Noton Music

Egenutgivning av körmusik, sånger och barnböcker.

Kultur och vårbruk

Publicerat 10 april, 2021 av Anna

Svara

Jag gillar att begreppet kultur omfattar både odling, mylla och konstuttryck av olika slag. Spela, skriva, komponera (och teckna i viss mån) har jag nog alltid gjort, men odla, gräva och påta i jorden är ett nyvaknat intresse. Jag har väl sått ett och annat frö tidigare också men glömt det där med att vattna och gödsla. Och om det alls blev något, så har jag glömt att skörda. Så min odlingskarriär når inte ens upp till nivå medioker.

Tills för ungefär två år sen. Jag granskade mig själv med oerhörd förvåning där jag staplade pallkragar, fyllde upp med jord, petade ner frön, gödslade, pysslade, vattnade OCH skördade!

Och i påskas kunde jag till och med traska ner till pallkragarna och plocka in flera purjolökar som överlevt hela kalla vintern! Sånt gör en glad och får en att peta ner nya små purjolöksfrön. Självkänslan växer med skörden.

Och lite så fungerar även den andra kulturen. Den måste pysslas om, få egentid, energi och omsorg. Annars blir det som mina första odlingar. (Det här är min syster Karin som också skriver visor). Ibland händer det att mina visor dyker upp i nåt sammanhang där jag själv inte är med, stimpengar kanske ramlar in på kontot, eller nån berättar hur visan kommit till användning. Och då blir det som med purjolöken. Då vill jag genast ut och peta ner nya frön i det kulturella växthuset.

Purjolöken har jag redan ätit upp. Men som tur är finns visor kvar även om de används! Så här har jag glädjen att få bjuda på ”Sadla hästen” i en jazzinfluerad tolkning. Signe Öberg på sång, Anton Berndts på bas, Malte Wibell Ahlstedt på trummor och Pär Holmberg på piano. (Väldigt roligt att höra denna version, vilket fint samspel! Så TACK Signe, Anton, Malte och Pär för den 😃🎶

Sadla hästen – en visa om skillnad på möjligheter för flickor och pojkar…
Även om det har hänt mycket på 100 år är världen fortfarande inte jämlik. Men i den bästa av världar är visan en dag helt ute och obegripligt konstig. 🎈

Veckans rubrik – Grå

Publicerat 26 november, 2016 av Anna

Denna vecka är det GRÅTT på tapeten tycker Livsrummet som har vaskat fram november månads teman. Under tiden som jag gick körpedagogutbildningen 2014-2016 gav jag mig själv strängeligen projektförbud på skaparfronten. Jag skrev inte en not, inga berättelser för barn, inget tecknande, inget projekterande alls. Bara göra läxor, utbildningen fick all tid jag hade över. Och det höll jag! Även om det blev en smula GRÅTT under tiden 🙂 Men nu förstår ni, börjar det puttra i skapar-laboratoriet. Den som har klickat på tangenterna/menyn senaste tiden har kanske upptäckt att jag har städat i butiken! Den var tidigare SÅ rörig med allt huller om buller. Ungefär som det ser ut på mitt kontor. Men nu är butiken ordentligt städad med barnböckerna på en sida, musiken och cd-skivorna på en annan sida OCH en alldeles ny sida där körarrangemang/körnoter kommer att finnas, som vi kommer att ge ut vartefter. Och vad är det nu för GRÅTT med allt detta kan man undra förutom att det var grått och trist att inte få skapa under två år. Jo, först ut blir en sång som heter kattungen och texten börjar så här: Jag såg en katt, den var så liten och GRÅ, funnits en timme eller allra högst två. Jag satte Englandsdottern på översättarjobb och på engelska lyder första strofen: There is a kitten so GREY and so small. Tiny paws, I wonder what it is called.Och även om sången är nyskriven och tillägnad min ungdomskör så finns upphovet till sången här på bilden som togs i våras. Vi ramlade in hos goda vänner där en liten grå kattunge hade kommit till världen, den var verkligen inte mer än en eller två timmar och den var SÅ söt. Och jag kunde minnas känslan från det man var liten, att att helst av allt i världen vilja ha en kattunge och veta att mamma och pappa säjer nej lika säkert som att solen går ner och månen opp. I början av sommaren, när utbildningen var klar, blev även sången klar och för en vecka sedan uruppförde min lilla ungdomskör den i Avesta Kyrka. Det känns verkligen roligt att kunna skriva lite sånger igen! Så här nånting kommer den att se ut, GRÅ färgskala:-) Tack för mej, leverpastej! Här nedan träffar ni de andra som också skriver om GRÅTT i den gråa november.
Anki
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Ulla-Minnatur
Tove

Löften – I väntans tider…

Publicerat 31 oktober, 2016 av Anna

Min vana trogen smäller jag till med två rubriker på ett bräde!

Eftersom jag är så långsam innebär alla mina löften per automatik ett efterföljande “väntans tider”, så för mig passar det perfekt att slå ihop dessa teman. Jag har fortfarande dåligt samvete över att Paul aldrig fick det där trägeväret som jag lovade att fixa nån gång på nittiotalet. Jag minns inte omständigheterna kring det, men vår Ola hade fått ett hemmasnickrat av något slag som han sprang och viftade med och för rättvisans skull lovade jag att fixa ett även till Paul, grannpojken. Ola och Paul var som ler och långhalm på den tiden och Paul hade i sin tur lovat att sy en bebiskostym till vår nr 4 som vi var i “väntanstider” med. Och så gjorde nr 4 entré och här kan ni se hur Paul andaktsfullt håller den nye lill-grannen i famnen. Både byxor, mössa och små tossor har Paul sytt! Den lilla kostymen har jag sparat i en låda på vinden. Paul infriade sitt löfte, så liten han var. På trägevärsfronten hände däremot inte så mycket mer. Det föll inte i glömska, men hamnade i mariginalen sådär som när annat måste gå före. Och plötsligt (det känns så i alla fall) var Paul tjugofem år med fast jobb och egen lägenhet i London. Och han har fortfarande inte fått det där trägeväret!!! Man vill så väl när löftet ramlar ut över ens läppar och man menar vartenda ord, SÅ KLART vi fixar ett trägevär! Han kanske skulle ha stor nytta av det nu när han spatserar hem från kvarterspuben med sina brittiska vänner på helgerna?

Ibland lovar man också SIG SJÄLV att ta itu med saker. Jag har hur länge som helst haft uppskrivet på min långa “att-göra-lista” (är det bara jag som har en sån???) att jag ska lägga ut cd-skivan med barnvisor på Spotify! När vi gav ut barnboken och sångerna (anno 2008) fanns knappt Spotify! Det där har varit mitt dåliga samvete länge. Och om man nu har gjort sig besväret att ge ut en fullängds-cd med nyskrivna barnsånger måste den ju vara SÖKBAR! Och ÄNTLIGEN häromveckan lyckades jag trassla mig igenom manualen för hur man går till väga för att sjösätta en cd på Spotify och voilà! NU ligger den där.

OCH som om inte det räckte med löften… jag minns mig ha avlagt ett löfte även här inne förra sommaren när jag hade en tävling. Nämligen att ALLA som hade deltagit i tävlingen skulle få ett TRÖSTPRIS. Nu hittar jag inte inlägget där jag lovade det så nu undrar jag om jag bara har inbillat mig att jag utlovade tröstpriser??? Nån som minns? Det hängde nämligen ihop med den här “Spotify-premiären” som har varit på G ända sen dess. (Jag sa ju att jag var långsam) Så OM nu nån gått i väntanstider på ett tröstpris så är det löftet på väg att infrias! Det kommer på posten bara jag hittar era adresser, alla ni som var med och tävlade! Minns ni tävlingen?

Här nedan kan ni som vanligt läsa mer om löften och väntanstider ur fleras perspektiv!
Anki
Helena
Matfreaket
Karin
Livsrummet
Olgakatt
Tove
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Övning ger färdighet – lördagstema

Publicerat 7 december, 2015 av Anna

Denna decembermånad när andra advent står för dörren, ansvarar undertecknad för lördagstemaförslag. Mitt första förslag är “övning ger färdighet”. Jag är själv lite sent ute även denna “lördag” vilket beror på att jag har varit involverad i kommunens Luciakröning med mina körer och även övat med luciakandidaterna.

Så här förväntansfulla var de när det började bli dags. (Foto: Malin Kåll) Inte konstigt. Vi hade övat in andrastämmor och höga, ljusa toner som flera inte alls var vana vid. Det här är inga musikklasselever eller särskilt utvalda elever utan vanliga tjejer som även sportar och simmar och rider. Men några veckors övning en gång i veckan gav resultat. De frambringade både stämsång och klara höga toner lika bra som vilka musikklasselever som helst! När det gäller sång och musik är det väldigt påtagligt att övning ger färdighet. Men det är inte alltid roligt med träning. Jag tror det var Moraeus som sa på TV häromdagen, appropå att rekommendera musikeryrket till sina barn. “Tio år i ett övningsrum, hur kul är det? Kan man verkligen rekommendera det?” Ungefär så. Och för den som väljer musikeryrket är det som att kliva in i en bunker en oändlig massa timmar under väldigt många år för övning, övning och mera övning. Här är sonen på väg in i sin bunker på musikhögskolan i Malmö. Men självklart ger det resultat så småningom. Däremot kan man glömma det där med direkt tillfredställelse. Om det är värt det, må var och en bedöma. För egen del tyckte jag på den tiden det begav sig att det var förfärligt tråkigt att öva. Övat har jag. Men också gäspat mig igenom många övningspass. Jag hade nog kunnat bli väldigt en mycket bättre flöjtist om jag hade övat dubbelt så mycket. Då skulle jag kunna spela den här låten fort!

Alltså; vi vanliga dödliga, som tycker det är förbannat trist att göra samma sak flera timmar om dan utan att det märks eller till synes blir bättre inom den närmaste tiden, helst samma dag eller varför inte meddetsamma? Får vi hanka omkring i livets villervalla okunniga och halvfärdiga, varken bra på ditten eller datten? Nja, helt hopplöst är det nog inte. Det här med “övning ger färdighet” kan nog appliceras på det mesta. Ta bara det här med föräldraskap till exempel. Som tas för något så självklart och givet och som bara ska gå av sig självt.Moders/faderskänslorna ska svalla och allt ska kännas naturligt fast man är med om något fullständigt omvälvande. Från ena dagen till den andra är en liten varelse plötsligt helt och hållet beroende av en i precis allt. Inte minsta möjlighet till ångervecka. Ingen medföljande manual. Varför skriker han!?! Kanske man inte ens känner sig som en mamma/pappa, bara som sig själv.

Och tänker att stackars detta lilla barn som inte kom ut till nån “mamma”, utan bara till en ung, omogen och oerfaren person. Men det är ju precis så det är.
Första gången, vad det än handlar om, kan inte vara något annat än första gången. Nåt annat ska man nog inte låtsas. Sen lär man sig förstås, i samspel med livet, i det här fallet i samspel med barnet självt. Några år senare och fyra barn klokare skrev jag en sång om detta, tonsatt av Andreas Norén.

TÄNK ATT JAG SKA BLI MAMMA
Tänk att jag ska bli mamma, som att bli någon annan, jag vet bara hur jag är min egen. Men att bli någon annans, ja att bli någons mamma…Jag vet bara hur jag är mig själv. Men så tänker jag nu att det är faktiskt du lilla barn som gör mig till en mamma. Och då blir det nog bra, du vet nog vad du vill ha och jag ska möta så bra som jag kan.

Ja jag måste fundera hur det är att bli flera och ta hand om en sån liten unge. Tänk om man råkar tappa, tänk att jag ska bli pappa, som att bli någon annan än sig själv. Men så tänker jag nu att det är faktiskt du lilla barn som gör mig till en pappa. Och då blir det nog bra, du vet nog vad du vill ha och jag ska möta så bra som jag kan.

Och då blir det nog bra, du vet nog vad du vill ha och vi ska möta så bra som vi kan!
(Text Anna Risberg Musik Andreas Norén)

Lyssna på låten: Tänk att jag ska bli mamma

Den som vill lyssna kan klicka på länken ovan. Då hamnar ni på biblioteket i Nappköping där man kan lyssna på sången. Den som sjunger är min kompis Marina Ström. (Nappköping är den fiktiva staden i min barnbok Mot livets stora äventyr)

Nedan hittar ni övriga lördagsskribenter som skrivit både klokt och insiktsfullt om detta med “övning som ger färdighet”. Ha en fin vecka nurå när lördagen passerats med råge!
Anki
Helena
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

Momo, grabbar och prästdöttrar…

Publicerat 8 juli, 2015 av Anna

Det fullständigt haglar av kulturevenemang om sommaren. Och är man inblandad i egna kulturevenemang hinner man inte gå på allt man vill, så är det bara. De sista tre dagarna har jag varit på tre evenemang. Mer eller mindre inblandad. Först ut var Musikalen Momo och Kampen om tiden.
Föreställningen var resultatet av tre veckors sommarkollo för barn mellan 11 och 14 år. Dotter Fredrika höll i kollot tillsammans med en kompis och dotter Rebecca spelade i orkestern tillsammans med brorsorna Ola och Pär. Gubben och jag var också inblandade. Vi bidrog med ett antal låtar eftersom manuset saknade musik och vi hade låtar i våra skåp och lådor som gick att använda. Teamwork!Fantastiskt vad barn kan åstadkomma bara det finns forum. Femton barn som gjorde det SÅ himla bra! Dottern skriver mer om kollot på sin blogg Fredrikapavinden.Dagen därpå åkte Fredrika och jag till Katrineholm. Bloggvännen Pia hade regisserat en föreställning som jag hade prickat in i almanackan; Grabbarna i 57’an på Djulö friluftsteater. Förutom att föreställningen var klart underhållande och väldigt väl framförd (Bra jobbat Pia!) så var det en fröjd bara att sitta och se fälten som sträckte sig vida bakom kulisserna.En helt fantastisk eftermiddag. I föreställningen medverkade dessutom en fd teaterkurskamrat till Fredrika. Melinda. Här syns det hur förvecklingarna börjar ta sig, precis så där som det ska i äkta folklustspel.Backstage i pausen. Fredrika till vänster, Melinda i mitten och Pia till höger. Tänk vad bloggandet medför! Och jätteroligt att träffas In Real Life förstås 🙂

Mera kultur dag 3 när syrran Karin med Fejjalåten dök upp i stan för att ge kvällskonsert i Avesta Församlingspark; “En prästdotters bekännelser”. Så heter hennes skiva. Prästdöttrar är vi båda och några av visorna speglar glimtar från barndomens miljöer i kyrkan på landet där vi växte upp. Nu blev det som synes inomhus eftersom regnet hade öst ner hela dagen. Men vad gör väl det när musiken flödar och släkten är på plats för att puscha syrran/svägerska/moster. Länk till hennes hemsida för den nyfikna. Gå gärna in och lyssna! Jag vet att jag är partisk men jag tänker säja det i alla fall att hon är så himla bra min lillasyster! Kanske beror det på att hon har en väldigt trevlig storasyster?

Kulturrapporten är över för denna gång. I kväll, onsdag, drar jag iväg med Bas Fiol & Flöjt till Jugansbo utanför Sala för att framföra ett äkta melodikryss LIVE! Det ni! “Intåg i Sommarhagen”. Det blir musik, frågor, kaffe, prisutdelning och så lite allsång förstås! Är det sommar så är det!

Citat.

Publicerat 20 februari, 2015 av Anna

Längst bak och allra högst upp i en hylla i ett av våra åtta röda hus finns en liten svart pärm som jag en gång i tiden fyllde med citat från böcker och tidskrifter. Andras kloka tankar. Insikter. Lite allt möjligt. Allt prydligt nedklottrat för hand på rutade A-5 blad.

Det är nog trettio år sen jag skrev ner det sista citatet. Häromdagen plockade jag fram den för att få inspiration till “lördagstemat” som denna lördag har rubriken CITAT. På den tiden var jag djup. Och allvarlig. Så varning utfärdas för ett tungt inlägg!!! Den mer lättsamma kan byta blogg redan nu!

Upptäckte att många kloka och insiktsfulla citat har följt mig genom livet. Men några hade jag helt glömt! Som detta:

“Glädje inbegriper förtvivlan, löper genom en slutpunkt av smärta tillbaka till glädje. Medan lycka är en odelad känsloton som härrör från trygghet, är glädje det fulla rika uttrycket av ett spektrum: glädje vid ena sidan, förtvivlan i mitten och så glädje igen vid den andra sidan”

Skillnad mellan glädje och lycka alltså… Och det kan man väl fundera över om man inte har nåt annat för sig en slaskig lördag i februari. Fortsättning följde dessutom:

“Det mest frigörande är alltid det som skänker mest glädje, men vi måste förstå att glädje här betyder någonting annat än lycka (som alltid övergår till trygghet i någon form dvs en bedrägligt behaglig begränsning av ens möjligheter.)” David Cooper (1931-1986)

“En bedrägligt behaglig begränsning av ens möjligheter.” Vem önskar sig själv eller någon annan detta!?! Jag kan inte låta bli att tänka på orden som Astrid Lindgren la i munnen på Ronja Rövardotter på väg ut i världen: Hit med lite farligheter! Eller Märta Tikkanen som nån gång sa att hon inte hade önskat sig ett lyckligt liv, men ett rikt liv.

Och för den delen finns tanken inbakad i en av mina barnsånger. Sadla hästen. Det kanske till och med är en rättighet vi har, att inte alltid behöva må bra… Eller att lyckas. Det finns mer eller mindre en uttalad förväntan att det naturliga tillståndet är att må bra! Helst jämt och hela tiden. Och när vi inte gör det tror vi att det är fel nånstans. På oss själva eller på omgivningen.

Ja, så gick mina tankar denna “citatlördag” efter en djupdykning i min gamla citatbok. Slut på citat! Åtminstone från mig. Däremot finns en lång rad andra bloggare som har tänkt till på samma tema! Titta in till dem för att se hur deras tankar går 🙂 En fortsatt trevlig lördag önskar jag er! Eller otrevlig, om det skulle vara en sån dag!

Karin
Olgakatt
Helena
Karin på Åland
Wienerbrödslandet
Livsrummet
Musikanta
Pysseliten
Tove
Ingrid
Anki
Spanaren

Priset för en inspelning

Publicerat 31 januari, 2015 av Anna

Jag har strängeligen gett mig själv projektförbud detta år och nästa. Nu hjälper det ju inte eftersom gubben inte har projektförbud. Denna lördag var det dags att sjunga in stämmor igen. Jag som tänkte tillbringa helgen i tystnad! Men studion och gubben kallade. Bara att inta sångbåset.

Nu kanske ni tänker att oj, hon måste vara duktig att sjunga den där mänskan som blir tillfrågad stup i kvarten. Det var ju inte längesen sist. Men sanningen är att han har ingen annan att fråga. Inte är jag särskilt dyr heller.

Ute behövde det skottas och jag insåg snabbt att situationen kunde utnyttjas. Med lite gnällig ton antydde jag att jag inte hade minsta lust att pulsa tvärs över gården, få stövlarna fulla av snö och …

På två röda minuter var både trappan och gången skottad! Hehehe 🙂 Tjänster och gentjänster eller priset för en inspelning. Och stämman skulle inte ta särskilt lång tid att sjunga in tänkte jag.

Stämman gick upp på höga fiss!!! Kvinnor på film, när de hoppar upp på en stol och skriker vid åsynen av en mus, (ok, några kanske i verkligheten också) Där nånstans är höga fiss. “Somna fridfullt, vila dig” – lydde texten så det gick inte att ta i från tårna heller, vilket jag skulle ha behövt, utan mjukt och lite finstämt skulle det vara.

Det tog väl en tio koppar te med honung och tjugofem omtagningar innan jag hade “nailat” den, som jag lärde mig sist att det heter när den sitter som det ska. Bakgrundssångare får jobba som bara den! Mycket värre än snöskottare. Tänk på det nästa gång ni lyssnar på en bakgrundskör!

Gott Nytt År!

Publicerat 3 januari, 2013 av Anna

Svara

Så var jul och nyår tillända, kvar är den eventuella julgransplundringen med betoning på eventuella. Vi har haft möte på kontoret och Benny tycker vi ska ha en äkta julgransplundring i år med dans kring granen och godispåsar till de anställda. Detta sägs medan han gräver med tassarna i en chokladkartong och jag undrar hur det blev med den där promenadkvarten per dag han gav som nyårslöfte. Så här sa han på nyårsafton medan raketerna smällde: “I år ska det bli promenad en kvart per dag, inte mer, för en kvart har man alltid tid med.” Men idag har han sååå mycket viktigt att göra och föresten behövde han sin middagsslummer. Så än har det inte blivit någon promenad. Han ligger i sin favoritställning och sover djupt. Fler som avlagt nyårslöften? Men han såg i alla fall till att det producerades både julkalender och en nyskriven julsång under december. Skulle nån ha missat detta ligger både julkalender och julsång kvar under fliken Aktuellt. Så julgransplundring och godispåsar till de anställda blir nog bra det. Tills dess; Gott Nytt År alla!

Stjärna i Öster

Publicerat 15 december, 2012 av Anna

Svara

Så här inför julveckan och och tredje söndagen i advent ger vi ut en alldeles nyskriven julsång! En julsång där julstämningsfaktorn är på topp! Här finns associationer till både slädfärd och julotta inspirerad från allt det vita som har omgett oss under hela December månad. Lyssna själva! Benny tjatade ju på att vi var så improduktiva under hösten så han började komponera själv. För att göra en lång historia kort fick Björn rycka in eftersom Benny fick skrivkramp och la sig och stirrade i taket (fast tvärtom eftersom han är sköldpadda och inte kan ligga på rygg). Nu är han producent för “Stjärna i Öster”istället där Björn Holmberg har skrivit text och musik. Altamira är namnet på gruppen; i den här konstellationen består den av Björn Holmberg sång, gitarr och syntar, Ola Holmberg elbas, Pär Holmberg trummor och percussion, Anna Risberg körstämmor.

Låten finns på Itunes, e-Music och även på Spotify. Med “Stjärna i Öster” vill vi skapa lite julstämning och passa på att tillönska alla en riktigt God Jul och Gott Nytt År!
Och som ni ser har Benny hämtat sig från skrivkrampen. Glad över att vi nu har producerat både julkalender och julsång vill han visa sig i lussemundering och önska alla en God Jul han med.

Nytt arbetsår

Publicerat 29 januari, 2012 av Anna

Svara

Vad har vi annars ägnat oss åt på kontoret denna första tid? Benny och Karlsson har fått vara själva ganska mycket eftersom vi har kört igång på våra andra arbeten. De har registrerat den nya barnboken på Bokrondellen och postat ett exemplar dit. (Bokrondellen är ett sorts fönster på nätet för bokhandlare, en databas med information från samtliga svenska förlag om priser och lager mm).

Benny och Karlsson har också tagit bussen till Västanfors Hembygdsgård i Fagersta. (Ingen av dem har körkort.) Där finns en trevlig liten handelsbod som har vår barnbok Mot Livets stora Äventyr till försäljning. De hade slut på lagret och behövde fler böcker och skivor. (Det finns en cd-skiva med sånger till boken). Om sångerna föresten…Några kunder har berättat om barn som spelar den här skivan om och om igen och det är alltid lika roligt att höra. Det är inte så traditionella barnvisor. Här finns både blöjbytar-reggae, en BB-samba, pappas rap-rapp och en klagovisa i orientalisk tappning av ett storasyskon som tycker det är måttligt roligt att vara storebror. Här syns pappan i boken från rap-rappar-låten. Lyssna på pappas raprapp, den som är nyfiken!