Julsånger och Barnböcker

Nu rullar julvagnen, fullastad med tomtar, glitter, välkända julsånger och stämövning, stämövning, och mera stämövning. Stämövning är väl det närmaste “julstämning” man kan komma eftersom snö och kyla ännu lyser med sin frånvaro! Mest bara höstmörker så här långt, så det är faktiskt riktigt mysigt att få sjunga julsånger!

Jag har dessutom lastat vagnen med mina barnböcker! Det är tio år sedan den första Feelingkören startades, kören där alla röster platsar. Samtidigt gav jag ut min första barnbok, Mot Livets Stora Äventyr, med berättelser och sånger och ett par år senare ytterligare en barnbok. Senaste åren har jag inte haft särskilt mycket tid för att vara med i olika sammanhang och sälja, vilket är en förutsättning när man ger sig in i branschen “egenutgivning”.
Som här, på bokmässan i Göteborg, där jag och andra egenutgivare stod i en gemensam monter. Mina syskonbarn Harald och Britta kom dit och shoppade mosters böcker.

Men nu tänker jag fira de 10 åren med att sälja ut mina barnböcker. Allt i livet har sin tid. Om det blir fler böcker får framtiden utvisa. Nu är det sång och musik som gäller!

Den andra boken, Familjen Is i kris, spelade jag dessutom in som en adventskalender, typ ljudbok, i 24 avsnitt! Det var så mycket jobb med den att jag brukar låta den gå i repris här på hemsidan då och då. I år är det dags igen. Så håll utkik första december. Då släpper jag lös Familjen Is igen och vi får följa de två barnen Isabella och Isak och deras nyfikenhet på världen nedanför hängrännan där de bor i Gamla Stan i Stockholm.

Till dess får vi hoppas på lite jul-inspiration i form av frost och kyla i alla fall!

Minns i November…

“Minns i November den sköna September” är en strof från en sång med svensk text av Gösta Rybrant. En fin sång faktiskt. Men jag och många körledare med mig vet att följande text stämmer mycket bättre :”Minns i November den mörka December”, för November är tiden då körledare dyker djupt ner i diverse kartonger och arkiv efter julrepertoar. Och med anledning av detta brukar mina körsångare få ledigt under det sk höstlovet. Alla, utom kyrkokören. För i november, mina damer och herrar, står julens dörr på glänt! Åtminstone i den här branschen. Körsångarna måste åtminstone få tre, fyra veckor på sig för att damma av gamla stämmor och texter och repetera in nya sånger. För att inte tala om körledaren.

En kör är inte som att sätta i en CD skiva eller öppna Spotify, som en del verkar tro när man frågar om vi inte kan komma och sjunga veckan därpå eller rentav på torsdag! Eller om inte kören skulle kunna sjunga den och den sången när de ändå står där framme och ser fina ut! Varje kör som klingar vackert gör det för att kör och körledare har repeterat, nött, kämpat, upprepat och ibland slitit sitt hår, tills alla harmoniska pusselbitar faller på plats och skapar musik, mening och mersmak. Övning, övning och åter övning är svaret på allt som klingar bra. Nog om det.

Varför har inte den stackars kyrkokören fått ledigt kanske nån undrar? Jomen för att de jobbar ju bevars under Allhelgona! Jag tycker Allhelgona är en så fin högtid. Många kommer till kyrkorna för att minnas nära och kära som inte finns kvar i livet, för att höra stämningsfull musik och kanske meditera en stund över livet och döden.Kören kommer att sjunga ett knippe finstämda sånger om livet och kärleken. Jag har med mig tvärflöjten och spelar några vackra musikstycken på tvärflöjt tillsammans med kollegan Irina på orgel. En timmes betraktelse som vi där framme tillsammans med folk i bänkarna får dela, utan att vi kanske ens känner varandra.

Graven ovan är min fars, han gick ur tiden för drygt ett år sedan. Nu väntar vi bara på att den stora vackra stenen ska bli klar, den som han själv valde ut från sommarstället en av sina sista somrar.

November är ju också månaden när precis allt bör ha plockats undan i trädgården. Jag som är senfärdig har fortfarande lite krukor och pinaler kvar att ta reda på. Den lilla myran Göran tex hade trillat ner i rabatten och nästan försvunnit. Jag hittade honom avsvimmad i jorden, bara för att jag visste att han skulle vara där nånstans. Nu ligger han i en hink och får vänta till våren innan han får se dagens ljus igen. Så tillvida jag inte plockar in honom i stugvärmen och knåpar ihop en liten tomtedress. Julmyran Göran har väl alla hört talas om?

Ha ett fint avslut på den fina “ljushelgen”! Sen laddar vi för julen hörni!