Vi har blivit med flygel! Inte vilken flygel som helst – Evas flygel. Eva har länge haft en flygel för mycket, i hennes eget tycke och vi har verkligen önskat att vi skulle kunna ta över den men har inte haft plats i något av våra två boningshus. Vårt ena boningshus har inte varit beboeligt på grund av grundlig restaurering, se bildbevis nedan.

Inte en miljö man gärna trycker in en flygel i. Och så här såg alltså huset ut när tanken fördes på tal första gången.

Det andra boningshuset är bara drygt femtio kvm fördelat på två rum och kök. Där har vi bott med fyra barn i ständigt föränderliga “compact living” banor, vartefter barnen blivit äldre. Men plats för en flygel har vi bara inte kunnat lösa. Möjligen som kombinerat matbord. Eller om nån skulle kunna sova på madrass under den? Eller på den. Eller i den! Eller hissa upp den i taket när vi ska titta på TV. Vi som varje jul har haft stora problem med var vi ska ställa granen!

Men NU är vårt “restaureringshus” tillräckligt klart för att faktiskt kunna hysa detta efterlängtade instrument som två av våra barn har lärt sig spela på (och för all del även jag.) Eva var min musiklärare i unga år. Så hon har några år på nacken. Och Eva är värd ett alldeles eget inlägg, så det blir vid senare tillfälle.

Här gör vi en sommarvisit på Dalhalla med Eva. Alla trappsteg i gropen var “nemas problemas” för denna nittioåriga musiker som äntrat åtskilliga scener under sin karriär. Att flytta en flygel är också värt ett eget inlägg. Så mycket kan jag ju säja att det är inte bara att säga flyg vita flygel flyg…