rum och kök om man bor i en stuga på två rum och kök, som vi gör nu för tiden. Att det här handlar om “råddning”, dvs “scenbygge” blir särskilt påtagligt eftersom två tredjedelar av sonens rum består av en “scen”. Här byggde han nämligen ett “trumpodie” för några år sedan, en upphöjd “scen” där förstärkare och trumset ryms, samtidigt som hade sin säng under podiet som drogs fram när han skulle sova! Voilà!!! Kombinerat sovrum och replokal på 12 kvm! Så himla smart, eller hur? Men nu är det dags att lämna över rummet till modern som tänker ockupera det som arbetsrum istället för lilla vindskupan under taket. Vindskupan är världens sötaste lilla rum med snedtak och utsikt över dalälven, men varje gång jag reser mig från datorn slår jag huvudet i taket och när jag ska hämta böcker eller använda scannern måste jag krypa in dubbelvikt under taket och i min ålder är det lätt att fastna i vissa lägen så det ska bli underbart att få gå raklång.
Så råddning är precis rätta ordet. Lite nostalgiskt kändes det när podiet monterades bort, men Englandsdottern grep sig an skruvdragaren utan ett uns av nostalgi och några timmar senare var scenen utbytt mot den gamla “farmorssoffan”. Det känns ovant att plötsligt ha TVÅ rum att vara i. (Vindskupan räknas inte eftersom man inte kan gå raklång.) Så när gubben och jag ska inta vårt trekaffe nu under helgen kommer vi med all sannolikhet att ha stor beslutsångest. “Eh…Ska vi ska ta det i salongen eller kammaren???” Farmorssoffan föresten… Med ett enkelt handgrepp tippar man runt hela sitsen under vilken både täcke och kudde göms. Och voilà! Så har man en säng!!!

Det var lite om min omgivning det! Titta gärna in hos alla andra lördagsbloggare som denna lördag beskriver vad som finns i just deras omgivning!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet