Nytt år, nya möjligheter!

Gott Nytt År alla sångglada där ute! Nu står det inte på förrän allt rullar på som vanligt! Och för varje vecka blir det ljusare. Men än ska vi njuta av vintern, för vintern är vacker. I alla fall om man blundar för elräkningarna!

Och när jag blundar, så dyker den där efterhängsna frågan upp, den jag ställt sedan jag började jobba med körer för femton år sedan. Varför är det så svårt att hitta män som vill sjunga i kör? Jag har inget bra svar, för de män som jag möter i kören är minst lika engagerade och entusiastiska som damerna/tjejerna. Det är verkligen inte så att männen kommer varannan vecka för de tycker det är småtrist med kören. Men när det saknas män i stämmorna är det väldigt svårt med påfyllningen. Och hittar man nån kan man ge sig på att denne redan är med i en kör.

Nej jag tror jag letar efter de där grabbarna som sjunger och visslar vid diskbaljan eller i duschen hemma, sjunger Bruce Springsteen eller Pavarotti för full hals i bilen, de som blir GLADA av att sjunga, som rätt och slätt förstår att det bor en sångare inombords! Men som inte släpper ut sångaren för att möta andra, som har gett sin inre sångare husarrest! Kanske tror man att sångrösten inte funkar ihop med andra, att det blir falskt och fult och fel. Eller tycker/tänker man att kör är en tjejgrej? Jag vet inte! Det går ju att maskera sig om man är blyg och vill börja…

Hur som helst, SÅ många gånger under dessa 15 år har jag fått det bevisat, att sångrösten inte är något man har eller inte har. Sångrösten är en resurs som kan tränas upp om bara modet, lusten och viljan finns. Och min fråga dyker upp, inte bara för att jag blundar för elräkningarna, utan för att det verkligen vore roligt med fler män i Feel Go(o)d körerna. Så var håller ni hus alla sångglada män?

Jag letar också några basar som skulle vilja prova på kyrkokör (en lite större utmaning som kräver tid och övning eftersom det bygger på noter och att kunna hålla en stämma, men som är både roligt och utvecklande.) Väldigt mycket av sånt man inte kan, går att lära sig om man är intresserad och beredd att ge det tid.

Nytt år, nya möjligheter! Du man som blir glad av att sjunga, gå med i Feel Go(o)d körerna i vår, där finns plats för alla röster att utvecklas och vem vet, kanske just du blir den som tar steget vidare till kyrkokören sedan? Så släpp fångarne loss, det är vår! Den 16 januari drar vi gång!


Musikens flyktighet…

Jag hörde en intervju med Iskramusikern Tuomo Hapala för flera år sen, där han reflekterade över musikens flyktiga väsen. Han sa att vi människor släpar runt på så mycket i våra ryggsäckar, men när det gäller musiken så uppstår den i stunden, den blir kanske inte heller exakt lika nästa gång vi spelar eller sjunger. Vi får uppleva den här och nu och sedan bara låta den försvinna.

Så en av de fina sakerna med sång och musik är kanske just att den uppstår i stunden men sedan försvinner, utan att lämna synliga spår. Jag tycker det är en fin tanke. Och tänker på min överfulla väska med alla papper när jag kliver in i körsalen. Tänk om jag skulle behöva släpa runt på själva musiken också! 😱 Ve och fasa.

Men som tur är gäller flyktigheten inte körsångare! De dyker upp en efter en när sommaren är slut, återtar sin plats i stämman och bidrar till gemenskap och sångglädje hela långa vintern. Från den yngsta som ännu inte hunnit fylla fyra, till de äldsta som passerat nittioårsstrecket. Är musiken ett flyktigt väsen, är körsångare verkligen inte detsamma. De är som solgula renfanor som lyser upp i vägrenen om hösten när mycket annat som blommar ger upp.

Och renfanan har jag dessutom hört att man kan ta in och torka och på så sätt behålla lite sommarkänsla under vintern. Så nu tänker jag faktiskt prova det inför kommande vinter. Så planen är att dessa små lysande knappar i korgen ska få pryda min ljuskrona i rummet hela långa vintern.

Tacksam över musikens flyktiga väsen (så jag slipper släpa på den) och körsångares trofasthet (som håller hela långa vintern), vill jag tillönska alla en fin fortsättning på september månad och inspirera att fylla på depåerna inför höstmörkret med körsång eller nåt annat. Men körsång är förstås svårslaget!

Somrigt värre

…blev det till slut. 🥵 Slutet av juni och VARMT! Det blev ketchup effekt helt enkelt. Knappt har en blomsort hunnit slå ut innan den viftar farväl och ersätts av en annan. Hos oss är det först den vita syrenen som slår ut som en jättebukett i hörnen av verandan, sen blir den avlöst av den vita rosen i trappan i hörnet av andra huset.

Som en rosenmönstrad spetsgardin breder den flådigt ut sej i trappan. Och SÅ vemodigt när blomningen har gjort sitt och man vet att det dröjer ett helt ÅR innan den bjuder på föreställningen igen.

Och så dyker de där blommorna upp som man inte riktigt får gilla fast dom är så ståtliga och överraskande till sin karaktär eftersom man aldrig vet vilken färg de tänker ståta med.

En liknande (men som är helt ok att gilla) är aklejan. Den frösår sej frikostigt i backarna ner mot älven och även den väljer nogsamt färg ur sommargarderobens färgpalett. Ja nog har sommaren ett starkt färgspel att bjuda på innan semestern går mot sitt slut, för min del i slutet av juli. Sen drar vardagen igång igen.

Då lämnar jag semesterns avbytarbänk och återgår till den vitkalkade 1600-tals kyrkan där många spännande stunder med stora och små körsångare väntar. (fast inte just i denna kyrka om nån undrar). Men jag ser fram mot det! Och inser att det är en förmån att ha ett sånt jobb!

Feel Go(o)d körerna har fått stå tillbaka mest under pandemin eftersom de är så välbesökta. Till hösten är planen att köra som före pandemin. Under fliken aktuellt finns information om tid och plats.

Här syns delar av det sprudlande Feel Go(o)d gänget, något halvår innan det blev livsfarligt att sjunga i kör.

Men än finns mycket sommar kvar att kvitta ut. Och visst finns det vissa likheter med gänget ovan och sommarrabatten nedan från Stabäck utanför Falun?

Ha en riktigt fin sommar allesammans så syns vi till hösten igen!

Amazing Grace – eller..?

Vårvinter. Mitt emellan. Varken eller. Ibland stannar tillvaron upp och är liksom varken det ena eller det andra. Jag tänker på årstiden som den är just nu. Snön har nästan försvunnit, men marken är hård och luften kylig. Ingen tussilago i diket ännu. Och ganska mycket snö kvar, i alla fall i Axmartrakten. Mitt emellan. Varken eller.

Jag tänker på Covid-eländet. Nu vaccineras det för fullt, samtidigt som volymen på smittspridnings-larmet skruvas upp. Nej, vi är inte ute ur tunneln bara för att vaccinationerna har satt fart. Den som planerat att ge sig ut på ”aktivitetsvägarna” får vackert vända om. De är inte framkomliga. Ännu. Mitt emellan. Varken eller.

Och vad gör en körledare när körerna inte får komma. Jo körledaren hittar på sånt som körerna kan göra när dom kommer tillbaka. Men när påhitten är klara och körerna fortfarande inte får komma? Då är det bara att acceptera parkeringen av aktivitetsekipaget och fortsätta vänta. Mitt emellan. Varken eller.

Varsågod att parkera!

En som kom ut ur en sån här eländes tunnel var John Newton, född 1725. Han levde ett liv som inte direkt var att stoltsera med, men väl ute ur tunneln skrev han texten till en sång som har kommit att bli en av de mest älskade engelskspråkiga psalmerna. Amazing Grace. Hade den alls blivit skriven annars? Antagligen inte! Vi har sjungit den i Feel Good Körerna, men inte som folk är van att höra den. Mitt emellan. Varken eller skulle men kunna säja om vår version.

John Newton. Vad tänker du på?

Med vår version vill jag visa att det där med körsång är helt överkomligt. Jag lär ut en enkel låt med texten; ”Nu är vi här och här vi lär oss hur vi sjunger kör. Vi sjunger i kör och hör vad grannarna gör, så gör vi i en kör.” När vi sedan lägger till Amazing Grace är det plötsligt en körsång med stämmor och allt! Amazing Grace och samtidigt en annan sång. Både och …

Är glaset halvtomt eller halvfullt? 🤔

Så klart! Vad dum jag är! Det är ju som med det där glaset! Om det är halvfullt eller halvtomt? För tänk vilken härlig tid mars månad är. Att få uppleva både vinter och vår samtidigt! Och Covid-eländet; Ja, vi tvingas att stanna upp, men också att varva ner! Det är verkligen ingen självklarhet när hjulen väl är i rullning igen. Och Amazing … nog hörs den där vackra psalmmelodin i bakgrunden, trots allt! Så vi befinner oss inte i ett stillastående ”varken eller”. Vi befinner oss i ett expansivt ”både och”! Trevlig helg på er!

Vintervila

Hur står det till med vintervilan? Vilar ni er igenom Covid-vintern eller frustar ni som otåliga hästar i manegen och bara vill ut i det vanliga? Det mesta är ju fruset och inkapslat. Kulturen som naturen.

Väntans tider.

Här är det både och måste jag säga. Jag har hittat viss acceptans i att det är som det är. Står bakom ett berg. Blundar och väntar på att eländet ska vara över. Lite så.

Skulpturen ”Anna” i skulpturparken Pilane. Tjörn

Men visst frustar jag otåligt, allt som oftast. Allt som behöver göras, men göras annorlunda, tar mer tid i anspråk. Covidkäppar i hjulet hela tiden. DET går inte att göra, heller inte DET i alla fall inte på det vanliga viset. Och hur gör jag med DET?!? Efter många år i yrkeslivet brukar det finnas lite färdiga spår att ge sig ut på, lite medförslöp, lite glid under skidorna i alla fall. Men inte i denna märkliga tid!

Skidspår på Axmarfjärden

Nej vi är nog många som längtar efter det ”vanliga livet” och framför allt saknar jag alla mina körsångare, små som stora. Det är väldigt tomt utan er och makalöst trist att inte få sjunga tillsammans.

Julrosen är favoritblomman. Sticker upp nosen ur snön och blommar kaxigt. Mitt i vintern! Kanske har jag låtit mig inspireras av julrosen, för jag har fått fart på både penna och papper! Eller rättare sagt dator och programvara. Flera saker som Feel good körerna har gjort finns nu på noter och snart tillgängligt här i butiken. En del annat har också fått se dagens ljus. Så ingenting ont som inte för något gott med sig! ”Make roses by shit” är ett utomordentligt uttryck. När det går åt skogen på det ena sättet kan det bli bra på ett annat sätt. Hoppas att en och annan ros slår ut i eländet hos er också!

God Jul och Gott Nytt År!

Vi går mot en jul som kommer att gå till historien. Det tror jag de flesta skriver under på. Vi pyntar som vanligt, kanske har vi mer brått än annars att få upp stjärnor och ljus, för att klamra oss fast vid det som får vara lite vanligt i allt det ovanliga.

För körsångare och körledare törs jag nog säja att allt är extremt ovanligt. Att passera luciadagen utan ett enda framträdande IRL har jag nog aldrig upplevt. Och då har jag jobbat länge. Samtidigt har jag heller aldrig deltagit i så många digitala sammanhang. Och positiva sådana.

Det har blivit en tid att tänka i nya banor. Kanske vi ska fira jul här i år? På bryggan? Här finns ju en gran! Viruset får oss att stanna upp. Tänka om och inte minst vänta in (som jag utopiskt skrev om här i februari 2019). Vi befinner oss i ett unisont TACET, en musikalisk term som betyder tyst rätt och slätt.

När det står TACET som rubrik i kör eller orkesternoter är det bara att sitta stilla i båten. Låta bli att spela. Man befinner sig nämligen i ett sammanhang där tystnaden i det egna instrumentet har en funktion. (Trumpetare har ofta rubriken TACET i sina orkesternoter. Håll tyst. Det blir din tur snart.) Det är trist och långtråkigt. Fråga trumpetarna!

Men kanske är det lite så vi får se det. Just nu är det vård- och sjukhus personal som har fantastiska solopartier. Det är dom som har huvudrollen och vi ska inte göra det svårare för dem genom att sitta och småfippla på de egna strängarna under tiden bara för att det är så tråkigt att vara tyst.

Jag ser oerhört mycket fram mot att få sjunga med mina körer igen, det ska ni veta, alla där ute som tvingats till tystnad tillsammans med mej. Men för varje morgon kommer vi liiite närmare körstarten. Till dess låter vi Solister på Lasarett ha huvudrollen! Och så hoppas jag innerligt att ni alla får vara friska och får en fin jul trots allt. Stor julkram till Er alla!

Håll i – håll ut…

Att hålla i och hålla ut. Fast så himla länge hade nog varken jag eller ni andra tänkt! Men här står vi och kan inget annat! Sjunga tillsammans har plötsligt blivit en hälsofara…. Klamra sej fast vid detta faktum känns som det enda vi kan göra i detta läget och fortsätta hålla i och hålla ut…

Greta klamrar sej fast

Men det känns verkligen SÅ trist att börja hösten utan den glädje som körsången för med sig. Glädjen över att ses igen, över alla nya sånger, gamla sånger vi älskar och vill sjunga igen och igen och inte minst det flöde och den ”energiboost” som sången ger!

Vi får hålla tummar för en fin höst där vi kan ströva runt i naturen och njuta av livet på andra sätt. Och för varje vecka komma liiite närmare stunden när vi äntligen får ses och sjunga igen. Gissa om jag ser fram emot det!

Jag får tills vidare, i min ”kör-karantän” hålla tillgodo med dessa keramikfigurer som jag har fått av mina körsångare!

Nu vänder vi på kuttingen!

Aldrig hade jag väl kunnat ana, när jag skrev mitt förra inlägg, vad som som väntade oss alla! Alla mina vuxenkörer inställda från förra veckan och framåt. Feel Good körerna till och med avslutade för våren. Det blev bara en ”halv” körtermin i vår. Så snopet! Så trist! Och vi som hade laddat med sånger om fåglar av alla de slag och som skulle utmynna i en stor konsert med allsång på Avesta Teater 9 maj under rubriken; ”Nu har vi fått pippi!” 

Nu gäller det att inte bli lamslagen. Om det går. Försöka ”vända på kuttingen”. Kutting, är ett träkärl där man förvarade blöta varor, typ som en kagge. Att vända på kuttingen är att tänka nytt när kaggen är upp och ner. Om jag nu inte kan förvara vätska i denna, vad kan jag ha den till då? Vardagen har på ett par veckor blivit upp och nervänd för alla. För egen del har jag faktiskt börjat vända på kuttingen och funderar som bäst. Hoppas ni andra hänger på!

Vadå leverans av varor? Greta vänder på kuttingen!

Dotterkatten Greta kan det där med att vända på kuttingen. Vi fick hem varor till verkstaden i en kartong. Inom en kvart hade Greta lagt beslag på den. Att det låg småsaker kvar i botten tog hon inget extra för.

Och hörrni det här med toapapper då? Läste i tidningen i morse: Hovet försöker bortförklara att de hamstrat toapapper:
– Äsch, vad är väl en bal på slottet …?

Själv har jag dessvärre inte köpt en enda extra rulle. Kommer det att straffa sej måntro? 🤔 Men jag räknade ju efter nån gång att jag träffade runt 250 sångare per vecka. Om det skulle bli kris kanske jag kan skicka ut en förfrågan om 1 m från var och en av er? Då borde jag klara mej, eller hur? Och ni med väl? 😂 Ha det så bra det går nu, alla där ute och glöm inte att se över era kuttingar, då kommer det att hända fina saker också, i allt Corona elände.

Pausen – musikens själ?

När man har haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ” säjer ett kinesiskt ordspråk. Hittade en stol i vägkanten. ”Varsågod och sitt en stund. Själen kommer snart ikapp,” tycks den säja.

Min barndomsväns pappa Gustav, satt ofta vid köksbordet med hakan lutad i handen och tittade ut över Grytnäs åkrar under tystnad. Långa stunder satt han så. Kanske väntade han in sin själ? Vem vet?

Att sitta tyst i egna tankar måste ju vara alltmer sällsynt. Smartphone-eran kanske slog igen den tunga porten till ”Landet Ingenting” för oss? Det finns alltid ”någonting” på mobilen som kan ersätta en stund av ”ingenting”.

Tänker på musiken igen och pausen, vad viktig den är i det musikaliska flödet. Den går verkligen inte att plocka bort utan att musiken förändras i grunden. Det är något att tänka på för undertecknad (med flera?), som tycker att det där med paus och inväntande inte känns som ens ”kopp te”. Men tänk om vi tappar något av tillvarons väsen när ”ingentinget” ständigt täpps igen av ”någontinget”? Så gick mina tankar när jag fick möjligheten att trycka på pausknappen några dagar i februari.

Och titta här då! En tom bänk, i vägkanten. Vad väntar du på? Varsågod och sitt en stund. ❤️ Själen kommer snart ikapp!

Tjugotjugo

…är precis påbörjat. Ett helt nytt år! Som att vända blad på en väl tummad (i mitt fall) bok. Vad ska det nya året bära med sej för nya spännande musikaliska äventyr måntro? Ett vet jag. Vi gör en repris på det färgsprakande Carmina Burana som gjordes i Folkärna kyrka 2017. Då höll taket på att rasa ner så byggställningar fick trängas med publiken i bänkarna. Nu blir det i en nyrenoverad kyrka. Men det sker ju först i november. Lååååångt dit bevars! Nu är det januari. Inte för man kan tro det. I skrivande stund smattrat regnet på taket! På promenaden häromdagen såg jag videkissar i vägrenen.

Och första veckan efter nyår idkade jag trädgårdsarbete ute, klippte rent i katastrofslänten och krafsade upp ett kilo jordärts skockor ur jorden.

Ja en smula märkligt, men jordärtsskocks-soppan blev god! Och till veckan som kommer drar Feel Good Körerna igång igen! Tur att nånting är som vanligt i alla fall. Och en riktigt god fortsättning på tjugotjugo alla mina vänner!