Februari kommer näst…

Oxveckorna… benämningen av en lång arbetsperiod utan ledighet. Nu för tiden är tiden mellan trettonhelg och påsk det som oftast kallas oxveckorna. Men det är härligt att ljuset återvänder och att höra vårfåglarna börja kvittra sina återkommande melodier.

Februariljus

I körerna kvittrar vi också på med allehanda ljud. Och det har faktiskt ramlat in lite karlar, tro det eller ej! Jag klagade ju i förra inlägget; var är ni alla karlar som gillar att sjunga? Sen dök de upp en efter en och Feel Good körerna ökade sin mansstämma med 50%! Från tio män i höstas till 20 män i vår! Men det ska tilläggas att damerna är 120 till antalet så det är fortfarande SÅ många fler kvinnor än män som sjunger, åtminstone i kör.

Även till kyrkokören jagar jag karlar. Nu har jag hittat 3, kanske 4 som kan tänka sig prova sjunga bas tillsammans med körens befintliga basar. Men att slänga sig in i en fyrstämmig traditionell kör är inte bara ”sådär” och har ingalunda med själva sången att göra. Noterna som kören använder kan faktiskt ställa till det. En körnot visar inte bara det du själv och dina stämkamrater ska sjunga utan även alla andras stämmor och ibland även pianostämman, allt staplat i en trave och så pyttesmå siffror som benämner takterna (som du förväntas hålla reda på) för att inte tala om hur starkt eller svagt du ska sjunga, när du ska hålla käft (paus) och väldigt mycket annat. ”Japp då tar vi från takt 37 skriker körledaren hurtigt och räknar in; 1-2-3-4”

Takt 37

Reduceringen, att koka ner allt till det som endast angår dej, antas koristen ombesörja själv, men för den ovane är ett körpartitur under övning rena autostradan som man ska hålla koll på OCH himla svårt att sjunga när man inte ens vet var man är! Det är ju sjunga man vill när man går med i en kör! Även om själva systemet brukar landa efter ett tag och reduceringen blir enklare för koristen så skulle jag ibland önska att valet fanns att ha endast sin egen stämma och slippa alla andras för att inte tala om pianostämman!

Det ska ju helst kännas som en rolig och spännande musikalisk utmaning att prova på traditionell kör, inte som att ställas inför ett oöverstigligt berg. Själva körklimatet spelar också roll, det ska kännas välkomnande för den den som vill göra ett försök för det krävs mycket mod att gå med i en kör. Sångrösten är oerhört personlig och sårbar för väldigt många, så ta väl hand om dem som har modet att gå med i en kör! Gäller körledare som stämkamrater!

Själv tänker jag ta emot mina modiga basar med specialnoter och vänta med autostradan. Köra enfiligt istället för fyrfiligt! Det finns ju trots allt kopieringsmaskin, sax och tejp. Nej nu sjunger vi ikapp med vårfåglarna resten av februari månad. Glöm inte att sång kommer inifrån. Noter kommer utifrån!

Nytt år, nya möjligheter!

Gott Nytt År alla sångglada där ute! Nu står det inte på förrän allt rullar på som vanligt! Och för varje vecka blir det ljusare. Men än ska vi njuta av vintern, för vintern är vacker. I alla fall om man blundar för elräkningarna!

Och när jag blundar, så dyker den där efterhängsna frågan upp, den jag ställt sedan jag började jobba med körer för femton år sedan. Varför är det så svårt att hitta män som vill sjunga i kör? Jag har inget bra svar, för de män som jag möter i kören är minst lika engagerade och entusiastiska som damerna/tjejerna. Det är verkligen inte så att männen kommer varannan vecka för de tycker det är småtrist med kören. Men när det saknas män i stämmorna är det väldigt svårt med påfyllningen. Och hittar man nån kan man ge sig på att denne redan är med i en kör.

Nej jag tror jag letar efter de där grabbarna som sjunger och visslar vid diskbaljan eller i duschen hemma, sjunger Bruce Springsteen eller Pavarotti för full hals i bilen, de som blir GLADA av att sjunga, som rätt och slätt förstår att det bor en sångare inombords! Men som inte släpper ut sångaren för att möta andra, som har gett sin inre sångare husarrest! Kanske tror man att sångrösten inte funkar ihop med andra, att det blir falskt och fult och fel. Eller tycker/tänker man att kör är en tjejgrej? Jag vet inte! Det går ju att maskera sig om man är blyg och vill börja…

Hur som helst, SÅ många gånger under dessa 15 år har jag fått det bevisat, att sångrösten inte är något man har eller inte har. Sångrösten är en resurs som kan tränas upp om bara modet, lusten och viljan finns. Och min fråga dyker upp, inte bara för att jag blundar för elräkningarna, utan för att det verkligen vore roligt med fler män i Feel Go(o)d körerna. Så var håller ni hus alla sångglada män?

Jag letar också några basar som skulle vilja prova på kyrkokör (en lite större utmaning som kräver tid och övning eftersom det bygger på noter och att kunna hålla en stämma, men som är både roligt och utvecklande.) Väldigt mycket av sånt man inte kan, går att lära sig om man är intresserad och beredd att ge det tid.

Nytt år, nya möjligheter! Du man som blir glad av att sjunga, gå med i Feel Go(o)d körerna i vår, där finns plats för alla röster att utvecklas och vem vet, kanske just du blir den som tar steget vidare till kyrkokören sedan? Så släpp fångarne loss, det är vår! Den 16 januari drar vi gång!


Krasch Boom Bang…

En uppdatering av ett ”tema” på min hemsida i wordpress, ledde till att hemsidan upphörde att fungera! Allt frös till is ett par dar före Feel Go(o)d Körernas julkonsert! Just när informationen på hemsidan behövdes som mest! Sidan går inte att nås. Krasch Bom Bang!

Med lite support kom sidan förvisso igång efter ett par dar, men med ett enkelt ”standardtema” istället för mina klickbara pianotangenter som meny. 😔 Därför ser det ut så här. Men huvudsaken är att sidan fungerar igen och att ni förstår att det är här ni är och ingen annanstans.

Egentligen är hela November-December ett enda Krasch Boom Bang. Plötsligt far jag runt i höstmörkret som ett vilset snöbär med långa listor som ska betas av.

Var la jag stjärnfigurernas strutar nånstans och har jag informerat kyrkokören om den ändrade övningstiden och visst delade jag ut den där lappen till alla föräldrar och jag VET att jag sparade dom där julhäftena nånstans och jag får inte glömma det där luciamötet och just ja, det där julbordet får jag inte glömma att anmäla mej till och javisst ja, ungdomskören måste få sms om samlingstid inför första luciatåget! Och jag MÅSTE köpa ny lampa till lilla luciakronan eftersom lilla Svea kraschade den i sakristian när vi övade. Krasch Boom Bang. December är här!

Men när jag får ge ungdomskören starttonerna till den tvåstämmiga luciasången som de sjungit sen de var små och de står och småhoppar av nervositet innan de ska gå in i den stora salen och framträda för sjuttio förväntansfulla föreningsmänniskor, då känns det väldigt fint med december trots Krasch Boom Bang från morgon till kväll.

Vi gör ett tjugotal framträdanden tillsammans med Avesta Lions och samlar på så sätt in pengar till en blivande barn och mödravårdsklinik i Somalia. På samma sätt har Feel Go(o)d körerna och deras anhöriga under sin julkonsert samlat in en stor summa pengar till ACT Svenska Kyrkans julinsamling.

Att körerna som är så välgörande för så många, får bidra till välgörenhet känns väldigt fint tycker jag. Kanske för att ”delad glädje är dubbel glädje” och att julen i grund och botten handlar om att ge, precis som käre gamle Tage påminner oss om i Karl-Bertil Jonsson julafton år efter år. Och vi behöver nog bli påminda om detta, eftersom julen lätt går över styr och fokus hamnar på prestation och konsumtion istället. Då kan det verkligen bli Krasch Boom Bang i julefriden istället för den lugn och ro vi alla längtar efter.

Men nu äntrar vi December månad, var och en på sitt sätt. Och rätt som det är firar vi in ännu ett nytt år! Och det ser jag faktiskt fram emot! Är jag inte synlig här innan dess passar jag och Greta på att önska alla en God jul och ett Gott Nytt År med ett stort och glatt Krasch Boom Bang!

I november börjar julen!

…även om det är flera veckor kvar till jultid för gemene man. Jag ska snart förklara. Men idag är det Fars dag och den är lyckligtvis helt bortkopplad från julaktiviteter. Så för att hålla julen stången kommer här hyllningen till alla pappor i dockfilmen ”Brevet från Lillan” eller ”Pappa kom hem” med det fyrstämmiga arr på sången som jag gjorde för flera år sen till kyrkokören inför ett Fars Dagś Café. Hur hann vi med det i november månad undrar jag ju så här i efterhand? Vi kanske hoppade över julen det året?

Brevet från Lillan – Evert Taube – Dockfilm av Anna Risberg.

Men jag ägnar mej alltså just nu åt julen. November är högsäsong i körvärlden. Ska det klinga vackert i december månad gäller det att jobba hårt under november månad. Noter och texter ska distribueras ut i tid och det för med sig att även program, dvs VAD som ska sjungas måste vara färdigt innan dess! Hur ska annars körerna kunna öva på sina stämmor? Så november är högsäsong för körsångare och deras ledare!

I Feel good körerna har vi lekt jul länge! Vi sjunger in julen i Avesta Kyrka redan måndag 21 november, kl 18.00 och kl 19.15. Vi är faktiskt inne i första advents-veckan då. Tro det eller ej. Men det är också av logistiska skäl. Feel Good Körerna omfattar 130 sångare som behöver gradänger till både genrep veckan innan och till föreställningarna och gradängerna sträcker ut sig tvärs över hela koret som synes på bilden. En uppställning som inte är kompatibel inför 1:a Advent i kyrkan vilket gör att gradängerna måste bort till dess och byggas om till en kör på 40 pers istället. (Vad vore livet utan vaktmästare? )

Även luciabestyren går på högvarv med texthäften, stämövningar, bokningar och information hit och dit om vad som gäller. Allt detta sker i november månad. I december är det lugna gatan, för då är allt klart. Utom själva luciakronan möjligen som katten Greta “hjälper” eller “stjälper” till med här på bilden.

Ha nu en härlig fortsatt novembermånad så dimper ett nytt inlägg ner i december när julen står inför dörren ”på riktigt”!

May the Voice be with you…

Efter en rejäl förkylning återvände jag pigg och kry till mitt körledarjobb förra veckan. Redan efter första gruppen var rösten lätt beslöjad. Men glad över att vara frisk igen, körde jag optimistiskt två körgrupper till. Sen var det inte mycket med rösten. En natts vila brukar få rösten på banan igen. Dock inte denna gång. Nästa morgon vaknade jag helt utan röst, ett väsande läte var allt jag kunde åstadkomma. Likaså morgonen därpå.

Det som händer när vi ”tappar rösten” är att stämbanden inte kan vibrera som vanligt, ofta är de inflammerade, svällda och kanske stela. De kan inte svänga som vanligt när luften passerar. Tänk er ett par stela bambuskott i halsen istället för de vanliga böjliga och flexibla små stämbandsmusklerna! Åtgärd? Dricka mycket vatten, för övrigt vara helt och hållet tyst! En verbal ”lock-down” helt enkelt. Handlingsförlamad ur körperspektiv. Mycket frustrerande.

Fyra dagar i sträck höll sig rösten helt borta! Jag kunde inget annat göra än att vara TYST och vänta. Jag började nästan misströsta. Men den femte morgonen, när jag sa gomorron till katten så kom faktiskt ett försiktigt ljud över mina läppar. Ett tonande ljud, inte bara ett väsande! SÅ lättad!

Vi saknar inte kon i båset förrän båset är tomt säjer ett gammalt talesätt. Vem reflekterar ens över att rösten funkar och hjälper oss att kommunicera dagligen? Inte jag i alla fall. Men eftersom det finns en världsröstdag, den infaller den 16 april, så visar väl det om något att rösten borde förtjäna mer uppmärksamhet och tacksamhet än den kanske får?

Så hädanefter ska jag i sann Star Wars anda, alltid hälsa min omvärld med ”May the Voice be with you”, i daglig tacksamhet över att rösten finns till hands de allra flesta dagar. Men också i respekt för att stämbanden ibland behöver vila, i synnerhet kanske de som har sitt hemviste i körledares strupar!

Nu hoppas jag på en oktobermånad utan förkylningar och ser istället fram mot mycket rolig sång och musik som ska lysa upp höstmörkret för oss alla. Ha en riktigt fin oktober och May the Voice be with you!

Musikens flyktighet…

Jag hörde en intervju med Iskramusikern Tuomo Hapala för flera år sen, där han reflekterade över musikens flyktiga väsen. Han sa att vi människor släpar runt på så mycket i våra ryggsäckar, men när det gäller musiken så uppstår den i stunden, den blir kanske inte heller exakt lika nästa gång vi spelar eller sjunger. Vi får uppleva den här och nu och sedan bara låta den försvinna.

Så en av de fina sakerna med sång och musik är kanske just att den uppstår i stunden men sedan försvinner, utan att lämna synliga spår. Jag tycker det är en fin tanke. Och tänker på min överfulla väska med alla papper när jag kliver in i körsalen. Tänk om jag skulle behöva släpa runt på själva musiken också! 😱 Ve och fasa.

Men som tur är gäller flyktigheten inte körsångare! De dyker upp en efter en när sommaren är slut, återtar sin plats i stämman och bidrar till gemenskap och sångglädje hela långa vintern. Från den yngsta som ännu inte hunnit fylla fyra, till de äldsta som passerat nittioårsstrecket. Är musiken ett flyktigt väsen, är körsångare verkligen inte detsamma. De är som solgula renfanor som lyser upp i vägrenen om hösten när mycket annat som blommar ger upp.

Och renfanan har jag dessutom hört att man kan ta in och torka och på så sätt behålla lite sommarkänsla under vintern. Så nu tänker jag faktiskt prova det inför kommande vinter. Så planen är att dessa små lysande knappar i korgen ska få pryda min ljuskrona i rummet hela långa vintern.

Tacksam över musikens flyktiga väsen (så jag slipper släpa på den) och körsångares trofasthet (som håller hela långa vintern), vill jag tillönska alla en fin fortsättning på september månad och inspirera att fylla på depåerna inför höstmörkret med körsång eller nåt annat. Men körsång är förstås svårslaget!

Om musikalitet och körsång

Nån mer än undertecknad som ägnat delar av sommaren till sortering? Jag hamnade i en pappkartong med föreläsningar och kurser som jag i olika sammanhang fått hålla i, från -95 och framåt. En högst blandad kompott, allt ifrån fortbildningar i musikterapi på högskolor, men även inspirationsdagar i musik för personal i skola, förskola, särskola etc. Det är verkligen roligt att få berätta om musikens möjligheter .

Men som om detta inte räckte, fanns i lådan även mer suspekta uppdrag av karaktären Kul Att Sjunga! Workshops i körsång, beställt av entusiastiska chefer (som inte räds för att sjunga) som vill överraska sina anställda (som inte vill sjunga) och övertyga dem hur kul det är att sjunga!

Sköldpadda på rymmen!

Många uppskattar verkligen inte den sortens överraskningar. Att i skolan ha blivit utesluten och ombedd att vara tyst är för många en traumatisk upplevelse som förföljt dem under livet. Att bära på en upplevelse av att inte kunna sjunga… trots att man egentligen tycker om att sjunga. Jag tycker det är förfärligt att människor har fått erfara detta. Därför är jag alltid kluven till jättekul-att-sjunga-uppdrag. Bättre fly än illa fäkta tror jag gäller för många och de flesta kan inte fly från den påtvingade sångstunden!

I mina föreläsningspapper blir jag hur som helst påmind om det här med musikalitet och som är SÅ viktigt att tänka på. Det är skillnad på en förvärvad musikalitet som utvecklats under många års undervisning parallellt med egen övning OCH den inneboende musikalitet som de allra flesta människor faktiskt besitter.

Vi blandar alltså ihop begrepp – att vara musikalisk är inte att vara fantastisk på att sjunga eller spela – den förmågan är en uppövad förmåga i de allra flesta fall. De flesta musiker har en oändlig massa övningstimmar i bagaget och fått en massa undervisning och teknik i sitt instrument. Deras kompetens är en effekt av ett otroligt hårt arbete, inte av nån glassig musikalitet.

En kontrabas med fötter på Malmö musikhögskola.

Att bli glad av att sjunga, att sjunga när man är glad, att lyssna och njuta till musik – att bli berörd av musik, uppskatta musik i olika sammanhang, att kort sagt tycka om sång och musik och inte kunna tänka sig att vara utan den. Att ha en inneboende känsla för musik, det är att vara musikalisk i hög grad!

Vi kanske inte ska se musikalitet som en förmåga över huvud taget, utan snarare en gåva som vi har tillgång till och som vi har all möjlighet och all frihet att faktiskt boosta hos oss själva.

Om en vecka drar Avesta-Grytnäs Pastorats Feel Good körer igång i Avesta församlingsgård. Namnet säjer något om vad det handlar om och det säjer även något att etthundratrettio personer dyker upp för att sjunga! Där vältrar vi oss i vår inneboende musikalitet och ger blanka den i både stämföring och svansföring. Vi tar i ända från tårna så endorfinerna spritter och mår SÅ bra av sången!

Utveckla den inneboende musikalitet du bär på, gåvan som ligger djupt förankrad i oss som människor och som kanske rentav handlar om livet självt. Sång och musik kan ju som de flesta känner till framkalla både skratt och tårar.

Så ge dej själv en fin höstpresent och prova på! Du kommer inte att ångra dej! Ha nu en fin fortsatt augustimånad. /Anna

PS. Och du som redan sjunger i kör… vad är körsången för dej?

Somrigt värre

…blev det till slut. 🥵 Slutet av juni och VARMT! Det blev ketchup effekt helt enkelt. Knappt har en blomsort hunnit slå ut innan den viftar farväl och ersätts av en annan. Hos oss är det först den vita syrenen som slår ut som en jättebukett i hörnen av verandan, sen blir den avlöst av den vita rosen i trappan i hörnet av andra huset.

Som en rosenmönstrad spetsgardin breder den flådigt ut sej i trappan. Och SÅ vemodigt när blomningen har gjort sitt och man vet att det dröjer ett helt ÅR innan den bjuder på föreställningen igen.

Och så dyker de där blommorna upp som man inte riktigt får gilla fast dom är så ståtliga och överraskande till sin karaktär eftersom man aldrig vet vilken färg de tänker ståta med.

En liknande (men som är helt ok att gilla) är aklejan. Den frösår sej frikostigt i backarna ner mot älven och även den väljer nogsamt färg ur sommargarderobens färgpalett. Ja nog har sommaren ett starkt färgspel att bjuda på innan semestern går mot sitt slut, för min del i slutet av juli. Sen drar vardagen igång igen.

Då lämnar jag semesterns avbytarbänk och återgår till den vitkalkade 1600-tals kyrkan där många spännande stunder med stora och små körsångare väntar. (fast inte just i denna kyrka om nån undrar). Men jag ser fram mot det! Och inser att det är en förmån att ha ett sånt jobb!

Feel Go(o)d körerna har fått stå tillbaka mest under pandemin eftersom de är så välbesökta. Till hösten är planen att köra som före pandemin. Under fliken aktuellt finns information om tid och plats.

Här syns delar av det sprudlande Feel Go(o)d gänget, något halvår innan det blev livsfarligt att sjunga i kör.

Men än finns mycket sommar kvar att kvitta ut. Och visst finns det vissa likheter med gänget ovan och sommarrabatten nedan från Stabäck utanför Falun?

Ha en riktigt fin sommar allesammans så syns vi till hösten igen!

Vårtröghet…

Äntligen kom våren om än inte med stormsteg. Snarare trevar den sig trögt fram mellan nordanvindar och småskurar. Kanske är det som Boye säjer; att våren är lite tvekande till sin natur.

Skrämsliga videkissar som klamrar sig fast vid grenen
Inför det nya som väntar.

Och lite så har det varit även med körstarterna efter pandemin. En vecka i taget. Mindre grupper. Kortare tid. Håll dej hemma vid minsta symtom etc. Men vad spelar det för roll. Vi får ju trots allt sjunga tillsammans! Och Feel Good körerna ska faktiskt bli lite busiga så här på slutet och samlas i kyrkan, sista repet före sommaren och köra igenom vårens repertoar TILLSAMMANS, alla hundra sångare!

Feel Good körens Vårkonsert nån gång före pandemins utbrott.

Endast Kyrkråttorna får vara publik denna afton eftersom vi kommer att fylla kyrkan själva. Men ÄNDÅ!

Och ute spricker just nu häggens blommor ut, skurar och kastvindar till trots. Den ljuvliga tiden mellan hägg och syrén är inne! Den tid när vi, som skomakaren, borde stänga butiken, för att njuta av allt som sker i naturen.

Uttrycket säjs ha kommit från en skomakare som stängde butiken på försommaren, hängde upp en skylt på dörren med texten:
Stängt mellan hägg och syren.

Och även om vi inte kan bomma igen våra verksamheter får vi försöka njuta efter bästa förmåga i mellanrummen! Ha ett fint veckoslut alla! 🌻

Upp till bevis – Blåbba, mymma, ro!

I förra inlägget presenterade jag ganska ingående tre röstövningar som vi jobbar med i Feel Good körerna i vår. Funkar var och en för sig men också tillsammans. Här kommer ljudbevis. Vi får tyvärr inte se de engagerade sångarna utan jag har lite för kul lagt in tre bilder istället. Varje bild är tänkt att motsvara en av övningarna.

Feel Good kören sjunger tre röstövningar
SAMTIDIGT!

Testa att sjunga med! Backa till förra inlägget om du vill bli uppdaterad vad vi håller på med. Men vilken bild i filmen hör alltså ihop med vilken röstövning. Lite Påskpyssel så här i påskens slutskede. Och tillönskan om en fortsatt fin vårvecka.

Och Feel Goodare! Glöm inte era röstövningar även om det är ”ledigt” från kören denna vecka! 😁