En gång för längesedan när barnen var små och jag frilansade på heltid fräste en av mina telningar, då i mellanstadieåldern; skaffa dig ett vanligt jobb! Nu frilansar jag halvtid och har skaffat mig ett “vanligt jobb”. Men ibland överväger jag i mitt stilla sinne hur “vanligt” jobb jag egentligen har.

I dagarna tre har jag svävat (haltat, säger mina kolleger) omkring bland pelarna i kyrkan som Herrens Ängel. Jag har frotterat mig bland Kung Herodes, herdar, vise män och övat intensivt på min inledningsreplik: “Var hälsad Du högt benådade!”

Vi har “levande julkrubba” i kyrkan på jobbet. Fem föreställningar som skolklasser och andra intresserade kommer för att titta på. Fem föreställningar! Och ändå måste jag varenda gång kasta ett getöga i manus innan jag svävar/haltar in med en mikrofon i handen; “Var hälsad du högt benådade!” Det är ju ingenting man hasplar ur sig dagligen! Försök själva komma ihåg repliken om en eller två timmar!

Här har ni henne i närbild: Herrens Ängel. Tur att man aldrig försökte sig på skådespelaryrket!
ps/tycker ni skärpan är dålig beror det på att det är svårt att få skärpa på änglar i farten!