Tålamod och nyfikenhet

Ny kunskap och tålamod hänger ofta ihop. Och jag slår ihop två rubriker i en i vanlig ordning. Förra veckans rubrik (tålamod) och denna veckas rubrik (nyfikenhet) har Anki från Bildbloggen hittat på och här är mitt bidrag! Det är lätt att tro att det där med att lära sig sjunga eller spela går fort. Men det kräver en hel del tålamod för att hjärnan ska hinna registrera och bearbeta all information. Bilden är ur min dragspelsbok (mitt framtida pensionärsprojekt-lära mig spela dragspel!), teckning av Jean-Noël Rochut. I körverksamheten, när jag lär ut nya sånger och stämmor glimtar ibland paniken till i sångarnas ögon och jag kan nästan höra deras tankar;  “Anna nu går du för långt, det här kan vi ALDRIG lära oss. Det är för svårt!” Efter några övningar är det inte svårt längre! Ju äldre jag blir, ju mer fascinerad blir jag av hjärnans kapacitet. Det som först registreras som helt omöjligt, är efter ett par övningar fullt hanterbart och efter ytterligare några övningar förstår man inte ens vad det var som var svårt från början! Jag tror att nyfikenhet och viljan/önskan att lära sig, är en bra drivkraft för det tålamod eller den uthållighet som sen krävs för att lära sig behärska ett musikinstrument tex. Det finns inga genvägar. Man måste öva även fast man tycker det är uuuuuurtrist. Här är min syster Karin, duktig violinist och tålmodig pedagog som bankar in övningens nödvändighet hos sina elever på Bollnäs Folkhögskola. Längre fram när man genomlidit många och långa övningspass får man skörda frukten genom att bemästra allt svårare stycken och även uppleva tillfredställelsen av att få spela det i en orkester eller med en pianist. Och känna sig SÅ nöjd – i bästa fall. Prestationsångest är en förrädisk fiende som de flesta musiker behöver lära sig hantera, men det är ett kapitel för sig. 

Även i kör krävs tålamod av koristerna (och för all del körledaren, här fotograferad av koristen Göran Edström). I traditionell fyrstämmig körsång ska ibland både långa och svåra passager läras in, ibland ända upp till åtta stämmor när sopran, alt, tenor och bas delar sig. Det kan bli lite tråkigt för körsångare under sådan “nötningstid” när alla stämmor behöver hjälp med inlärning.  Det blir en del väntan på varandra, även om körledaren försöker göra sitt bästa för att alla ska få sjunga så mycket som möjligt. Men så kommer den där härliga skördetiden när allt faller på plats och det börjar bära och låta vackert, vilket det verkligen inte gör alla gånger under nötningstiden. I vår har min kyrkokör Cantores fått en riktig utmaning som kräver en hel del tålamod. De ska lära in ett fyrstämmigt, inte helt lätt, körstycke utantill, bara via gehöret. Jag har sjungit in stämmorna på ljudfiler så de ska lyssna, sjunga och lära in utan noter. Det är en stor utmaning för många, särskilt för inbitna notläsare, undertecknad inräknad. Men jag har högtidligen lovat kören att själv lära in alla fyra stämmor utantill, efter gehör. Tålamod krävs men också nyfikenhet. Hur går inlärningsprocessen till när jag inte kan använda mig av det vanliga sättet? Här är i alla fall körledaren i full action på rygg i soffan med musikfilerna i hörlurarna! 

Och fler som filosoferar över tålamod (förra veckans rubrik) och nyfikenhet (denna veckas rubrik) och hittar du via länkarna nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

Längtan 

I onsdags kom det hem en bunt kattungar i låda hit! Ja alltså inte jamande kattungar, utan mer av en annan sort. “Kattungen” (som jag korrekturläste intill desperation i förra inlägget) är nu äntligen färdig. Passande nog ska vi skriva om LÄNGTAN denna vecka, föreslår Anki på Bildbloggen. Hon är månadens rubriksättare. Och texten i Kattungen handlar om längtan, så det passar perfekt! För tänk vad man kan LÄNGTA efter att få ta hand om en alldeles egen kattunge, men HUR i all sin dag ska man övertala mamma och pappa? Som säjer nej till allt!

  • Jag såg en katt den var så liten och grå –
    Funnits en timme eller allra högst två
    Å jag fick hålla den, så mjuk och så fin.
    Åh vad jag ville att den skulle bli min – och heta Flynn


Ref. Hur ska jag göra för att den ska bli min?Tänk om nån annan vill att den ska bli sin! Pappa och mamma säger nej till allting. Hur ska jag göra för att den ska bli min?

  • Dammsuga överallt och duka vårt bord?
    Om maten är äcklig – säga att den var god!
    Fråga om mamma vill ha lite massage?
    Säga att pappa passar bra i mustasch – han heter Lars…

    Ref. Hur ska jag göra för att den ska bli min?…

    Eftersom sången är tänkt att sjungas av lite äldre barn ville jag ha en text även på engelska. Så Englands-dottern åkte på översättar-uppdrag, strax före jul. Jag undrade nog i mitt stilla sinne hur hon skulle lösa de svenska rimmen. Å andra sidan är hon ett stort fan av julklappsrim så nån sorts resultat borde väl en si så där tjugofem års julklappsrimmande resultera i tänkte jag. Plus att hon ingår i denna halvgalna dansanta kvartett; Gracefool Collective. Då ska det väl inte vara så svårt att svänga till en liten enkel crazy dikt på engelska tänkte modern och fick helt rätt (som vanligt). Englandsdottern är hon som greppar ukulelen, hon tog säkert den till hjälp! För den blev så bra! 

    • There is a kitten so grey and so small.
      Tiny paws, I wonder what it is called?
      The fur’s really soft, and the eyes are still blind.
      Oh how I wish that little kitten was mine.
      I’m calling it Brian!

    Ref. How can I make that little kitten be mine?
    Somebody else might think that they can just buy´him?
    Mummy and daddy they say no all the time!
    How can I make that little kitten be mine?

    • Hoover the house and help out with the chores?
      Say that dinner was yummy even when it was gross?
      Give mummy a foot-rub, she loves a massage!
      Tell daddy I think he has a stunning moustache!
      His name is Lars.

    Ref. How can I make that little kitten be mine?

    Tack Rebecca! Love you! 

    När man har arbetat länge med något skapande, vad det än vara månde, så LÄNGTAR man faktiskt efter att det ska bli klart och kunna användas! Så har det varit med Kattungen. Och nu har äntligen har Butik Noton Musik öppnat sin hörna för lite körnoter! Tjohoooo! Med betoning på lite eftersom det bara ligger en enda titel där. Men nu LÄNGTAR jag faktiskt efter att fortsätta med nästa! Och nästa! 

  • Vad de andra längtar efter avslöjas nedan! Trevlig vecka på er!

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula