Jag har ett rätt så kluvet förhållande till mat märker jag när jag sätter mig ner och filosoferar över dagens tema som Olgakatt har föreslagit. Det som tilltalar mig är den kreativa biten med matlagning. Testa roliga recept. Eller se vad man kan göra med en ostkant och en skål torrt ris som blivit över till exempel. Allt för att slippa åka och handla.
För vem har inte stått i affären, sett sig omkring och inte sett en enda sak som går att äta. Inte nåt man känner för i alla fall. Det står helt still och det är ju hur märkligt som helst. Något man har gjort hela sitt liv flera gånger om dan och man kommer inte på en enda sak! Sällan uppstår det i godishyllorna. Eller brukar nån av er tänka; jag kanske inte ska ta lakritsbåtar nu, jag borde nog ta Ahlgrens bilar med tanke på kostvariationen? Hjärnsläppet bland matvarorna måste ha att göra med det här tvånget. “Äta bör man annars dör man. 
Största delen av mitt vuxna liv har jag lagat all mat med hjälp av kokboken, allt från tevatten till potatiskokning även om det är en liten överdrift. Två såna här kokböcker har jag slitit ut. Båda är i lösbladsystem och det beror ju på att de har använts varenda dag. De vanligaste recepten multiplicerade gånger tre eller fyra och nedplitade i mariginalen. För när jag väl hade bestämt mig för att göra en rätt, var det lika bra att göra det med råge så jag slapp göra om det i första taget.Barnen pratar fortfarande om hur de fick äta gulasch i flera veckor tills det kröp ut i öronen. 
Apropå barnen, inte bara vi vuxna har använt kokboken, jag ser spår efter barnens försök och kan konstatera att äpplet inte faller långt från trädet. Hehehe, lägg märke till dödskallen! Fel på kokboken! Underbar inställning. 
Annars är den positiva delen av mat helt klart den sociala. Att vara många till bords är roligt. Som här hos brorsan som ofta ringer när grillen är igång. Att laga mat till många är roligt. Och att “problemlösa” när det visar sig att en kompis är laktosintolerant, en annan vegetarian och den tredje glutenintolerant… Fast SÅ kul är det inte, det där var nog lite ljug. Så klart man tänker “kan ni inte äta som folk!?! Lite skit rensar magen” samtidigt som man ropar nemas problemas och gör en djupdykning i frysen för visst låg det en påse quornfärs där för hundra år sen…(lite skit rensar magen)
Men jag tog mig med tiden måste jag säga. Kokboken är fortfarande min bästa vän i köket, även om jag kan improvisera också, men koka potatis gör jag utantill.
När jag är inne i något projekt är jag oftast helt ointresserad av mat men det är inte magen. Jag blir jättehungrig och fruktansvärt irriterad över att behöva ansättas av denna hunger när jag varken har tid eller lust för mat. Och dessa ögonblick har jag mer än en gång tänkt att jag skulle vilja ha en droppställning ovanför datorn som jag bara kopplade på och slapp tänka på MAT. Eller att vara som ormen, trycka i sig en antilop på måndagen och sen stå sig veckan ut.
MEN till matens försvar, den kan verkligen vara både fantastiskt GOD och dessutom vacker att se på! Nu sätter jag punkt med en riktigt frestande måltid, inmundigad i närheten av Ulriksdals slott i somras. Bon apetit mina vänner och kika gärna in hos de andra lördagsskribenterna och se vad de bjuder på för läckerbitar!
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
Så märkligt det är med matlagning. helt ointresserad som ung. Sedan ett evigt intensivt matlagande. Och nu: säger som du, vill att det ska vara snabbt och enkelt. Men är vi många till bords, många som lagar, då blir det kul!
Många gemensamma parametrar där Eva 🙂 Så ÄR det verkligen. Mat är kul OCH bara jobbigt ibland, samtidigt som man förstås någonstans är medveten om att man tillhör den där priviligierade delen av världen som faktiskt får äta sig mätt varje dag :-/
Jag känner precis igen känslan du beskriver. Då man står där på affären och ingenting känns ätbart. Oinspirerande. Och Ahlgrens bilpåse känns mycket mer lockande. Ibland är det verkligen sådana dagar. Kram
Precis Helena! Allt har sin tid som det heter! Morötter har sin tid och Ahlgrens Bilar sin tid 🙂 Kram
Så underhållande läsning och jag känner igen mig helt i din beskrivning om tänket kring mat och att överleva 🙂 Håller verkligen med dig att jag också gärna skulle vilja vara en orm ibland och käka upp en hel antilop och sen leva på det länge eller ha ett dropp och varför inte bara ett piller så är man mätt och belåten lång tid framöver 🙂
Ha det gott !
Ja, men eller hur? Kanske var vi ormar i något tidigare liv och vet hur praktiskt det var… 🙂 Ha en fin fortsatt vecka! Kram
Nog är det viktigt med mat! För mig är maten ett stort glädjeämne även om det inte är så roligt att laga och äta ensam. Åke tyckte alltid att allt jag lagade var så gott och då är det verkligen roligt att stå vid spisen.
Annars gillar jag att låta andra laga mat åt mig. Nu när jag var på Sicilien åt jag så mycket gott så det var helt otroligt. De kan verkligen laga mat! Och min sicilianska dotter har lärt sig hur det ska gå till. Hos henne får man verkligen smörja kråset.
Kram, Ingrid
Låter härligt Ingrid. Att få smörja kråset som du beskriver. Jag är också bortskämd med en “gubbe” som tycker allt är gott och det ÄR roligare att laga mat när den blir uppskattad, för det tar tid med matlagning 🙂 Kram
jag använder bara potatismjöl till tårtbotten, gräddar på bakpapper på plåten, glutenfritt (om man har såna gäster, passar alla). Tårtbotten ska inte höjas, jag delar och lägger de platta skivorna på varandra, kan byggas högre, om man får många gäster.
Aha! Tack för bra tips! Kanske ska göra ett tillägg i kanten till barnens dödskalle! Har alltid tänkt att jag borde prova och se om jag får samma resultat!
Härlig inställning att tänka att felet finns i kokboken. Jag är ju tyvärr av den andra sorten som skyller på mig själv, att jag är dum etc, när jag inte förstår. Men jag har personer i min närhet som direkt dissar en konstruktion eller en teknik som inte vill fungera. Har tänkt att jag ska bli likadan.
Jag är som du Eva. Jag måste vara dum i huvudet tänker jag. Det där är något av de frimodiga barnen som har skrivit. Men jag hade en ljudtekniklärare på musikhögskolan som sa att när det inte lät från högtalare, mikrofoner etc så till 99% sitter det här sa han och pekade på huvudet. Man har glömt trycka på en knapp, sätta i en sladd eller dyl. Han menade att det var så lätt att tro att saker var trasigt och inte funkade men oftast var det nån liten detalj man inte hade tänkt på och jag har haft SÅN nytta av det tänket. Nästan alltid är det så. Men så har jag tappat all respekt för ljudanläggningar och trycker på allt som finns att trycka på efter att ha TÄNKT en liten stund!
Jag tycker inte om att laga mat så det brukar bli storkok så har jag mat för en vecka och slipper diska flera gånger!!
Precis, fler än jag som gärna äter gulasch en vecka eller två 🙂 !
Mysigt fint inlägg, älskar gamla kokböcker! ♥
Tack Hannele 🙂 Det är väldigt kul med gamla kokböcker, de blir som historieböcker litegrann…
Det här var roligt att läsa – en sån kul vri på temat! Dropp vid instrumentet i synnerhet!!
Vår kokbok är min hjälpreda också … men nu improviserar jag en del … Mitt ensamhushåll ger fria händer 🙂
Fick en lista en gång till en “flerintolerant” så jag kunde se vad som vad var gångbart … den var på 4 sidor och hade 3 varianter på var matsak. Det fick bli ett samtal om vad jag bjöd på – går det bra?
Smaklig måltid!
Ja, vet du Tove. Bas Fiol & Flöjt har haft allvarliga planer på det eftersom man behöver äta före en konsert men sällan är hungrig. Däremot efteråt …då är det frosseri som gäller 🙂 Kram
Haha… sitter här med ett brett leende på mina läppar! Fantastiskt och roande inlägg – tack för det!
Vår kokbok finns här också – ganska välanvänd och med många lösa blad, men inte av mig utan av maken som helst gör allt exakt efter recept, medan jag är mer den improviserande typen, som aldrig använder recept. Om jag någon gång försöker, så slutar det oftast med att jag gjort om receptet till oigenkännlighet – ja, oftast till en helt annan rätt 🙂
Ha det gott!
Kram
Förstår att vi är många som trycker kokboken hårt intill bröstet. Men jag har som sagt bättrat mig med åren, nu improviseras det, framför allt för att slippa handla!
Visst är det irriterande att man måste ägna så mycket tid ät att laga och äta mat. Om man kollar hur lång tid det tar att planera, handla, laga maten, duka, äta, plocka undan och diska så måtte det väl bli åtskilliga timmar. Och det gör vi liksom i förbifarten, dag ut och dag in, år efter år.
Klart man blir trött på’t.
Nej nu ska jag ta mig en slurk yoghurt, lättlagat.
Verkligen. Och inte räknar man in det i sitt tidsschema för dagen heller! Det ska bara gå av sig själv liksom! Och som du säger tar det ju åtskilliga timmar med allt inräknat!
Kul skrivet. Jag har också en del anteckningar i min kokbok, typ ” kakan blir inte bra”. Ja, hur skulle man klara sig utan kokböcker? Den sista maträtten såg smaskig ut.
Trevlig helg!
Hälsningar
Birgitta
Eller hur, det blir ju ännu roligare att ha kvar kokböckerna om det finns lite kommentarer här och var. Jag tycker också den där kommentaren är så himla rolig!
Till skillnad från dig är jag oförmögen att laga mat efter recept! Det är alltid något jag fattas av ingredienserna eller tycker är knäppt och fel. Jag kan ta en idé men genomförandet blir min egen variant, ibland lyckat, ibland helt misslyckat. Likadant två gånger blir det aldrig!
Jag vet flera som är som du på den punkten och det verkar vara mycket roligare! Känner mig som en riktig tråkmåns där jag sitter med mina söndertuggade kokböcker!
Vår kokbok! Räddaren i nöden ända sedan den första som jag fick när jag tog studenten. Vi har en rätt imponerande samling av Vår kokboks olika upplagor vid det här laget.
Och oj, vad jag känner igen den där känslan när man står i affären och det verkligen inte finns någonting alls som man kan komma på till middag!
PS. Klart det är kokbokens fel om inte sockerkakan reser sig som den ska!
Jamen eller hur Karin!
Visst är det märkligt! Och kokboken Vår Kokbok måste vara en av de bästa kokböcker som gjorts. Kokböckernas kokbok! Båda de jag har är lite olika, för det är olika upplagorna. Vilda western sallad finns i den ena, inte i den andra. Och den är mums den! Och enkel. En riktig räddaren i nöden den med!
Det där med att stå i butiken och inte se något att köpa/äta, det känner jag väl igen. Jag kallar det att vara “kökstrött”!
http://klimakteriehaxan.blogspot.se/search?q=k%C3%B6kstr%C3%B6tt
I dag blev det en liten “dubbelmacka” på temat …
Hahaha, nu har jag skrattat gott och igenkännande åt inläggen dit din länk ledde, tack för det 🙂 Kökströtthet. Då har jag drabbats av det titt som tätt. Hade bara inget namn på’t!
Hej!
Ditt inlägg låter lite som mitt.
Jag tycker det är urtrist att laga mat. Det skall gå fort, göra mig mätt och inte kosta nåt. Då är jag nöjd. Hatar att handla med. Det tar tid och är rätt så tråkigt.
Är jag mätt köper jag ingenting.
Är jag hungrig köper jag allt.
Typ så. 😉
Ungefär så Liza! Vi kör på samma bana låter det som 🙂 Kram
Haha, håller med om att allergier och intoleranser inte alltid är så kul. I vår familj lagar vi alltid glutenfritt, vegetariskt OCH laktosfritt. Så när vi ska hälsa på tar vi mer än gärna med eget för att inte stöka till allt för mycket – för det ÄR svårt!
Men utmaningar gör ju samtidig att man lär sig mer, så har man tid kan det såklart vara kul. 🙂
Utmaningar är roligt i matlagning! Och det är sällan problem när man i förväg vet om vad som gäller, men när det ramlar in kompisar och vänner oförberett … då får man sätta sin fantasi på prov och det ÄR lite kul när man löser det 🙂 Vår yngsta var fisk,mjölkprotein, soja och äggallergiker, sen växte alltsammans bort!