Det är i diket det händer!

Lätt att känna att sommaren är slut när man inser att det redan är mitten av augusti! För egen del innebär det att sista semesterveckan står för dörren och därefter tar vardagen vid igen. Tänker ibland hur lätt man låter sig förföras av försommarens grönska, av hägg, syrén, smörblommor, midsommarblomster, blåklockor, humleblomster och alla de andra skönheterna. Att det liksom är det som är sommaren. Den riktiga sommaren.

Men titta på den här augustibuketten! Här trängs den ena dikesblomman med den andra i en minst sagt färgglad kaskad. För det är i diket jag hittar dem på mina morgonpromenader när jag av ren trötthet vinglar av vägen rätt som det är och får med mig höstens skönheter upp!

Tänker också på det när jag nu för tiden omger mig med en hel del unga vuxna och ungdomar som med viss fasa i sina unga röster konstaterar tidens gång och att de TJUGO, ja till och med de TRETTIO nalkas och smyger på dem bakifrån med tidens hesa flåsningar i nacken.

Trettio, skrockar en gammal livsveteran! Då var man ju knappt torr bakom öronen! Och hade heeela långa livet framför sig! Här ser man att jag är så gammal att jag nästan håller på att tippa omkull i havet, får lov att stötta mig på min gamla arm, men titta vad nöjd och glad jag ser ut ändå! (Och då har semestern inte ens börjat!) En (ännu) äldre kvinna runt de 80, 90 åren sa, som jag gärna citerar för tidsneurotiska unga vuxna. “Tänk om jag hade vetat, när jag var 50, vad ung jag var!”

Men så klart, skrapar jag lite på tjocka barken som vuxit fram över tiden som gått, så minns jag nog den där tidsångesten som kunde infinna sig som ett ihåligt tjutande rätt som det var. Mycket handlade om prestation, vad hade man gjort med sin tid egentligen, med sitt liv, så här långt…

Och inte var det förnöjsamheten som dök upp, inte hos mig i alla fall. Snarare missnöjet. Jag hade ju inte gjort någonting alls! 😱 😱 😱

Fast det hade man ju. Svårigheten ligger nog i att lära sig SE det man faktiskt har gjort, de val man gjort och inte minst lägga ett värde i det. Alltid har man lärt sig något. Alltid har man betytt något för någon, alltid har man känt sig glad över något, sett fram mot något och så vidare. Men det är som att de där små enkla sakerna inte riktigt räknas som det riktiga livet.

Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat, påstod den filosofiske John Lennon. Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer, säjer Kristian Anttila på samma tema.

Och jag då, vad säjer jag? Jo, jag säjer att tippar man inte ner i diket då och då, riskerar man att missa den rikedom som en lång och krokig levnadsbana innebär. Det är i diket det händer helt enkelt och halkar du ner i diket lite då och då ska du bara vara glad, då kommer du VARJE höst, så länge du lever, att ha en unik och förtrollande höstbukett i livets alla färger, att njuta av. Så inspirerad av Jediriddarna i Star Wars säjer jag härmed; “Må hösten vara med er”, alla gamla och unga medresenärer på livets krokiga stigar!

Sommaraktiviteter

Nu måste jag verkligen byta bild! Nytt inlägg med andra ord, efter flera månaders inaktivitet här på hemsidan. Jag kan inte påstå att inaktiviteten har gjort sig gällande på övriga områden. Men det är ju förskräckligt att ha kvar vår-vinter bilden från april månads inlägg, mitt i denna gastkramande högsommarvärme!

Så här kommer en härlig sommarbild! Förutom att “huppe i älva”, vad gör ni andra för att få hjärnan alert när termometern dag efter dag ligger och skälver ovanför 30 graders strecket?

Själv påbörjade jag en mönsterstickning. Ett trevligt litet semesterprojekt tänkte jag…Svalt, vitt, luftigt sommargarn… Men det var det dummaste jag hade kunnat hitta på. För det ska räknas och vridas och vändas och lyftas. Och TÄNKAS! Jag lovar, jag har stickat lika mycket baklänges som framlänges. Projektet är definitivt inte kompatibelt med extrem sommarvärme. Ibland har ju hjärnan känts som om den håller på att flyta iväg.

Dottern, som trots sin ringa ålder har stickat många fler mönster än sin mamma (som uppnått en aktningsvärd ålder), fick göra akututryckning en kväll när modern befann sig på gränsen till ett nervsammanbrott. Jag var färdig att elda upp projektet i eldfatet på gården, ta cykeln in till garnbutiken Lyckliga Nystan i Avesta och köpa nytt garn. Börja om från början helt enkelt. Dottern ryckte resolut ifrån mig stickor och garn, pillrade och lyfte och klurade, allt medan jag satt i ett hörn och svor ve och förbannelse över både värme och stickning. Men rätt som det var hade hon fått både mig och stickningen på banan igen! Tur att eldförbudet i Dalarna gjorde att jag inte eldade upp stickningen! Det hade annars kunnat ta en ände med förskräckelse! Eldfatet har faktiskt haft locket på nästan hela sommaren.Och även om eldförbudet (i egen trädgård) är upphävt nu, fungerar det faktiskt lite bättre att räkna och vrida och vända och lyfta när termometern inte är fullt lika dramatisk i sina utslag! Även om jag för all del fortfarande stickar baklänges ganska så ofta.

Så vi får se hur långt jag hinner på mönsterstickningen innan vardagen börjar rulla på igen. Jag har idag lagt ut startdatum för Feeling-körerna. Jag måste ju säja att det är myyyyycket lättare att sjunga än att sticka! 😂

Önskar er fortsatt härliga sommardagar och mitt hetaste tips i sommarvärmen är; ge er inte i kast med några projekt som kräver tankeverksamhet! Det kan sluta med eldsvåda!