Det tog några dagar innan chevan var lagad förstås men snart hörde de av sig om en ny leveransdag. Återigen ordnade vi så vi skulle kunna ta emot böckerna. Det handlade om ett åttiotal kartonger förstod vi. Dessa skulle lastas av och bäras in på lagret. Vad kan en kartong böcker väga? Femton kilo? Gånger åttio… Drygt ett ton…åh herregud…Men vi spände musklerna och mutade ett gäng vänliga människor med glögg och pepparkakor.  När mörkret föll hade fortfarande inga böcker kommit. Istället plingade det till från e-posten. Benny öppnade e-posten och konstaterade att det fanns ett meddelande från tryckeriet att chauffören hade fått problem med hjärtat just som han skulle ta färjan över med våra böcker i lasten. Kunde vi vänta ytterligare ett par dagar? Visst kunde vi det, det hade säkert varit de där åttio kartongerna stackarn fått bära själv… vi ville inte ha ett hjärtstillestånd på samvetet. Snäll och vänlig som man blir av glögg och pepparkakor sa vi att vi självklart kunde vänta. Vi drack upp glöggen och åt pepparkakor resten av kvällen.