I november börjar julen!

…även om det är flera veckor kvar till jultid för gemene man. Jag ska snart förklara. Men idag är det Fars dag och den är lyckligtvis helt bortkopplad från julaktiviteter. Så för att hålla julen stången kommer här hyllningen till alla pappor i dockfilmen ”Brevet från Lillan” eller ”Pappa kom hem” med det fyrstämmiga arr på sången som jag gjorde för flera år sen till kyrkokören inför ett Fars Dagś Café. Hur hann vi med det i november månad undrar jag ju så här i efterhand? Vi kanske hoppade över julen det året?

Brevet från Lillan – Evert Taube – Dockfilm av Anna Risberg.

Men jag ägnar mej alltså just nu åt julen. November är högsäsong i körvärlden. Ska det klinga vackert i december månad gäller det att jobba hårt under november månad. Noter och texter ska distribueras ut i tid och det för med sig att även program, dvs VAD som ska sjungas måste vara färdigt innan dess! Hur ska annars körerna kunna öva på sina stämmor? Så november är högsäsong för körsångare och deras ledare!

I Feel good körerna har vi lekt jul länge! Vi sjunger in julen i Avesta Kyrka redan måndag 21 november, kl 18.00 och kl 19.15. Vi är faktiskt inne i första advents-veckan då. Tro det eller ej. Men det är också av logistiska skäl. Feel Good Körerna omfattar 130 sångare som behöver gradänger till både genrep veckan innan och till föreställningarna och gradängerna sträcker ut sig tvärs över hela koret som synes på bilden. En uppställning som inte är kompatibel inför 1:a Advent i kyrkan vilket gör att gradängerna måste bort till dess och byggas om till en kör på 40 pers istället. (Vad vore livet utan vaktmästare? )

Även luciabestyren går på högvarv med texthäften, stämövningar, bokningar och information hit och dit om vad som gäller. Allt detta sker i november månad. I december är det lugna gatan, för då är allt klart. Utom själva luciakronan möjligen som katten Greta “hjälper” eller “stjälper” till med här på bilden.

Ha nu en härlig fortsatt novembermånad så dimper ett nytt inlägg ner i december när julen står inför dörren ”på riktigt”!

Brevet från Lillan

Tänk att den äntligen är klar, filmen Brevet från Lillan! Det är något speciellt med att få ”lägga-sista-handen” vid ett projekt som man hållit på med länge. Mitt problem förra året var att sommaren tog slut innan jag hade hunnit filma alla sommarscener! Men nu är den alltså klar; Brevet från Lillan.

Lillan som vattnar och hoppas att pappa kommer hem innan sommaren tar slut.

Höstlöven singlade förvisso även i år när jag filmade Lillans första skoldag, men det blev ju bara effektfullt. Och ska jag vara helt ärlig togs den sista utescenen så sent som den 4 november. Men vilken scen i filmen? De tre första som gissar rätt kan få ett körarr på posten! 🥳 Kanske en anledning att börja sjunga i kör om du inte redan gör det.

Höst vid Dalälven.

Det här är ju också en presentation av ett körarr som jag skrev för några år sedan till min kör Cantores när vi skulle ha ett Fars Dags café och vi letade körsånger på pappa-tema. Vi hittade inte jättemånga, så då arrade jag Everts Taubes Brevet från Lillan.

Sjung en körsång på Fars Dag!

Eftersom sångtexten är så målande, som Taubes texter ofta är, blev det också en liten film. Och idag, Fars Dag 2021, är det premiär. Som en hyllning till alla pappor där ute, vare sig vi har dem kvar i livet eller inte.

Brevet från Lillan – Evert Taube – Dockfilm av Anna Risberg.

Hoppas ni får en fin stund med Brevet från Lillan! Och alla ni med barn och barnbarn; aktivera textningen i filmen, sjung med, och lär dem Brevet från Lillan, sången om Ellinor som skrev brev till sin pappa, långt innan mobilernas tillkomst. Ha en fortsatt fin söndag och Fars Dag!

Höstpyssel

Hösten handlar för min del om att dra igång diverse projekt och tuffa på i största allmänhet. Men hösten är ju också traditionellt sett tiden för att samla in, samla ihop och se över visthusbodarna inför vintern.

För min del har jag ett året-runt-växthus för idéer. Ett sorts ”skapar -växthus”. Växthuset på bilden är inte mitt, men mitt ”skapar-växthus” är inte helt olikt detta. Lite olika idéer i vänt på tillväxt, där vissa idéer tar sig, vissa kolavippar. Mitt idé-växthus behöver jag titta till emellanåt, så jag vet vad jag har på vänt. Hösten är den perfekta tiden för sådant.

En sådan ”idé på vänt” har länge varit att göra en dockfilm av Evert Taubes Brevet från Lillan. Jag har ett körarrangemang på sången som ska få ljuda i bakgrunden. Dessutom har jag en marionettdocka, perfekt i rollen som Lillan som skriver till sin pappa. Hon skulle få bada, plocka bär, börja i skolan, hitta en gran och titta på fågelungar tänkte jag mej. Allt som beskrivs i visan. Visst låter det roligt? Men allt gick i stöpet. Prokrastineringsfenomenet slog till. Fler än jag som är bekant med detta märkliga och irriterande fenomen?

I praktiken innebär det att när bärplockar-scenen skulle filmas så hade ju alla bär hunnit ramla av. Och bad-scenen var bara att glömma för isen hade börjat lägga sig. Fågelungarna hade blivit stora och flyttat söderut.

Dessutom hade marionettdockan vita kläder och jag upptäckte att det inte funkade så bra på film.

Så det blev kolavippen av den idén. Inte helt olikt mitt havererade miniväxthus ovan. Men jag bestämde mig snabbt att vända på steken och vara ute i väldigt god tid istället. Plan(t)era i tid och följa upp! Göra om göra rätt, helt enkelt. Jag lade upp en tidsplan på momangen så jag inte skulle missa bär och bad och allt annat. Så när vinbären var mogna ett år senare, dvs i somras, var kameran riggad och dockan ombytt och klar!

Och nu – i november månad – är filmen färdig! Lite småfix bara. Drottningen av Prokrastinerien har ett resultat, tro det eller ej!

Men resultatet får ni se först på Fars Dag, söndag 14 november. Då sjösätts filmen och ett skepp kommer lastat med Brevet från Lillan. En passande dag för ett brev till pappa. En hälsning till alla pappor och kanske mest till min egen pappa Sten-Bertil som gick ur tiden hösten 2017.

Amazing Grace – eller..?

Vårvinter. Mitt emellan. Varken eller. Ibland stannar tillvaron upp och är liksom varken det ena eller det andra. Jag tänker på årstiden som den är just nu. Snön har nästan försvunnit, men marken är hård och luften kylig. Ingen tussilago i diket ännu. Och ganska mycket snö kvar, i alla fall i Axmartrakten. Mitt emellan. Varken eller.

Jag tänker på Covid-eländet. Nu vaccineras det för fullt, samtidigt som volymen på smittspridnings-larmet skruvas upp. Nej, vi är inte ute ur tunneln bara för att vaccinationerna har satt fart. Den som planerat att ge sig ut på ”aktivitetsvägarna” får vackert vända om. De är inte framkomliga. Ännu. Mitt emellan. Varken eller.

Och vad gör en körledare när körerna inte får komma. Jo körledaren hittar på sånt som körerna kan göra när dom kommer tillbaka. Men när påhitten är klara och körerna fortfarande inte får komma? Då är det bara att acceptera parkeringen av aktivitetsekipaget och fortsätta vänta. Mitt emellan. Varken eller.

Varsågod att parkera!

En som kom ut ur en sån här eländes tunnel var John Newton, född 1725. Han levde ett liv som inte direkt var att stoltsera med, men väl ute ur tunneln skrev han texten till en sång som har kommit att bli en av de mest älskade engelskspråkiga psalmerna. Amazing Grace. Hade den alls blivit skriven annars? Antagligen inte! Vi har sjungit den i Feel Good Körerna, men inte som folk är van att höra den. Mitt emellan. Varken eller skulle men kunna säja om vår version.

John Newton. Vad tänker du på?

Med vår version vill jag visa att det där med körsång är helt överkomligt. Jag lär ut en enkel låt med texten; ”Nu är vi här och här vi lär oss hur vi sjunger kör. Vi sjunger i kör och hör vad grannarna gör, så gör vi i en kör.” När vi sedan lägger till Amazing Grace är det plötsligt en körsång med stämmor och allt! Amazing Grace och samtidigt en annan sång. Både och …

Är glaset halvtomt eller halvfullt? 🤔

Så klart! Vad dum jag är! Det är ju som med det där glaset! Om det är halvfullt eller halvtomt? För tänk vilken härlig tid mars månad är. Att få uppleva både vinter och vår samtidigt! Och Covid-eländet; Ja, vi tvingas att stanna upp, men också att varva ner! Det är verkligen ingen självklarhet när hjulen väl är i rullning igen. Och Amazing … nog hörs den där vackra psalmmelodin i bakgrunden, trots allt! Så vi befinner oss inte i ett stillastående ”varken eller”. Vi befinner oss i ett expansivt ”både och”! Trevlig helg på er!

Tula!

Tula är ett gammalt ord. När jag ”googlar” läser jag att det har haft olika betydelser beroende på var i vårt avlånga land vi befinner oss. I Dalarna tex kunde det stå för att fylla sej med brännvin.

Nu var det inte det jag tänkte när jag drog igång ”tula vallen” som jag kallar den gamla visan. Vi sjöng den i Feel Good körerna innan allt bommade igen och frös inne.

”Tula” i visans betydelse är snarare tungt knog. Valla djuren ensam i skogen, hungrig och knappt ha nån mat i påsen. Sången har figurerat i Tv-reklam för ett visst mobilnät, fast med annan text. Men i Feel Good gör vi den i original och hyllar därmed Alice Tegnér som skrev texten i slutet av 1800 talet. Och just i år mina vänner, är det 100 år sedan en gift kvinna blev myndig vid 21 års ålder. Tidigare blev äkta mannen målsman för henne.

Alice Tegnér föddes 1864. Som gift, hade hon inte förfoganderätt över sitt eget bankkonto. De pengar hon tjänade på barnvisorna Bä bä vita lamm, Sov du lilla videung, Ekorr´n satt i granen och väldigt många fler, tog hennes man Jakob hand om. När hon 1926 blev änka, tänkte hon att de slantar barnvisorna inbringat, skulle ge henne trygghet på ålderns höst. Men så var blev det inte. Kontot var tömt och förbrukat. Så nog har det hänt lite saker på 100 år. Ändå, ju äldre jag blir, ju kortare känns ett sekel!

Anna 5 år provar att åka skridskor på Mosjön i Malung.

Det var ju alldeles nyss jag var barn, i alla fall ”bara” 50 år sen. Femtio år till på det, så är vi uppe i 100. Då var min mormor Ingrid 19 år. Farmor Alva 12 och min mamma Kickan, (idag en pigg 89 åring), hon var inte ens född! Nej, 100 år är inte längesedan. Därför känns det bra och roligt att just i år sjösätta Tula Vallen ute i butiken som en liten hyllning till Alice och alla andra skapande kvinnor vid förra sekelskiftet, i ett enkelt arrangemang för kör. De fick inte alltid “smaka på smöret” av det de åstadkom. Där finns också en demoinspelning av hur arret klingar. Det går utmärkt att sjunga till ni som är sångsugna! Ni ”Feeling-sångare” kommer att känna igen er!

Extra roligt är att jag till demoinspelningen har fått låna Maria Hulthéns ”kulning” för att skapa lite ”tula-vall” känsla. Hennes syster Kristina sjunger i kören och av henne fick jag CD-skivan med kulningen på, en jättefin skiva som jag tror många av er skulle gilla. Tänk vad roligt om vi kunde engagera Maria att kula, spela och sjunga på vår nästa konsert Feeling-sångare! Det bestämmer vi redan nu tycker jag!

Jag ser verkligen fram mot ett kulturellt uppsving. Äntligen ska många fåglar få höras i skogen igen. Bas Fiol & Flöjt kommer att störta ut ur Covid-fångenskapen med den fina föreställningen om Alice Tegnér – Elsa Beskow – Anna-Maria Roos. Föreställningen hade premiär samma månad som Covid -19 satte klorna i hela kulturlivet, mars 2020. Och namnet på föreställningen; ”Smöret smakte jag aldrig”; den kommer alltså från visan Tula hem och Tula vall som också får inleda hela föreställningen.

Men ut i butiken och sjung med i Tula Vallen nu!

Veckans rubrik – Grå

Denna vecka är det GRÅTT på tapeten tycker Livsrummet som har vaskat fram november månads teman. Under tiden som jag gick körpedagogutbildningen 2014-2016 gav jag mig själv strängeligen projektförbud på skaparfronten. Jag skrev inte en not, inga berättelser för barn, inget tecknande, inget projekterande alls. Bara göra läxor, utbildningen fick all tid jag hade över. Och det höll jag! Även om det blev en smula GRÅTT under tiden 🙂 Men nu förstår ni, börjar det puttra i skapar-laboratoriet. Den som har klickat på tangenterna/menyn senaste tiden har kanske upptäckt att jag har städat i butiken! Den var tidigare SÅ rörig med allt huller om buller.  Ungefär som det ser ut på mitt kontor. Men nu är butiken ordentligt städad med barnböckerna på en sida, musiken och cd-skivorna på en annan sida OCH en alldeles ny sida där körarrangemang/körnoter kommer att finnas, som vi kommer att ge ut vartefter. Och vad är det nu för GRÅTT med allt detta kan man undra förutom att det var grått och trist att inte få skapa under två år. Jo, först ut blir en sång som heter kattungen och texten börjar så här: Jag såg en katt, den var så liten och GRÅ, funnits en timme eller allra högst två. Jag satte Englandsdottern på översättarjobb och på engelska lyder första strofen: There is a kitten so GREY and so small. Tiny paws, I wonder what it is called.Och även om sången är nyskriven och tillägnad min ungdomskör så finns upphovet till sången här på bilden som togs i våras. Vi ramlade in hos goda vänner där en liten grå kattunge hade kommit till världen, den var verkligen inte mer än en eller två timmar och den var SÅ söt. Och jag kunde minnas känslan från det man var liten, att att helst av allt i världen vilja ha en kattunge och veta att mamma och pappa säjer nej lika säkert som att solen går ner och månen opp. I början av sommaren, när utbildningen var klar, blev även sången klar och för en vecka sedan uruppförde min lilla ungdomskör den i Avesta Kyrka. Det känns verkligen roligt att kunna skriva lite sånger igen! Så här nånting kommer den att se ut, GRÅ färgskala:-) Tack för mej, leverpastej! Här nedan träffar ni de andra som också skriver om GRÅTT i den gråa november.
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove