Snö 

Vi befinner oss mitt i smällkalla vintern. Ingen tvekan om det. Och HeLena föreslår att vi skriver om SNÖ i lördagstema. Bra förslag! Är man bara rätt klädd är vintern underbar. I alla fall om man frågar mig. Gubben känner likadant.

Så vi bestämde oss hastigt och lustigt för en tur till sommarhuset. Det är förvisso ett sommarhus, men vi hade som Sickan i Jönssonligan “en plan” som såg ut som följande. In i stugan, slå på elvärmen, göra ett par försktiga brasor i spisarna, sätta värmefläkten på full effekt och sedan ta en långtur på isen med skidor. Därefter skulle vi, på grund av kylan ute, tycka att det var underbart varmt inne, även om termometern bara sprungit upp till försiktiga tolv, tretton grader. Detta var planen. Eftersom jag jobbade till sena kvällen före avfärd, föll det på gubbens lott att packa bilen med ved, skidor, vattendunk, (endat sommarvatten i sommarhuset) grillkorv och lite andra läckerheter som skulle inmundigas vartefter. Tidigt nästa morgon trasslade vi in oss i bilen i tjocka vinterställ, sömndruckna med varsin kaffemugg i handen (eftersom termosen var spårlöst försvunnen). Biltermometern visade hiskeliga tjugoen minusgrader! Var det här verkligen en bra idé? För är det vinter så är det. Och ett sommarhus är ju faktiskt ett sommarhus. Men väl framme vid sommarhuset var temperaturen betydligt humanare, fjorton minus. Dessutom sken solen från en klarblå himmel. Gubben rusade genast in till sina älsklingar; spisarna. Han är en fena att trixa och lirka med dem så de kommer igång lite lagom. Han fick hållas i det utkylda sommarköket medans jag tog tag i nya snöskoveln för att skotta en gång upp till dass, vem vet om man inte kunde få lite solbränna på köpet?  Och nog fick jag färg i ansiktet allt. Redan efter några meter ångrade jag djupt mitt tilltag. Skoveln blev allt  bredare och tyngre för varje meter. En lång gång ska skottas med något lätt och smalt, typ en rejälare stekspade skulle jag kunna tänka mig, eller rätt och slätt trampas upp med storstövlar. Jag hade nära på hjärtstillestånd efter avklarat lopp. En tupplur i stugvärmen hade varit det optimala, men eftersom det var den vi skulle invänta var det bara att spänna på sig skidorna och bege sig ut på det tillfrusna havet, allt enligt planen.   Men det blev SÅ underbart. Isen såg nästan ut som som en skimrande blå öken och visade spår i snön från både räv, sork och hare. Några örnar syntes som små svarta tecken på den klarblå himlen och efter några kilometer uppenbarade sig denna märkliga vy. Det såg ut som kratrar i ett månlandskap, eller fluffiga jättemaränger på fat.

Tanken på den efterlängtade stugvärmen gjorde att vi säkerligen var ute i två timmar. Allt för att få komma till ett uppvärmt kök och slurpa i sig en värmande potatissoppa som jag lovat att sno ihop. Två timmar är alldeles lagom för en värmefläkt att skapa lite effekt. Men det är också alldeles lagom att trilla tillbaka på ruta ett om värmefläkten har slagit av! Köket var utkylt. En huvudsäkring hade gått!

Med klumpigt stelfrusna fingrar lyckades gubben efter ett par försök byta ut rätta säkringen. Sen var det bara att försöka tina efter efter bästa förmåga. Den ena klamrade sig fast vid vedspisen, den andra vid värmefläkten. Och när jag hade tinat så pass att jag trodde mig om att kunna hantera en potatisskalare, plockade jag fram ingridienser till potatissoppan. En värmande soppa skulle faktiskt påskynda upptiningen. Purjolök, grädde, riven ost, buljong…allt utom själva potatisen, för den hittade jag inte. “Var är potatisen?” “Potatis”, sa gubben och tittade upp med frost i skägget. “Är det potatis i potatissoppa?” Nu hörde jag hur han försökte spela dum, (för så dum är han inte, han försökte bara få nån sorts betänketid.) ” Jamen, du tyckte ju att vi skulle äta sill och potatis i morgon” replikerade jag blixtsnabbt “och du vet väl att det är POTATIS till sill och potatis?” Tyst i två sekunder innan svarsrepliken kom: “Jamen DU kunde väl ha tagit potatis lika väl?” Men hur skulle jag kunna veta att just POTATIS låg på min lott när du hade packat ALLT annat!?! “Jamen om nu jag tog ALLT annat, så kunde ju du ha tagit NÅGOT åtminstone!”

Ja, alla fattar så här långt att det inte blev nån potatissoppa. Inte sill och potatis heller, dessutom var stämningen i sommarhuset inte på topp. En smula frostig som allt annat. Vi fick snylta på den planerade söndagsmiddagen istället. Gubbens färdiggjorda crepes, bara att slänga in i ugnen. Och på det viset kunde vi öppna ugnsluckan efter avslutad gratinering och ta vara på eftervärmen. Så ingenting ont som inte för något gott med sig! Plan B, behövdes inte sättas i verket, att våldgästa syrran några mil bort. Idag är det varmt och skönt i sommarhuset. Det knastrar från vedspis och kakelugn. Ute faller snön och ser till att vi har ordentligt med diskvatten.  Gubben och jag har rökt fredspipa dvs tagit bilen till affären och köpt potatis. Allt är med andra ord precis som det ska. 

Och om nu nån undrar varför kvinnor har så stora handväskor så kan det bero på att det måste rymmas en påse potatis där! Ha en riktigt fortsatt fin vinterhelg! Fler som skriver om snö denna lördag hittar ni nedan!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Från Små och Stora ord till Kontraster!

Det blev vare sig små eller stora ord från mig förra lördagen när HeLenahade föreslagit att vi skulle skriva om “små och stora ord”. Men det hade sin förklaring. Julen hade äntligen lagt sig. I kakelugnen brann de sista av granens grenar som jag knipsat av med sekatören och kastat in i brasan.  Hemvändande vuxna barn hade flugit tillbaka till sina bon ute i världen. Alla sociala evenemang var överstökade och ett behagligt lugn spred sig över hemmet.  Egentligen var dagen som gjord för att slå sig ner i godan ro och göra ett inlägg om “små och stora ord”, dessutom kände jag mig nöjd över att ha överlevt ännu en jul. Nån som har varit med om fenomenet att man just ska slå sig ner med något trevligt, när man i nästa sekund FLYGER upp, eftersom man har GLÖMT något viktigt. Så blev det för mig. HeLenas förslag på lördagstema fick ett obehagligt fakta att flyta upp till ytan, nämligen att jag hade små och stora ord att ta itu med PÅ RIKTGT! Jag hade LÄXA! En otrevlig deadline, en uppgift att skicka in till universitetet. En sån där jobbig verklighetsbaserad uppgift där man måste gräva i anteckningar, reflektera över händelser, bläddra i papper – kort sagt TÄNKA!  Inget “hitte-på” eller “svänga-till”! SUCK! Men det var bara att bita i det sura äpplet.  “Små och stora ord” fick ägnas åt studier. När läxan var avklarad var tyvärr även helgen avklarad och årets första arbetsvecka hängde på låset. Så därmed uteblev jag från förra veckans temaskriv.   

Men det för mig ju osökt in på “kontraster” som är denna veckas lördagstema; HeLena påhittare även här. Julen är för mig ett underbart avbrott från vardagslunken. Det mesta stannar av. Det man inte har hunnit göra får vara och många dagars ledighet hakar vid ännu fler lediga dagar eftersom jul, nyår, trettondagar och klämdagar ligger efter varandra som ett långt och trevligt radband att pillra med.  

Det blir mycket TV tittande, mycket god mat, långa promenader, samvaro med nära och kära och nästan inte en tanke på jobb. Vissa dagar tillbringas i pyjamas och tofflor från morgon till kväll. Så uppvaknandet blev, särskilt med veckan som följde, rena ketchupeffekten och övergången blev minst sagt kontrastfylld. Men nånstans gillar jag det. Kontraster. Ledigheten skulle inte vara så härlig om den inte avvek från det där jag så brutalt vaknade upp till! Och det brutala är ingalunda arbetsuppgifterna med alla körer och musikgrupper (och även studierna) som jag trivs så jättebra med utan snarare att växla från ledighetens horisontalläge till det mer vertikala läge som arbetslivet kräver. 

Men nu är ledigheten ett minne blott och jag har snart sparkat igång alla körer för en ny termin fylld av sång och musik. Jag kommer att få möta en massa positiva människor, från treåringar till åttioåringar, som bara älskar att få sjunga tillsammans. Så det blir nog inte särskilt svårt att hålla sig i vertikalläge! 

Fler som klurar på det här med kontraster finner ni nedan! Titta gärna in hos dem!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Magi!

Gott Nytt År på er! Vad kan passa bättre än att inleda årets första inlägg och årets första lördagstema, i magins tecken! Det föreslår i vart fall Helena. Ett utmärkt val tycker jag! Jag tycker att jul och nyår på många sätt är en tid fylld av magi. Allt blir som förvandlat. Det vanliga småtrista och färglösa hemmet blir färggrant och det gnistrar och glimmar i skrymslen och vrår. Egentligen är det som att en helt ny värld uppstår. Lite som magi!!

Bara att jämföra kökshörnet i sommarhuset från i somras med kökshörnet idag, grönt tallris och röda hjärtan i det färglösa – PANG så är allt förvandlat!!! 

 Min egen sinnebild för julens magi är nog Ilon Viklands underbara bild i Astrid Lindgrens “jul i Bullerbyn”.  

Den när barnen tittar in i rummet julaftonsmorgon och ser förvandlingen som skett under natten. När jag fick barn kom verkligheten ikapp, för inte handlade det om nån magisk förvandling. Möjligen svart magi, när det sista skulle i ordningsställas i becksvarta mörkret på småtimmarna före julafton för att tidsoptimisten hade slagit till. Med påföljden att magikern låg utslagen och snarkade i soffan huvuddelen av julafton. Men gnistrade och glimmade gjorde det. Magiskt! Nej, idag vet jag bättre. Julens magi kräver många veckors noggrann planering och hårt arbete, ELLER slugt och uträknat FUSK vilket jag allt mer har gått över till.  Gubben är en sån som inte kan fuska så han är avstängd från julstädningen sedan 1997. Det spelar ingen roll om trägolvet ska slås eller knäskuras. Det ska göras riktigt. Inför julen 1997 gick han loss på finrummet med sådan frenesi att rummet måste barrikaderas. Möblerna var staplade på varandra för att skurborsten skulle komma åt varje kvadratcentimeter av trägolvet, varenda bok var urplockad för att dammsugas liksom gardinstängerna nedskruvade för att putsas och plötsligt var det julafton. Vi försökte verkligen med magi den gången, hokus pokus och simsalabim, men det funkade inte. Så rummet låstes helt sonika och förblev låst hela julen till Tjugondag knut när julen dansades ut. Julstädningen förvandlades på ett magiskt sätt till vårstädning istället men så välstädat har rummet inte varit sen dess.  

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att en lyckad jul har mer gemensamt med magiska trick än man kan tro. Det krävs noggrann planering, många års övning, hårt arbete samt slugt och uträknat FUSK för att skapa det ultimata tricket. Liksom den ultimata julen. Med denna insikt vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt 2016. Fler som skriver om magi denna årets första lördag finner ni nedan! 

Anki
Helena
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet