Äta bör man (lördagstema)

Jag har ett rätt så kluvet förhållande till mat märker jag när jag sätter mig ner och filosoferar över dagens tema som Olgakatt har föreslagit. Det som tilltalar mig är den kreativa biten med matlagning. Testa roliga recept. Eller se vad man kan göra med en ostkant och en skål torrt ris som blivit över till exempel. Allt för att slippa åka och handla.
För vem har inte stått i affären, sett sig omkring och inte sett en enda sak som går att äta. Inte nåt man känner för i alla fall. Det står helt still och det är ju hur märkligt som helst. Något man har gjort hela sitt liv flera gånger om dan och man kommer inte på en enda sak! Sällan uppstår det i godishyllorna. Eller brukar nån av er tänka; jag kanske inte ska ta lakritsbåtar nu, jag borde nog ta Ahlgrens bilar med tanke på kostvariationen? Hjärnsläppet bland matvarorna måste ha att göra med det här tvånget. “Äta bör man annars dör man. Största delen av mitt vuxna liv har jag lagat all mat med hjälp av kokboken, allt från tevatten till potatiskokning även om det är en liten överdrift. Två såna här kokböcker har jag slitit ut. Båda är i lösbladsystem och det beror ju på att de har använts varenda dag. De vanligaste recepten multiplicerade gånger tre eller fyra och nedplitade i mariginalen. För när jag väl hade bestämt mig för att göra en rätt, var det lika bra att göra det med råge så jag slapp göra om det i första taget.Barnen pratar fortfarande om hur de fick äta gulasch i flera veckor tills det kröp ut i öronen. Apropå barnen, inte bara vi vuxna har använt kokboken, jag ser spår efter barnens försök och kan konstatera att äpplet inte faller långt från trädet. Hehehe, lägg märke till dödskallen! Fel på kokboken! Underbar inställning.
Annars är den positiva delen av mat helt klart den sociala. Att vara många till bords är roligt. Som här hos brorsan som ofta ringer när grillen är igång. Att laga mat till många är roligt. Och att “problemlösa” när det visar sig att en kompis är laktosintolerant, en annan vegetarian och den tredje glutenintolerant… Fast SÅ kul är det inte, det där var nog lite ljug. Så klart man tänker “kan ni inte äta som folk!?! Lite skit rensar magen” samtidigt som man ropar nemas problemas och gör en djupdykning i frysen för visst låg det en påse quornfärs där för hundra år sen…(lite skit rensar magen)

Men jag tog mig med tiden måste jag säga. Kokboken är fortfarande min bästa vän i köket, även om jag kan improvisera också, men koka potatis gör jag utantill.
När jag är inne i något projekt är jag oftast helt ointresserad av mat men det är inte magen. Jag blir jättehungrig och fruktansvärt irriterad över att behöva ansättas av denna hunger när jag varken har tid eller lust för mat. Och dessa ögonblick har jag mer än en gång tänkt att jag skulle vilja ha en droppställning ovanför datorn som jag bara kopplade på och slapp tänka på MAT. Eller att vara som ormen, trycka i sig en antilop på måndagen och sen stå sig veckan ut.
MEN till matens försvar, den kan verkligen vara både fantastiskt GOD och dessutom vacker att se på! Nu sätter jag punkt med en riktigt frestande måltid, inmundigad i närheten av Ulriksdals slott i somras. Bon apetit mina vänner och kika gärna in hos de andra lördagsskribenterna och se vad de bjuder på för läckerbitar!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

19. september 2015 av Anna
Kategorier: Allmänt, Kåserier | Taggar: | 36 kommentarer

Kommentarer (36)

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.