Om lördagar är det ett antal bloggskribenter som brukar roa sig med att skriva på “tema” och det hängde jag på för ett par år sedan. Det är alltid roligt att få en liten utmaning, något man inte har hittat på själv. Om somrarna tar Temaskrivarna ledigt men nu är det höst och Olgakatt tycker vi ska skriva om varför vi odlar, eller inte.
Som den fyrabarnsmor jag är tyckte jag en gång i världen att det skulle vara nyttigt för barnen med lite grönt. Maskrosor fanns i trädgården i överflöd, men något mer “riktigt”. Så jag började odlad sallad. Men snigelmammorna tänkte samma sak som jag; inte maskrosor, något mer “riktigt”! Och det blev en enda lång tävlan den sommaren. När jag nån gång hann före snigelmorsorna så slank nån av deras telningar med i det gröna och tittade upp ur salladsskålen till middagen, varpå alla mina barn istället blev salladsvägrare. Jag gick över till järnrika jordgubbar istället. Nu fick jag tävla mot fåglarna och det där med att rensa blev heller inte av. Det ena odlingsförsöket efter det andra havererade, ofta för att själva framförhållningen gick i stöpet. Nämen oj, var det i MARS fröna skulle ner och idag är det få se…eh tjugonionde maj. Självförtroendet på området odling var till slut lika med noll.
Så det lilla landet fick slutligen gå till de “sälla odlingsmarkerna”. Ni ser bedrövelsen själva där det väntar på nån sorts åtgärdsprogram. Sedan dess har jag hållit mina fingrar i styr. Låtit dem som är duktiga på att odla fortsätta att odla och skörda sina läckra framgångar utan att tänka “jag vill också”! Jag är helt enkelt inte rätt person för att spela med i den där odlingsligan. Jag är ju bra på annat, som att röja med machete i älvslänten, eller gå som en tornado med svarta sopsäckar över vinden. Sysselsättning har jag inte brist på, så det där med odling släppte jag.
Tills jag i våras träffade Laban, en ensam kvarlämnad liten squashplanta på handelsträdgården. Och jag insåg att odling skulle kunna innebära att sätta ner EN planta i EN lövkorg. Litet, kontrollerbart och fullt överkomligt. Squash är en väldigt trevlig frukt (eller grönsak kanske det heter). Jag såg för min inre syn hur jag skulle kunna slita tag i korgen och springa in i huset med Laban om fåglar och sniglar skulle anfalla. Så ljuv musik uppstod och jag slog till!
Varje morgon när jag har klivit ut på förstutrappen med morgonkaffet har Laban hälsat gomorron med en stor gul blomma utslagen. Laban växte så det knakade så jag fick sätta en liten stötta bakom stammen. Och det dröjde inte förrän knubbiga små minisquash visade sig i korgen. Dessa växte sig stora undan för undan, samtidigt som nya gula blommor slog ut och nya små minisquash visade sig, i en aldrig sinande ström. Som jag har skördat squash! När jag har kommit hem från machetepasset i älvslänten har jag bara kunna gå loss på squashplantan. Okey då, kanske en lätt överdrift men säkerligen har Laban levererat en sju, åtta stora fina squash så här långt! 
Och nya är på väg! Så nästa år planerar jag att ha TVÅ korgar eftersom gubben har tittat lite surt på korgen hela sommaren. Han vill också vara bonde. Om gubben köper en egen planta i en egen lövkorg får ju Laban sällskap också. En fru rentav. Dagmar kan hon heta. Gubben och jag kommer antagligen att se ut som två övermogna squashfrukter i slutet av nästa sommar.
Kanske får ni mer seriösa odlingsberättelser om ni tittar in hos nedanstående skribenter? Lite osäker på vilka som är kvar i det sk lördagstemat, men det kan vara trevligt att göra ett besök i alla fall!
Anki
Helena
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
Grattis till Laban! Just squash vill inte alls hos mig! Jag har försökt ett otal gånger men fruktämnena ruttnar alltid bort. Tomater går däremot riktigt bra, särskilt i år har det blivit många kilon.
Nämen då kan jag ju känna mig ännu mer stolt! Att jag har lyckats menar jag. Trodde alla lyckades med squash 🙂
Att odla i liten skala är nog min melodi också, men flera små kan bli för stort det också…
Kanske en gul Dagmar till gröna Laban…
Jag hänger med på lördagsbloggeriet.
Kul att du hänger på Lördagstema! Ja, en gul Dagmar till Gröne Laban. Så får det bli 🙂
Roligt inlägg och oj vad jag känner igen mig. Kanske jag skulle försöka med squash nästa år. Jag fick ju ihop till några kilo potatis i minilanden + en kruka. Annars är det bara mossa i gräset som växer så det knakar. Och ogräset mellan plattorna i trädgården.
Kram från Ingrid
Ja, jag tänkte på det Ingrid när jag läste om din potatisodling! Alldeles lagom mycket. Lätt att ta sig vatten över huvudet! Man måste ju hinna spela också 😉 Kram
Jag har en liten odlingspaus, hoppas kunna komma tillbaka. Man måste ju vara hemma för att kunna sköta det och det har varit lite av problemet här.
Ha en fin dag!
Kan tänka mig det! Ingen bra kombo; reseledare-odlare!
sonen bjöd på goda fyllda squash – vuxit på hans lilla altan.
Mums! Det ska jag också göra!
Nästa år ska jag odla squash, så jag får nåt annat än tomater.
Ja det var en otroligt trevlig erfarenhet även om jag skulle vara överlycklig över om jag fick TOMATER!
EN grön Laban – vilken odling det blev Anna! Helhjärtat insats och Laban fixar sig med flera Labaner 🙂
Det är härligt!
Kommer skriva tema med er i höst, suget startade 🙂
Kul att du hänger på Tove 🙂 Labaner! Självklart är det små labaner som växer på stammen. Vad ska man med bananer till när man kan odla labaner!
I våras var jag jätteambitiös med att odla allt från tomater, persilja och smultron till morötter. Det gick så där… Jag har dock lärt mig lite och ska bli bättre till nästa vår!! Under tiden tittar jag på mina plastblommor!
Det finns plastblommor man måste KäNNA på för att försäkra sig om att de är “på låtsas”…
Laban! Och kanske en Dagmar till nästa sommar!
Så underbart att ha en relation med maten på det där sättet. Laban vissnar förstås ner till vintern och dör men det kommer ju nya Laban igen. Du borde skriva sagor för vuxna Anna! För dem som fortfarande har ett barn inom sig. Annars håller jag med dig om att var och en på sin plats. Blir det för mycket av det goda hinner man inte med helt enkelt.
Hälsa Laban så gott!
Nu blev Laban glad. Han hälsar tillbaka! Ja, det där med sagor för vuxna har jag faktiskt funderat på, vem vet 🙂
man gör så gott man kan
Ja, det där är ett klokt och sant litet ordspråk!
Jag tror en liten försiktig varning kan vara på plats. För om Laban får en fru… Well.
Denna lilla sedelärande berättelse sitter på kylskåpsdörren på landet, sedan det där året då vi hade hela trädgården full av strandade valar, som vid närmre påseende visade sig vara jättesquash.
Thee Wizard (som gick – eller går? – som serie i DN) har ett grönsaksstånd på marknaden. En husmor förhör sig om priset på hans squash.
“Dom är gratis”, säger the Wizard.
“Men hur kan du ha råd med det?” undrar husmodern.
“Folk smyger hit om nätterna och lämnar dem här” svarar the Wizard.
Men visst är det kul när man lyckas med odlingarna, det är det ju!
Hahaha… Oj då! Jag ska absolut undvika jättesquash 🙂 Laban är alldeles lagom i sin lilla korg. Men vi får väl kolla ordentligt så att Dagmar och Laban inte sliter sig och squashar runt i hela trädgården nästa år! Stänga in dem under natten kanske 🙂