Äpplet faller inte långt från trädet…

Sjungom studentens lyckliga dar… hördes skalla över residensstaden Falun förra helgen. Särskilt vackert klingade den naturligtvis från Musikkonservatoriets balkong där yngste sonen gick ut. Här sjöngs den både flerstämmigt OCH vackert! Jag har ofta hört den sjungas ofrivilligt flerstämmigt, glatt och frejdigt men inte så njutbart kanske. Moderns röntgenblick lyckades zooma in sonen mellan ett par svarvade balkongpelare. Det var den sista studenten av våra fyra så lite nostalgiskt kändes det allt.

Om man nu granskar sonens studentmössa så ser man att den har en annan toning än kamraternas. Med tanke på föräldrahemmets nivå beträffande renlighet och städning skulle man vid första anblicken och på lite avstånd kunna tro att den har hunnit få ett lager damm över sig, men så är icke fallet. Äpplet faller inte långt från trädet. På samma sätt som fadern i förra inlägget började smida egna spikar för att spika fast trägolvet i gäststugan, så har sonen knåpat ihop sin egen studentmössa. Knåpat ihop är fel uttryck. Det är ingen papperslöjd det handlar om utan han har sytt den på maskin, alldeles på egen hand! På modernt språk kallas detta för DIY. Do It Yourself.

 Eftersom den där genen inte kommer från mig var jag mäkta imponerad. Men var hittade du den gula blomman? Sonen tittade på mig som om jag var tappad bakom en vagn. Gjort så klart! Men…hur visste du hur du skulle göra? Tittade på Olas mössa. Jaha… Man tittar lite här, provar lite, tittar lite där och så DIY!!! Men OM jag nu skulle ha dristat mig till att ha försökt, skulle undersidan av skapelsen vara ett virrvarr av trådar, ofållade fransiga kanter eftersom man ändå har den på huvudet hela tiden.  Vi lyfter på hatten….

 No comments!!!

Fler som sytt sin egen studentmössa? Med ett regnbågsmönstrat foder…

 Appropå DIY börjar följetongen “Gäststugan” gå mot sitt slut… Eller snarare mot sin början kanske.

 Med förenade krafter har vi lagt sista handen vid målningen av väggar. Här målar Englandsdotten panelen en sista gång. Till och med undertecknad blev betrodd att måla, men under gubbens stränga order om hur linoljefärg hanteras. Tunna, tunna lager färg som långsamt och omsorgsfullt stryks in längs träets färdriktning… Inget slabb och hafs alltså. Men resultatet kan vi kika på i nästa inlägg! Trevlig helg på er! (Här smattrar regnet på takplåten under snedtaket där jag sitter.)

18. juni 2016 av Anna
Kategorier: Allmänt, Kåserier | Taggar: , , | 14 kommentarer

Kommentarer (14)

Lämna ett svar till Pia Widlund Avbryt svar

Obligatoriska fält är märkta med *


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.