Nu måste man ju verkligen säga att jag har bidat min tid när det gäller att skriva om Bida och Beda som Tove i bloggargruppen Veckans Rubrik föreslagit att vi ska skriva om. Som så ofta får det bli två rubriker i en från mitt håll! Att BIDA sin tid är aktuellt i hög grad när man jobbar med körer. Inte minst barnkörer. Mina första tre år som barnkörledare var det ganska skralt i leden. Särskilt bland de lite större barnen. Den yngsta kören däremot, Minikören, svämmade över alla breddar ganska snart.
Bakom de pyttesmå koristerna fanns hoppfulla föräldrar och/eller far- och mor föräldrar som tyckte sig se en ny Pavarotti eller Birgit Nilsson i sina små telningar! Däremot var det mycket svårare att hitta barn till kören med lite äldre barn, typ från skolåldern. Tråkigt, för det är då man börjar kunna sjunga lite svårare låtar. För att inte tala om när de börjar närma sig tonåren, när de börjar bli riktigt duktiga! Men att få fatt i kyrkosångare i den åldern är som att försöka fånga fiskar i vattnet med bara händerna! Det är SÅ mycket annat som drar och som verkar roligare än att sjunga i kyrkan på söndagar! 
Då får man som körledare BIDA sin tid. Barn VÄXER nämligen och fyller därmed på i körerna för lite äldre barn och när de så småningom upptäcker hur det är att sjunga i stämmor blir det ännu roligare att sjunga. Roligt att sjunga nästan vilka låtar som helst, eftersom det låter så himla fint och man vet att man är en del av det hela! Musikalisk skolning och utveckling utanför skolans värld. Och för egen del är det SÅ roligt att få jobba utan att behöva sätta betyg och ha utvecklingssamtal eller anpassa det jag gör efter att det ska bedömas. Roligt på jobbet har jag!!!
.
Efter fem år av “tids-bidande”ser det ut så här när vi framför Barnens Luciatåg. De större barnen är till stor del yngre barn som har vuxit till sig och nu med råge fyller ut platserna i Masungarna och den nystartade Celestakören för unga röster och stämsång.
Och när det gäller Beda så här i juletid, säger jag bara Beda Larsson! Ni vet hon i Karl-Bertils jul, som lyckligt trycker sidenslipsen mot sin barm. Karl-Bertil Jonssons jul är en storfavorit här hemma som vi tittar på varje jul fast vi vet hur berättelsen slutar vid det här laget! Och därmed fick jag till både Bida & Beda så här i de självande sista minutrarna av veckans rubrik!
Och appropå Karl-Bertil och andra traditioner, kan Noton Musics egen julkalender avnjutas ännu en tid! För den som vill lyssna och har haft annat att pyssla med före jul, så finns alla avsnitt samlade under en egen länk under fliken Butik, Julkalendern; Familjen Is i kris – alla avsnitt. Och som vanligt kan ni titta in till andra som skriver över veckans rubrik nedan! Och nu önskar jag er en riktigt fortsatt God Jul!
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove
Skepp o hoj Anna!
🙂 tack för guldkornkomplimangen 🙂
“Isboken kom igår och jag är så nöjd och imponerad glad över ditt verk i ord och bild!
Du är en skriv&ritpärla! Snacka om fyndigt!
Skriver en snutt på min blogg om den nån av dagarna här!
Gott nytt år och stor kram!!
Åh vad du är gullig Tove! Och vet du! Den här kommentaren ramlade in i postlådan, alldeles ordentligt utan att passera skräpposten. Så nu har du tydligen blivit accepterad och upptagen i de kommenterandes skara här på bloggen. Skräppostvakten har äntligen fattat ?!
Det blev ju bra det här med bida och Beda! Sagan om Karl-Bertil Jonsson är en favorit … och en tradition förstås!
Vilken fantastisk luciakör du samlat!
Önskar dig ett Gott Nytt År!
Kram
Och Gott Nytt År till dig Anki?
Vilken körledare du är!
Karl Bertils jul hade jag glömt.
Tack för julkalendern med familjen Is!
Vad roligt att du har lyssnat Lena?och Karl Bertil är ett måste här hemma. Han kunde berätta, Tage Danielsson!
Fantastisk Luciakör – du måste verkligen vara en omtyckt körledare med så många barn. Men som du säger, man måste kunna vänta och inte ge upp. När jag tog över min kyrkokör slutade hälften men efter några år var vi uppe i lika många som tidigare. Dock kom de gamla koristerna inte tillbaka.
Nu har du väl chans att vila upp dig lite i alla fall efter allt julfirande i kyrkan.
Kram från Ingrid
Det var precis så där som du beskriver Ingrid när jag började, väldigt många (både vuxna o barn) försvann vid körledarbytet, men sen tillkommer nya. Så det gäller som sagt att BIDA sin tid ? så löser det sig. Och nu får jag vila lite innan allt drar igång! Kram och god fortsättning!
Pingback: Beda | Karin Englund
Skulle gärna ha sjungit i kör om jag inte haft glapp mellan rösten och örat. Jag hör nämligen utomordentligt väl hur falskt jag sjunger utan att kunna rätta till det. Mitt livs sorg…..
Det kanske är som jag och dansen? Jag känner i hela kroppen hur jag vill svänga och hoppa men armar och ben är som timmerstockar. Jag har väl kanske heller inte gett dansen chansen eftersom det känns så trist att ge sig ut bland andra när det känns så..klumpigt helt enkelt! 🙁 Skulle väl behöva privatlektioner, men helst utan nån lärare som tittar på! Jag får helt enkelt hålla mig till sången! Kram
Tihi. Där blev det en freudian slip av prima märke! “…oandligt tacksamma…”
Vi är inte så kyrksamma av oss i vår familj, men kyrkans barnkör är den bästa kören så vi tänker oss att det funkar nog, oavsett gudlighet. Men jag menade verkligen att skriva oändligt tacksamma!
Och jag som inte ens SÅG felskrivningen först ?. Den blev ju riktigt rolig i sammanhanget! Och jag blev också lycklig när jag insåg att Beda hette BEDA vilket först gav mig huvudbry! Tur att jag hann först, jag som brukar vara sist! Men det går säkert att hitta många vinklingar på Beda! Ha en riktigt fin fortsättning Karin! Kram
Tack för fina Familjen-Is-kalendern!
Fin körbild! Ett av barnbarnen sjunger också i en kör i kyrkans regi och oj vad det var vackert när de hade sin julkonsert. Vi som får komma och lyssna och titta är oandligt tacksamma till er körledare som ser till att det händer och bidar er tid och fångar fisk med händerna och åstadkommer underverk hela tiden. Tack!
Och vad vore en jul utan Karl Bertil Jonsson! Och jag förlåter dig att du snodde min Beda-idé.När vi tittade i går kväll utropade jag plötsligt “BEDA!” Och tillade att det är för komplicerat att förklara mitt i Karl Bertil och nu slår det mig att jag fortfarande inte har förklarat.
Varje gång jag ser filmen upptäcker jag nya fina detaljer. Genial är vad den är!
God julfortsättning!
Hahaha ? Roligt att ha gjort en julkalender, ännu roligare om den kommer andra till glädje. När det gäller sång så tror jag att kyrkan ligger i framkant och vanliga skolan har halkat efter vilket jag tycker är synd. Jag önskar att det fanns kvalificerade körer ute på skolorna också, men så är det inte. Så jag är oandligt ? glad över alla som kommer med sina barn till kyrkans körer (eller kommer själv till vuxenkörerna) trots att man inte känner sig så “kyrklig”.
Beröm för ditt Bida och Beda! Bida tiden för körens låtande är tålamod 🙂
Karl Bertil är en favorit här hos mig också 🙂 I går när jag återsåg den den så tänkte jag, ja just det ja 🙂
Din adventskalender har jag följt, men har ett par avsnitt kvar då jag inte kunnat. Hoppas nu att min kommentar går fram.
(Du har ett mail här på din sida)
God fortsättning!
Kram
Nu har jag letat mig in i skräppostens mörka garderob, den fanns kvar fast den inte längre syns öppet. Jag har markerat dina inlägg som “ej skräp” (det är ju guldkorn nämligen) och tycker kommenteringen skulle förstå att då är det inte skräp i fortsättningen heller. Men nu får jag söka efter guldkornen manuellt istället! Nu ska jag svara på resterande guldkornskommentarer uppfiskade ur skräpdammen! Kram