I november börjar julen!

…även om det är flera veckor kvar till jultid för gemene man. Jag ska snart förklara. Men idag är det Fars dag och den är lyckligtvis helt bortkopplad från julaktiviteter. Så för att hålla julen stången kommer här hyllningen till alla pappor i dockfilmen ”Brevet från Lillan” eller ”Pappa kom hem” med det fyrstämmiga arr på sången som jag gjorde för flera år sen till kyrkokören inför ett Fars Dagś Café. Hur hann vi med det i november månad undrar jag ju så här i efterhand? Vi kanske hoppade över julen det året?

Brevet från Lillan – Evert Taube – Dockfilm av Anna Risberg.

Men jag ägnar mej alltså just nu åt julen. November är högsäsong i körvärlden. Ska det klinga vackert i december månad gäller det att jobba hårt under november månad. Noter och texter ska distribueras ut i tid och det för med sig att även program, dvs VAD som ska sjungas måste vara färdigt innan dess! Hur ska annars körerna kunna öva på sina stämmor? Så november är högsäsong för körsångare och deras ledare!

I Feel good körerna har vi lekt jul länge! Vi sjunger in julen i Avesta Kyrka redan måndag 21 november, kl 18.00 och kl 19.15. Vi är faktiskt inne i första advents-veckan då. Tro det eller ej. Men det är också av logistiska skäl. Feel Good Körerna omfattar 130 sångare som behöver gradänger till både genrep veckan innan och till föreställningarna och gradängerna sträcker ut sig tvärs över hela koret som synes på bilden. En uppställning som inte är kompatibel inför 1:a Advent i kyrkan vilket gör att gradängerna måste bort till dess och byggas om till en kör på 40 pers istället. (Vad vore livet utan vaktmästare? )

Även luciabestyren går på högvarv med texthäften, stämövningar, bokningar och information hit och dit om vad som gäller. Allt detta sker i november månad. I december är det lugna gatan, för då är allt klart. Utom själva luciakronan möjligen som katten Greta “hjälper” eller “stjälper” till med här på bilden.

Ha nu en härlig fortsatt novembermånad så dimper ett nytt inlägg ner i december när julen står inför dörren ”på riktigt”!

God Jul och Gott Nytt År!

Vi går mot en jul som kommer att gå till historien. Det tror jag de flesta skriver under på. Vi pyntar som vanligt, kanske har vi mer brått än annars att få upp stjärnor och ljus, för att klamra oss fast vid det som får vara lite vanligt i allt det ovanliga.

För körsångare och körledare törs jag nog säja att allt är extremt ovanligt. Att passera luciadagen utan ett enda framträdande IRL har jag nog aldrig upplevt. Och då har jag jobbat länge. Samtidigt har jag heller aldrig deltagit i så många digitala sammanhang. Och positiva sådana.

Det har blivit en tid att tänka i nya banor. Kanske vi ska fira jul här i år? På bryggan? Här finns ju en gran! Viruset får oss att stanna upp. Tänka om och inte minst vänta in (som jag utopiskt skrev om här i februari 2019). Vi befinner oss i ett unisont TACET, en musikalisk term som betyder tyst rätt och slätt.

När det står TACET som rubrik i kör eller orkesternoter är det bara att sitta stilla i båten. Låta bli att spela. Man befinner sig nämligen i ett sammanhang där tystnaden i det egna instrumentet har en funktion. (Trumpetare har ofta rubriken TACET i sina orkesternoter. Håll tyst. Det blir din tur snart.) Det är trist och långtråkigt. Fråga trumpetarna!

Men kanske är det lite så vi får se det. Just nu är det vård- och sjukhus personal som har fantastiska solopartier. Det är dom som har huvudrollen och vi ska inte göra det svårare för dem genom att sitta och småfippla på de egna strängarna under tiden bara för att det är så tråkigt att vara tyst.

Jag ser oerhört mycket fram mot att få sjunga med mina körer igen, det ska ni veta, alla där ute som tvingats till tystnad tillsammans med mej. Men för varje morgon kommer vi liiite närmare körstarten. Till dess låter vi Solister på Lasarett ha huvudrollen! Och så hoppas jag innerligt att ni alla får vara friska och får en fin jul trots allt. Stor julkram till Er alla!

Nu vänder vi på kuttingen!

Aldrig hade jag väl kunnat ana, när jag skrev mitt förra inlägg, vad som som väntade oss alla! Alla mina vuxenkörer inställda från förra veckan och framåt. Feel Good körerna till och med avslutade för våren. Det blev bara en ”halv” körtermin i vår. Så snopet! Så trist! Och vi som hade laddat med sånger om fåglar av alla de slag och som skulle utmynna i en stor konsert med allsång på Avesta Teater 9 maj under rubriken; ”Nu har vi fått pippi!” 

Nu gäller det att inte bli lamslagen. Om det går. Försöka ”vända på kuttingen”. Kutting, är ett träkärl där man förvarade blöta varor, typ som en kagge. Att vända på kuttingen är att tänka nytt när kaggen är upp och ner. Om jag nu inte kan förvara vätska i denna, vad kan jag ha den till då? Vardagen har på ett par veckor blivit upp och nervänd för alla. För egen del har jag faktiskt börjat vända på kuttingen och funderar som bäst. Hoppas ni andra hänger på!

Vadå leverans av varor? Greta vänder på kuttingen!

Dotterkatten Greta kan det där med att vända på kuttingen. Vi fick hem varor till verkstaden i en kartong. Inom en kvart hade Greta lagt beslag på den. Att det låg småsaker kvar i botten tog hon inget extra för.

Och hörrni det här med toapapper då? Läste i tidningen i morse: Hovet försöker bortförklara att de hamstrat toapapper:
– Äsch, vad är väl en bal på slottet …?

Själv har jag dessvärre inte köpt en enda extra rulle. Kommer det att straffa sej måntro? 🤔 Men jag räknade ju efter nån gång att jag träffade runt 250 sångare per vecka. Om det skulle bli kris kanske jag kan skicka ut en förfrågan om 1 m från var och en av er? Då borde jag klara mej, eller hur? Och ni med väl? 😂 Ha det så bra det går nu, alla där ute och glöm inte att se över era kuttingar, då kommer det att hända fina saker också, i allt Corona elände.

Våraktiviteter!

Nu har det väl varit vinter så det räcker och blir över här på hemsidan. Årets första vårbild kommer här!

Och med vårens alla blommor och blader följer det ena körframträdandet efter det andra.

Avesta kommun fyller 100 år i år och eftersom Avesta är en särskilt “körtät” kommun blir det upp till bevis lördag 25 maj då så många körer som möjligt ska uppträda på olika platser i kommunen. Alla mina körer framträder på Lilla Torget (bakom Lindex) mellan 12 och 13.20. På andra platser och andra tider framträder andra körer. Som en klingande konstrunda! Tanken är att den som vill ska kunna åka runt och lyssna! På kvällen kl 18.00 samlas ALLA körsångare till en hejdundrande Grande Finale  vid badhuset Metropoolen. Vi blir säkert flera hundra tillsammans! Så håll utkik efter program för denna klingande kommundag!
Ett spännande och lite annorlunda inslag denna dag är när mina “Feeling-Körer” invaderar Dragonfly Studio med en sång till ackompanjemang av glas!
Fd Frälsningsarmén i Avesta! Många är säkert nyfikna på hur det ser ut där inne, så passa på, vare sig man bara vill lyssna eller sjunga med i den superenkla sången, eller bara vill kika som sagt. Lördag 25/5 16.30-17.00

Foton från studion: Amanda Hallsvik.

Hur kommer det sig att vi gör detta då? Jag började yoga lite försiktigt i höstas. Nybörjarkursen gick på fel dag , så jag kastade mig in i vanliga klasser på prov istället. Ja, jisses vilken utmaning! Kräver ett helt eget inlägg. Men bra för kropp och själ var det, precis som körsång! Och där, under “savasana” när man på slutet av timmen ska ligga alldeles avslappnad och bara flyta bort, spelades en enkel liten musikslinga ” I release control”. Mitt musikanalytiska sinne gick igång på alla cylindrar, för slingan innehöll både enkla stämmor OCH  sjöngs dessutom i kanon OCH det till en enda klingande ton! Perfekt att frambringa med lite hjälp av glas! Som ni förstår blev det inget savasana för den yogande körledaren. Jag rusade hem med en helt ny låt på hjärnan, till mina körer istället!

För den som är nyfiken på yogaposen Savasana visar Greta hur den ser ut. Hon är en fena på den! Allt har sin tid! Savasana har sin. Och körkreativitet har sin! Och nu ska vi få göra sången i Ninas fantastiska yogastudio! Kom dit!

På andra sidan Carmina Burana

Äntligen är vi på andra sidan det gigantiska projektet Carmina Burana. Ett kort tag riskerade det hela att ställas in eftersom stora sjok av murbruk hade börjat rasa ner från taket i kyrkvalven!Men akutåtgärder infördes i form av en stor byggnadsställning och några “tak-lagare.”Och även om dansarna inte fick använda ställningen i stil med West Side Story, vilket de här lite lystet står och leker med tanken, så kunde i all fall Magic Sound Ljud & Ljus hänga några väldiga lampor i den. Och så kunde föreställningarna genomföras i Folkärna kyrka helgen 10-12 november. Det känns helt ofattbart. Så länge och så mycket som vi har slitit med förberedelser av skiftande slag, jag och kollegan Heléne Thunberg. Musikaliska förberedelser förstås med både vuxenkörer, barnkörer, ungdomskör och orkester men också ansöka om medel, boka musiker, tillverka ett stort gäng med trollstavar, planera mat och boende för tillresande gästspelare, söka sponsorer som ville sponsra kyrkbänkar, skriva program, inhandla hundratalet såpbubble-burkar, medverkan i gradängbygge, placera in 130 korister i koret enligt ett exakt schema för att ingen skulle behöva sitta på altaret. (Foto ovan: Lars Östlund) Bara att samla in mått på 72 barn som alla skulle få varsin cape uppsydd etc. Det tog aldrig slut på uppgifter och vi är så tacksamma för alla inblandade, allt från föräldrar till parkeringsvakter, vaktmästare, matlagare, kaffekokare, biljettförsäljare etc etc etc. Vi var säkerligen 500 på ett eller annat sätt aktiva aktörer! (Foto nedan: Gunder Hägg)Glädjande nog drog föreställningarna fulla hus båda dagarna! Ett drygt tusental besökare med andra ord! Ändå blev många utan biljetter eftersom det var slutsålt ett par dagar innan. Det var det enda tråkiga denna helg. (Foto nedan: Lars Östlund)

Här syns en liten del av kören bestående av 130 korister och den 60 man stora orkestern. Bakom koristerna på balustraden ovanför altaret rör sig dansare som mörka skuggor mellan pelarna. (Foto ovan och nedan: Lars Östlund)

Ljuset var ibland mystiskt blått…

…ibland skimrande grönt som när våren och kärleken gör entré…(Foto ovan och nedan: Lars Östlund)

Ibland eldrött, som i tavernadelen som gestaltar den förödelse och destruktivitet som ett liv på krogen kan medföra. Dans och performancegruppen Gracefool Collective står bakom all koreografi och dansar själva. Dansarnas vackert folkloreinspirerade dräkter designades och syddes av Fredrika Holmberg, som även stod för design av barnens kjolar men som sedan kvinnor från St Mary sydde på löpande band! (Foto: Lars Östlund) Bara att belysa en kyrka med alla dess gångar, skrymslen och vrår! Magic Sound Ljud & Ljus gjorde ett strålande arbete (i ordets rätta mening) med allt ljus. (Foto ovan: Gunder Hägg. Foto nedan: Lars Östlund)Ungdomskörerna hade två heldagar dans på höstlovet med ett par av de professionell dansarna. Här framför de en dans, inspirerad av rytmisk gymnastik.

Såpbubblor seglade ut i kyrkogångarna men också ner från läktaren som ett glittrande draperi, där 45 barnkörbarn stod på lång rad och blåste enligt särskilda anvisningar, även om en och annan bubbla flög iväg av ren iver när den inte alls skulle iväg! Blåsa såpbubbla på kommando är inte det lättaste! (Foto ovan: Lars Östlund, nedan Gunder Hägg)Det hände saker överallt nästan hela tiden! Gracefools arbete med verket överträffade våra förväntningar med råge. De utnyttjade varje vrå av kyrkorummet, lät stora som små körsångare medverka på olika sätt, samt att de själva framförde den ena dansen efter den andra. Vi fick precis det Carmina Burana vi önskade, där sång, musik, dans och kostym skulle bilda en stark enhet. Deras arbete har en stor del i att det blev den mäktiga upplevelse och den succé det blev. Vi är SÅ nöjda! (Foto ovan: Lars Östlund, nedan: Gunder Hägg)

Här gestaltas den stackars svanen som en gång hade sjöarna som sitt hem. Kolla in vingarna! Nu ligger han svårt bränd på en fat, beredd att antastas av de giriga. Men kärleken övervinner det mesta bara vi sätter vår tillit till den, heter det i texterna. Det är inte för intet som Carl Orff låter barnen vara framträdande i sångerna om våren och kärlek. Här sjunger de yngsta om att “kärleken flyger överallt”. Och så viftar de med sina glittrande små trollspön och sjunger på latin; Amor volat undique. (Foto ovan och nedan: Lars Östlund)Här bildar ungdomskören en kärlekens bro som de yngre får passera tills hela mittgången är fylld av vitklädda barn som sjunger på latin; “Åh åh åh, totus floreo...” Vi har hört ryktas att det har trallats på latin på både dagis och skolor runt om i Avesta kommun denna höst. Carl Orff, som själv var en engagerad pedagog och gav ut Orffs schulverk, hade gillat vår version av Carmina Burana, har vi sagt flera gånger! (Foto: Lars Östlund)

Summa summarum ledde alltsammans till en professionell uppsättning på landsbygd, där vi har hyrt in solister, dansare och delar av orkestern, samverkat med ett par musikfolkhögskolor som förstärkt i kör och orkester, men som helt och hållet i övriga delar har framförts av hundratals amatörer, inte minst barn och unga. Solisterna som syns i bild nedan heter från vänster Anton Leanderson-Andréas, Karin Fröhlén och Daniel Hagfeldt. Heléne och jag stapplar in efter föreställningens slut med en segergest som faktiskt har ett visst berättigande. Vi klarade det! Tack vare väldigt många runt omkring oss som bistod med tid, uppmuntrande tillrop och inte minst ekonomiskt stöd, så TACK återigen Västerås Stift, Landstinget Dalarna, Tro, hopp och klöver samt företag och privatpersoner i Avesta kommun som sponsrade kyrkbänkar!

Ja, så kan det gå när inte haspen är på. Det är så sant som det är sagt. Ska sånt här genomföras gäller det att inte haspen är på, vare sig det gäller ekonomi eller engagemang! Svenska kyrkans version av Carmina Burana i Avesta kommun har genererat ett otroligt positivt gensvar både från publik och medverkande. (Foto ovan och nedan: Lars Östlund)Och alla har vi verkat i ett gemensamt syfte vilket sammanfattades i ett manifest som inledningsvis lästes på tigrinska, arabiska, ryska, engelska och svenska. “Världen vibrerar av oro. Vi behöver samlas och verka i det goda. Att våga mötas och värna mångfald är en förutsättning för fred och medmänsklighet. Var stolt över den du är! Ingen kan göra allt men alla kan göra något, bemöt andra människor som du själv vill bli bemött. Människans själ – Vårens ansikte – uppmanar till kärlek”

Carmina Burana – Manifestation för Möte & Mångfald

För två år sedan bestämde kollegan i grannpastoratet By-Folkärna och jag från Avesta-Grytnäs att vi skulle göra något tillsammans med våra körer. Något stort. Något roligt! Något annorlunda. Valet föll på Carmina Burana som är mest känt för stycket “O Fortuna” som flitigt används när det behövs något riktigt ödesmättat i musikväg. Att det i år är 80 år sedan verket uruppfördas i Tyskland känns som en bonus.

Att vi ville göra något mer än “bara” ett körverk av Carmina Burana var vi på det klara med redan från början. Avesta har som många andra kommuner tagit emot många flyktingar. Vi ville skapa en sorts manifestation av föreställningen där vikten av mångfald och möten lyfts fram. Vi ville låta hela föreställningen bli en mötesplats mellan olika grupper med ett gemensamt mål. Vi ville också att det skulle gestaltas sceniskt, att det skulle vara ett synligt verk även för ögat. Under ett par års tid har det nu vuxit fram en föreställning och manifestation som flera hundra människor i åldrarna 3-80 plus är involverade i på olika sätt.

Kyrkans vuxenkörer förstås men också ungdomar från Sjöviks och Bollnäs folkhögskola som sluter upp med sångare och stråkmusiker, ett stort gäng inhyrda frilansmusiker som tillsammans med Avesta orkesterförening bildar den stora orkester som krävs. Till detta solister och flera barnkörer OCH dans och performance-gruppen Gracefool Collective från Leeds, England som jobbar på sitt håll men är på väg hit snart. Tvåhundra vuxna och ett sextiotal barn samverkar i föreställningen.Och alla ska rymmas i koret! Vi har, tillsammans med våra oumbärliga vaktmästare (Vad vore livet utan vaktmästare? ❤️Ingenting!) samlat ihop alla våra gradänger och prov-byggt, för att vara helt säkra på att alla har en plats. Dansarna kommer mestadels att hålla till uppe på balustraden, en sorts balkong ovanför altaret, bakom pelarna. Där finns en spännande yta som sällan används. Sångsolisterna måste vi skicka vi upp i predikstolen! Men det är inte sämsta platsen! Ett sextiotal vita cape, har de fantastiska kvinnorna i Sankt Mary, Folkärna församling sytt! Sextiotalet vita cape i olika storlekar för barn från 3 år upp till 20. Heléne testar en lite större cape-variant här. Barnkörerna är bara med i två av sångerna men kommer att göra bejublad entré i vit cape och trollstavar. Och trollstavarna har jag pågående massproduktion av här hemma, med hjälp av släkt och vänner och katten Greta, som älskar pyssel och redan har tuggat hål på glitterlimmet!Vi har också en mångfaldskör som vi sjunger sånger ur körverket med. Vi har lekt med det svenska språket till Carl Orffś tongångar. Inte sjungit “Ooooooo Fortuna! Veeeeelut luna...” som sig bör, utan istället: “Ooooooo det snöar, Seeeee det snöar! Snöööön den faller ner från skyyyyyyyn! Vi skottar snö. Vi skottar snö. Det snöar hela tiden!” Kanske inte så seriöst men roligt har vi tillsammans. Det är härligt att skratta och dela upplevelser med varandra även om vi inte förstår alla ord, har olika bakgrunder och erfarenheter. För den delen har ALLA våra vuxenkörer får “skotta snö” i Carl Orffs anda.Vi har fått lov att söka särskilda medel för detta gigantiska projekt. En hel del har vi fått, men ibland också avslag. Därför är vi särskilt tacksamma för de företagare i Avesta Kommun som “sponsrat en kyrkbänk” och som på så sätt finns med i manifestation som sponsorer! Det är roligt att kunna göra något riktigt stort i en mindre stad som Avesta, där amatörer och professionella får mötas, olika åldrar från 3 till 80 plus, där samhälle möter kyrka och även olika konstformer möts. Nu hoppas vi också på en blandad publik av olika kulturer och religioner! Här sjunger ungdomskören på Språkvän Avestas Mingelcafé där vi spred information om manifestationen. Sången handlar om våren och längtan efter kärlekens ansikte. (Lite nervösa är vi, det är första gången vi sjunger detta för publik).


Föreställningen kommer att avslutas med en eldslukare utanför kyrkan och innan föreställningens början tar en grupp syrianska trumspelare emot med brinnande eldkorgar och suggestiva rytmer. Vi ser det som en symbolik för att det som händer under föreställningens gång i själva verket är något som börjar inom oss själva, men som behöver bilda kedjor som räcker långt bortom oss själva. Det är bara tillsammans vi kan åstadkomma förändring.

Heléne och jag är så tacksamma över att kunna få genomföra detta och vi hoppas att det ska skapa en upplevelse och ett minne för livet hos både publik och medverkande. Och att det ska skapa ringar på vattnet förstås. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Otroligt nog är vi nu framme vid målet. Fast egentligen är det kanske snarare en början! Början på en innerlig önskan hos alla oss som på olika sätt deltar i manifestationen vare sig vi är publik eller medverkande. Att vi kan mötas i hopp och tro på en mänsklighet som först och främst uttrycker en längtan efter kärlekens ansikte, vilket de medeltida texterna i Carmina Burana till stor del handlar om. Varmt välkomna till Folkärna kyrka helgen 11-12 november!

Mellan hägg och syren…

Maj månad, häggen är utslagen och tiden ”mellan hägg och syren” är inne. Uttrycket kommer från, säjs det, att en skomakare stängde sin butik under just denna tid. Så himla klokt, tänker jag. Det finns ingen vackrare tid än den när häggen och björkarna slår ut. Klart man ska vara ledig då! Men skomakaren jobbade så klart inte i musikbranschen.
Det händer så otroligt mycket på kulturfronten i maj månad landet runt, Avesta inget undantag. Det är konserter, det är utställningar, det är det ena med det andra och hur gärna man än vill, hinner man inte gå på allt, särskilt inte om man är involverad i konserter och annat själv. Att ”stänga” denna tid som musiker eller dyl. skulle vara som att stänga mellan ”adventsljus och nyårsfyrverkeri” och låta folk sjunga och spela Hosianna, Sankta Lucia och Tomtegubbar på egen hand medan kantorn eller musikläraren går hem, pimpar huset med julbelysning, tomtar och valsar runt till julmusik från CD spelaren.

Men visst vore det fint att bara få dra runt hemma i trädgården just nu, rensa rabatter, gräva för nya uteplatser, ta en tupplur i hängmattan och skotta ut kompostjord lite här och lite där. Den fina tulpankudden fick jag av körsångare för att jag skulle vila ut ordentligt efter alla duster med dem! Och den har jag börjat använda flitigt! Dessvärre har jag denna sommar något ”jobb relaterat” inbokat varje vecka tror jag. Utom en vecka som faktiskt är helt tom. Men det är ju väldigt mycket mer luckor i schemat än annars. Tur att jag trivs med det jag gör!

För när jag säjer Hej och Glad sommar till mina körsångare, ser jag faktiskt fram mot att träffas igen för nya utmaningar. Här är en filmsnutt från när Feelingkörerna sjunger på årets vårkonsert, ”kärlek kan förändra allt”. Budskapet i sången, får sammanfatta årets vackraste tid, den mellan hägg och syren.


Om nån undrar över den stora blaffan “wondershare” i bilden beror det på ett konverteringsprogram jag använde för att få filmen spelbar på min dator. Finns kanske smartare sätt, men nu fick det bli så här. Lennart Söderström filmade låten.

Feelingkörernas vårkonsert 2017…

Och hur gick det med intåget i sommarhagen, körkonserten som gick av stapeln den lördag 6 maj. Det gick SÅ bra. På denna bild ser det ut som om körsångarna står i räta vinklar, det visar övningen inför själva “intåget”, men vinklarna är en synvilla. Vi var så många att jag fick knäppa tre bilder och “klistra ihop” för att få med alla. Det var det enda jag hann ta kort på, jag skulle egentligen ha velat fota mer från den här fantastiskt roliga dagen, men eftersom jag hade fullt fokus på konserten och allt praktiskt runt omkring blev det inte av. Tur att andra knäppte kort…på körledaren tex. En lätt hysterisk körledare, iklädd blommor och blader! Även körsångarna blev uppmanade att ikläda sig blomsterprakt eftersom körledaren tyckte att vi, efter bästa förmåga, skulle gestalta en livslevande sommarhage på scenen! Och titta vilken blomsterprakt kören lyckades skapa! Dessa härligt öppensinnade sångare som hänger på alla mina infall. Jag tycker verkligen att det syns med vilken glädje de bjöd in till konsert! Det är inte omöjligt att det kan bjudas på ett litet filmavsnitt också vad det lider. De två bilderna från konserten är tagna av Anders Evald Lundell.

Och nu är det ett låååångt uppehåll tills vi sparkar igång i slutet av augusti igen. Vad körledaren gör när kören går hem för sommaruppehåll? Ja det får jag väl hålla er underrättade om, men jag fick lite sommarpresenter som nog kommer att komma väl till pass ?

Sången i våra hjärtan! 

Tänk att det är så roligt att sjunga när man är riktigt många. Avesta kyrka visade sig från sin allra vackraste sida den här soliga marssöndagen när det var dags för en Hela Kyrkan Sjunger session igen. Kärlek kan förändra allt var temat för allsången. Det finns hur mycket sånger som helst som passar in på temat och vi hade tryckt upp 100 sånghäften. Ändå räckte det inte. Det var över 150 personer i kyrkan som hade samlats, bara för att få sjunga tillsammans.  Det finns ett gammalt utryck “sången ädla känslor föder” som jag har funderat mycket över sedan jag började arbeta med körer. För jag ser så otroligt mycket glädje och positiva känslor som flödar under körkvällarna, så att ädla känslor föds stämmer ju verkligen. Kanske att de “ädla känslorna” i själva verket är oxytocinet, ett lugn-och-ro-hormon som utsöndras vid massage eller amning och som även frigörs vid sång? Det finns nämligen en hel del forskning på det här området! I så fall flödade oxytocinet under valven i Avesta kyrka i går kväll! Spännande! 

Att Celestakören för andra gången framförde min sång om kattungen, men på engelska denna gången, var förstås lite extra roligt. Den funkar verkligen jättebra och låter jättebra trots att den egentligen är SÅ enkel i sin uppbyggnad. Jag tror jag måste testa den i vuxenkörerna nån gång! Vuxna kan också behöva sjunga om kattungar. Jag tror att oxytocinet flödar lite extra då! 

Det börjar dra ihop sig! Sångtajm!!!

Nytt år, nya möjligheter…I annonsbladet här hemma i trakten kommer till helgen en annons om vårens KÖRSTART för Feelingkörerna i Avesta och Hedemora, körerna där sångglädje och välmående prioriteras före perfekta toner. Även om det är lite väl mycket snö och väl korta dagar för att få den där riktiga vår-feelingen ännu så går vi faktiskt mot ljuset och våren. 

Sång är verkligen en källa till både glädje och välbefinnande. Feelingkörerna rullar nu in på sitt nionde år! Inte klokt vad tiden går. Några har varit med ända från början, många har tillkommit, sånger, dagar och tider har skiftat men grunden kvarstår; Feelingkörerna är till för alla som tycker om att sjunga men tvivlar på den egna sångförmågan. Den handlar om möjligheten att få sjunga tillsammans med andra och utveckla den egna musikaliteten och den egna sångrösten. 

När de tvivlande närmast anhöriga kommer på konserterna brukar vi slå de flesta med häpnad över hur bra det låter när över hundra feelingsångare tar sig ton vare sig det handlar om opera, pop eller visa. I Feelingkörerna testar vi det mesta, lite skratt och lekfullhet löser det mesta tycker vi nog.Och nu finns även en grupp för daglediga! Mer information om allt detta roliga hittas under fliken Aktuellt.