Det där har man ju alltid hört, att ju fler kockar desto sämre soppa. Men det behöver inte bli nån bra soppa fast man är två kockar bara! Det är Pettas Karin som har föreslagit denna rubrik för veckan, eller rättare sagt förra veckan. Som vanligt ligger jag på efterkälken. Häromdagen vid frukostbordet satt gubben och jag och avhandlade om vad som behövde göras. Listan på vad vi borde ta itu med blev till slut så lång, att vi beslutade att ha ett riktigt MÖTE på Noton Music SNARAST. Att grannen strax därefter kom in med en burk hemfiskade kräftor gjorde att vi beslutade att ha mötet redan kvällen därpå över en tallrik kräftor! Ost och bröd införskaffades liksom en flaska vitt. 
Kändes som ett SÅ trevligt initiativ och vi slog oss gladeligen ner för att hugga in på kräftorna och ta itu med mötesordningen. Då inträffade det märkliga att vi hade glömt alltsammans! Vad var det vi skulle ta itu med egentligen? Ingen av oss kom ihåg! Det kändes helt omöjligt att att skylla på “ju fler kockar”… inte ens Benny, vår anställde sköldpadda, var med eftersom han trillade i trappan häromdagen och slog sig i pannan så han blödde. Så han är sjukskriven och konvalescent. Annars hade vi ju kunnat skylla på honom som de tredje “kocken”. 
Den där typen av glömska är dessvärre vanligt förekommande här hemma hos oss. Redan när barnen var små, så införde vi under en kort tid familjeråd. Tanken var att vi skulle bli en ordningsam familj med reda i almanacka och andra viktiga “staplar”. Pappan hade laddat under hela veckan med saker som inte fungerade som det skulle. Han hade förvarnat övriga om att han hade en låååång, lång lista som behövdes gå igenom. Men ALLTID när det var dags för möte så hade han glömt bort det mesta eftersom han aldrig skrev ner dessa solklara saker som skulle upp på bordet och där det alltid skulle ätas bullar om jag minns rätt. 
Jag tror att dessa familjeråd rann ut i sanden ganska snart. Vi fortsatte existera som den röriga kaotiska fyrbarnfamilj vi var och tillståndet gick ju så småningom över i och med att alla växte upp och gav sig i väg i egna kaotiska sammanhang. Två ynka kockar borde verkligen ha kunnat fått ordning på saker och ting. Än idag brukar barnen skratta åt den där låååånga långa listan som var som bortblåst när bullarna kom fram på bordet.
Så varken gubben eller jag var särskilt förvånade där vi satt där som två teflonpannor med varsin kräfta i käften och dagordningen var som bortblåst. Det kändes snarare tryggt och bra. The same precidious! 
Och allt det där VIKTIGA dyker säkert upp igen eftersom det var så himla VIKTIGT. Och då får vi ju anledning att hitta på något festligt till det nya mötet! Och då kanske Benny är fit for fight igen så vi kan skylla på den tredje “kocken”om vi glömmer dagordningen IGEN!
Som vanligt har ni övriga temabloggare i listan nedan. Titta gärna in hos dem och se vad de skrivit över temat!
Anki
Helena
Karin
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Olgakatt
Pensionären på ön
Pettas Karin
Pysseliten
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet
Någon gång om året får jag också för mig att skriva en lista med saker “att göra”. Jag brukar följa den samma dag jag skriver och sen glöms den bort.
Däremot måste jag alltid skriva upp saker som fattas i hushållet direkt när det tar slut. Vi bor ju en mil från närmaste affär och det är ju jobbigt om man t.ex. tänkt sig att börja baka bullar om det fattas jäst…
Kram från Ingrid
Ibland är det faktiskt skönt att glömma alla listor, skönt att få göra det där som bara dyker upp i stunden eller bara slappa lite. Tänker ofta på alla som har en mil till närmsta butik! Det där med jäst tex som är SÅ lätt att missa. Vi har fem min till butiken 🙂
Haha, ja jag känner igen det där. Numera skriver jag STORA kom-i-håg-lappar för att inte glömma något!
Ja, man skaffar sina system för att bättra sig… har precis införskaffat en charmig “svarta-tavla” för att skriva upp VIKTIGA saker!
åååå, så gott! Här blir det “bara” havskräftor 🙂
Det låter inte så “bara”, men kräftor från Dalälven var godare än jag först trodde!
Men så bra upplagt ni har det. Bullar på bordet och alla måsten är som bortblåsta. Sådant kockeri är ju det bästa tänkbara…
Ge Benny en puss på den sargade pannan och några räkor till, det förtjänar han verkligen. Blir han den tredje kocken senare vid något tillfälle så behöver du nog köpa hem ett par kilo räkor till att ha i reserv.:)
Hahaha, ja det där med bullar är ingenting för Benny, men räkor får honom till vad som helst. Och det kanske är så, att när det goda kommer fram på bordet försvinner “måstena” och ibland är det inte så dumt!
Med risk att bli tjatig men – du skriver så underhållande Anna om det som sker i era röda hus och det härliga livet ni för och så Benny då den stackarn .. alvarligt nog!
En liten igenkänningsfaktor i det om allt som ska göras – en kopp kaffe med en bit kaka eller macka till så flyttas det till framtiden.
Fin söndag till Noton-iska familjen 🙂
Tack!Det var bara trevligt tjat Tove 🙂 Ja, det kanske är så, lite godsaker och så swishas alla “borden” till framtiden! Jag ska hälsa Benny god bättring! Kram
Åh men Benny. Stackars liten!
Men åh, vad trevligt att alla to-do-listor och klagoskrifter kan klaras av med hjälp av bullar eller – till nöds – kräftor. Mycket bra koncept. Du borde bli konsult eller nåt! Också…
Ja, det är lite synd om Benny men han glufsar i sig räkor med god aptit så jag tror han är på bättringsvägen. List-konsult, ja varför inte… Jag kan behöva ett till ben att stå på 🙂
Jodå det känns igen, och egentligen var det inte så viktigt, fast det är inte så bra att glömma att besikta bilen, t ex, bl a.
Listor, det är ett bra bloggämne.
Det konstiga är att listan blir längre ju längre man lever, den borde liksom betas av. Helt klart ett bra ämne!