Fåglar – Klara-Fina bland havsörn och korksvan

Idag ska det handla om fåglar. Min nya kamera Klara-Fina och jag håller på att lära känna varandra från grunden. Att komma djur riktigt in på livet tror jag inte är vare sig hennes eller min grej, men hon blev så lycklig över att vi skulle fotografera fåglar att jag inte ville grumla hennes glädje. Dessutom håller en vacker havsörn hov precis vid sommarhuset så vi planerade att gå upp tidigt nästa morgon och fotografera den. Vi tog en eftermiddagspromenad för att värma upp. En svan låg i viken och betade lojt. “Perfekt början”, viskade Klara-Fina, ställde snabbt in fokus och knäppte.

Det var bara det att fokus hamnade på vassen och inte på svanen. Svanen gillade inte uppmärksamheten och försvann. Jag tröstade henne med att viken var full av objekt. Vi vandrade vidare.
Grågäss! Pep Klara-Fina. Vi knäppte. Klick! Nu fick vi fokus på grågässen men de var ju så långt borta att den oinvigde inte ens skulle förstå att det var fåglar vi hade fotograferat. Vi satte oss i slänten och började zooma.
Men innan vi ens hade hittat zoomknappen för den perfekta gåsbilden, var de på väg bort. Suddiga dessutom, bakom klart avtecknade vasstrån. Klara-Fina muttrade något som lät som “vasskamera kasskamera” och verkade en smula uppgiven. “Fiskmåsar…” försökte jag hurtfriskt! Ett helt gäng sjöfåglar höll till på en liten kobbe inte alltför långt bort. Klara-Fina tyckte att de skränade så illa så hon var tveksam. De skränade verkligen ovanligt mycket och ovanligt illa. Men det fanns anledning.När vi lyfte blicken mot den lilla kobben var ingen annan än Herr Havsörn där och härjade bland ungar och ruvande måshonor. Chokladbrun och med vingarna fullt utbredda hade han hittat något ätbart som han greppade med klorna. “Det är inte sant! Helt otroligt! Det är ju havsörnen Klara Fina!!!” Jag slet tag i henne för att fånga det magiska ögonblicket men innan nån av oss ens hunnit säja måsskit så var både havsörnen och ögonblicket borta! Klara-Fina var gråtfärdig. “Jag är ju helt värdelös”, pep hon. Jag försökte dölja min besvikelse. “Nej då, det är du inte”, sa jag bestämt. “Är du inte bra på gäss och örnar är du bra på nåt annat. Så är det bara”. Och då såg vi, bara en meter ifrån oss…Ett bo med två vackra måsägg.   Klara-Fina, zoomade och grejade i lugn och ro. “Åh, det är perfekt! Äggen ligger alldeles stilla och rullar ingenstans. Jag kanske är en ägg-kamera”, viskade hon andaktsfullt och drog sen efter andan. Pekade mot vattnet där något vitt låg och guppade en bit bort. “Vad är det där för en konstig fågel?” “Det är en eh… En korksvan”, sa jag. “Den ligger väldigt still…” “Ja, det gör den. Ta en bild du”. Det blev en kanonbild om jag får säga det själv. Och innan vi var hemma lyckades vi till och med fånga en bild på Herr Havsörn… där han var avbildad på informationstavlan över området. Och med det var både Klara-Fina och jag rätt så nöjda.

Karin Englund är den som tyckte att vi skulle skriva om fåglar denna lördag och nedan hittar ni flera som skriver på samma tema! Roligt att skriva! Roligt att läsa! Ha en fin lördag, med eller utan fåglar!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Liza
Marietts Foto
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Spanaren
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet

16. maj 2015 av Anna
Kategorier: Allmänt, Kåserier | Taggar: | 44 kommentarer

Kommentarer (44)

Lämna en kommentar

Obligatoriska fält är märkta med *


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.