Lördagstemat som jag brukar vara med och skriva på, fast jag sällan brukar lyckas pricka in dem på lördagar, har bytt namn. Nu heter det veckans tema. Det betyder att man har hela veckan på sig att skriva över en rubrik som någon har föreslagit. Passar mig mycket bättre, tänker jag glatt, även om jag vet att det inte är så himla noga med att få till det just på lördagen. Och så upptäcker jag att jag snart har missat att skriva över de TVÅ senaste rubrikerna de TVÅ sista veckorna! Det HJÄLPTE inte att byta namn! Så nu försöker jag att skriva i kapp lite. Det är bloggskribenten Olgakatt som har valt rubrikerna “i betraktarens öga” och “ekologiskt” som jag nu slår ihop till en, för att vara effektiv och rationell. Jag börjar med att upprepa förra veckans bild eftersom maskrosor är det mest ekologiska jag vet. Sen gör jag en liten abrovink om ingen har nåt emot det?
Att vara körledare är en stor ynnest och en stor utmaning. Det är min huvudsakliga yrkesverksamhet nu för tiden, så när den här “betraktarens öga” spanar in ordet EKOLOGI som handlar om samspelet mellan de levande organismerna och den miljö de lever i, så hamnar jag i KÖREN! Att vara körledare är i högsta grad att stå framför levande organismer men också en miljö eller sammanhang. Säj den körledare som inte har visioner för sin kör och för sitt arbete. (Om körledaren INTE hade visioner skulle det antagligen inte vara lika roligt att sjunga i kör.)
Körekologi handlar om att hela tiden växla fokus mellan visionen av det som ska göras/framföras…
… och de enskilda sångarna som behöver förklaringar, tips och hjälp med sådant som verkligen inte är så självklart i musiken och ibland kanske helt nytt och ibland obegripligt. 
Och då gäller det att stundvis släppa taget om visionen för att möta körsångarnas individuella behov av förklaringar och coaching genom noterna. Inte sucka och slita sitt hår, inte tänka vilka puckon man har i kören som inte ens kan sjunga en överstigande kvint eller pricka enklaste kvartintervall. Det utarmar vilken jordmån och tillväxt som helst. Allting går att lära bara man får lite tid på sig och för det mesta kan man hitta lösningar på svårigheter. Och detta “fokusskifte” mellan vision och körsångare är en jättespännande process tycker jag. Det är kanske det som gör att arbete med kör känns så kreativt och utmanande. 
Ibland kan vissa partier kännas helt oöverkomliga för sångarna, om de inte säjer det rakt ut så ser man det på deras förvirrade och tomma blickar, eller att de frågar grannen “eh-fattade du vad hon menade?” Men så kommer den där magiska stunden när harmonierna börjar låta harmoniska och inte som tagna ur en Stephen King film, när saker börjar falla på plats och svårigheterna faktiskt löser sig! Musiken lyfter! Och inte bara den!
Även den ekologiska körledaren flyger hem på lätta fjät! Ja, så här blev resultatet när jag skrev ikapp två rubriker i en! Ha en fin helg på er allesammans och nu är jag fit-for-fight för ett nytt veckans tema! Nedan har ni övriga temaskribenter!
Anki
Helena
Matfreaket
Karin
Olgakatt
Tove
Pensionären på ön
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
Jag känner igen mig i din beskrivning av körledare, när jag undervisar i dans alltså. Man måste ha förklaring och kunna gå igenom och träna, träna, träna!! Trevlig helg!
Kan tänka mig att det är många paralleller – övning ger färdighet 🙂 Ha en fin helg du med Pia!
Vilken abrovink!!!!
Som ljuv sång från en kör!
kram 🙂
Det bidde en kör-abrovink 🙂 Kram
Härligt inlägg Anna… och många fina bilder!
Visst är det konstigt hur lätt det är att skjuta upp saker och ting 🙂
Ha det gott!
Tack 🙂 Ja, jag är faktiskt expert på att skjuta upp saker och ting. Jag borde doktorera i ämnet!
lite omusikalisk men lyssnar obehindrat
Lyssnaren besitter en stor skäppa musikalitet 🙂
Jag har sagt det förut och jag säger det igen! DET ÄR HELT UNDERBART ATT LÄSA TOLKNINGAR av både det ena o andra slaget! Du har ju upplag för fler böcker Anna! Skrattat gott även denna gången!
Hahaha! Tack Inga-Lill, jag får ta och fundera på nya bokuppslag, men då kanske jag inte hinner satsa lika mycket på mina körsångare och det vore ju synd! Kram
He, he… precis sådär gick det för mig också. Hurra, nu har man hela veckan på sig, tänkte jag och så blev det som det blev.
I ditt fall blev det ju lysande och vilken intressant inblick i körekologi! Så är det kanske med allt skapande: vad har vi att arbeta med, vad vill vi, vad kan vi och hur kan vi utmana oss lite till.
Sa hon som just varit på akvarellkurs igen och nördat ner sig i papperskvalitéer. Vad klarar det här pappret av att göra? Och det här?
Ja, det är intressant med arbetspsykologi! Jag tänkte också så, att det går att applicera på väldigt mycket! Det här att växla fokus… Det är intressant! Och detta med akvarellpapper… Det ÄR verkligen skillnad på vad man vill åstadkomma, vilket papper man har. Och att få bläddra bland olika kvalitéer i en välsorterad butik… Inte det lättaste i småstaden nu för tiden. Men när jag tecknade min barnbok för nästan tio år sedan fanns det i Hedemora en färghandel som hade en hel hylla full av olika akvarellark och ganska mycket konstnärsmaterial. Men det lönade sig inte i längden…
Jag smyger mig in här, Anna, fast jag inte hör till temaskribenterna. Det är alltid roligt att läsa dina underfundiga inlägg. Så pedagogiskt att ha två bilder med olika fokus 🙂
Det låter som om du är fit for fight för hösten i stort, att sommaren har gjort dig gott och du är laddad.
Inte behöver du smyga Eva, här får alla kommentera! Kliv på bara 🙂 Välkommen! Det stämmer bra, jag känner mig utvilad och taggad på höstliga aktiviteter, till och med Lucia känns hägrande 🙂