Retro & Mat

Då blir det två rubriker igen! Förra veckans rubrik var RETRO. Denna vecka är MAT på tapeten. Vad kan passa bättre än att bjuda in till brorsans och min korvtillverkning!?! Kan det bli mer RETRO än att tillverka egen korv? Visserligen har Matfreaket(månadens värd) både vegetarian och vegan med i underrubriken, så jag hoppas att ingen misstycker att jag kommer släpande på tolv meter KORV! Allätare fanns också med som underrubrik! Kolla in Mor Anna i Älvbro! Detta hemknutna korvknippe skulle få Mor Alma i Katthult att blekna av avund! Jag ser ganska nöjd ut, eller hur? Men vadan detta? Ena veckan tillverkas det visor, körnoter ser dagens ljus och så splafs, tolv meter KORV! Jo, våren 2015 fick jag nämligen nöjet att gå på korvkurs med brorsan. Jag skrev om det HÄR och när kursen var över var brorsan och jag helt överens om att detta hädanefter skulle bli vår melodi. Nu skulle här göras korv MINST en gång om året. Men sen tog det två år innan vi gjorde slag i saken. Då hade jag ordnat köttkvarn och brorsan själva korvstoppningsmojängen och så skapade vi plats i almanackan en helg,  införskaffade fjälster och övriga ingridienser samt en flaska vin, för si så var det på kursen. Där svävade alla kursdeltagare runt i blå plastutrustning med ett vinglas i handen, lite sektvarning över det hela när man ser det så här på bild. Men fin-fin korv blev det. Och det blev fin-fin korv även denna helg! Vi laddade upp med bunkar, skärbräda, vassa knivar och köttkvarn. Helladdade försökte vi entusiasmera även den yngre generationen – EGEN korv! Fattar ni hur stort!?!  Men njae… några tag med kvarnen, sen var legot mer intressant. Tonåringen, som fick i uppdrag att steka små provbitar av de olika färsblandningarna, upplyste oss om att nästan ALLA hennes vänner var vegetarianer nu.

Pappa och faster pratade proteiner allt medan färsen stänkte på tonåringen och nu var det dags för själva korvstoppningen. Hej vad det gick undan!Korven ringlade ut i köket som i sagan om sötgröten som kokade över, ljusår från veganers och vegetarianers värld. Och ett dygn senare kunde vi dela upp 15 kg korv mellan oss. Fläsk, nöt och lamm med lite olika kryddblandningar. Den dagen blev det korv till lunch! I kökssoffan fyra kusiner! Vår Pelle och syrrans Jerker var tillfälligt hemma för att ge en konsert i kammarorkesterföreningens regi. Och till middagen… ja det blev korv! Och samma sällskap, men vi bytte hus för omväxling.

Och vad ska det bli för mat till helgen måntro? Inte helt omöjligt att det kan bli korv! Andra som skriver över givet tema hittar ni här nedan! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Pettas Karin
Yvonne
Paula

 Tillit i Gungstol

Är du helt dum-i-huvudet, hur kunde du missa det där??? Tilliten till den egna förmågan är inte på topp när det gäller korrekturläsandets ädla konst. Jag smäller som så ofta till med två rubriker i en, jag ska skriva om Tillit och Gungstol, så håll till godo! 

Korrekturläsandets konst är spännande. Jag förstår verkligen att det finns korrekturläsare. Jag korrekturläste en affisch för ett tag sedan, läste texten uppifrån och ned. Sen nedifrån och upp och allt såg perfekt ut. Vad jag inte såg var att det stod att evenemanget började kl 17 och inte kl 18. För kl 17 var ju inte felskrivet precis. Bara fel. Nu sitter jag med ett helt annat korrektur. Det är dags att skicka iväg pdf-filen med Kattungen till tryck. Så här fint låter den när Celestakören tar ton i Avesta kyrka. (Mamma Månspers filmade.) Men att få till den i tryck är en annan sak!

 Jag överdriver nog inte om jag säger att jag har skrivit ut… inte hundra, men MÅNGA prototyper av noten och hittat något fel i varje ny utskrift som jag inte såg tidigare. För varje gång sjunker den egna tilliten. Är du helt dum-i-huvudet, hur kunde du missa det där??? Ett notmanus har många parametrar. Stämmer melodin? Pianoackompanjemanget? Ackordanalysen? Stämmer texten? Dynamikbeteckningarna? Och själva layouten. Ska rubriken vara här eller där? Typsnitt? Dessutom används flera program. Noterna skrivs i ett program. Notbilden omvandlas sen till en TIFF-fil som monteras i nästa program som sen ska omvandla projektet till en pdf-fil innan tryck och bara där kan det bli fel! Och när man upptäckt en si så där hundrafemtio fel, varav några är sådana som jag borde sett vid första genomläsningen och andra dessutom uppstått efter vägen, som inte fanns från början, ja då är inte tilliten på topp kan jag ju säja. Men nu får det vara klart! Den ÄR verkligen klar. Den är granskad, noggrant genomgången, synad i sömmar och ordentligt testad. Det ÄR verkligen dags att trycka på knappen SKICKA och ge klartecken för tryck. Nu ska jag bara samla mig. Sätta mig i gungstolen med en mugg kaffe. Tillit i gungstol. Ta ett djupt andetag och fira att den första körnoten snart ska se dagens ljus på Noton Music. Uppbåda känslan av tillit och… kanske läsa igenom korrekturet en gång till!? 

Fler bloggare som är anslutna till gruppen Veckans rubrik finner ni här nedan. De har precis som jag skrivit om tillit (vecka 3) och gungstol (vecka 4).  Klicka och kika! Påhittaren för januari månads teman var undertecknad. Tack alla temabloggare för alla era sinnrika och påhittiga inlägg! Och trevlig vecka alla läsare! 

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

Vintervila 

Visst är det väl ett vackert ord – vintervila?  Plus att så mycket av naturen är i vila denna tid. Vintervila blev ett av mina val av rubrik när jag skulle sätta rubriker för januari. Vi är ett tiotal bloggare som skriver över gemensamma rubriker. Och nu fick jag bestämma. Egentligen tror jag att också vi människor skulle må bra av mer vila den här tiden. Särskilt här i den kalla nord. Jamen då gör vi det, sa gubben och så rensade vi lite i våra almanackor och packade bilen för en tur till sommarhuset. Sommarhuset i vintervila.

Den här bilden är ganska exakt ett år gammal. Det var inte alls lika kallt och inte alls lika mycket snö nu. Vi behövde inte ens skotta upp till dass,  bara att promenera upp och slå sig ner vid behov. Vi fick ta itu med andra saker!  Mössen hade haft hallabaloo i sängkläderna under överkastet! Stora fluffiga duntäcket var söndergnagt och dunen framkrafsade till en mjuk och skön bädd för Familjen Mus, hela släkten och hela släktens små nyfödda musbebisar. Eller om det rätt och slätt var kvarlämningar av Mössens Julafton i reality vi beskådade. Turligt nog hade de alla vid det här laget left the building. Men trots det – jag lovar – var det HEMSKT att lyfta på täcket och mötas av synen. Muslortarna föll över golvet, typ 500 g chokladströssel och en obeskrivlig doft från helvetet steg upp i näsborrarna. Jag knäppte INTE kort! Jag tror de flesta med lite fantasi kan föreställa sig kontrasten mellan det vita välbäddade och den verklighet som mötte under ytan. Ett kvinnligt skrik ur avgrunden kom nånstans ifrån och gubben fick slita fram doftkruset för att jag skulle återfå fattningen. Kuddar, täcken, lakan… det var bara att bunt ihop och pula ner i svarta sopsäckar.

Efter att chocken lagt sig gick vi i dvala resten av helgen, kan jag ju lugnt påstå. Och den efterlängtade portionen av vintervila blev trots allt av. Jag tog mig äntligen tid att läsa ut Norma, här i favoritkökssoffan. Gubben läste sina tråkiga pärmar, vi drack mängder av te, jag bläddrade i sångböcker efter repertoar, lapade sol vid den frusna bryggan och så här före hemfärd har jag till och med försonats med Familjen Mus. De gör förstås bara vad de ska. 

Liksom småfåglarna och övrig natur i vintervila. Istället har jag hänvisat dem till en ledig lägenhet lite längre bort, lite längre upp. Om de skyndar sig kanske de hinner före fåglarna! Sommarhusets täcken och kuddar ska nu bakom lås och bom. För jag tänker inte bjuda på inredning och bohag fortsättningsvis. Lite får även mössen anstränga sig! Önskar er alla tillfälle till några dagars vintervila! Övriga skribenter som skriver om vintervila hittar ni här nedan. 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne
Paula

Börja om från början!

Så här i början av ett nytt år är det lite som att börja om från början! Nya deltagare, små som stora, ska lotsas in i verksamheten på bästa sätt och nytt material ska fram. Jag tror att det är fler än jag som känner av den här “nystarten” som ett nytt år innebär. Jag tänkte därför att rubriken “Börja om från början” kunde passa bra som uppstartsrubrik för det nya året för alla bloggande skribenter som skriver över Veckans Rubrik. 

Undertecknad har tagit ansvar för januari månads teman. Börja om från början – vintervila – tillit – gungstol. Undertecknad har dock i mindre utsträckning tagit ansvar för att publicera inlägg över sina egna förslag. Men vad fanken! Det är bara att börja om från början! Här kommer mitt första. 

Textildottern Fredrika har alltid med sig sin “stickpåse” vart hon än går. I den finns flera stickningar. Ett större projekt som hon stickar på lite då och då, ett stickprojekt där hon inte behöver “tänka” som åker fram i sociala sammanhang och något tredje som jag inte minns. En dag ringde telefonen och dotterns snyftande hördes i andra änden. Vuxna barn som snyftar i luren kan få hjärtat att stanna på sina gamla föräldrar. Tusen katastrofscenarion virvlade för min inre syn innan jag fick klart för mig att hon hade glömt sin stickpåse på “Myrornas” i Göteborg. När hon i sin förtvivlan ringde till Myrornas visade det sig att de hade SÅLT den!!! Nu ska jag ju skamset erkänna att jag inte riktigt kunde känna med i denna bottenlösa förtvivlan eftersom jag var så oerhört lättad över att hon inte hade fått foten krossad under en spårvagn, råkat elda upp hela lägenheten eller fått en livshotande sjukdom. (Stickpåse!!! Det är väl bara att köpa nytt garn och nya stickor!!! Ungefär.) Men för henne var katastrofen ett faktum.

Största sorgen var garnet från syrran i England som hon stickat en kofta av som nästan var klar och en mönstertidning från 40 talet som hon fått av sin farmor… Hon lade ner en hel del arbete för att hitta den försvunna stickpåsen. En medkännande bloggläsare som råkade ha ett exemplar av just den försvunna gamla mönstertidningen skickade henne den! Vilka änglar det finns! Men själva stickpåsen kom aldrig till rätta. Hon fick helt enkelt börja om från början och lägga sina nystartade projekt i en ny stickpåse. Och den som vill läsa Fredrikas egen berättelse om den stora stickkatastrofen kan göra det HÄR på hennes blogg Fredrika på vinden. 

Den som vill läsa andras texter över temat Börja om från början klickar på länkarna nedan, även om de flesta med all sannolikhet har spurtat vidare till nästkommande teman. Ha en fin fortsatt vecka! (Bilderna är tjyvade från Fredrikas blogg)

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Tove
Ingrid Musikanta
Yvonne

Halvårskoll! (Veckans Rubrik)

Veckans rubrik är “halvårskoll” som innebär att man kan göra en liten resumé av sista halvåret. Toves förslag. Så här följer mitt försök till resumé. Detta har hänt: Utbildningen till körpedagog är avslutad efter två innehållsrika år på musikhögskolan i Örebro. Slut med pendlingsresor och tidskrävande skoluppgifter. Väldigt skönt att det hela är avklarat men känner mig SÅ nöjd med allt jag fick med mig av nya infallsvinklar och kunskap. Här skålas det med Englandsdottern i hängmattan efter avklarad examen. 

Sen har jag jobbat ganska hårt för att utöka kören i kyrkan även på vuxensidan, inte minst på manssidan! En liten kör på ca 15 personer blir sårbar, det är alltid någon sjuk och många är i “barnbarnsåldern” där utryckning krävs för både det ena och det andra. Är man många får man det alltid att fungera även om några är borta. Så efter en ihärdig bas och tenorkampanj i våras (där jag dammsög hela min bekantskapskrets på sånghugade män) kunde jag i höstas fylla ut platser även i herrstämmorna och har nu en fantastiskt rolig och färgstark kör på fyrtiofem deltagare att göra musik med. Roligt på jobbet, som jag sa i förra inlägget. Det var lite om “kyrkjobbet” det.

På NOTON jobbet innebär aktiviterna som vanligt lite spridda skurar. Alla-kan-sjunga körerna rullar på med glädje och inspiration för både sångare och ledare. Hitintills har vi aldrig behövt sätta stop för nya deltagare trots att vi är väldigt många. Det reglerar sig självt eftersom det alltid är några som gör uppehåll. I år gjorde vi en julkonsert i kyrkans regi där vi sjöng in julen med publiken. Underbart roligt.

På NOTON jobbet har jag också fått spela en hel del flöjt senaste halvåret, både som enskild flöjtist men också med Trio Bas Fiol & Flöjt. Vi har gjort ovanligt långväga resor denna sommar. Värmland bland annat. Och det har varit extra roligt eftersom det innebär möjlighet till många och långa samtal i bilen och stora välfyllda matsäckskorgar förstås! Här var vi bara tvungna att gå ut ur bilen och betrakta utsikten! I sommar är det tio år sedan Trio Bas Fiol & Flöjt bildades.

På NOTON jobbet planeras för fullt utgivning av lite körnoter. Just nu är det svårt att hinna med större projekt som fler barnböcker, men körarrangemang och sånger är projekt av lite mer överkomlig natur. Först ut blir “kattungen” som jag har skrivit till min ungdomskör. 

Den fick ett uruppförande av när sönerna tog emot musikstipendium på hemmaplan, Ebbe König Stipendium. “Morsan” (undertecknad) fick stora äran att medverka med några av sina körer i sammanhanget. Så här glada såg sönerna ut.

och så här fint sjöng min lilla ungdomskör. Klicka på pilen, den som vill lyssna! Anna Månspers filmade.

Alla våra röda hus då? Hur går det med dem? Gäststugan här hemma blev slutligen färdig och döttrarna har huserat där under julen. Men sommarhusets gäststuga har också fått en omgång.

 

Vi har bytt ut lite fönster i den bod som de tidigare ägarna planerade att ha som bastu. Mer ljus i stugan! 

Så nu väntar målning och inredning. Men det får vi ta vid nästa halvårskoll. Nu tänkte jag slutligen servera några förslag till rubriker för januari månad! Vad säjs om:

1. Börja om från början
2. Vintervila
3. Tillit
4. Gungstol

Övriga rubrikbloggare finner ni som vanligt nedan!  OCH inte minst: GOTT NYTT ÅR!!!

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove

Bida & Beda – Två veckors rubriker ?

Nu måste man ju verkligen säga att jag har bidat min tid när det gäller att skriva om Bida och Beda som Tove i bloggargruppen Veckans Rubrik föreslagit att vi ska skriva om. Som så ofta får det bli två rubriker i en från mitt håll! Att BIDA sin tid är aktuellt i hög grad när man jobbar med körer. Inte minst barnkörer. Mina första tre år som barnkörledare var det ganska skralt i leden. Särskilt bland de lite större barnen. Den yngsta kören däremot, Minikören, svämmade över alla breddar ganska snart. Bakom de pyttesmå koristerna fanns hoppfulla föräldrar och/eller far- och mor föräldrar som tyckte sig se en ny Pavarotti eller Birgit Nilsson i sina små telningar! Däremot var det mycket svårare att hitta barn till kören med lite äldre barn, typ från skolåldern. Tråkigt, för det är då man börjar kunna sjunga lite svårare låtar. För att inte tala om när de börjar närma sig tonåren, när de börjar bli riktigt duktiga! Men att få fatt i kyrkosångare i den åldern är som att försöka fånga fiskar i vattnet med bara händerna! Det är SÅ mycket annat som drar och som verkar roligare än att sjunga i kyrkan på söndagar!  Då får man som körledare BIDA sin tid.  Barn VÄXER nämligen och fyller därmed på i körerna för lite äldre barn och när de så småningom upptäcker hur det är att sjunga i stämmor blir det ännu roligare att sjunga. Roligt att sjunga nästan vilka låtar som helst, eftersom det låter så himla fint och man vet att man är en del av det hela! Musikalisk skolning och utveckling utanför skolans värld. Och för egen del är det SÅ roligt att få jobba utan att behöva sätta betyg och ha utvecklingssamtal eller anpassa det jag gör efter att det ska bedömas. Roligt på jobbet har jag!!! 

. Efter fem år av “tids-bidande”ser det ut så här när vi framför Barnens Luciatåg.  De större barnen är till stor del yngre barn som har vuxit till sig och nu med råge fyller ut platserna i Masungarna och den nystartade Celestakören för unga röster och stämsång. 

Och när det gäller Beda så här i juletid, säger jag bara Beda Larsson! Ni vet hon i Karl-Bertils jul, som lyckligt trycker sidenslipsen mot sin barm. Karl-Bertil Jonssons jul är en storfavorit här hemma som vi tittar på varje jul fast vi vet hur berättelsen slutar vid det här laget! Och därmed fick jag till både Bida & Beda så här i de självande sista minutrarna av veckans rubrik! 

Och appropå Karl-Bertil och andra traditioner, kan Noton Musics egen julkalender avnjutas ännu en tid! För den som vill lyssna och har haft annat att pyssla med före jul, så finns alla avsnitt samlade under en egen länk under fliken Butik, Julkalendern; Familjen Is i kris – alla avsnitt. Och som vanligt kan ni titta in till andra som skriver över veckans  rubrik nedan! Och nu önskar jag er en riktigt fortsatt God Jul! 
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove

Notonmusic Julkalender Familjen Is i kris Del 15

I gesimsrännan på taket är det redan kvällen före julafton och Mamma är fortfarande i tusen bitar!!! Isabella befinner sig nere i Fördärvet där hon har träffat Stella som fått sitt första jobb som belysning i ett restaurangfönster. Plötsligt har Isabella också fått jobb! Stella är verkligen inte klok! Men det är inte så dumt med lite arbete, särskilt inte som hon gör det riktigt bra! Lyssna på del 15 av Familjen Is i Kris!

Bild 15

Veckans rubrik -Absolut

Veckans rubrik är “absolut” tycker Tove som har satt rubrikerna för December månad. För den oinvigde ingår jag i en grupp med temabloggare som skriver över gemensamt tema varje vecka. Denna vecka skriver vi något om “Absolut”.

– Absolut kan jag göra det!
Sa Greta. Det handlade om att klä luciakronan med lingonris. Det brukar vara Benny, skölpaddan på kontoret som gör det, om än i långsam takt (han brukar börja i oktober). Men sedan en vecka har vi dotterns Fredrikas katt Greta på besök.

Det är mycket på kontoret så här i juletid, så hon får vara lite praktikant. Hon är ju inte så gammal. Dessutom vintervilar Benny, med ålderns rätt – säger han själv, så det var han som föreslog att Greta, som ändå far runt som en virvelvind, kan göra lite nytta istället. Jag anar en viss irritation hos Benny över trumvirvlarna hon åstadkommer i huset när hon gör sina tjurrusningar tvärsöver stugan. Men Greta gick in för sin uppgift med stort allvar. Tror hon kände att det var alldeles “på riktigt”. 

Absolut, sa hon. Hämtade in lingonriset och strödde ut det över bordet. Först ska jag plocka ut de allra finaste kvistarna, mumlade hon och petade runt med tassarna i allt det gröna.

Bort med lingonris med bruna, tråkiga blad, bara täta gröna kvistar ska det vara…


Och så fram med själva kronan. “Linda, binda, linda, binda…” trallade hon jamande och fogade kvist vid kvist runt stålramen. Väldigt mycket snabbare än Benny.

“Och så hit med lilla saxen…” Greta tog saxen klippte bort spretande stjälkar och blad.


Granskade närgånget knutarna. “Sådär… alldeles snart klar…”


I med några fina kronljus….På det hela taget – Absolut perfekt! Ni som nu tänker att det här var ju en alldeles enastående fantastisk katt har alldeles rätt. För till och med när det händer en liten olycka och det händer en hel del om dagarna, så som omkullvälta adventsljusstakar och blomkrukor, så sopar hon upp efter sig själv och lägger i papperspåse. Om det är värt det? ABSOLUT! 

Och fler som skriver över valt tema hittar ni nedan! 

Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove

Arom-Veckans Rubrik

Arom är rubriken som Tove anger för veckan och vad kan vara mer passande så här i juletid? I det här huset förstår ni, kommer arom av helt annat slag att sprida sig närmaste tiden då vi har fått den stora äran att agera katt-mormor och katt-morfar! För första gången står en kattlåda med kattsand inne på toaletten i vår lilla stuga. I morgon kommer Greta hit! För den som följer notonbloggen började alltsammans med Lilla Grå som såg dagens ljus den där vårdagen när vi var på besök i Halland, img_9166 lilla Grå som blev upphovet till en sång. Just då hade dottern Fredrikapåvinden precis bestämt sig för att skaffa katt eftersom hon till hösten skulle flytta till egen lägenhet i Dals Långed där ny skola väntade. Lilla Grå skulle vara alldeles lagom stor att hämta framåt sensommaren. Sagt och gjort.img_9260 I slutet av sommaren begav sig Fredrika till Kattslottet i Halland för att hämta hem Lilla Grå. Kattkungen och Kattdrottningen tog emot och berättade att det nu fanns många fler kattungar att välja på. Du får ta precis vilken du vill, sa de. Men Lilla Grå var den absolut vackraste av dem alla och Fredrika hade ju redan bestämt sig.

Men rätt som det var så hoppade en liten spräcklig ulltuss upp i hennes knä från ingenstans. Trampade runt några varv, la sig tillrätta, spann och somnade. En rufsig liten “stackare” med vildkattsgener, berättade Kattdrottningen. Bara sex veckor gammal. Den hade blivit bortskuffad av sin vildkattsmamma och omhändertagen av Kattkungen och Kattdrottningen. Den lilla ulltussen vägrade resolut att lämna hennes knä. img_0832-1 Hmmmm, den där lilla tycks ha bestämt sig, sa Kattkungen och så kom det sig att kattunge valde matte istället för tvärtom. Kanske den kände på sig att Fredrika skulle bli en hyvens matte? Och så kom det sig att Lilla Grå fick stanna kvar i Kattslottet, där den föresten redan hade hunnit få en särskild plats i Kattdrottningens hjärta. Så slutet gott, allting gott. Nu har Greta bott hos Fredrika i 3 månader. De har blivit ett riktigt radarpar. Där finns garnnystan, knyppeltrådar och ljusslingor i långa rader, kattungars paradis helt enkelt. Kolla in den här filmsnutten bara!
img_1760-mov fullsizerender
Nu ska Fredrika på en studiebesöksvecka med sin skola och sen är det snart julferier, så vad passar bättre än att låta Greta bli hemmastadd hos kattmormor och kattmorfar redan nu? Och eftersom Gubben och jag bara väcker irritation från vår egen avkomma för visat engagemang och intresse, (är-det-tusen-frågor-eller?) så har vi tagit enhälligt beslut att idka svalkande likgiltighet beträffande dem till förmån för Greta istället. Utöver kattlåda och kattsand har diverse godsaker införskaffats. Vi ska agera välkomstkommitté som står på trappan och sjunger när hon kommer. Såna kärleksyttringar har aldrig uppskattats av våra egna. Utan tvekan kommer hon att bli Dals Långeds tjockaste katt efter besöket hos mormor och morfar!

Tyckte ni det var roligt att läsa det här kanske ni har lika roligt åt vår julkalender som sänder tredje avsnittet i morgon bitti! Och vill ni läsa fler aromatiska inlägg hittar ni temabloggarna här nedan! Trevlig andra advent på er!
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove

Livstecken & God Advent!

Här inne på notonbloggen har det ekat tomt i flera veckor! Det har haft sina randiga skäl och rutiga orsaker. Tre veckors rubriker har jag lyckats bomma i gruppen temabloggare där jag ingår! Ögon, Fiber och Sits. Som tur är har andra ansvarsfullt skrivit desto mer när undertecknad bangat ur. 

Något litet om “Ögon” skulle jag kunna klämma till med  eftersom jag ett längre tag befunnit mig i “ögon-som-tindrar-perioden” dvs själva ingången till jul och lucia. Som musikpedagog börjar nämligen  jul och Luciaperioden ett antal veckor före alla andra eftersom det är då själva planeringen görs. Vilka låtar ska sjungas i vilka grupper, därefter se till att alla grupper får de texter och noter som behövs. Vem/vilka ska spela/ackompanjera? Se till att dessa får noter (helst i god tid). Vilka tider ska det repas, behövs det skjutsar, ska det skrivas annonser, affischer, när ska det genrepas? Behövs det gradänger och hur placeras dessa lämpligast? Och vem bygger dessa? Och plockar bort? Behövs mikrofoner? Hur förklarar man huld och ljusklara fägring för treåringar? Listan kan göras längre än så.

Ögon-som-tindrar-perioden pågår i sisådär 6 veckor och är tämligen intensiv. Man befinner sig i ett inferno av papperslappar, sms, anslag, text och notpapper och viktiga kom-i-håg som INTE får bommas. När själva Lucia närmar sig är det därför rätt så lugnt. Vuxenkören ska medverka liksom ungdomskören vid Avesta Lucias kröning. Utöver detta ska barnkören på drygt tjugo barn medverka . Det kommer att bli SÅ stämningsfullt och SÅ sött när stjärngossar och småtärnor trippar in först av alla med batteriljus och guldstjärnor på blompinnar. Ett och annat glitter kommer att trilla ner på näsan och strejkande batteriljus kommer att blinka svagt och oroväckande. Det hör till. Tur att undertecknad är så involverad i det logistiska att det inte kommer att finnas minsta utrymme för nostalgi. Som ledare tvingas man snarare bli en smula kallhamrad, lite som en militär som pekar med hela handen i olika riktningar och spänner ögonen i folk. Och tur är väl det. Det vore ju katastrof med en körledare som snyftande bröt ihop av allt det stämningsfulla. För resultatet av de där ögon-som-tindrar-inferno-veckorna blir alltid ett fint och minnesvärt Luciatåg, fast man inte tror det, när det är som mest kaos i huvudet på en. Men nu närmast har vi första advent! Önskar er alla ett riktigt fint adventsfirande. Vill nämna det också att jag helt skamlöst har slängt upp både stjärnor och ljusstakar i fönstren utan att städa det minsta! Och det gick alldeles utmärkt!