Avslut kan vara förfärligt trist. Men också alldeles underbart. Det beror sig på. Livsrummet föreslår att vårens sista “temaskriv” om lördagarna ska handla om avslut. Skolavslutningen – när sommarlovet stod för dörren minns jag som ett alldeles underbart avslut. Skolan och jag var inte alltid helt kompatibla med varandra. 
Doften av hägg, utslagna syrener, liljekonvaljer i backarna och bäst av allt, en 33 cl sockerdricka som väntade där hemma. Jo då, en läsk om året vankades det under min barndom och det var till avslutningsdagen. Och så den oändliga räckan av skollediga dagar….
Men avslut kan också vara en sorts milstolpar i livet. Som när sista ungen tar studenten. Vår yngsta, av fyra kreativa esteter, går ut skolan om några veckor och det är verkligen ett tydligt avslut. Det känns lite som om det är gubben och jag som tar examen. Nu ska vi inte överglänsa sonen, det är hans dag och porten ut till vuxenlivet, men gubben och jag borde åtminstone få en liten medalj av något slag. (Här går de, far och son.)
Tänk att vi röriga och organisatoriskt katastrofala personer har lyckats lotsa fyra blivande samhällsmedborgare genom skoltidens labyrintartade irrfärder. Det är möjligt att de klarade av det mesta av egen kraft men vi har absolut varit med på ett hörn.
Minnen bubblar upp till ytan; som när gubben var gräsänkling och försov sig när äldsta dottern precis börjat första klass. Han var ensam hemma utan bil med hennes tre yngre syskon. Han ringde taxi, satte henne i baksätet på den och vinkade iväg henne till skolan. En traumatisk upplevelse minns hon det som. 
Men idag bor hon och försörjer sig i England. Vem vet vad den där taxifärden grundade?
Och så gällde det att hålla reda på vilka veckodagar det skulle packas gymnastikpåsar för att slippa ännu ett bekymrat telefonsamtal från gymnastikläraren. Och vems var nu den röda gympapåsen och vems var den gröna så man inte skickade med sonen balettkjolen och dottern brorsans shorts. Och när alla fyra var hos olika dagmammor och vi råkade glömma kvar en! En som klättrade upp i soffan bredvid dagmammans man på kvällen. Nämen är du kvar Ola? Bäst vi ringer mamma och pappa! För att inte tala om alla utflykter! Ska ni ha matsäck!!! Fasen! Affären stänger om en kvart! Och alla möten. Föräldramöte i kväll!!! I kväll!?! Nån sån lapp har inte vi fått! Nej högsta betyg i föräldraskap beträffande ordning och reda har vi inte fått.
Visserligen är det ett bra tag sen typen av ovanstående scenarion utspelade sig. Senaste åren har det mest handlat om att swisha pengar, agera taxirörelse samt bistå med mat och husrum. Ingen av barnen är dock intresserad av de mängder av skiftande goda råd som vi mer än gärna bistår med alldeles kostnadsfritt! 
Men nu tar han studenten! Den sista. Och tycker vi ska ta med oss den här kattungen hem från besöket i Halland. Då kan han gosa med den när han kommer hem och hälsar på tycker han. Jo tack och bock för den! Den är kvar i Halland kan jag avslutningsvis upplysa!
“Avslut” är som sagt fyndigt nog det avslutande temat för våren. Vad andra skrivit om avslut finner ni nedan. Så nu blir det till att hitta på egna teman under sommaren. Titta gärna in här då och då så får ni se hur det går med den saken.
Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
Ger verkligen minnen! Allt har sin tid, ett slut kan var början till något nytt och spännande.
Ha det bra!
Precis så är det Lena 🙂
(och vill inte vara beroende av en liten söt katt )
Alldeles precis Hannele, för mig är det nog med sköldpaddan Benny som barnen lämnade kvar när de flyttade!!!
Ja, avslut är både och. Skönt att avsluta alla dans och teatergrupper men också lite tråkigt. Men man får tid att slappa och tid att ladda inför nästa termin.
Ja verkligen, men det brukar behövas ett ordentligt break för alla. Sen laddar alla om för nya tag 🙂
Jag håller med – nog borde du och gubben får var sin medalj ni också 🙂
Tack Eva 🙂 Den tar vi till oss!
Mycket igenkänning där!
Men en kompis till mig tar nog ändå priset. Vi skulle åka på utflykt till stranden och eftersom hon har fyra ungar och jag (då hade) två, blev det varsin bil. När vi släppte ut barnaskarorna som vimlade iväg mot stranden sprang hon efter och räknade: en, två, tre, men den är din och den också. TRE!!! Var är den fjärde? Var är minstingen??
Jag tog hand om den fem ungarna medan hon for hem igen i ilfart. Där satt tvååringen på vardagsrumsgolvet, mycket nöjd med att ha alla leksakerna alldeles för sig själv!
Och nu är de vuxna allihop och klarar sig riktigt bra i livet…
Hahaha vilken underbar berättelse Karin! Jag tror helt klart på den teorin, lite kaos och dramatik i barndomen grundlägger självständighet! 🙂
1) Jag håller helt med Sten Bertil som tydligen är din pappa!
2) Avslut har många toner i sig; Mitt bästa avslut ägde rum den 14 augusti 2015, då avslutade jag min yrkesverksamma tid! Ett avslut som kom till efter ett beslut!
Ha en fin söndag och jag tittar in så jag får mig några skriv!
Stor kram!
Tack Tove 🙂 Jag kan verkligen förstå att den där friheten är efterlängtad… Den efter yrkesverksamheten. Just nu har jag ett jobb som jag verkligen trivs med men har vänner omkring mig som inte skulle tacka mej till pension 🙂 Vad härligt att höra att beslutet blev ett bra avslut Tove! Kram
Jovars, kaosmorgnar har vi varit med om, men jag tror det ledde till att de små liven slutade lita på sina föräldrar och insåg att här gäller det att hålla reda på sig själv och i viss mon föräldrarna. Numer har de stenkoll, lite drygt det med faktiskt.
Hahaha 🙂 Ja det kanske är medaljens baksida! De riskerar blir alltså kontrollfreak efter en kaosartad uppväxt om jag har förstått dig rätt!
Skriva kan du också – och göra reda av oredan. Du är duktig Anna, och jag känner mig stolt!
Det var gulligt sagt pappa, det tar jag till mig av, och det tycks ju faktiskt bli en hel del reda av all oreda 🙂 tro’t eller ej!
många minnen väcks till liv.
Så är det verkligen med de olika faserna i livet Hannele! Eller hur?