Eftersom jag nämnde Facebook i förra inlägget så kan jag väl göra ett litet inlägg om Facebook. Fast faktiskt inte för att jag har en massa synpunkter om fenomenet, utan för att min syster Karin nyligen har släppt en singel som heter FEJJAN. En låt om facebook! Eller det dubbla i Facebook kanske man kan säga. Hon har skrivit en massa fina visor som hon nu har samlat på en cd och som släpps i årsskiftet med titeln; En prästdotters bekännelser.
Sången Fejjan, (tonsatt av Joakim Simonsson), är som en liten förhandsvisning . Den är både rolig och tankeväckande. Här är några favoritstrofer: “Surdegen jäser – i kväll ska vi grilla. Marinerade lammspett vid nymålad villa. Ryck upp dig nu sötis, för livet är kort, sluta att deppa, du ruttnar ju bort.”
Eller vad sägs om denna:
“Jag skriver en rad – jag mår jävligt illa, då trycker någon av misstag på gilla. Jag frågar; har någon testat sobril? Ett svar kommer snabbt: Jag har sprungit fem mil!”
Min syster Karin alltså. 
Ja det var lite om Facebook. För egen del använder jag FB mestadels för att informera om konserter, påminna folk om att komma dit tex och för att ha lite koll på vad vänner och bekanta har för sig. Jag är mer en gluttare än flitig statusleverantör ska erkännas. Trots allt tycker jag mig ändå ha mer nytta än besvär av fenomenet Facebook.
Hur har ni andra det med Facebook?
själv tycker jag det är mysigt att ha fått pyttelite kontakt med gamla kompisar från typ 1970-talet i facebook ♥ Man får själv göra det till det man vill, som bloggar; jag har fått kontakt med trädgårdsfolk, som jag träffat i verkliga livet och som blivit mina vänner! Vi besöker varandras trädgårdar och annat.
Ja, visst är det roligt med att återknyta kontakter långt tillbaka! Så känner jag också. Inte minst med kusiner som man “tappat bort” med åren.
Vilken fyndig och rolig text! Mitt leende gick från öra till öra. Det där om sobril och fem mil… ha ha, ja, allt var jättebra!
Jag skriver nästan aldrig egna inlägg på FB, gillar dock att läsa Författare på FB där jag ibland gillar eller kommenterar. Har valt att ha en blogg i stället. Då “tvingar” jag inte på någon mina texter. Den som vill får läsa.
Vad roligt Eva, ja låten gick rakt in i hjärtat på mig. Jag gillar också bloggen som verktyg, men som “signal” typ “Tadaaa – kom och lyssna på en fin konsert” är FB oslagbart. Kram och ha en fin söndag