Idag ska det handla om fåglar. Min nya kamera Klara-Fina och jag håller på att lära känna varandra från grunden. Att komma djur riktigt in på livet tror jag inte är vare sig hennes eller min grej, men hon blev så lycklig över att vi skulle fotografera fåglar att jag inte ville grumla hennes glädje. Dessutom håller en vacker havsörn hov precis vid sommarhuset så vi planerade att gå upp tidigt nästa morgon och fotografera den. Vi tog en eftermiddagspromenad för att värma upp. En svan låg i viken och betade lojt. “Perfekt början”, viskade Klara-Fina, ställde snabbt in fokus och knäppte.
Det var bara det att fokus hamnade på vassen och inte på svanen. Svanen gillade inte uppmärksamheten och försvann. Jag tröstade henne med att viken var full av objekt. Vi vandrade vidare.
Grågäss! Pep Klara-Fina. Vi knäppte. Klick! Nu fick vi fokus på grågässen men de var ju så långt borta att den oinvigde inte ens skulle förstå att det var fåglar vi hade fotograferat. Vi satte oss i slänten och började zooma.
Men innan vi ens hade hittat zoomknappen för den perfekta gåsbilden, var de på väg bort. Suddiga dessutom, bakom klart avtecknade vasstrån. Klara-Fina muttrade något som lät som “vasskamera kasskamera” och verkade en smula uppgiven. “Fiskmåsar…” försökte jag hurtfriskt! Ett helt gäng sjöfåglar höll till på en liten kobbe inte alltför långt bort. Klara-Fina tyckte att de skränade så illa så hon var tveksam. De skränade verkligen ovanligt mycket och ovanligt illa. Men det fanns anledning.
När vi lyfte blicken mot den lilla kobben var ingen annan än Herr Havsörn där och härjade bland ungar och ruvande måshonor. Chokladbrun och med vingarna fullt utbredda hade han hittat något ätbart som han greppade med klorna. “Det är inte sant! Helt otroligt! Det är ju havsörnen Klara Fina!!!” Jag slet tag i henne för att fånga det magiska ögonblicket men innan nån av oss ens hunnit säja måsskit så var både havsörnen och ögonblicket borta! Klara-Fina var gråtfärdig. “Jag är ju helt värdelös”, pep hon. Jag försökte dölja min besvikelse. “Nej då, det är du inte”, sa jag bestämt. “Är du inte bra på gäss och örnar är du bra på nåt annat. Så är det bara”. Och då såg vi, bara en meter ifrån oss…
Ett bo med två vackra måsägg. Klara-Fina, zoomade och grejade i lugn och ro. “Åh, det är perfekt! Äggen ligger alldeles stilla och rullar ingenstans. Jag kanske är en ägg-kamera”, viskade hon andaktsfullt och drog sen efter andan. Pekade mot vattnet där något vitt låg och guppade en bit bort. “Vad är det där för en konstig fågel?” “Det är en eh… En korksvan”, sa jag. “Den ligger väldigt still…” “Ja, det gör den. Ta en bild du”.
Det blev en kanonbild om jag får säga det själv. Och innan vi var hemma lyckades vi till och med fånga en bild på Herr Havsörn… 
där han var avbildad på informationstavlan över området. Och med det var både Klara-Fina och jag rätt så nöjda.
Karin Englund är den som tyckte att vi skulle skriva om fåglar denna lördag och nedan hittar ni flera som skriver på samma tema! Roligt att skriva! Roligt att läsa! Ha en fin lördag, med eller utan fåglar!
Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Spanaren
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
Du och Klara-Fina har verkligen gjort bra ifrån er!
Har samma problem som du ibland när kameran ställer in sej på fel sak i fokus. Men resultatet kan ändå bli bra, fast inte som man tänkt sej.
Jättefina bilder och trevlig text!
Tack Lena, ja ibland är det verkligen så. Till och med i själva livet. Det blir inte som man tänkt sig, men bra på ett annat sätt 🙂
Vilken härligt, underhållande skildring om din och kamerans “resa” för att fånga fåglar i bild. Härlig läsning !!!!
Ha det gott !
Tack Marie! Sägs att man inte har roligare än man gör sig 🙂 Det var roligt både att fota och att skriva. Men bilderna …nja…
Tack att du lämnade adressen, vilken fin och omväxlande blogg du har, jättefina bilder…. 🙂
Kramen ♥
Tack 🙂 Så klart ska du kunna hälsa på! Vet ej varför inte min adress syns på blogger? Kanske för att det är en wordpressblogg? Roligt att du kan titta in i alla fall! Kram
Fina kort! Det är inte lätt att vänja in sig med någon ny så ditt och Klara-finas första försök ser mycket bra ut och bäddar för många äventyr. När ni vant in er kan ni säkert ta rörligare och rörligare motiv ;-). Häftigt med havsörn. Här nöjer vi oss med fiskgjusar men det finns kungsörn här omkring. Kram
Tack Jenny. Det vore roligt om Klara-Fina kunde ta lite rörliga bilder så småningom. Vi lär oss lite i taget och många promenader blir det och bara det är ju bra 🙂 Kungsörn låter häftigt! Det är väl vår allra största fågel?
Så fina foton ditt första försök blev. För det är verkligen inte lätt att fotografera fåglar. Jag har precis också börjat…
Tack för att du tänker på mig och min lilla krassliga hund. Det värmer. Kram
Tack, vad snäll du är Helena 🙂 Övning ger färdighet antar jag men inser att just fåglar är svårt. Ja, jag tycker verkligen att det känns ledsamt med hunden. Husdjur är familjemedlemmar. Så är det bara. Kram
Ha ha, Anna, man förstår varför det tar månader att få ihop en kort naturfilm 🙂
Haha, ja det har jag inte tänkt på men det har du rätt i Eva!
Alltså, jag tycker den översta bilden blev väldigt fin trots att fokus kom på vassen istället, hälsa Klara-Fina det så tror jag hon blir glad.
Kram!
Hahaha, tack Anna, det ska jag göra 🙂
Haha, nu blev jag tvungen att göra ett tillägg i min blogg. Att fota fåglar kräver ett visst tålamod … Vackra ägg och fin natur!
Tack 🙂 Då ska jag gå in och kika hos dig 🙂
Mycket rolig läsning. Påminner mig om när jag var på väg till en gudstjänst på en liten smal väg och vi var tvungna att stanna för två tranor med en svans av ungar som spatserade över vägen. Inte hade jag kameran beredd där inte! Jag sörjer fortfarande över detta så fort jag får se en trana igen…
Kram från Ingrid
Åh…PRECIS! Det var nån annan här i blogglandia när vi skrev om fotografering som berättade när hon missade en elefant på gatan! Ibland skulle man behöva ha en kamera i pannan. Vem vet vad framtiden har att erbjuda Ingrid? Kram
Att fota djur är väl det svåraste som finns. Tittar lixom inte in i kameran på beställning! Fina bilder du fick till i alla fall!
Helt klart svårt. Änder som tror att de ska bli matade kan ställa upp som modeller har jag märkt…
Helt underbart! Toppen Klara – Fina Anna!
Kram
Hahaha nu fick du till det igen Tove 🙂 Kram
Vilken trevlig kamera du hittat!!! Ägg är faktiskt enklare att ställa skärpan på än flygande fåglar, det är lätt att instämma i!
Jag har hoppat på lördagstemat för första gången, men mina fåglar är inte riktigt som dina …
Vad roligt! Välkommen! Då ska jag lägga till dig i listan 🙂 Jag har inte varit med så länge men det är väldigt inspirerande att få ett tema att skriva över. Hoppas du också ska tycka det! Jag kikar in hos dig!
Så underbart skildrat av dina och Klara-Finas vedermödor när det gällde att fota fåglar. Även om kvalitén kanske inte är så bra som Klara-Fina önskade så fick ni ju med en hel del i alla fall.
Ha en härlig helg!
Kram, Ingrid
Tack Ingrid, eller hur? Klara – Fina blev rätt nöjd i alla fall. Och jag med. Drömmen hade väl varit att fånga Herr Havsörn på bild men då får vi nog bygga koja och skaffa teleobjektiv och lite mer vana först hahaha 🙂
Fint! Gökotta på Kristi himmelsfärds dag deltog vi ibland när barnen var små, med prästen eller på båtföreningen.
Tror den traditionen finns kvar på vissa platser Hannele. Här är det trumpet från kyrktornet som gäller. Rejält ko-koande 🙂
knölsvan… sa sonen igår på vår första segeltur igår.
Åh, vad härligt det låter! Segeltur! Sonen måste ha varit glad… Knölval och sångsvan vet jag namnen på men inte skillnaden. Antar att den ena har en knöl och den andra låter vackert?
men vad gör en korksvan?
En korksvan guppar! Det korta svaret. Det långa får bli en annan gång hahaha 🙂
Jag tycker att Klara-Fina tar fina bilder. Ägg-bilden och kork-svanen var riktigt bra! Lena
Ja, jag sa det jag med! Vad gör väl en missad havsörn när man har måsägg och korksvanar inom räckhåll 🙂
Det är det där med att SE motivet och korksvanen är underbar.
Men att fotografera fåglar med en kamera som säger klaaadooock, det är svårt, det hinner hända mycket på den stunden. Men sätter man den i sportläge så kan man ha tur.
Ska man zooma på något fint så kan man ge sig 17 på att det är något framför som zoomen fastnar på. Automatiken ställer till det ibland.
Hahaha ja verkligen klaaadock! Ska kolla om jag har ngt sportläge på kameran. Håller på att lära mig en funktion i taget… Jag gillade också korksvanen! Den var inte så ängslig av sig som de andra…
Underbart berättat med glimten i ögat *gillar och gillar mycket*
Tack för att vi fick följa med på er fina fotopromenad “tack*
Ser att ni båda kommer att bli världens bästa kompisar 🙂
Naturligt fina bilder/ kram
Tack Spanaren! Roligt att du uppskattade att följa med på vår tokiga upptäcktsfärd 🙂
PS. Fina ägg och mycket lyckad bild på korksvanen!
Tack Karin, vi är mycket nöjda med korksvanen!
Åh, vad spännande att få följa med er på fågeljakt! Men jag vågar nog inte berätta för min värstingzoomkamera (som inte riktigt fått något namn än, även om jag funderar lite på Gun) vad ni har för er. Fågelskådarutflykter minsann! Svanar och gäss och havsörn! Gun har bara fått spana in bofink och sädesärlor genom köksfönstret och det tyckte hon var så ointressant att hon började studera fluglortarna på fönstret i stället. När jag öppnade fönstret flög fåglarna iväg… Väldigt mycket igenkänning där, när det gäller vad ens kamera zoomar på och hur motiven plötsligt är borta!
Hahaha utflykten var väl på en sisådär 300 meter 🙂 Men det är häftigt att ha/få se en så stor fågel på så nära håll. Jag vinner aldrig på trisslotter heller, så att lyckas fånga bild på havsörnen med lilla Klara-Fina har jag inte så stora förhoppningar om. Ägg blir bra. Det tycker vi båda. Och en och annan fiskmås!
Ett härligt lekfullt men ändå allvarligt inlägg om fåglar och att fånga dem på bild. Klara-Fina tar ju väldigt fina bilder med hjälp av sin ägare. Du får trösta Klara-Fina att det inte är hennes fel om inte bilderna blir som hon vill att de ska bli 😉 Ni klarade visst att fånga fåglar tillsammans väldigt bra!
Hahaha, jag tror att hon blev tröstad av den lyckade korksvan-bilden Karin 🙂