Flykt. Det är Livsrummet som föreslår att vi ska skriva om FLYKT denna lördag. Jag associerar direkt till gummibåtarna på Medelhavet. De drunknade barnen. Att vara nödd och tvungen, med fara för sitt eget och sina barns liv, att kliva ner i en gummiflotte och gå ett högst osäkert öde till mötes… Något värre kan jag knappast tänka mig. Jag förstår att alternativet är värre, annars skulle människor inte göra det, valet står mellan att gå under i hemlandet eller ge barnen en möjlig framtid… 
Jag har ju en tydlig “Filifjonka-gen” och den brukar visa sig. Som när jag skulle åka på Estonia med niomånaders dottern och hur tanken på att “något skulle hända” liksom dunkade inne i mitt huvud… Vad gör jag om båten sjunker? Vad gör jag med lilla dottern? Och hur jag intalade mig med all kraft att båtar funkar inte så. Båtar sjunker inte. Så är det bara. Och vi sjönk förstås inte. Detta var våren -94. Men några månader senare sjönk faktiskt Estonia. Att tvingas ge sig ut med sina barn i en gummiflotte… Det säger en del om alternativet för “flyktingarna”, människorna som antagligen tänker precis samma tanke som jag tänkte, fast under helt andra omständigheter. “Vad gör jag om…”. Vem som tvingas ner i en flotte och vem som lever trygg på torra land, det kan nog inom några decennier förändras ganska drastiskt. Sa Filifjonkan. 
Sen finns ju flyktmekaniskmer av mindre dramatisk art. Som när deadlineuppgifter hopas på rad och man börjar med att sortera böckerna i bokhyllan efter bokstavsordning. Eller läsa receptböcker. Eller skriva ett blogginlägg som inte direkt har högsta prioritet utan ligger på nöjessidan… Så med dessa flyktiga tankar passar jag på att önska er alla en trevlig helg och som vanligt går det bra att läsa vidare på temat “flykt” om man klickar på länkarna nedan där “lördagsbloggarna” är listade! Själv ska jag ta itu med min deadlinelista!
Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
Filifjonkgruppen är troligen stor 🙂 Våra rädslor och farhågor är av värsta slaget då det gäller våra barn och om vi inte kan hjälpa dem.
Jag tänker också på att inte kunna skydda de från krigets fasor – .
Så du har också böcker upp under taket ser jag. Vet inte om du tänkte på ordet deadline i inlägget – flykt på havet kan ju bokstavligen ses som en blev min tanke …
Nej, det tänkte jag inte på men det har du helt rätt i, du är verkligen en ordreflekterare Tove 🙂 Deadline kan verkligen ses ur flera perspektiv! Böcker under taket är perfekt för compact living!
Prokrastineringsexperter är vi nog litet till mans och kvinns! Men en plan B är bra att ha, det lär dottern bli varse när det ungdomliga övermodet gått över.
Att sätta sig in i flyktingars situation är inte lätt men lätt att inse att det är förskräckligt! Jag läste om föräldrarna som insåg att de inte hade armar nog att hålla fast alla barnen på resan. Vilken fasa!
Så är det nog Olga – många är vi som är som “mors lathundar”! Att inte ha armar att hålla fast alla barnen… Vilken fasa…. Nej förstå kan man nog inte helt… Men bara tanken….
bokstavsordning hade vi när vi var nykära och blandade mitt och ditt, nu har vi var sin våning för böcker… Jag har också åkt båt till Kiel med 9 månaders dotter och lillebror i magen… Nu navigerar denna lillebror stora containerfartg i storm.
Ja tur att det blir lite ordning och reda på ålderns höst. Mitt och ditt är en bra grundordning tycker jag. Olika våningsplan låter optimalt 🙂 Angående sonen, vad är det man säger; det ska böjas i tid det som krokigt skall bli. Det var väl en början med vågskvalpet i magen!
Hej Anna!
Jag seglade med Estonia när hon gick under Viking Lines flagga. Kändes mycket märkligt den morgonen när hon sjönk… och alla dessa människor som idag tvingas till flykt i gummibåt.. hualigen!
Jag har ny blogg (tidigare fritid och tankar) som är lösenskyddad, (trodde att jag varit här och berättat det men kanske inte.. bra minne men kort;) ) i alla fall, maila mig så skickar jag lösen. Ha det fint!
Absolut! Inte konstigt att jag inte kommit in då. Men var hittar jag din mail?
Filifjonkor är väl rätt bra egentligen, lite förutseende ifall att liksom. Har alltid en plan B i beredskap och är försedd med plåster och en macka för man vet ju aldrig vad som händer. Jag tror att det är ett beteende som sitter i sedan vi for omkring i väldigt rassliga bilar. Man förbereder sig för katastrofer, förhoppningsvis förtar det inte glädjen.
Ja, det tycker jag med Kicki och det där med plan B förstår Filifjonkor! När jag med förtvivlan i rösten sa till dottern, på väg utomlands utan att veta var eller hur hon skulle sova (minns jag det som). “Du måste väl ha en plan B!!!” Plan B är för mesar, svarade dottern och for sin väg. Ingen Filifjonka-gen där inte. Eller så utvecklas den med åren!
Ja, värre situation är svår att tänka sig, än den där ens barn svävar i livsfara.
Men den där inre Filifjonkan är ständigt verksam även i vardagligare situationer, och måste lugnas med alla till buds stående medel. Som när jag hamnade högst uppe på vinden på ett hotell i Amsterdam. Övriga gäster verkade rätt flummiga och brandrisken var uppenbar, brandstegar och annat fanns inte. Så, för att överhuvudtaget kunna sova, räknade jag ut att jag kunde ta madrasserna som skydd och kasta mig ut genom fönstret och hamna i kanalen nedanför. “Okej” sa Filifjonkan som trodde på katastrofer “det kan fungera”. Och så sov jag gott den natten.
Den andra sortens flykt, den som kallas prokrastinering, har jag utvecklat till skön konst! http://www.karinenglund.com/2011/02/uppskjut-till-morgondagen/
Jag blir alltid lika glad att höra ifrån andra filifjonkor, hahaha skrattade gott åt madrasslösningen. Prokrastinering hade jag aldrig hört talas om – ordet alltså – innan det dök upp i ditt inlägg! Men jag är otroligt bra på det om jag får säga det själv 🙂