Brevet från Lillan

Tänk att den äntligen är klar, filmen Brevet från Lillan! Det är något speciellt med att få ”lägga-sista-handen” vid ett projekt som man hållit på med länge. Mitt problem förra året var att sommaren tog slut innan jag hade hunnit filma alla sommarscener! Men nu är den alltså klar; Brevet från Lillan.

Lillan som vattnar och hoppas att pappa kommer hem innan sommaren tar slut.

Höstlöven singlade förvisso även i år när jag filmade Lillans första skoldag, men det blev ju bara effektfullt. Och ska jag vara helt ärlig togs den sista utescenen så sent som den 4 november. Men vilken scen i filmen? De tre första som gissar rätt kan få ett körarr på posten! 🥳 Kanske en anledning att börja sjunga i kör om du inte redan gör det.

Höst vid Dalälven.

Det här är ju också en presentation av ett körarr som jag skrev för några år sedan till min kör Cantores när vi skulle ha ett Fars Dags café och vi letade körsånger på pappa-tema. Vi hittade inte jättemånga, så då arrade jag Everts Taubes Brevet från Lillan.

Sjung en körsång på Fars Dag!

Eftersom sångtexten är så målande, som Taubes texter ofta är, blev det också en liten film. Och idag, Fars Dag 2021, är det premiär. Som en hyllning till alla pappor där ute, vare sig vi har dem kvar i livet eller inte.

Brevet från Lillan – Evert Taube – Dockfilm av Anna Risberg.

Hoppas ni får en fin stund med Brevet från Lillan! Och alla ni med barn och barnbarn; aktivera textningen i filmen, sjung med, och lär dem Brevet från Lillan, sången om Ellinor som skrev brev till sin pappa, långt innan mobilernas tillkomst. Ha en fortsatt fin söndag och Fars Dag!

Höstpyssel

Hösten handlar för min del om att dra igång diverse projekt och tuffa på i största allmänhet. Men hösten är ju också traditionellt sett tiden för att samla in, samla ihop och se över visthusbodarna inför vintern.

För min del har jag ett året-runt-växthus för idéer. Ett sorts ”skapar -växthus”. Växthuset på bilden är inte mitt, men mitt ”skapar-växthus” är inte helt olikt detta. Lite olika idéer i vänt på tillväxt, där vissa idéer tar sig, vissa kolavippar. Mitt idé-växthus behöver jag titta till emellanåt, så jag vet vad jag har på vänt. Hösten är den perfekta tiden för sådant.

En sådan ”idé på vänt” har länge varit att göra en dockfilm av Evert Taubes Brevet från Lillan. Jag har ett körarrangemang på sången som ska få ljuda i bakgrunden. Dessutom har jag en marionettdocka, perfekt i rollen som Lillan som skriver till sin pappa. Hon skulle få bada, plocka bär, börja i skolan, hitta en gran och titta på fågelungar tänkte jag mej. Allt som beskrivs i visan. Visst låter det roligt? Men allt gick i stöpet. Prokrastineringsfenomenet slog till. Fler än jag som är bekant med detta märkliga och irriterande fenomen?

I praktiken innebär det att när bärplockar-scenen skulle filmas så hade ju alla bär hunnit ramla av. Och bad-scenen var bara att glömma för isen hade börjat lägga sig. Fågelungarna hade blivit stora och flyttat söderut.

Dessutom hade marionettdockan vita kläder och jag upptäckte att det inte funkade så bra på film.

Så det blev kolavippen av den idén. Inte helt olikt mitt havererade miniväxthus ovan. Men jag bestämde mig snabbt att vända på steken och vara ute i väldigt god tid istället. Plan(t)era i tid och följa upp! Göra om göra rätt, helt enkelt. Jag lade upp en tidsplan på momangen så jag inte skulle missa bär och bad och allt annat. Så när vinbären var mogna ett år senare, dvs i somras, var kameran riggad och dockan ombytt och klar!

Och nu – i november månad – är filmen färdig! Lite småfix bara. Drottningen av Prokrastinerien har ett resultat, tro det eller ej!

Men resultatet får ni se först på Fars Dag, söndag 14 november. Då sjösätts filmen och ett skepp kommer lastat med Brevet från Lillan. En passande dag för ett brev till pappa. En hälsning till alla pappor och kanske mest till min egen pappa Sten-Bertil som gick ur tiden hösten 2017.