Första skoldagen! Sätter mig på tåget med skolväska, förväntansfull som en sjuåring!
Varför blir jag inte förvånad när tåget ersätts av buss, missar anslutningstrafiken och jag kommer att bli en hel timme sen istället för att vara framme en timme tidigt, som beräknat!
Mycket frustrerad får jag ta en kaffe på Café järnvägen i Sala under tiden. Ett tåg som ska till Avesta stannar utanför. Leker med tanken att ta tåget tillbaka istället och ta bilen till Örebro. Det borde jag ha gjort. Med facit i hand. Då hade jag blivit mindre försenad.
Bortsett från frustration över “opålitliga förbindelser” ska det bli SÅ kul att läsa igen! Jag tror verkligen på det livslånga lärandet. Att få sätta sig på skolbänken igen och fylla på depåerna känns som en vinstlott! Och en sak har jag redan lärt mig. Säkrast att ta bilen!
Vad roligt att du börjat läsa. Livslångt lärande är strålande. Kram
Ja Jenny, så är det verkligen. Men reflekterandet på tåget i lugn och ro får bli i bilen istället, tyvärr.