Dimma i Dalarna
Härom morgonen skulle jag ha behövt en mistlur som visade vägen under min springtur, så dimmigt var det! Verkstan, ett av alla våra röda hus, låg inbäddad i dimma.
Änderna kurade morgontrötta vid älvkanten. Hela älven var täckt av dimma. Det är en speciell känsla med dimma.
Inte konstigt att man i gammal folktro såg älvor som dansade. Eller att Carl Nielsens flöjtmusik “Dimman lättar” är så magisk.
Till och med själva ordet känns lite mystiskt. Dimma. Mitt lyriska sinne fick ett abrupt uppvaknande när jag kom hem och duchvattnet var slut. Det blev till att kravla ner i älven. Kanske sommarens sista dopp.
Vattnet var fortfarande varmt. I alla fall varmare än det kalla i kranen!
Kommentarer (6)