Noton Music

Egenutgivning av körmusik, sånger och barnböcker.

Semesteraktiviteter 3

Publicerat 8 augusti, 2016 av Anna

…och sista semesterveckan tar vid. Har träningsvärk i armar och nacke. Aha, efterverkningar av machetetagen tänker ni, men icke sa Nicke. Nu har jag bytt sysselsättning och står med varmluftspistol i vänsterhand och fönsterskrapa i höger hand och skrapar ren en fönsterkarm och fyra bågar från gammal färg. Roligare kan man ha. Det tar en sån otrolig tid och är så utomordentligt trist och mördande tråkigt. Och ont i rygg och armar får jag! Gnäll, gnäll.

Och ingen medkänsla från Gubben heller; tänk vad många fönster JAG har skrapat säger han bara. Jaha. Det är inte särskilt roligt med underarbete och ändå måste det göras och göras noga om resten ska bli bra. Så säger gubben i alla fall, som gör allting grundligt och rejält till skillnad från undertecknad som hanterar hela livet med tejp och snören.

Mer underarbete. Den här båten ska sjösättas innan sommaren är slut är det tänkt, en trasig gammal båt som en man ville bli av med för längesedan och yngste sonen råkade höra det. (Han med studentmössan.) Han var på den tiden i lågstadieåldern och sa på barns spontana sätt att JAG kan ta den! När han var ännu yngre och inte kunde prata rent drömde han nämligen om en båt med “juta och jatt” och den där trasiga gamla båten hade både ruta och ratt. Och han fick båten alldeles gratis! Sen dess har den stått på gården som ett pittoreskt inslag och väntat på att den nye ägaren ska bli stor och kunna ge båten den upprustning den förtjänar och nu är det alltså dags!

Även musicerande kräver ett sorts underarbete, övning, övning och åter övning förstås men även marknadsföring är ett sorts underarbete. Sommarens sista spelning av Elvisbandet i Åmotfors 20 augusti (kom dit vetja!) innebär efterfrågan på affischer. Det är faktiskt bra mycket roligare att göra en affisch än att skrapa fönster! Så då och då har jag tagit en rejäl paus från skrapandet och satt mig vid datorn och knåpat istället. Knåp knåp istället för skrap skrap. Ett mycket roligare sorts underarbete. Och så kan jag ju spara en affisch om jag vill. Titta på den i vinter och tänka, vad FIN den blev.

Medan det skrapade fönstret till vintern kommer att vara målat, sitta i en husvägg och se ut som om det alltid har suttit där. Problemlöst kommer det att blicka ut mot skogspartiet. Hur jag slet med att skrapa det rent från färg har sedan länge fallit i glömska. Då kan väl nån ta vägarna förbi och säga; men DET DÄR fönstret har verkligen skrapats på ett utomordentligt bra sätt. Vilket underarbete!!!

Semesteraktiviteter 2

Publicerat 1 augusti, 2016 av Anna

Usch vad snål jag är på inlägg denna sommar. Har notonmusic verkligen ingenting att berätta så här mitt i högsommartid? Sist kunde jag ju berätta om hur det var att ha semester i alla fall. Eller rättare sagt hur man städar vinden. Sen dess har jag intensivjobbat ett par veckor med Bas Fiol & Flöjt och FAKTISKT gjort en del blogginlägg, men på Bas Fiol & Flöjts hemsida. Så jag kanske kan få tillgodoräkna mig dessa? Den som vill kan ju göra en digital road-trip och läsa om hur vi hade det i Malung, Skogs-Tibble, Sunne, Norrköping ,Grythyttan, Bålsta och Sala. Lill-Elvis bandet har också gjort lite utryckningar, senast igår på femtisexans café här i Krylbo. Ett supertrevligt, femtiotalsinspirerat café där Elvis förstås är ett givet inslag men också annat tidstypiskt. Under tre timmar serverades räkmackor och Elvislåtar i en salig blandning. Trevligt så det förslog.

Kolla in den ständigt fikande damen i ett av café 56ans hörn. Den som byter tåg i Krylbo, eller hoppar av här av annan anledning, kan gärna kika in till Bosse och den fikande damen på en kopp kaffe. De huserar nämligen mitt i det gamla fina stationshuset. Annars rullar sommaren på, har sin gilla gång liksom. Ännu en semesterperiod har tagit vid och jag snubblar över sysslor som detta utan att riktigt ha förstått hur det gick till. Precis som med vinden i förra inlägget. Rishögen ovan är bara bråkdelen av en rishög som jag i omgångar har kört till tippen. Det hela började med att jag helt oskyldigt passerade en sån här.

Lite spontant knipsade jag av en sju, åtta grenar på ett ställe där det fanns väldigt mycket grenar, eftersom jag ändå inte hade något särskilt för mig. Kom att tänka på att den elektriska häcksaxen skulle vara kul att testa och innan jag visste ordet av var häcksaxen en elektrisk machete och jag högg mig fram i Amazonas djungel! Ofta är det just så där det går till när jag ostrukturerade människa får något nyttigt gjort!

Som gjort för att leka Amazonas, eller hur? Nån mer som har semester och vill vara med? Bara att komma hit med det ni har i macheteväg i så fall! Eller har ni egna lekplatser hemma på gården kanske?

Återblick – lördagstema

Publicerat 26 december, 2015 av Anna

Så här inför nyår får temat bli “återblick” även om många kanske väljer att se framåt och gräva djupt i förhoppningarnas mylla för att vaska fram rejäla nyårslöften.

Mer rörelse och mindre intag av livets goda brukar vara lämpligt efter dagar av fet mat och godsaker. Själv hoppar jag över det här med nyårslöfte. Jag gör istället en återblick till en särskild augustidag när yngste sonen ringde mig där jag satt i bilen och frågade om modern kunde tänka sig att vara med i TV. Det skulle göras ett program på temat “Vi som diggar Elvis” och Lill-Elvis skulle vara ett litet inslag. TV-teamet tänkte sig en intervju hemma hos Lill-Elvis.

Hemma hos Lill-Elvis! Men herregud! Det är ju HÄR. Hemma hos oss! SVT hem till vårt ostädade och fullständigt katastrofala ruckel! Då har vi ju tv-teamet “Rent hus” inbokade inom loppet av en vecka. För att inte tala om “Arga snickaren”! Jag höll på att styra rätt ner i diket. Jag ville INTE vara med i TV. Men till min stora och innerligt djupa glädje kom jag ihåg att trio Bas Fiol och Flöjt (där jag är flöjten) hade en bröllopsspelning i Ulriksdal just den dagen. På riktigt alltså. “Nejmen vad tråkigt, vilken ooootur”, sa jag med äkthet i rösten, “men ring och kolla med pappa”. Det blev lite tyst i luren. Det är intressant det här med barnen, hemma hos oss är det väldigt tydligt i vilka frågor man vänder sig till modern och vad man vänder sig till fadern om. Och sonen visste naturligtvis att fadern skulle känna sig lika bekväm med ett TV-team som en mask på krok ungefär. Men så klart att de var välkomna. “Essveté”.

Även om jag skulle vara borta den dagen, så jisses vad jag for omkring veckan före och spejade på allt pinsamt som en närgången kamera skulle kunna tänkas zooma in. Att renovera klart tills på lördag när man inte hunnit klart på tjugofem år var ju inte att tänka på. Men vem vill att svenska folket ska se rakt in i ens skafferi bland silverfiskar och andra småkryp eftersom dörrarna ramlat bort tex?

Nej, det fick bli en panikartad uppfräschning och placera övrigt inom ramen för “chabby chic” helt enkelt. Det blev en märklig dag på alla sätt och vis. Nästan som om mitt panikartade beteende hade lyckats nedkalla katastrofkrafter över dagen. När TV-teamet körde in på gården och såg den vidsträckta Dalälven nedanför våra små ruckel, fick de en sån där “vision”, ungefär som “honom ska vi ha” i tjuren Ferdinand, fast det var Dalälven de fått syn på. Visionen var att de skulle zooma in hela härligheten ovanifrån, Lill-Elvis nere vid vattnet (vid den fallfärdiga bryggan) via en DRÖNARE, en liten filmkamera med vingar! Drönaren ringdes in omedelbums och snart surrade en monsterhumla omkring här hemma på gården bland kamerafolk och alldeles äkta nyfikna småhumlor.

Samtidigt pågick ett spännande scenario i Ulriksdals slottskyrka, där jag befann mig. Den lilla slottskyrkan var fylld av festklädda bröllopsgäster. Vi hade precis spelat Gotländsk brudmarsch till vilken brudparet vandrade in och prästen öppnade munnen för att påbörja bröllopsakten när brandlarmet gick. Prästen fortsatte gapa fast nu mer i förvåningens tecken. Ingen visste varför larmet gick men alla vet att när larmet går så sker det som måste ske, nämligen att brandkåren rycker ut, det spelar ingen roll om det brinner eller inte, eller om man är mitt i ett bröllop.

Ut ur kyrkan med brudparet bara, ut med präst, ensemble och alla gäster för att invänta brandkåren.

Parallellt med detta surrade monsterhumlan ystert omkring på hemmaplan, som en kalv på grönbete, högt över Dalälven. Lite väl ystert kanske. Och lite väl högt. För rätt som det var störtade den rakt in i en av de stora träden på andra sidan älven. Hur det än lirkades och trixades med styrspakarna från torra land satt monsterhumlan där den satt och det var bara att ringa – just det – brandkåren!

Här ser ni dem skymta som ett rött band bakom träden. Det fanns nämligen inte en möjlighet för dem att ta sig fram med bilar och stegar till trädet med monsterhumlan.

En arborist, “professionell trädklättrare” fick ringas in från Västerås. Ser ni det där rödaktiga som skulle kunna uppfattas som en liten domherre i trädet… Det är alltså en äkta arborist, från Västerås. Monsterhumlan kunde nu lyckosamt lyftas ner och i Ulriksdal kunde brudparet lyckosamt bli vigda eftersom det inte brann någonstans.

Bas, Fiol och Flöjt fortsatte spela på båten som förde brudpar och gäster till festplatsen. Sen skulle vi få åka båt tillbaka till Ulriksdal. Men tjohej att vi fick! Det är mycket som ska klaffa till ett bröllop och här hade en liten länk brustit. Båten skulle nämligen vidare! Inte tillbaka till Ulriksdal där vi hade bilen parkerad.

Vi dumpades på en kajplats mitt i Stockholm i våra långklänningar, med fiollåda, flöjtetui och kontrabas! Kapten var dock en hygglig prick som via telefonen fixade fram en taxi som skulle rymma tre lagom tjocka tanter med miniorkester. Denna dagen – ett liv, som den gode Melker på Saltkråkan sa. Här får dekalen på taxibilens bakruta, den vi färdades tillbaka till Ulriksdal med, sammanfatta dagen: Och den som vill ha en fortsättning på det här inlägget ska titta på TV nyårsafton kl 21.00. Då kommer programmet “Vi som gillar Elvis” att visas. Och ser ni då en flygvy över Dalälven där Lill-Elvis zoomas in, kan det ju vara kul att veta att drönaren strax innan har orsakat både brandkårsutryckning och arborist från Västerås! Passar också på att tillönska alla Ett Gott Nytt År med denna lilla “återblick” från en augustidag 2015.

Här nedan finns fler skribenter som gör återblickar denna lördag.

Anki
Helena
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Lill-Elvis i Haninge

Publicerat 30 januari, 2015 av Anna

Jag hade tänkt att leka utsänd reporter från landet i går och lägga ut lite glimtar “live” under evenemanget. Men ljuset var inte det bästa. Och trångt var det! Platsen för evenemanget var inte så där jättestor så de närmare hundraåttio gästerna nästan satt på varandra. Tjejerna i köket sprang som maratonlöpare för att fylla på skålarna till buffén. Och musiken dånade ur högtalarna så efter en kvart hade öronen i ren överlevnadsinstinkt producerat ett kilo vax för att inte haverera.

Men stämningen var på topp och alla Elvis-tolkarna levererade storligen, inklusive Lill-Elvis. Alla hade sin egen stil så det var riktigt, riktigt bra. För att inte tala om kompbandet Tom Rocker Band. Basisten, Lelle är den enda som syns på bilden. Övrigt har jag fångat tre av kvällens fyra Elvistolkare. Dennis längst bort, Pelle och Lelle (Forsell) närmast kameran. (Det var faktiskt inte så stor variation på namnen. Antingen hette dom Lelle eller Pelle.)

Idag blir det telefonintervju med Lill-Elvis på radio Haninge, runt tolvsnåret tror jag. För övrigt tänker jag tillbringa helgen i total tystnad och badda öronen med gurkvatten!

Roadtrip – Till Haninge!

Publicerat 29 januari, 2015 av Anna

Roadtrip är väl kanske att ta i men eftersom veckan annars avslutas två mil bort med glada och frejdiga Feel Joy Kören så blir ju en tur till Haninge rena roadtripen! Körsång är ju annars bästa tänkbara inledning på helgen, skratt och en massa sång! Men i kväll är de lediga eftersom vi åker med Lill-Elvis till hotell till Winn i Haninge. Det blir med andra ord lite annorstädes. Men skratt och en massa sång blir det säkerligen. Lill-Elvis är en av flera som tolkar Elvislåtar på både bredden och tvären i kväll.

Huvudpersonen har packat gitarrlådan, scenkostymen och det glada humöret 🙂 Nja, ser han inte jättetaggad ut beror det på vem som håller i kameran. Nån som klagat på att han har hål i skorna. Men sånt kan man ju lätt retuschera – digitalt åtminstone! Blir det tillfälle kommer nån mer glimt från kvällen!

Lördagsfika med Elsa

Publicerat 25 januari, 2015 av Anna

Så klart ville vi fira att skivan blev klar i tid. Eller så har man inte roligare än vad man gör sig en lördag. Hur som helst beslöt vi oss för att göra en utflykt till grannkommunen med Sveriges mysigaste fik!

Jag segade inne i köket så länge jag bara kunde och sneglade ut genom fönstret. Borstade tänderna riktigt, riktigt noga. Kanske att bilen på något mirakulöst sätt skulle bli ren från snö och varmkörd tills jag kom ut i fårskinnspälsen? Och så blev det! Sen bar det av mot Norberg.

Vi tog med en bunt färska Lill-Elvis skivor till Elvisboden intill. De har den gamla skivan, så det kändes kul att lämna över den nya. Lill-Elvis har framträtt på Elvisdagarna i Norberg flera somrar i rad.

Sen var det “Elsas” som gällde, Elsa Anderssons konditori. Här tronar hon i snön, inte helt olikt en tangobakelse på tårtpapper! Eller hur?

Tangobakelsen är deras alldeles egen specialité. Nu var det bara för oss att välja och vraka bland godsakerna! Och det var inte det lättaste!

När vi äntligen hade bestämt oss var somliga av oss så glupska att det var tomt på tallriken när somliga av oss skulle ta första tuggan.

Hoppas att ni också haft det stora nöjet att ha blivit utsatta för frestelser i helgen 🙂

Fredagslunch med Elvis

Publicerat 23 januari, 2015 av Anna

Jaaa! Vilken trevlig överraskning! Att det finns såna som levererar FÖRE deadline!

Kom hem lagom till lunch denna fredag från ett “skapande skola” uppdrag i grannkommunen. Och där, mitt på bordet, där gubben ställt fram stekt korv och rivna morötter visade det sig att självaste Elvis dykt upp på fredagslunch! Den blev klar i tid! Alldeles nygräddad i sitt blå konvolut fick den pryda bordet tillsammans med det vackra ljuset som jag föresten fick av en av mina körer före jul. Nu har vi ännu en låda att ställa in på lagret 🙂 Trevlig helg på er allihopa!

Det var en snigel och en snigel och en snigel…

Publicerat 19 januari, 2015 av Anna

Här går vi och vankar och hoppas att CD-skivan med Lill-Elvis ska komma till den 29 januari. Då framträder Lill-Elvis på Hotell Winn i Haninge (klicka aktuellt) och det kunde vara roligt att ha den med. Åtminstone var det tänkt så.

Eller ja, egentligen var det tänkt att den skulle den ha varit klar för flera år sedan. Vi var en bra bit på väg, men så kom Lill-Elvis i målbrottet! Sen var det bara att invänta nya rösten. Alla tonarter fick lov att ändras och det var bara att börja om från början.

Hur som helst. Nu är den klar och vi går och hoppas att den ska landa här hemma. Ser väldigt stiligt ut där det står “Kör: Anna Risberg”. Eller hur! 🙂 Som jag jobbade med mina stämmor! Som vanligt gjordes allt i sista minuten och sen tar en lång kedja vid där andra är inblandade. Mycket kan hända på vägen. Varför gör man inte saker i god tid? Eller är alla andra ute i god tid och med god framförhållning?

När vår logga gjordes tyckte vi att den var så bra. För den kunde tolkas som två sniglar med hus som stretar åt varsitt håll:-) Jag tror sniglarna kan behöva lite hjälp att hålla tummarna nu!

Voffö gör dom på dette vis???

Publicerat 10 januari, 2015 av Anna

Man kan undra vad vi egentligen sysslade med i förra inlägget? Tokiga mänschor! Sjunga Elvis mitt i natta!?! Voffö gör dom på dette vis???

Denna lilla CD spelades in 2009, i samband med att Lill- Elvis började uppträda mer frekvent. Fyra Elvislåtar från 50-talet. Vi planerade en uppföljare med 60-talslåtar redan då. Nästan sex år har gått. Man kan lugnt säga att vi sjunger långsamhetens lov här på Noton Music. Å andra sidan har ett målbrott passerats under tiden…
Det här kräver sin förklaring för den oinvigde.

Det hela började med att yngste sonen som liten, (den inmutade tenoren) hittade Elvis-skivor hos sin dagmamma. Imponerad av Elvis röst lärde han sig en massa Elvislåtar (trots att han inte kunde engelska), sydde en guldkostym på slöjden i skolan och fick flera möjligheter till små uppträdanden. Så här lät det på den tiden .

Det var så coverbandet Lill-Elvis uppstod, med pappa och brorsa som kompband, ibland fler musiker. Sen rullade det på. Rocken i sin linda är glad och medryckande. Bandet har verkligen fått sprida glädje under åren och spelar fortfarande. Så det är alltså UPPFÖLJAREN med 60-talslåtar som har skickats iväg för mastring och tryck.

Den 8 januari 2015 skulle Elvis Presley ha fyllt 80 år. Det kommer att bli en hel del musikaliska hyllningar till denne rocklegend i år. Med anledning av detta är Lill-Elvis inbjuden till Quality Hotel Winn i Haninge 29/1 för att sjunga. Förhoppningsvis är skivan är klar till dess! (Såvida mastringen inte reagerar på den tyska officeren som slafsar runt i bakgrunden och omedelbart gör en “Return to sender”!!!)

Barocktant blir rocktant!

Publicerat 7 januari, 2015 av Anna

Nu kunde man ju tänka att barocktanten efter avslutad konsert fick lägga sig i soffan, sippa på ett glas vin och gnaga på en vindruva.

Ack nej. Det blev akut utryckning till “studion”, ett av våra åtta röda hus. (Jag är kvar på samma Trettondag som sist, den med Små Grodorna och Barockkonserten.) Det behövdes körstämmor till Elvislåten “Suspicsious minds.” Jag skulle sjunga tre ord; “with suspicious minds” på två ställen i låten, precis som i originalet. Och så lite aaa och ooo.

Jamenvisst! En baggis! På med lurarna bara! Jag sjöng. Och jag sjöng och jag sjöng! “Inte tajt!” “För segt!” hojtade gubben och sonen efter varje försök. Och jag hade verkligen problem! Min tunga fastnade mellan tänderna på “with” och jag fick inte loss den snabbt nog till “suspicious”! Jag försökte förklara dilemmat. Då upplyste sonen mig om att tungan INTE ska vara mellan tänderna när man säjer “with”. Han gjorde några talövningar på engelska som slutade i skrattparoxysmer över mitt uttal. Gubben tyckte jag borde gå till talpedagog eftersom jag lät som en tysk officer där jag slafsade runt på sje-ljuden i ordet “suspicious”!

Jag kan omöjligt ändra på mitt engelska uttal klockan elva en trettondagskväll som dessutom börjar gå mot natt, försökte jag. Och “alla andra tanter” får sova vid det här laget! Men stämmorna skulle sättas. Deadline hade passerat. Och vad var jag för en pedagog som inte trodde att förändring var möjlig, drämde sonen till med, som suttit som (inmutad) tenor i min kyrkokör. Vad svarar man? Man sjunger vidare.

Och till slut “nailade” jag den (fick jag lära mig att det hette, dvs “naglade fast den”). Och då blev det äntligen gonatt och barocktanten fick rulla ihop sig i sin säng. Så gick det till när Barocktanten blev Rocktant!