Julkalender Familjen Is i kris i repr-is 

För fyra år sen, gjorde jag med stort nöje en julkalender i 24 delar av barnboken Familjen Is i Kris. Det tog myyyycket längre tid än jag trodde att spela in och inspelningarna hamnade till slut mitt i allt annat luciabestyr. Men jag minns också hur kul det var att “leka” i studion, med alla ljud och röstförändringar. Är man barnslig så är man. Så nu kommer en repr-is! Följ den rafflande berättelsen om istappsfamiljen Is von Tapp som krisar rejält när dottern Is-abella blir vän med tärnljuset Stella. Lika spännande för stora som för små! Tjugofyra delar med start på torsdag 1 december! Varje morgon till och med julafton kommer ett rykande färskt avsnitt (okey då 4 år gammalt) att kunna avnjutas till morgonkaffet/morgonchokladen! Mycket nöje! familjen

Veckans rubrik – Grå

Denna vecka är det GRÅTT på tapeten tycker Livsrummet som har vaskat fram november månads teman. Under tiden som jag gick körpedagogutbildningen 2014-2016 gav jag mig själv strängeligen projektförbud på skaparfronten. Jag skrev inte en not, inga berättelser för barn, inget tecknande, inget projekterande alls. Bara göra läxor, utbildningen fick all tid jag hade över. Och det höll jag! Även om det blev en smula GRÅTT under tiden 🙂 Men nu förstår ni, börjar det puttra i skapar-laboratoriet. Den som har klickat på tangenterna/menyn senaste tiden har kanske upptäckt att jag har städat i butiken! Den var tidigare SÅ rörig med allt huller om buller.  Ungefär som det ser ut på mitt kontor. Men nu är butiken ordentligt städad med barnböckerna på en sida, musiken och cd-skivorna på en annan sida OCH en alldeles ny sida där körarrangemang/körnoter kommer att finnas, som vi kommer att ge ut vartefter. Och vad är det nu för GRÅTT med allt detta kan man undra förutom att det var grått och trist att inte få skapa under två år. Jo, först ut blir en sång som heter kattungen och texten börjar så här: Jag såg en katt, den var så liten och GRÅ, funnits en timme eller allra högst två. Jag satte Englandsdottern på översättarjobb och på engelska lyder första strofen: There is a kitten so GREY and so small. Tiny paws, I wonder what it is called.Och även om sången är nyskriven och tillägnad min ungdomskör så finns upphovet till sången här på bilden som togs i våras. Vi ramlade in hos goda vänner där en liten grå kattunge hade kommit till världen, den var verkligen inte mer än en eller två timmar och den var SÅ söt. Och jag kunde minnas känslan från det man var liten, att att helst av allt i världen vilja ha en kattunge och veta att mamma och pappa säjer nej lika säkert som att solen går ner och månen opp. I början av sommaren, när utbildningen var klar, blev även sången klar och för en vecka sedan uruppförde min lilla ungdomskör den i Avesta Kyrka. Det känns verkligen roligt att kunna skriva lite sånger igen! Så här nånting kommer den att se ut, GRÅ färgskala:-) Tack för mej, leverpastej! Här nedan träffar ni de andra som också skriver om GRÅTT i den gråa november.
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove

Livstecken & God Advent!

Här inne på notonbloggen har det ekat tomt i flera veckor! Det har haft sina randiga skäl och rutiga orsaker. Tre veckors rubriker har jag lyckats bomma i gruppen temabloggare där jag ingår! Ögon, Fiber och Sits. Som tur är har andra ansvarsfullt skrivit desto mer när undertecknad bangat ur. 

Något litet om “Ögon” skulle jag kunna klämma till med  eftersom jag ett längre tag befunnit mig i “ögon-som-tindrar-perioden” dvs själva ingången till jul och lucia. Som musikpedagog börjar nämligen  jul och Luciaperioden ett antal veckor före alla andra eftersom det är då själva planeringen görs. Vilka låtar ska sjungas i vilka grupper, därefter se till att alla grupper får de texter och noter som behövs. Vem/vilka ska spela/ackompanjera? Se till att dessa får noter (helst i god tid). Vilka tider ska det repas, behövs det skjutsar, ska det skrivas annonser, affischer, när ska det genrepas? Behövs det gradänger och hur placeras dessa lämpligast? Och vem bygger dessa? Och plockar bort? Behövs mikrofoner? Hur förklarar man huld och ljusklara fägring för treåringar? Listan kan göras längre än så.

Ögon-som-tindrar-perioden pågår i sisådär 6 veckor och är tämligen intensiv. Man befinner sig i ett inferno av papperslappar, sms, anslag, text och notpapper och viktiga kom-i-håg som INTE får bommas. När själva Lucia närmar sig är det därför rätt så lugnt. Vuxenkören ska medverka liksom ungdomskören vid Avesta Lucias kröning. Utöver detta ska barnkören på drygt tjugo barn medverka . Det kommer att bli SÅ stämningsfullt och SÅ sött när stjärngossar och småtärnor trippar in först av alla med batteriljus och guldstjärnor på blompinnar. Ett och annat glitter kommer att trilla ner på näsan och strejkande batteriljus kommer att blinka svagt och oroväckande. Det hör till. Tur att undertecknad är så involverad i det logistiska att det inte kommer att finnas minsta utrymme för nostalgi. Som ledare tvingas man snarare bli en smula kallhamrad, lite som en militär som pekar med hela handen i olika riktningar och spänner ögonen i folk. Och tur är väl det. Det vore ju katastrof med en körledare som snyftande bröt ihop av allt det stämningsfulla. För resultatet av de där ögon-som-tindrar-inferno-veckorna blir alltid ett fint och minnesvärt Luciatåg, fast man inte tror det, när det är som mest kaos i huvudet på en. Men nu närmast har vi första advent! Önskar er alla ett riktigt fint adventsfirande. Vill nämna det också att jag helt skamlöst har slängt upp både stjärnor och ljusstakar i fönstren utan att städa det minsta! Och det gick alldeles utmärkt!