Egentligen har jag projektförbud. Jag gav mig själv ett strängt sådant när jag började körpedagogutbildningen i Örebro. Det är snart två år sen och jag har verkligen hållit det. En utbildning är ju ett projekt i sig. Men så klart håller man sig inte helt och hållet från att hitta på lite småhyss. Till exempel drar vi gång en ny kör på jobbet nu på måndag. 
Det står i tidningen så det är sant! Eller egentligen inte ny. Feel Good kören är en “alla kan sjunga kör” som har rullat i åtta år nu på tisdagkvällar under min ledning. Den har många deltagare och det har funnits önskemål om en sån kör även för daglediga. Kanske man inte vill ge sig ut på kvällarna, kanske dagkören kommer att vara lite mindre vilket säkert tilltalar många. Egentligen vet vi inte om efterfrågan är tillräckligt stor för att ha en sån här kör på dagtid. Men nu drar vi igång på försök, så håll alla tummar och tår, för nu är vi åtminstone tillräckligt många för att börja! Så det får väl ändå kallas ett litet projekt, att dra igång en kör med nya blivande körsångare.
Från det ena till det andra så har gubben och jag kommit på att vi ska lära oss att äta långa kolhydrater. Det kan man väl kalla ett projekt? Fast egentligen liknar det mest ett hyss, så barnsliga som vi är! Det där om långa kolhydrater kan ni säkert massor om, alla ni andra. Här hemma har lite djungelns lag fått råda. När vi blir vrålhungriga så slänger vi oss som två lejon in i skafferi och kylskåp och äter upp det som finns. Och eftersom jag lätt får blodsockerfall och nästan kan börja tugga på filten i soffan så läste jag här hemma i en bok att man ska lära sig äta långa kolhydrater och regelbundet för att hålla blodsockernivån på en lugn och jämn nivå. Man skulle dessutom bli lugn och jämn hel och hållen, så jag hade högläsning för gubben och han tyckte också det lät bra, särskilt det där att man skulle bli lugn och jämn hel och hållen. För han tänkte nog att det skulle vara bra att jag blev lugn och jämn och jag tänkte att det skulle vara bra om han blev lugn och jämn. Men det bästa av allt, var att man skulle leka att man gav sig ut i rymden ett par veckor och bara ta med sig ett fåtal matvaror.
Matvarorna var av ett sådant slag att allt var GOTT så vi gjorde high five, gubben och jag och packade matsäck för två veckor i rymden! En perfekt introduktion i långa kolhydrater för två barnsliga själar. Vi iklädde oss rymdboots från åttiotalet och stora vinteroveraller (nu skarvar jag lite grann) och klev in i rymdkapseln, köket och gav oss iväg. Riktigt kul har vi. Tur att barnen har flyttat hemifrån.
Lekfulla sms flyger genom rymden när det är dags för mat eller fika: “Restaurang Rymdfärjan bjuder på apelsinfilé med nötströssel och kanel. Kaffe till.” Eller “Restaurang rymdfärjan bjuder nu på fullkornsbröd toppad med Månens Räkröra. Te till.” 
Det sägs ju att man inte har roligare än man gör sig. Och nu kan ni se fram emot ett lugnt och jämt flöde på inläggen här inne, för det blir säkert en effekt av det hela! För nu ska jag bli en lugn och jämn personlighet av alla långa kolhydrater! Det var allt om mina små projekt på jobb och fritid det!
Som vanligt är det fler som skriver på lördagar (lördagstema) över givet tema. Dem hittar ni här nedan! Den som är “teamledare” för mars månad är Pensionären på ön! Titta gärna in och se vad hon och övriga har för projekt på gång!
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
Härligt med en eller till o med två inte kam sjunga körer o vad roligt att ni leker månfärd… Lugn o fin vet jag däremot inte om jag vågar prova. Då känner man väl inte igen sig ;-). Kul inlägg, kram
Kram Jenny, jag har till och med tre såna körer, men vi kör samma låtar för att kunna ha gemensamma konserter och det är bra för då lär sig körledaren låtarna ordentligt 🙂 Nej, lugn och fin måste ske med måtta känner jag med…
Jag saknar körsången något otroligt. Det är tiden som saknas, annars kulle jag börja igen!
Samma här med teatern! När vi blir pensionärer Pia få du bli körsångare och jag amatörskådespelare igen 🙂
Jag kan absolut inte sjunga … inte ens i badrummet. Det ser lockande ut om man ser andra sjunga och när de berättar om den eufori de upplever efteråt 🙂
Projektet med långsamma kolhydrater kör vi också – eller i alla fall jag – än så länge inget resultat på vågen, men skam den som ger sig…
Ha det gott!
Kram
Det är nog tur att alla inte är bra på samma saker eller tycker samma saker är kul 🙂
Lycka till med de långa kolhydraterna!
Tror inte riktigt på det där att alla kan sjunga! Skulle Florence Foster Jenkins få vara med i din kör?
Lycka till med de långsamma kolhydraternas projekt – så borde alla äta. Utan kolhydrater går det inte att vara men vissa av dem bör man hålla dosen låg av! Har du sett sockerfilmen på SVT? Livsmedelsindustrin gömmer enorma mängder i maten, rent kriminellt!
Det var sockerfilmen som fick fart på oss faktiskt! Ruskig film! Nej alla kan inte sjunga, men alla som vill FÅR sjunga, brukar jag säga för att även den som inte tycker sig kunna sjunga ska kunna gå med i kören om den vill. En viss skillnad. Jag tror heller inte att körsång passar alla, men påfallande många tycks bli glada och få en kick av sången när den den är tillåtande och utan pekpinnar.
Och Florence skulle förstås få vara med om hon ville men hon verkade ju vara mer intresserad av solistiska framträdanden så vi kunde ju ge henne några solon i stället 🙂
Läser med nöje om de långa kolhydraterna som gör er lugna, hel och hållna! Daglediga kören som pedagogen nu till och med är utbildad för!
Du skriver inlägg projekt med härlig humor, leendet dig gives således 🙂 flera sköna humor poäng …
Hahaha, jag vet inte om jag känner mig så lugn och jämn ännu, det kanske kommer med tiden 🙂 Tack för humorpoängen Tove!
Det där med att länsa kylskåpet på det som finns känner jag igen. Jag försöker hålla igen på kolhydraterna för att inte gå upp i vikt.
Det värsta är att det finns ju så många “metoder” att man går vilse i djungeln, det gäller att hitta något som passar en själv har jag förstått, olika kroppar fungerar lite olika. Helt utan kolhydrater har jag svårt att tänka mig vara men antagligen vänjer man sig.
Vilka njutbara projekt du har på gång för jämnan. En del går i toner andra i långa kolhydrater. Så roligt när barnen har flyttat hemifrån, då kan föräldrarna leka fullt ut som de själva vill.
Jag vill också äta i er restaurang. Månkängor har jag och overaller hur många som helst. 🙂
Du är SÅ välkommen i dina boots Karin!
Jag skulle önska att det fanns en Alla-kan-sjunga-kör här, då skulle jag gå med, för jag gillar att sjunga, men med åren och oträning, så låter jag inte så bra längre. Min ena farbror var en riktigt duktig sångare och pappa också och jag har nog ärvt lite från dem.
Det låter som om du och din gubbe har det riktigt gott tillsammans. Bästa lekkamrater låter det som om ni är.
Trevlig helg!
Kram, Ingrid
Rösten brukar gå att få fart på rätt så snabbt Ingrid, synd att ni inte har nån sån kör i närheten. Säj till kyrkan att de startar en 🙂
Jo vi har rätt så kul ihop gubben och jag. Vi vet knappt om nåt annat än varandra, vi var unga när våra livsbanor krockade. Men ibland blir vi ovänner och då ryker det av stickor o strån, apropå att båda hoppas på att den andre ska bli lugn och fin av de långa kolhydraterna hehehe 🙂
Det där med ännu en alla-kan-sjunga-kör tycker jag låter utmärkt. Är själv med i en sådan och I feel always good efter att ha varit där.
Det där med rymdprojekt kombinerat med långa kolhydrater låter också spännande. Allt för ett välbefinnande!
Hälsningar
Birgitta
Ja det är lite kropp & själ över det hela men sång är verkligen fantastiskt för välbefinnandet märker jag på uppslutningen i körerna 🙂
Jag vill vara med i kan-inte-sjunga-kören och jag vill äta på Rymdrestaurangen VARJE DAG! Synd att man bor så ocentralt, dvs i Stockholms innerstad.
Dela gärna med dig av fler långa kolhydratrecept, jag skulle också vilja bli lugn och jämn. Jämt!
Hahaha 🙂 Ja, dumt att hålla till där! (Innerstan) När man kan vara här och sjunga och leka rymdgubbar. Boken jag läste heter “hjärnkoll på maten” och är fylld med bra mattips, trevligt och underhållande skriven, ingen “kok-bok”, en klok-bok, snarare och utan pekpinnar och sånt där tråkigt. Men en filéad apelsin med krossade nötter och lite kanel är hur mumsigt som helst till kaffet och det märkliga är att när man äter det med en liten “bakelsegaffel” blir det precis som en jättesmaskig efterrätt! Tror du kan få tag i apelsiner i innerstan 😉
Hjärnkoll på maten! Den har jag nog i min (rätt omfattade) äta-rätt-hylla.
Och möjligen, möjligen kan jag hitta apelsiner i storstadsdjungeln…
Damma av den Karin! Där kan du läsa om vår rymdresa 🙂 Lycka till med apelsinjakten!
Skulle så gärna vara med i din alla-kan-sjunga-kör!!!
Du är SÅ välkommen 🙂
ett kokt ägg på morgonen håller mig mätt ganska länge, jag som inte fick sjunga i skolan, var med i vi-som-inte-kan-sjunga-kören. Vi uppträdde och gjorde cd.
Vad kul m cd skiva! Härlig revansch! Ett kokt ägg till frukost låter ingenting för mig som är frukostälskare, det brukar vara som en liten detalj i mina långa helgfrukostar.mMen i rymden är det ungefär så en frukost ser ut. Man kan få slurpa i sig ett par bitar sill också!