Löften – I väntans tider…

Min vana trogen smäller jag till med två rubriker på ett bräde!

Eftersom jag är så långsam innebär alla mina löften per automatik ett efterföljande “väntans tider”, så för mig passar det perfekt att slå ihop dessa teman. Jag har fortfarande dåligt samvete över att Paul aldrig fick det där trägeväret som jag lovade att fixa nån gång på nittiotalet. Jag minns inte omständigheterna kring det, men vår Ola hade fått ett hemmasnickrat av något slag som han sprang och viftade med och för rättvisans skull lovade jag att fixa ett även till Paul, grannpojken. Ola och Paul var som ler och långhalm på den tiden och Paul hade i sin tur lovat att sy en bebiskostym till vår nr 4 som vi var i “väntanstider” med. skanna-2016-11-1-17-22-38-1 Och så gjorde nr 4 entré och här kan ni se hur Paul andaktsfullt håller den nye lill-grannen i famnen. Både byxor, mössa och små tossor har Paul sytt! Den lilla kostymen har jag sparat i en låda på vinden. Paul infriade sitt löfte, så liten han var. På trägevärsfronten hände däremot inte så mycket mer. Det föll inte i glömska, men hamnade i mariginalen sådär som när annat måste gå före. Och plötsligt (det känns så i alla fall) var Paul tjugofem år med fast jobb och egen lägenhet i London. Och han har fortfarande inte fått det där trägeväret!!! Man vill så väl när löftet ramlar ut över ens läppar och man menar vartenda ord, SÅ KLART vi fixar ett trägevär! Han kanske skulle ha stor nytta av det nu när han spatserar hem från kvarterspuben med sina brittiska vänner på helgerna? 

Ibland lovar man också SIG SJÄLV att ta itu med saker. Jag har hur länge som helst haft uppskrivet på min långa “att-göra-lista” (är det bara jag som har en sån???) att jag ska lägga ut cd-skivan med barnvisor på Spotify! Bok-och-cd När vi gav ut barnboken och sångerna (anno 2008) fanns knappt Spotify! Det där har varit mitt dåliga samvete länge. Och om man nu har gjort sig besväret att ge ut en fullängds-cd med nyskrivna barnsånger måste den ju vara SÖKBAR! Och ÄNTLIGEN häromveckan lyckades jag trassla mig igenom manualen för hur man går till väga för att sjösätta en cd på Spotify och voilà! NU ligger den där. 

OCH som om inte det räckte med löften… jag minns mig ha avlagt ett löfte även här inne förra sommaren när jag hade en tävling. Nämligen att ALLA som hade deltagit i tävlingen skulle få ett TRÖSTPRIS. Nu hittar jag inte inlägget där jag lovade det så nu undrar jag om jag bara har inbillat mig att jag utlovade tröstpriser??? Nån som minns? Det hängde nämligen ihop med den här “Spotify-premiären” som har varit på G ända sen dess. (Jag sa ju att jag var långsam) Så OM nu nån gått i väntanstider på ett tröstpris så är det löftet på väg att infrias! Det kommer på posten bara jag hittar era adresser, alla ni som var med och tävlade! Minns ni tävlingen?

Här nedan kan ni som vanligt läsa mer om löften och väntanstider ur fleras perspektiv!
Anki
Helena
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Tove
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Veckans rubrik-Idyll

Idylliskt läge vid Dalälven – skulle det antagligen stå i annonsen om vi skulle sälja våra hus. Nu tänker vi inte sälja och inte heller tänker vi så ofta på det idylliska läget eftersom det oftast ser ut så här i våra liv. Och då har man annat att tänka på än på den idylliska utsikten. Det är Pettas Karin som föreslår att vi ska skriva över temat IDYLL denna veckan. Föräldraskapet, tänker jag. Idyllen omkring den nyblivna mamman och pappan. Framförallt mammarollen finns mycket idylliskt skimmer kring. IMG_8196.PNG Men ofta ser det ju snarare ut så här! Jag älskar den här bilden just för att den står så långt från idyllen om föräldraskap man kan komma nästan. Det finns över huvud taget mycket färdiga bilder och föreställningar om livet, nästan så man kan gå miste om verkligheten av bara farten. Tänk när goda vännen sa att det såg så idylliskt ut när jag stod framför kakelugnen och övade på min silverflöjt i skenet från brasan. Ja det händer att jag står där och övar. img_8382 Framför kakelugnen. Men bara för att det är så djävulusiskt kallt av golvdraget. Och övning har inget idylliskt över sig för fem öre. Finns inget tristare än att nöt-öva. Så det som kan se ut som en idyll kan i själva verket vara precis tvärtom. När det gäller idyll händer det snarare att jag “snavar” in i idylliska tillfällen, tillvaron stannar upp en liten stund och allt är bara bra och fint.img_9397 Just som en liten bild, vilket idyll betyder.Men sen börjar ju alla bråka och allt är som vanligt igen. Det här är faktiskt ett alldeles underbart sött litet DASS längs vägen i södra Sverige. Det får bli mitt bidrag till idyll denna gång.

Nja, när det gäller idyll är jag nog agnostiker. Jag kan inte bevisa att den inte finns men har oerhört svårt att tro på den. Tack för mig, leverpastej! Andra har som vanligt klurat över samma tema! Titta gärna in hos dem!
Anki
Helena
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Tove
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

(Förra) Veckans rubrik: Ju fler kockar…

Det där har man ju alltid hört, att ju fler kockar desto sämre soppa. Men det behöver inte bli nån bra soppa fast man är två kockar bara! Det är Pettas Karin som har föreslagit denna rubrik för veckan, eller rättare sagt förra veckan. Som vanligt ligger jag på efterkälken. Häromdagen vid frukostbordet satt gubben och jag och avhandlade om vad som behövde göras. Listan på vad vi borde ta itu med blev till slut så lång, att vi beslutade att ha ett riktigt MÖTE på Noton Music SNARAST. Att grannen strax därefter kom in med en burk hemfiskade  kräftor gjorde att vi beslutade att ha mötet redan kvällen därpå över en tallrik kräftor! Ost och bröd införskaffades liksom en flaska vitt. Kändes som ett SÅ trevligt initiativ och vi slog oss gladeligen ner för att hugga in på kräftorna och ta itu med mötesordningen. Då inträffade det märkliga att vi hade glömt alltsammans! Vad var det vi skulle ta itu med egentligen? Ingen av oss kom ihåg! Det kändes helt omöjligt att att skylla på “ju fler kockar”… inte ens Benny, vår anställde sköldpadda, var med eftersom han trillade i trappan häromdagen och slog sig i pannan så han blödde. Så han är sjukskriven och konvalescent. Annars hade vi ju kunnat skylla på honom som de tredje “kocken”. Den där typen av glömska är dessvärre vanligt förekommande här hemma hos oss. Redan när barnen var små, så införde vi under en kort tid familjeråd. Tanken var att vi skulle bli en ordningsam familj med reda i almanacka och andra viktiga “staplar”. Pappan hade laddat under hela veckan med saker som inte fungerade som det skulle. Han hade förvarnat övriga om att han hade en låååång, lång lista som behövdes gå igenom. Men ALLTID när det var dags för möte så hade han glömt bort det mesta eftersom han aldrig skrev ner dessa solklara saker som skulle upp på bordet och där det alltid skulle ätas bullar om jag minns rätt. Jag tror att dessa familjeråd rann ut i sanden ganska snart. Vi fortsatte existera som den röriga kaotiska fyrbarnfamilj vi var och tillståndet gick ju så småningom över i och med att alla växte upp och gav sig i väg i egna kaotiska sammanhang. Två ynka kockar borde verkligen ha kunnat fått ordning på saker och ting. Än idag brukar barnen skratta åt den där låååånga långa listan som var som bortblåst när bullarna kom fram på bordet. 

Så varken gubben eller jag var särskilt förvånade där vi satt där som två teflonpannor med varsin kräfta i käften och dagordningen var som bortblåst. Det kändes snarare tryggt och bra. The same precidious! Och allt det där VIKTIGA dyker säkert upp igen eftersom det var så himla VIKTIGT. Och då får vi ju anledning att hitta på något festligt till det nya mötet! Och då kanske Benny är fit for fight igen så vi kan skylla på den tredje “kocken”om vi glömmer dagordningen IGEN!

Som vanligt har ni övriga temabloggare i listan nedan. Titta gärna in hos dem och se vad de skrivit över temat!

 Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet