Upplysningsvis blev det lite “färglöst” här inne förra lördagen när vi skulle skriva över temat färg. En ledsam begravning kom emellan, men den blev å andra sidan ett möte mellan vänner som inte hade träffats på fyrtio år. En märklig och sällsam upplevelse och väldigt fin trots allt. Den som gick ur tiden var helt klart färgstark, en person som försvann alldeles för tidigt och under tråkiga omständigheter. Livet är väldigt krokigt och labyrintartat ibland och en låga kan slockna om än andra lågor finns runt omkring. Liv tänds och släcks men kärleken består. Det behöver man tänka på ibland. Denna vecka föreslår Livsrummet att vi ska skriva om “upplysning”.
Så nu till lite gladare upplysningar. I morgon till exempel ska mina körsångare konsertera med självaste Py Bäckman. En kändiskonsert! Det ni! Vi ska sjunga en massa gamla godingar som Stad i Ljus, Leonard Cohens Hallelujah med svensk text av Py, Gabriellas sång står på agendan förstås och mycket annat. Det ska verkligen bli jätteroligt, kören har laddat hela våren (jag med för den delen). Här står stolarna och väntar att lyftas upp på gradänger. Sen saknas bara körsångarna. Och så Py då och pianisten Rune.
En verkligt spännande upplysning kan ju vara att jag har raggat killar hela våren för att fylla upp tomma stolar i bas och tenorstämmorna. Jag höll till och med en liten bas & tenorkurs på åtta veckor med ett tiotal handplockade män och på söndag kommer några av dem att stå där högst upp på gradängerna med övriga män och sjunga. Precis som Agent 007 har rätt att döda, har dessa basar och tenorer rätt att göra en “Mr Bean” om det skulle behövas.
Och vad är nu en “Mr Bean” i körsammanhang? Jo, upplysningsvis: Man lyssnar på grannen, mumlar efter bästa förmåga där man inte riktigt har kläm på stämman och så tar man i för kung och fosterland på refrängen, tex i Halleluja. Mr Bean har gestaltat alldeles ypperligt hur det kan gå till i körer ibland. Efter dessa upplysningar i stort och smått önskar jag er en fortsatt trevlig helg och önskar förstås att ni kunde komma och lyssna på konserten allesammans, men biljetterna tog slut inom ett dygn! Inte ens alla i kören hann få biljetter till sina anhöriga!
Men övriga som trofast temaskriver på lördagarna, denna vecka över “upplysning”, finner ni nedan!
Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
Vad fint skrivet om begravningen och kören och allt. Gillar dina betraktelser av livet, Anna.
P.S. Blir det Olshyttan i Valborg i år också?
Tack Eva 🙂 Nej i år har Lill-Elvis Band en spelning i Helsingborg så det blir till att dra söderut med delar av familjen. Valborg ligger ju på helgen i år, annars brukar jag vara igång och jobba sista april och då är det lättare att få till Valborgssången. Kram
Du har fått till temat så fint, två tema i en smäll! Om begravningar tänker jag att de på ett sätt hör till, och att träffas där och då blir en slags tröst efter den som gått bort, återseenden som blir av.
Så roligt med Py och härliga sånger i kören – Halleluja!
Sjungande kram!
Så är det verkligen med begravningar Tove! Sorgligt och tungt men viktigt att mötas, alla som finns kvar. Och konserten med Py blev så fin. Många av hennes sånger är en tröst för många i mörka stunder. Sjungande kram till dig med 🙂
Haha, Mr Bean, han är alltid lika rolig. Har inte hört talas om uttrycket men ska lägga det på minnet! Lycka till med Py! Kan bli riktigt roligt!
Ja, jag vet inte vad det är som gör att man skrattar så åt Mr Bean. Att göra en “Mr Bean” är mitt eget uttryck eftersom jag tycker det påminner om hur man lär sig i en kör när man inte använder sig av noter.
Ja livet har sina upp och ner.
Konserten verkar i alla fall vara av det glädjande slaget!
Ha en fin söndag!
Tack Lena, ja konserten blev jättefin 🙂 Och nog har livet både upp och nedgångar, det inser man med åren.
Svårigheten att rekrytera de manliga rösterna i körer påminner mig om Gareth Malone, den engelske körledaren som fått de mest motvilliga typer att sjunga. Du har säkert sett TV-programmen om honom och hans arbete med pojkar och män och hela stadsdelar. Fascinerande.
Jag älskade att se programmen om honom Olga, jag kunde verkligen leva mig in i både hans engagemang och hans desperation (som uppstod ibland). Det är otroligt roligt och lärorikt att leda körer.
Så roligt för er. Bra att du påminde mig om Halleluja – jag ska ta med den till kören nästa gång. Men innan dess ska jag också på en mycket sorglig begravning av ett barnbarn som gick bort alldeles för tidigt…
Kram
Så ledsamt för er Ingrid, all omtanke i sorgen!
Oj, pust! Mr Bean… skrattade så tårarna rann! Tack för bästa helgskrattet!
Och grattis till framgångsrikt raggande – tio karlar minsann. Men åh, vad synd att det är utsålt när jag för en gångs skull är på rätt plats vid rätt tidpunkt! Jag får trösttitta på Mr Bean några gånger till.
Du kan ju smita in i kören Karin! Ett lösskägg och så har du ju sett hur Mr Bean gör!
Det är ju en lysande idé! Hmmmm… var hittar jag ett lösskägg, månne?
Jag har flera lösskägg i min teatergarderob Karin! Har haft dem till beduindräkt så det är en hel utstyrsel med handduk över håret, pannband så duken sitter kvar och så lösskägg till det hela. Håll en skylt i handen – tenor – och så smiter du upp på översta raden bland de andra herrarna!
Valde upplysning av en annan sort! Trevlig lördag!
Alla sorters upplysningar brukar vara trevliga, eller hur! Temaskrivarna är rätt bra på flexibilitet och variation och fantasi!
Begravningar kan vara fina tillfällen till trevliga möten.
Ja, avsked och möten hänger verkligen samman på flera plan.