Noton Music

Egenutgivning av körmusik, sånger och barnböcker.

I november börjar julen!

Publicerat 6 november, 2022 av Anna

…även om det är flera veckor kvar till jultid för gemene man. Jag ska snart förklara. Men idag är det Fars dag och den är lyckligtvis helt bortkopplad från julaktiviteter. Så för att hålla julen stången kommer här hyllningen till alla pappor i dockfilmen ”Brevet från Lillan” eller ”Pappa kom hem” med det fyrstämmiga arr på sången som jag gjorde för flera år sen till kyrkokören inför ett Fars Dagś Café. Hur hann vi med det i november månad undrar jag ju så här i efterhand? Vi kanske hoppade över julen det året?

Brevet från Lillan – Evert Taube – Dockfilm av Anna Risberg.

Men jag ägnar mej alltså just nu åt julen. November är högsäsong i körvärlden. Ska det klinga vackert i december månad gäller det att jobba hårt under november månad. Noter och texter ska distribueras ut i tid och det för med sig att även program, dvs VAD som ska sjungas måste vara färdigt innan dess! Hur ska annars körerna kunna öva på sina stämmor? Så november är högsäsong för körsångare och deras ledare!

I Feel good körerna har vi lekt jul länge! Vi sjunger in julen i Avesta Kyrka redan måndag 21 november, kl 18.00 och kl 19.15. Vi är faktiskt inne i första advents-veckan då. Tro det eller ej. Men det är också av logistiska skäl. Feel Good Körerna omfattar 130 sångare som behöver gradänger till både genrep veckan innan och till föreställningarna och gradängerna sträcker ut sig tvärs över hela koret som synes på bilden. En uppställning som inte är kompatibel inför 1:a Advent i kyrkan vilket gör att gradängerna måste bort till dess och byggas om till en kör på 40 pers istället. (Vad vore livet utan vaktmästare? )

Även luciabestyren går på högvarv med texthäften, stämövningar, bokningar och information hit och dit om vad som gäller. Allt detta sker i november månad. I december är det lugna gatan, för då är allt klart. Utom själva luciakronan möjligen som katten Greta “hjälper” eller “stjälper” till med här på bilden.

Ha nu en härlig fortsatt novembermånad så dimper ett nytt inlägg ner i december när julen står inför dörren ”på riktigt”!

Brevet från Lillan

Publicerat 14 november, 2021 av Anna

Tänk att den äntligen är klar, filmen Brevet från Lillan! Det är något speciellt med att få ”lägga-sista-handen” vid ett projekt som man hållit på med länge. Mitt problem förra året var att sommaren tog slut innan jag hade hunnit filma alla sommarscener! Men nu är den alltså klar; Brevet från Lillan.

Lillan som vattnar och hoppas att pappa kommer hem innan sommaren tar slut.

Höstlöven singlade förvisso även i år när jag filmade Lillans första skoldag, men det blev ju bara effektfullt. Och ska jag vara helt ärlig togs den sista utescenen så sent som den 4 november. Men vilken scen i filmen? De tre första som gissar rätt kan få ett körarr på posten! 🥳 Kanske en anledning att börja sjunga i kör om du inte redan gör det.

Det här är ju också en presentation av ett körarr som jag skrev för några år sedan till min kör Cantores när vi skulle ha ett Fars Dags café och vi letade körsånger på pappa-tema. Vi hittade inte jättemånga, så då arrade jag Everts Taubes Brevet från Lillan.

Eftersom sångtexten är så målande, som Taubes texter ofta är, blev det också en liten film. Och idag, Fars Dag 2021, är det premiär. Som en hyllning till alla pappor där ute, vare sig vi har dem kvar i livet eller inte.

Brevet från Lillan – Evert Taube – Dockfilm av Anna Risberg.

Hoppas ni får en fin stund med Brevet från Lillan! Och alla ni med barn och barnbarn; aktivera textningen i filmen, sjung med, och lär dem Brevet från Lillan, sången om Ellinor som skrev brev till sin pappa, långt innan mobilernas tillkomst. Ha en fortsatt fin söndag och Fars Dag!

Höstpyssel

Publicerat 5 november, 2021 av Anna

Svara

Hösten handlar för min del om att dra igång diverse projekt och tuffa på i största allmänhet. Men hösten är ju också traditionellt sett tiden för att samla in, samla ihop och se över visthusbodarna inför vintern.

För min del har jag ett året-runt-växthus för idéer. Ett sorts ”skapar -växthus”. Växthuset på bilden är inte mitt, men mitt ”skapar-växthus” är inte helt olikt detta. Lite olika idéer i vänt på tillväxt, där vissa idéer tar sig, vissa kolavippar. Mitt idé-växthus behöver jag titta till emellanåt, så jag vet vad jag har på vänt. Hösten är den perfekta tiden för sådant.

En sådan ”idé på vänt” har länge varit att göra en dockfilm av Evert Taubes Brevet från Lillan. Jag har ett körarrangemang på sången som ska få ljuda i bakgrunden. Dessutom har jag en marionettdocka, perfekt i rollen som Lillan som skriver till sin pappa. Hon skulle få bada, plocka bär, börja i skolan, hitta en gran och titta på fågelungar tänkte jag mej. Allt som beskrivs i visan. Visst låter det roligt? Men allt gick i stöpet. Prokrastineringsfenomenet slog till. Fler än jag som är bekant med detta märkliga och irriterande fenomen?

I praktiken innebär det att när bärplockar-scenen skulle filmas så hade ju alla bär hunnit ramla av. Och bad-scenen var bara att glömma för isen hade börjat lägga sig. Fågelungarna hade blivit stora och flyttat söderut.

Dessutom hade marionettdockan vita kläder och jag upptäckte att det inte funkade så bra på film.

Så det blev kolavippen av den idén. Inte helt olikt mitt havererade miniväxthus ovan. Men jag bestämde mig snabbt att vända på steken och vara ute i väldigt god tid istället. Plan(t)era i tid och följa upp! Göra om göra rätt, helt enkelt. Jag lade upp en tidsplan på momangen så jag inte skulle missa bär och bad och allt annat. Så när vinbären var mogna ett år senare, dvs i somras, var kameran riggad och dockan ombytt och klar!

Och nu – i november månad – är filmen färdig! Lite småfix bara. Drottningen av Prokrastinerien har ett resultat, tro det eller ej!

Men resultatet får ni se först på Fars Dag, söndag 14 november. Då sjösätts filmen och ett skepp kommer lastat med Brevet från Lillan. En passande dag för ett brev till pappa. En hälsning till alla pappor och kanske mest till min egen pappa Sten-Bertil som gick ur tiden hösten 2017.

Kultur och vårbruk

Publicerat 10 april, 2021 av Anna

Svara

Jag gillar att begreppet kultur omfattar både odling, mylla och konstuttryck av olika slag. Spela, skriva, komponera (och teckna i viss mån) har jag nog alltid gjort, men odla, gräva och påta i jorden är ett nyvaknat intresse. Jag har väl sått ett och annat frö tidigare också men glömt det där med att vattna och gödsla. Och om det alls blev något, så har jag glömt att skörda. Så min odlingskarriär når inte ens upp till nivå medioker.

Tills för ungefär två år sen. Jag granskade mig själv med oerhörd förvåning där jag staplade pallkragar, fyllde upp med jord, petade ner frön, gödslade, pysslade, vattnade OCH skördade!

Och i påskas kunde jag till och med traska ner till pallkragarna och plocka in flera purjolökar som överlevt hela kalla vintern! Sånt gör en glad och får en att peta ner nya små purjolöksfrön. Självkänslan växer med skörden.

Och lite så fungerar även den andra kulturen. Den måste pysslas om, få egentid, energi och omsorg. Annars blir det som mina första odlingar. (Det här är min syster Karin som också skriver visor). Ibland händer det att mina visor dyker upp i nåt sammanhang där jag själv inte är med, stimpengar kanske ramlar in på kontot, eller nån berättar hur visan kommit till användning. Och då blir det som med purjolöken. Då vill jag genast ut och peta ner nya frön i det kulturella växthuset.

Purjolöken har jag redan ätit upp. Men som tur är finns visor kvar även om de används! Så här har jag glädjen att få bjuda på ”Sadla hästen” i en jazzinfluerad tolkning. Signe Öberg på sång, Anton Berndts på bas, Malte Wibell Ahlstedt på trummor och Pär Holmberg på piano. (Väldigt roligt att höra denna version, vilket fint samspel! Så TACK Signe, Anton, Malte och Pär för den 😃🎶

Sadla hästen – en visa om skillnad på möjligheter för flickor och pojkar…
Även om det har hänt mycket på 100 år är världen fortfarande inte jämlik. Men i den bästa av världar är visan en dag helt ute och obegripligt konstig. 🎈

Amazing Grace – eller..?

Publicerat 6 mars, 2021 av Anna

Vårvinter. Mitt emellan. Varken eller. Ibland stannar tillvaron upp och är liksom varken det ena eller det andra. Jag tänker på årstiden som den är just nu. Snön har nästan försvunnit, men marken är hård och luften kylig. Ingen tussilago i diket ännu. Och ganska mycket snö kvar, i alla fall i Axmartrakten. Mitt emellan. Varken eller.

Jag tänker på Covid-eländet. Nu vaccineras det för fullt, samtidigt som volymen på smittspridnings-larmet skruvas upp. Nej, vi är inte ute ur tunneln bara för att vaccinationerna har satt fart. Den som planerat att ge sig ut på ”aktivitetsvägarna” får vackert vända om. De är inte framkomliga. Ännu. Mitt emellan. Varken eller.

Och vad gör en körledare när körerna inte får komma. Jo körledaren hittar på sånt som körerna kan göra när dom kommer tillbaka. Men när påhitten är klara och körerna fortfarande inte får komma? Då är det bara att acceptera parkeringen av aktivitetsekipaget och fortsätta vänta. Mitt emellan. Varken eller.

En som kom ut ur en sån här eländes tunnel var John Newton, född 1725. Han levde ett liv som inte direkt var att stoltsera med, men väl ute ur tunneln skrev han texten till en sång som har kommit att bli en av de mest älskade engelskspråkiga psalmerna. Amazing Grace. Hade den alls blivit skriven annars? Antagligen inte! Vi har sjungit den i Feel Good Körerna, men inte som folk är van att höra den. Mitt emellan. Varken eller skulle men kunna säja om vår version.

Med vår version vill jag visa att det där med körsång är helt överkomligt. Jag lär ut en enkel låt med texten; ”Nu är vi här och här vi lär oss hur vi sjunger kör. Vi sjunger i kör och hör vad grannarna gör, så gör vi i en kör.” När vi sedan lägger till Amazing Grace är det plötsligt en körsång med stämmor och allt! Amazing Grace och samtidigt en annan sång. Både och …

Så klart! Vad dum jag är! Det är ju som med det där glaset! Om det är halvfullt eller halvtomt? För tänk vilken härlig tid mars månad är. Att få uppleva både vinter och vår samtidigt! Och Covid-eländet; Ja, vi tvingas att stanna upp, men också att varva ner! Det är verkligen ingen självklarhet när hjulen väl är i rullning igen. Och Amazing … nog hörs den där vackra psalmmelodin i bakgrunden, trots allt! Så vi befinner oss inte i ett stillastående ”varken eller”. Vi befinner oss i ett expansivt ”både och”! Trevlig helg på er!

Tula!

Publicerat 11 februari, 2021 av Anna

Tula är ett gammalt ord. När jag ”googlar” läser jag att det har haft olika betydelser beroende på var i vårt avlånga land vi befinner oss. I Dalarna tex kunde det stå för att fylla sej med brännvin.

Nu var det inte det jag tänkte när jag drog igång ”tula vallen” som jag kallar den gamla visan. Vi sjöng den i Feel Good körerna innan allt bommade igen och frös inne.

”Tula” i visans betydelse är snarare tungt knog. Valla djuren ensam i skogen, hungrig och knappt ha nån mat i påsen. Sången har figurerat i Tv-reklam för ett visst mobilnät, fast med annan text. Men i Feel Good gör vi den i original och hyllar därmed Alice Tegnér som skrev texten i slutet av 1800 talet. Och just i år mina vänner, är det 100 år sedan en gift kvinna blev myndig vid 21 års ålder. Tidigare blev äkta mannen målsman för henne.

Alice Tegnér föddes 1864. Som gift, hade hon inte förfoganderätt över sitt eget bankkonto. De pengar hon tjänade på barnvisorna Bä bä vita lamm, Sov du lilla videung, Ekorr´n satt i granen och väldigt många fler, tog hennes man Jakob hand om. När hon 1926 blev änka, tänkte hon att de slantar barnvisorna inbringat, skulle ge henne trygghet på ålderns höst. Men så var blev det inte. Kontot var tömt och förbrukat. Så nog har det hänt lite saker på 100 år. Ändå, ju äldre jag blir, ju kortare känns ett sekel!

Anna 5 år provar att åka skridskor på Mosjön i Malung.

Det var ju alldeles nyss jag var barn, i alla fall ”bara” 50 år sen. Femtio år till på det, så är vi uppe i 100. Då var min mormor Ingrid 19 år. Farmor Alva 12 och min mamma Kickan, (idag en pigg 89 åring), hon var inte ens född! Nej, 100 år är inte längesedan. Därför känns det bra och roligt att just i år sjösätta Tula Vallen ute i butiken som en liten hyllning till Alice och alla andra skapande kvinnor vid förra sekelskiftet, i ett enkelt arrangemang för kör. De fick inte alltid “smaka på smöret” av det de åstadkom. Där finns också en demoinspelning av hur arret klingar. Det går utmärkt att sjunga till ni som är sångsugna! Ni ”Feeling-sångare” kommer att känna igen er!

Extra roligt är att jag till demoinspelningen har fått låna Maria Hulthéns ”kulning” för att skapa lite ”tula-vall” känsla. Hennes syster Kristina sjunger i kören och av henne fick jag CD-skivan med kulningen på, en jättefin skiva som jag tror många av er skulle gilla. Tänk vad roligt om vi kunde engagera Maria att kula, spela och sjunga på vår nästa konsert Feeling-sångare! Det bestämmer vi redan nu tycker jag!

Jag ser verkligen fram mot ett kulturellt uppsving. Äntligen ska många fåglar få höras i skogen igen. Bas Fiol & Flöjt kommer att störta ut ur Covid-fångenskapen med den fina föreställningen om Alice Tegnér – Elsa Beskow – Anna-Maria Roos. Föreställningen hade premiär samma månad som Covid -19 satte klorna i hela kulturlivet, mars 2020. Och namnet på föreställningen; ”Smöret smakte jag aldrig”; den kommer alltså från visan Tula hem och Tula vall som också får inleda hela föreställningen.

Men ut i butiken och sjung med i Tula Vallen nu!

Vintervila

Publicerat 29 januari, 2021 av Anna

Hur står det till med vintervilan? Vilar ni er igenom Covid-vintern eller frustar ni som otåliga hästar i manegen och bara vill ut i det vanliga? Det mesta är ju fruset och inkapslat. Kulturen som naturen.

Här är det både och måste jag säga. Jag har hittat viss acceptans i att det är som det är. Står bakom ett berg. Blundar och väntar på att eländet ska vara över. Lite så.

Skulpturen ”Anna” i skulpturparken Pilane. Tjörn

Men visst frustar jag otåligt, allt som oftast. Allt som behöver göras, men göras annorlunda, tar mer tid i anspråk. Covidkäppar i hjulet hela tiden. DET går inte att göra, heller inte DET i alla fall inte på det vanliga viset. Och hur gör jag med DET?!? Efter många år i yrkeslivet brukar det finnas lite färdiga spår att ge sig ut på, lite medförslöp, lite glid under skidorna i alla fall. Men inte i denna märkliga tid!

Nej vi är nog många som längtar efter det ”vanliga livet” och framför allt saknar jag alla mina körsångare, små som stora. Det är väldigt tomt utan er och makalöst trist att inte få sjunga tillsammans.

Julrosen är favoritblomman. Sticker upp nosen ur snön och blommar kaxigt. Mitt i vintern! Kanske har jag låtit mig inspireras av julrosen, för jag har fått fart på både penna och papper! Eller rättare sagt dator och programvara. Flera saker som Feel good körerna har gjort finns nu på noter och snart tillgängligt här i butiken. En del annat har också fått se dagens ljus. Så ingenting ont som inte för något gott med sig! ”Make roses by shit” är ett utomordentligt uttryck. När det går åt skogen på det ena sättet kan det bli bra på ett annat sätt. Hoppas att en och annan ros slår ut i eländet hos er också!

Vinterns vara eller icke vara…

Publicerat 27 januari, 2019 av Anna

Ett av mina yngre barnkörbarn deklarerade å det bestämdaste på årets första körövning att han INTE gillade hösten och INTE vintern. BARA våren och sommaren. Han till och med slog eftertryckligt med ena näven i den andra för att befästa sin åsikt. Jag tror inte han är ensam om att tycka det. Det finns en del sånger om vinter, det finns det. Men väldigt, väldigt många fler sånger om sommar. Kan det finnas ett visst samband måntro… 🤔 Men när världen ser ut så här om morgonen när man går till arbetet… 

Och en ledig eftermiddag kan ägnas åt korvgrillning och varm choklad i snön… 

Då känner jag mig väldigt nöjd med att vintern åtminstone visar sig från sin bästa sida så här i slutet av januari. Flera minusgrader och därtill nysnö med jämna mellanrum. Tack för det. Så här kommer avslutningsvis en sångtext till Vivaldis vintern (largo) för den som vill sjunga om vintern, i väntan på vår- och sommarrepertoaren!

Vivaldis Vintern, largo
Vintern är kylig och vitklädd.
Nu vilar allting tyst i snöbädd.
Och rimfrostens mönster slår ut på mitt fönster
som rosor så vita, som stjärnor i mörk vinternatt.
Nu är det mörkt, nu är det kallt,
nu är det tyst, nu sover allting
i väntan på att våren kommer åter…

Texten är en bland flera som jag skrev en gång för att lära barnen i skolan känna igen/skilja ut olika satser i Vivaldis årstider. Skriven av en som faktiskt gillar vintern! 😊
Så vad väntar ni på? Leta fram Vivaldis årstiderna, dra upp volymen och kör karaoke till vilken som helst av alla versioner som finns inspelade! Ett trevligt sätt att hålla värmen om inte annat. Ha en fin vintervecka!

Julsånger och Barnböcker

Publicerat 20 november, 2018 av Anna

Nu rullar julvagnen, fullastad med tomtar, glitter, välkända julsånger och stämövning, stämövning, och mera stämövning. Stämövning är väl det närmaste “julstämning” man kan komma eftersom snö och kyla ännu lyser med sin frånvaro! Mest bara höstmörker så här långt, så det är faktiskt riktigt mysigt att få sjunga julsånger!

Jag har dessutom lastat vagnen med mina barnböcker! Det är tio år sedan den första Feelingkören startades, kören där alla röster platsar. Samtidigt gav jag ut min första barnbok, Mot Livets Stora Äventyr, med berättelser och sånger och ett par år senare ytterligare en barnbok. Senaste åren har jag inte haft särskilt mycket tid för att vara med i olika sammanhang och sälja, vilket är en förutsättning när man ger sig in i branschen “egenutgivning”.
Som här, på bokmässan i Göteborg, där jag och andra egenutgivare stod i en gemensam monter. Mina syskonbarn Harald och Britta kom dit och shoppade mosters böcker.

Men nu tänker jag fira de 10 åren med att sälja ut mina barnböcker. Allt i livet har sin tid. Om det blir fler böcker får framtiden utvisa. Nu är det sång och musik som gäller!

Den andra boken, Familjen Is i kris, spelade jag dessutom in som en adventskalender, typ ljudbok, i 24 avsnitt! Det var så mycket jobb med den att jag brukar låta den gå i repris här på hemsidan då och då. I år är det dags igen. Så håll utkik första december. Då släpper jag lös Familjen Is igen och vi får följa de två barnen Isabella och Isak och deras nyfikenhet på världen nedanför hängrännan där de bor i Gamla Stan i Stockholm.

Till dess får vi hoppas på lite jul-inspiration i form av frost och kyla i alla fall!

Sången i våra hjärtan!

Publicerat 20 mars, 2017 av Anna

Tänk att det är så roligt att sjunga när man är riktigt många. Avesta kyrka visade sig från sin allra vackraste sida den här soliga marssöndagen när det var dags för en Hela Kyrkan Sjunger session igen. Kärlek kan förändra allt var temat för allsången. Det finns hur mycket sånger som helst som passar in på temat och vi hade tryckt upp 100 sånghäften. Ändå räckte det inte. Det var över 150 personer i kyrkan som hade samlats, bara för att få sjunga tillsammans. Det finns ett gammalt utryck “sången ädla känslor föder” som jag har funderat mycket över sedan jag började arbeta med körer. För jag ser så otroligt mycket glädje och positiva känslor som flödar under körkvällarna, så att ädla känslor föds stämmer ju verkligen. Kanske att de “ädla känslorna” i själva verket är oxytocinet, ett lugn-och-ro-hormon som utsöndras vid massage eller amning och som även frigörs vid sång? Det finns nämligen en hel del forskning på det här området! I så fall flödade oxytocinet under valven i Avesta kyrka i går kväll! Spännande!

Att Celestakören för andra gången framförde min sång om kattungen, men på engelska denna gången, var förstås lite extra roligt. Den funkar verkligen jättebra och låter jättebra trots att den egentligen är SÅ enkel i sin uppbyggnad. Jag tror jag måste testa den i vuxenkörerna nån gång! Vuxna kan också behöva sjunga om kattungar. Jag tror att oxytocinet flödar lite extra då!