Nu kunde man ju tänka att barocktanten efter avslutad konsert fick lägga sig i soffan, sippa på ett glas vin och gnaga på en vindruva.
Ack nej. Det blev akut utryckning till “studion”, ett av våra åtta röda hus. (Jag är kvar på samma Trettondag som sist, den med Små Grodorna och Barockkonserten.) Det behövdes körstämmor till Elvislåten “Suspicsious minds.” Jag skulle sjunga tre ord; “with suspicious minds” på två ställen i låten, precis som i originalet. Och så lite aaa och ooo.
Jamenvisst! En baggis! På med lurarna bara! Jag sjöng. Och jag sjöng och jag sjöng! “Inte tajt!” “För segt!” hojtade gubben och sonen efter varje försök. Och jag hade verkligen problem! Min tunga fastnade mellan tänderna på “with” och jag fick inte loss den snabbt nog till “suspicious”! Jag försökte förklara dilemmat. Då upplyste sonen mig om att tungan INTE ska vara mellan tänderna när man säjer “with”. Han gjorde några talövningar på engelska som slutade i skrattparoxysmer över mitt uttal. Gubben tyckte jag borde gå till talpedagog eftersom jag lät som en tysk officer där jag slafsade runt på sje-ljuden i ordet “suspicious”!
Jag kan omöjligt ändra på mitt engelska uttal klockan elva en trettondagskväll som dessutom börjar gå mot natt, försökte jag. Och “alla andra tanter” får sova vid det här laget! Men stämmorna skulle sättas. Deadline hade passerat. Och vad var jag för en pedagog som inte trodde att förändring var möjlig, drämde sonen till med, som suttit som (inmutad) tenor i min kyrkokör. Vad svarar man? Man sjunger vidare.
Och till slut “nailade” jag den (fick jag lära mig att det hette, dvs “naglade fast den”). Och då blev det äntligen gonatt och barocktanten fick rulla ihop sig i sin säng. Så gick det till när Barocktanten blev Rocktant!
H aha, så roligt du skriver! Önskar jag hade fått vara med där på ett hörn….
Ha en jätteskön helg!
Tack Anna 🙂 Jag har ofta roligt själv när jag skriver! Och jag kan höra av mig vid nästa inspelning så kan du få vara med och “köra”! Ha en fin helg med alla djuren på gården! Kram
Hej (ba)rocktanten! Vad synd att jag inte hittat hit tidigare, för då hade jag kanske kunnat få njuta av någon konsert i Folkärna kyrka eller så. Men det blir väl fler tillfällen hoppas jag.
Jag måste säga att sonen nailade den där repliken om pedagogik på ett lysande sätt:)
Hahaha 🙂 Det blir säkert fler tillfällen Karin och det har du ju rätt i, repliken om pedagogik alltså! Man ska ju leva som man lär 🙂 Välkommen tillbaka!
Sjunga i studio är sååå kul, det var ett tag sen jag gjorde det. Producenter klagar alltid på artikulationen, jag känner igen mig själv i regirollen där. Oftast låter det bra när allt är mixat och klart!
Vad kul Pia! Håller med, det är roligt att sjunga o spela in. Svårt när det inte blir som man vill, men precis som du säger är det helheten det handlar om. Så i slutändan brukar det bli bra 🙂
Underbart när barnen är klokare än vad man själv är ♥
Eller hur Hannele! Man måste ju ge dom rätt fast det tar emot i stunden hahaha 🙂
Vilken härlig kvällsläsning, Anna. Du rockar fett!
Ja visst gör jag Eva 🙂 Rockar fett! Barocktanter kan dom!
Jobbigt! När skolengelskan inte duger. Och har sonen varit tenor i kyrkokören (om än inmutad) måste man ju ställa upp.
Har försökt att säga “With suspicious” ihop och håller med dig om att det inte går utan paus – en längre. Skulle nog behöva träna länge för att få bort läspljudet i “with” – det sitter oerhört fast sedan decennier…
Förstår att de som lyssnade hade roligt när du skulle träna på det.
Kram från Ingrid
Eller hur Ingrid!?! Vad härligt att du testade du med 🙂 Men till slut så “satt” frasen! Jodå, modern behövde som sagt tenorer och sonen behövde ett musikinstrument han inte hade råd med. Det blev en “deal”. Mor köpte instrumentet och sonen blev tenor i kören under sin gymnasietid på hemmaplan 🙂 Att sjunga i fyrstämmig kör är en av de bättre grundutbildningar man kan få inom musik. Det innehåller SÅ mycket man har nytta av även som musiker. Så det bidde en bra deal för båda.
Underhållande läsning, fick mig ett gott skratt i morse. Din “frustration” syns på bilden. Ni är otroliga! Kram Lena
Exakt! Även jag kan läsa av frustrationen i ögonblicksbilden 🙂 Ja, ännu en dråplig berättelse “from the real life”
Snacka om att vara flexibel… från barocktant till rocktant…
Ja i det här jobbet måste man vara flexibel 🙂 Fast steget är inte så långt som man kan tro. Det handlar ju ändå om toner. Men i barockmusiken som jag spelar på flöjten slipper jag ju engagera mig i uttalet i alla fall!