Alltid lika roligt att få komma ut och svänga sina lurviga. Med fyra utflugna esteter får man anledning att då och då vara kulturell utan att vara särskilt inblandad. 
Som helgen, då det gavs anledning att besöka en elevföreställning på Wendelsbergs Teater i Göteborg där dottern medverkade i Shakespears drama Othello.
Vilken förskräcklig historia! Ett svartsjukedrama av stora mått. Som i grunden kanske handlar om avsaknad på tillit. Vad händer med oss människor när vi tappar tilliten? Då som nu?
Dottern spelade Emilia, Othellos hustru Desdemonas följeslagare. Här en bild från nätet från “Desdemonas dödssång”. Desdemona förstår att hon kan komma att få sätta livet till och Emilia försöker lugna henne.
Här motsvarande scen in the real drama. Som sig bör i stor dramatik finns ett budskap och som sig bör, dör alla på slutet! Och man kan verkligen fundera över om inte intriger och skitsnack faktiskt kan “ta kål” på människor som på slutet i Othello. Att döden dö behöver inte vara fysiskt. Att döda behöver inte ske fysiskt.
Alltsammans utspelar sig på ett schackbräde, som i ett parti schack, där det ena draget avlöser det andra. En och en halv timme försvann i ett nafs och det får man tacka de unga aktörerna/regissörerna för, de bar verkligen upp det gamla klassiska dramat med den äran!
Som tur var återuppstod aktörerna på slutet så de kunde ta emot publikens applåder. Att alla manliga karaktärer spelades av kvinnor tänkte man inte ens på efter en stund!
Detta var min nya kamera Klara-Finas första teaterföreställning och jag är mycket nöjd med hennes insats. Här är dottern förevigad mot svart kuliss under dramats gång. Jag betedde mig som värsta pressfotografen, (gubben skämdes, sa att nästa gång fick jag inte sitta bredvid honom) men som tur var hade jag i alla fall hittat “tyst-knappen” av misstag ett par dagar innan. (Tänkte irriterad lämna in den på lagning innan jag upptäckte i manualen att det fanns något som hette “tyst läge”). Inte ett “klick” hördes således! Det var annat än på Kungen och Silvias tid det!
Jag försökte kommentera här häromdagen med det gick inte. Tycker ni har en väldigt vacker dotter, ärligt talat. Är hon mest lik dig eller?
Tack för dina fina kommentarer hos mig, alltid kul när du kikar in.
Kram!
Det är så tråkigt att det krånglar med kommenteringen, det är fler som det inte funkar för och jag vet inte vad det beror på 🙁 Roligt att du och andra inte ge upp. Jag tycker inte att dotterns är så lik mig, det finns väl drag men hon är mest lik sig själv tror jag 🙂 Kram
Både du och kameran gör ett gott jobb!
Verkar vara en modern föreställning och kul att se unga skådespelare.
Ha det bra!
Tack Lena, det var en modern föreställning med fast förankring i originalet ändå. Jag förstår inte hur de kunde lära sig alla konstiga repliker! Alltid lika spännande att se vad de yngre gör av traditionella verk 🙂
Trevligt! Kul med de gamla bilderna som jämförelse 🙂
Eller hur Hannele, det tyckte jag med 🙂
Fina bilder. Och vilken rolig scenbild med schack. Har sett många Shakespeare men inte just Othello! Kul att den var sevärd och roligt att bara tjejer spelade!
Eller hur Pia? Jag har inte heller sett Othello och blev klart intresserad att se den flera gånger i fler tappningar.
Fina bilder och alltid kul att se riktiga föreställningar. Tillit är viktigt då det förstör enormt mycket när människor tappar den… Kram
Tack Jenny, jag gillar teaterföreställningar men ofta blir det inte av. Jobbar mycket på både kvällar och helger. Ja, tilliten är viktigare än man tänker på tror jag!
Så bra du och din kamera kommer överens *heja* Fina foton och det av din dotter *wow*
Människan kan göra mycket både av ondska och kärlek *sant* Det får vi se och läsa om var dag också.
Ha en bra dag/ kram
Stämmer bra Spanaren, människan ställer både till med elände men gör en massa gott också 🙂 Tack för fin kommentar om dotter-bilden 🙂
Så roligt att du visar bilder på föreställningen, riktigt fina bilder så din kamera får behålla jobbet, hi hi…
När tilliten försvinner från människan blir den misstänksam och lömsk. Stark pjäs…
Kramen ♥
Ja, stark pjäs. Men så har den hållit sig i mången generation också! Klara-Fina får behålla jobbet som pressfotograf. Mer tveksamt när det gäller fåglar! Kram 🙂
Så roligt att se ungdomars inlevelse och dramatik.
Skrattade när jag läste om tyst läget. Jag är också för otålig för att läsa manualen… Fin kväll till dig Anna! Kram
Ja, jag trodde på allvar att den hade gått sönder för att jag knäppt för många kort!!! Hahaha 🙂 Tur att jag hittade tystläget!
DRA MA TIK! Vilken föreställning du delar detaljer med oss! Det må ju vara hur härligt som helst att din/er fina dotter är med. Fyra esteter är ju “bra jobbat” 🙂 Klara Fina smyger sig fram och fotar flott med sin “håll och knäppdam”!!
Delar din glädje!
Temat är som sagt lika aktuellt och skillnaden på tillitsbrist nu för tiden och förr är troligen obefintlig, tyvärr.
kram
Roligt att dela med sig av upplevelser Tove. Esteter kommer de nog alltid att vara, återstår vad som går att försörja sig på liksom…Men visst är det intressant att teman som skrevs för så längesen är dagsaktuella! Kram
Ständigt aktuell, denna märkliga pjäs. “Tro honom inte!” vill man ropa, när Jago ljuger som värst. Lärorik och tänkvärd, tyvärr alltid aktuell.
Vad bra att du lyckat lära Klara-Fina att hålla sig tyst på teatern. Och vilket jättefint porträtt på en jättefin dotter!
Eller hur Karin! Jag fick bita mig i tungan för att inte skämma ut dottern! De gjorde den väldigt bra och trovärdig. Jag blev riktigt nöjd med porträttet. Kul att kunna skicka lite bilder till henne från föreställningen.
Så bra att du hittade tyst-knappen 🙂 Roligt att se bilder från föreställningen. Måste vara extra kul när ni hade en dotter på scenen.
Det är inte dumt att komma till Göteborg ibland, eller hur?
Göteborg är en jättetrevlig stad Eva. Förstår att dottern håller sig kvar där. Och självklart är det lite extra kul när man känner folk som är på scenen 🙂 Och TUR att jag hittade tystknappen – jisses vad det kan störa annars!