Nytt år, nya möjligheter!

Gott Nytt År alla sångglada där ute! Nu står det inte på förrän allt rullar på som vanligt! Och för varje vecka blir det ljusare. Men än ska vi njuta av vintern, för vintern är vacker. I alla fall om man blundar för elräkningarna!

Och när jag blundar, så dyker den där efterhängsna frågan upp, den jag ställt sedan jag började jobba med körer för femton år sedan. Varför är det så svårt att hitta män som vill sjunga i kör? Jag har inget bra svar, för de män som jag möter i kören är minst lika engagerade och entusiastiska som damerna/tjejerna. Det är verkligen inte så att männen kommer varannan vecka för de tycker det är småtrist med kören. Men när det saknas män i stämmorna är det väldigt svårt med påfyllningen. Och hittar man nån kan man ge sig på att denne redan är med i en kör.

Nej jag tror jag letar efter de där grabbarna som sjunger och visslar vid diskbaljan eller i duschen hemma, sjunger Bruce Springsteen eller Pavarotti för full hals i bilen, de som blir GLADA av att sjunga, som rätt och slätt förstår att det bor en sångare inombords! Men som inte släpper ut sångaren för att möta andra, som har gett sin inre sångare husarrest! Kanske tror man att sångrösten inte funkar ihop med andra, att det blir falskt och fult och fel. Eller tycker/tänker man att kör är en tjejgrej? Jag vet inte! Det går ju att maskera sig om man är blyg och vill börja…

Hur som helst, SÅ många gånger under dessa 15 år har jag fått det bevisat, att sångrösten inte är något man har eller inte har. Sångrösten är en resurs som kan tränas upp om bara modet, lusten och viljan finns. Och min fråga dyker upp, inte bara för att jag blundar för elräkningarna, utan för att det verkligen vore roligt med fler män i Feel Go(o)d körerna. Så var håller ni hus alla sångglada män?

Jag letar också några basar som skulle vilja prova på kyrkokör (en lite större utmaning som kräver tid och övning eftersom det bygger på noter och att kunna hålla en stämma, men som är både roligt och utvecklande.) Väldigt mycket av sånt man inte kan, går att lära sig om man är intresserad och beredd att ge det tid.

Nytt år, nya möjligheter! Du man som blir glad av att sjunga, gå med i Feel Go(o)d körerna i vår, där finns plats för alla röster att utvecklas och vem vet, kanske just du blir den som tar steget vidare till kyrkokören sedan? Så släpp fångarne loss, det är vår! Den 16 januari drar vi gång!


May the Voice be with you…

Efter en rejäl förkylning återvände jag pigg och kry till mitt körledarjobb förra veckan. Redan efter första gruppen var rösten lätt beslöjad. Men glad över att vara frisk igen, körde jag optimistiskt två körgrupper till. Sen var det inte mycket med rösten. En natts vila brukar få rösten på banan igen. Dock inte denna gång. Nästa morgon vaknade jag helt utan röst, ett väsande läte var allt jag kunde åstadkomma. Likaså morgonen därpå.

Det som händer när vi ”tappar rösten” är att stämbanden inte kan vibrera som vanligt, ofta är de inflammerade, svällda och kanske stela. De kan inte svänga som vanligt när luften passerar. Tänk er ett par stela bambuskott i halsen istället för de vanliga böjliga och flexibla små stämbandsmusklerna! Åtgärd? Dricka mycket vatten, för övrigt vara helt och hållet tyst! En verbal ”lock-down” helt enkelt. Handlingsförlamad ur körperspektiv. Mycket frustrerande.

Fyra dagar i sträck höll sig rösten helt borta! Jag kunde inget annat göra än att vara TYST och vänta. Jag började nästan misströsta. Men den femte morgonen, när jag sa gomorron till katten så kom faktiskt ett försiktigt ljud över mina läppar. Ett tonande ljud, inte bara ett väsande! SÅ lättad!

Vi saknar inte kon i båset förrän båset är tomt säjer ett gammalt talesätt. Vem reflekterar ens över att rösten funkar och hjälper oss att kommunicera dagligen? Inte jag i alla fall. Men eftersom det finns en världsröstdag, den infaller den 16 april, så visar väl det om något att rösten borde förtjäna mer uppmärksamhet och tacksamhet än den kanske får?

Så hädanefter ska jag i sann Star Wars anda, alltid hälsa min omvärld med ”May the Voice be with you”, i daglig tacksamhet över att rösten finns till hands de allra flesta dagar. Men också i respekt för att stämbanden ibland behöver vila, i synnerhet kanske de som har sitt hemviste i körledares strupar!

Nu hoppas jag på en oktobermånad utan förkylningar och ser istället fram mot mycket rolig sång och musik som ska lysa upp höstmörkret för oss alla. Ha en riktigt fin oktober och May the Voice be with you!

Så otroligt roligt…

… att vara igång med den sista pusselbiten efter pandemin; Feel Good körerna . Liiiite andra former för att anpassa till rådande läge. Ingen terminsavgift – betala de gånger du kommer – kortare tid (1 Tim) och mindre grupper. Två grupper är fyllda, sista gruppen har plats för fler. Ringrostiga men lyckliga slängde vi oss hur som helst ut på sångens vingar måndag den 7/3 efter hela TVÅ års uppehåll” Så nu flyger vi igen!

Och vill du prova på att ta ton i Feel Good Kören finns som sagt plats på måndagar 19.30-20.30 i Avesta församlingsgård.

Kultur och vårbruk

Jag gillar att begreppet kultur omfattar både odling, mylla och konstuttryck av olika slag. Spela, skriva, komponera (och teckna i viss mån) har jag nog alltid gjort, men odla, gräva och påta i jorden är ett nyvaknat intresse. Jag har väl sått ett och annat frö tidigare också men glömt det där med att vattna och gödsla. Och om det alls blev något, så har jag glömt att skörda. Så min odlingskarriär når inte ens upp till nivå medioker.

Tills för ungefär två år sen. Jag granskade mig själv med oerhörd förvåning där jag staplade pallkragar, fyllde upp med jord, petade ner frön, gödslade, pysslade, vattnade OCH skördade!

Och i påskas kunde jag till och med traska ner till pallkragarna och plocka in flera purjolökar som överlevt hela kalla vintern! Sånt gör en glad och får en att peta ner nya små purjolöksfrön. Självkänslan växer med skörden.

Och lite så fungerar även den andra kulturen. Den måste pysslas om, få egentid, energi och omsorg. Annars blir det som mina första odlingar. (Det här är min syster Karin som också skriver visor). Ibland händer det att mina visor dyker upp i nåt sammanhang där jag själv inte är med, stimpengar kanske ramlar in på kontot, eller nån berättar hur visan kommit till användning. Och då blir det som med purjolöken. Då vill jag genast ut och peta ner nya frön i det kulturella växthuset.

Purjolöken har jag redan ätit upp. Men som tur är finns visor kvar även om de används! Så här har jag glädjen att få bjuda på ”Sadla hästen” i en jazzinfluerad tolkning. Signe Öberg på sång, Anton Berndts på bas, Malte Wibell Ahlstedt på trummor och Pär Holmberg på piano. (Väldigt roligt att höra denna version, vilket fint samspel! Så TACK Signe, Anton, Malte och Pär för den 😃🎶

Sadla hästen – en visa om skillnad på möjligheter för flickor och pojkar…
Även om det har hänt mycket på 100 år är världen fortfarande inte jämlik. Men i den bästa av världar är visan en dag helt ute och obegripligt konstig. 🎈

Amazing Grace – eller..?

Vårvinter. Mitt emellan. Varken eller. Ibland stannar tillvaron upp och är liksom varken det ena eller det andra. Jag tänker på årstiden som den är just nu. Snön har nästan försvunnit, men marken är hård och luften kylig. Ingen tussilago i diket ännu. Och ganska mycket snö kvar, i alla fall i Axmartrakten. Mitt emellan. Varken eller.

Jag tänker på Covid-eländet. Nu vaccineras det för fullt, samtidigt som volymen på smittspridnings-larmet skruvas upp. Nej, vi är inte ute ur tunneln bara för att vaccinationerna har satt fart. Den som planerat att ge sig ut på ”aktivitetsvägarna” får vackert vända om. De är inte framkomliga. Ännu. Mitt emellan. Varken eller.

Och vad gör en körledare när körerna inte får komma. Jo körledaren hittar på sånt som körerna kan göra när dom kommer tillbaka. Men när påhitten är klara och körerna fortfarande inte får komma? Då är det bara att acceptera parkeringen av aktivitetsekipaget och fortsätta vänta. Mitt emellan. Varken eller.

Varsågod att parkera!

En som kom ut ur en sån här eländes tunnel var John Newton, född 1725. Han levde ett liv som inte direkt var att stoltsera med, men väl ute ur tunneln skrev han texten till en sång som har kommit att bli en av de mest älskade engelskspråkiga psalmerna. Amazing Grace. Hade den alls blivit skriven annars? Antagligen inte! Vi har sjungit den i Feel Good Körerna, men inte som folk är van att höra den. Mitt emellan. Varken eller skulle men kunna säja om vår version.

John Newton. Vad tänker du på?

Med vår version vill jag visa att det där med körsång är helt överkomligt. Jag lär ut en enkel låt med texten; ”Nu är vi här och här vi lär oss hur vi sjunger kör. Vi sjunger i kör och hör vad grannarna gör, så gör vi i en kör.” När vi sedan lägger till Amazing Grace är det plötsligt en körsång med stämmor och allt! Amazing Grace och samtidigt en annan sång. Både och …

Är glaset halvtomt eller halvfullt? 🤔

Så klart! Vad dum jag är! Det är ju som med det där glaset! Om det är halvfullt eller halvtomt? För tänk vilken härlig tid mars månad är. Att få uppleva både vinter och vår samtidigt! Och Covid-eländet; Ja, vi tvingas att stanna upp, men också att varva ner! Det är verkligen ingen självklarhet när hjulen väl är i rullning igen. Och Amazing … nog hörs den där vackra psalmmelodin i bakgrunden, trots allt! Så vi befinner oss inte i ett stillastående ”varken eller”. Vi befinner oss i ett expansivt ”både och”! Trevlig helg på er!

Och kanske är det höst min vän …

En fin visa av Lars Forsell har texten; “Och kanske är det natt min vän, ja kanske är det natt… Men det betyder att min vän, det snart är morgon om igen…” I mitt huvud har jag senaste dagarna gjort om texten utan att tänka på det och sjungit höst istället för natt. Och sommar, istället för morgon. (Ursäkta Lars) Kanske för att det är SÅ tydligt att hösten verkligen är här efter en för min del lång och innehållsrik sommar. Jag har farit hit och dit och inte varit särskilt mycket ledig. Arbetat på Sicilien med konfirmander en vecka i juni och en i augusti med en veckas tillhörande konfirmationsarbete vid varje hemkomst. Inspirerande och lärorikt.Och där emellan en veckas turné med Bas, Fiol & Flöjt där vi bodde på vandrarhem i Stenungsund med spelningar på Tjörn och Orust. Och fortsatt spelande därefter i hemtrakterna. Och så helt nyligen fyra dagar på Gotland med kollegorna på Gotlands kyrkvecka. Bra föreläsningar, god mat, promenader längs havet och en och annan shoppingrunda hann vi också med! Sen blev det förstås rena ketchupeffekten vid hemkomsten, för då drog allt igång på en och samma gång. Körer med små och körer med stora, möten, förnyade kontrakt, röja bland pärmar och spännande höstprojekt som hänger på låset. Därtill sucka över alla sommarprojekt som inte alls hanns med! I år heller. Ska jag vara helt ärlig är det nästan lite skönt att det är höst. Att få komma tillbaka till lite rutiner. Lite ordning och reda. Jag behöver inte fundera över vad det är för dag. Jag vet precis när det är måndag, tisdag eller fredag. Underbart!Sommaren är ansträngande. Det syns ju här! Vad som helst kan hända när som helst. Ingenting är som vanligt. Allt är ovanligt dag ut och dag in och ingen känsla för var i veckan man befinner sig. Det kan lika gärna vara fredag som tisdag. Usch! Nej tacka,vet jag hösten! Ordning och reda. Vart äpple på sin gren. Och Lars Forsells visa där jag bytt ut ordet morgon mot sommar, hotar ju med att det snart är morgon/sommar igen! Men än så länge är den på betryggande avstånd! Efter denna hoppingivande insikt vill jag å det varmaste önska er alla en fin start på hösten!

Midsommarrapport! 

Tänk att midsommarhelgen redan är passerad, jag tycker aldrig att jag riktigt hinner med den, kanske för att jag är så dålig på att “fira” den. Bästa midsommaren, om man frågar mig, är att bara få ta det lugnt hemma, plocka lite sommarblommor och sätta i en glasburk, öppna ett par sillburkar, koka färskpotatis med dill och så hälla upp en liten nubbe. Sen är jag rätt så nöjd med firandet. Gubben är lika dan. Lika barn leka bäst. Sen jobbade jag ju, jag hade fullt upp med min nya roll som musikkompetent konfirmandledare! Men själva midsommarafton var jag faktiskt ledig! Hur var det att vara konfirmandledare på Sicilien då? I det senaste inlägget hade jag ju sån resfeber att jag till och med strök juldukar! Det blev en mycket innehållsrik vecka, intensiv så det förslog. Det första vi fick göra, jag och ungdomsprästen, var att bege oss till Vittoria för att införskaffa en gitarr! Ingen av oss kunde tyska eller italienska och de som hjälpte oss kunde inte engelska. Nu var ju inte gitarren beroende av det som tur var, så det gick ju att prova sig fram. Och medelhavet levererade förstås, det är helt otroligt vad mäktigt havet är, det bredde ut sig precis nedanför gården i Scoglitti där vi bodde. Här under taket hade vi våra arbetspass och tillbringade den allra mesta tiden. Många samtal utspelades om livet och döden, relationer och kärlek och vad dop, uppståndelse och korsfästelse kan betyda för nutidsmänniskan. Ibland blev det en tur in till byn för att konfirmanderna skulle få inhandla nödvändigheter som salta chips och läsk. Längre utflykter vävdes samman med lektionspassen. Som en tur till Etna…Här blev det högläsning av skapelseberättelsen och evolutionsteorin. Nu höll vi nästan på att blåsa bort så det kanske inte blev riktigt som vi hade tänkt oss. “Vaaaaa?” “Vaaaarde ljuuuuuus!!!” “Vi hööör inte!!!” Det var nästan så illa. Kepsar och papperslappar virvlade bort över Etnas toppar! 

En annan tur gick till templen i Agrigento. I hur hög grad dessa historiska vingslag engagerade tonåringarna är svårt att säga. Bad och lek hägrade förstås allra mest och de flesta dagar blev det tid för minst ett sådant pass. Annars hade det varit grymt! Och varje kväll log solen sitt allra varmaste rödaste leende och sa Gonatt, vi ses i morgon. Sen rullade den ner som ett rött litet klot bakom havshorisonten klockan 21 sisådär. Konfirmanderna rullade inte till kojs förrän bra många timmar senare! 

Efter den här innehållsrika veckan fortsatte konfirmandarbetet på hemmaplan och söndagen efter midsommar var det dags för nära och kära att sluta upp i den idylliska Grytnäs Kyrka där jag själv konfirmerades som ung. Och vi framförde sånger som vi övat in till tonerna från den i Vittoria inköpta gitarren (som dock lämnades kvar på gården inför kommande konfirmandgrupper).Men nu är alltså konfirmanderna ordentligt konfirmerade enligt konstens alla regler och vi som ledde det hela kan pusta ut (liksom konfirmanderna själva). Och nu står en efterlängtad semester och bankar på dörren. 

Fast det förstås, för den musikkompetenta konfirmandledaren väntar ett tiotal spelningar med Bas Fiol och Flöjt! Så det är bara att putsa upp silverflöjten och börja öva! 

Feelingkörernas vårkonsert 2017 – Intåg i sommarhagen! 

Just nu pågår intensivt förberedelsearbete inför Feeling-körernas stora vårkonsert. Feelingkörerna har verkligen ökat i omfång sedan starten.  Avesta församling drog igång den första Feel Good Kören 2008, med undertecknad som körledare. Då var vi sjutton pers. Idag är vi tre körer och sammanlagt 170 sångare, så det kommer att bli en STOR kör när vi sjunger in sommaren på lördag! Samma sånger, samma koncept, samma körledare. Och samma energiska sångglädje! Att varje körsångare hamnar rätt på respektive körgradäng är inget som görs med vänster hand när man är över hundra pers vill jag lova. Stämmor ska stå tillsammans och helst ska man få stå bredvid de man brukar stå och sjunga med! De flesta låtar sjunger vi tvåstämmigt, flera trestämmigt och någon enstaka fyrstämmigt. Så det är mycket att tänka på! Men det blir lön för mödan, vid lunchtid kommer en cateringfirma med mat och det brukar behövas! Efter lunch kör vi ett genrep, därefter kaffepaus och sen är det dags att släppa in publiken. Så här såg vi ut när vi sjöng i julas! Även om det blir en lång och påfrestande dag så brukar den vara fylld av SÅ mycket energi och glädje och SÅ roligt att få bjuda publiken på sångerna vi övat under hela året. Nu är det bara en vecka tills vi äntrar gradängerna! 

Körsångarna ska också efter bästa förmåga gestalta BLOMMOR på en blomsteräng! Tänk er gamla skoltiders blå och gula papperskragar till sommaravslutningen. Här föregår körledaren med gott exempel (eller snarare skräckexempel), jag har börjat rota i min teatergarderob. Den här hatten med blad hängde på ett mikrofonstativ och gestaltade träd för några år sen. Lite sjaviga ser bladen ut tycker jag… liksom körledaren själv denna lediga lördag. Men jag har ju en vecka på mig att fräscha till både blad och resten! 

Hur som helst! Konserten blir i form av musik-café i Avestaparken lördag den 6 maj 2017 kl 16.30. Insläpp från klockan 16.00. Man köper en fikapåse vid entrén för 50 spänn, hembakat fika av kyrkokören Cantores som är där och serverar. Kan det bli bättre? Ja, det skulle vara lite allsång då och det ska vi nog kunna ordna! Vi har ju tre eminenta musiker med oss! Eldar Levgran, Cliff Sjursvens och Per Norman. Kom dit du också! Och ta med grannar, släkt och vänner till södra Dalarnas gladaste vårkonsert! 

Gult – veckans rubrik.

Det är dags för veckans rubrik och det är Birgitta, Pensionären på ön, som har valt temarubriker för april. Och rubriken GULT är ju verkligen passande, så här inför påsk. Min favoritfärg är faktiskt ockra-gul eller guldockra. Den var vanlig i äldre svensk bebyggelse, ofta på fönsterbågar och dörrar tex. Antagligen för att det var en av dåtidens “billigaste” pigment. Och eftersom det finns ett visst intresse här hemma för just äldre bebyggelse så har vi förstås guldockra på både dörrar och fönsterbågar på flera av våra åtta röda hus.. Guldockra är nästan lite magisk . Om man tex blandar färg själv, passar den till nästan allt. Är man inte nöjd med en färgnyans och tillsätter lite guldockra -hokus-pokus- så blir det genast bättre! 

Just idag har jag landat hemma efter ett intensivt kör-läger dygn med 28 körbarn i åldrarna 8-16. Kollegan i grannförsamlingen, Heléne och jag har precis börjat bearbeta våra unga korister inför att de ska medverka i det stora körverket Carmina Burana som vi sätter upp till hösten. Så det var inga schlagers som stod på repertoarlistan precis utan åttio år gammal konstmusik som framförs på latin och “gammeltyska”. Men vi hade SÅ roligt och det gick SÅ bra.  “Det är ju jättekul att sjunga på latin” kvittrade en av de yngsta och faktum är att mycket av musiken och de latinska texterna blir lite suggestiv och nästan lite som Harry Potter magi. Vi leker ju fram väldigt mycket av det här och har MINST lika kul som barnen. Så när vi körde hem efter detta inspirerande helgpass, strålade vi ikapp som två solgula tussilago, Heléne och jag. Och det fick bli mitt bidrag till rubriken GULT. Länkarna nedan går till andra som har skrivit över temat GULT denna vecka.

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

Gröna växter

…och blommor ska det skrivas om under veckans rubrik har Matfreaket bestämt. Det är ingen dum rubrik så här i slutet av mars. För nu kliar det i fingrarna på alla grönfingrade varelser. Själv har jag inte ett endaste grönt finger! Sticklingar stod på Textildotterns lista över saker hon ville ha när vi kommer till Dals Långed. Och det kunde jag åstadkomma trots avsaknad av gröna fingrar. Nu har vi levererat dessa sticklingar men även köksbord, stolar och en ansenlig mängd lådor efter hennes farmor. I gengäld ska vi ha med oss katten Greta hem! Inget dumt byte.

Särkilt som Greta påstår sig ha gröna tassar. Också! Hjälpreda i textilt arbete står överst på hennes meritlista. Hon är lite som Lotta på Bråkmakargatan som kan ALLT! Det är nåt med den här gröna växten som inte stämmer, säjer hon. Lämnar måttbandet en stund och granskar tulpanbuketten ingående.Den har svans… men som inte ens rör sig det minsta. Hmmmm…..Vad händer om man rycker lite i svansen måntro…?Eller rentav sätter snurr på hela den häringa blåa kastrullen! Och…DÄR kom lagens långa arm och satte stopp för hela experimentet. Typiskt! 

Puss på nosen! Lite fredspipa efter experimentet… och bye bye matte! För nu är det dags att krypa in i kattburen och rulla med kattmormor och kattmorfar tvärs genom Dalslands skogar in i Dalarnas skogar! Fler som skriver om blommor och gröna växter denna vecka hittar ni i listan nedan! 

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula