Det blev vare sig små eller stora ord från mig förra lördagen när HeLenahade föreslagit att vi skulle skriva om “små och stora ord”. Men det hade sin förklaring. Julen hade äntligen lagt sig. I kakelugnen brann de sista av granens grenar som jag knipsat av med sekatören och kastat in i brasan.  Hemvändande vuxna barn hade flugit tillbaka till sina bon ute i världen. Alla sociala evenemang var överstökade och ett behagligt lugn spred sig över hemmet.  Egentligen var dagen som gjord för att slå sig ner i godan ro och göra ett inlägg om “små och stora ord”, dessutom kände jag mig nöjd över att ha överlevt ännu en jul. Nån som har varit med om fenomenet att man just ska slå sig ner med något trevligt, när man i nästa sekund FLYGER upp, eftersom man har GLÖMT något viktigt. Så blev det för mig. HeLenas förslag på lördagstema fick ett obehagligt fakta att flyta upp till ytan, nämligen att jag hade små och stora ord att ta itu med PÅ RIKTGT! Jag hade LÄXA! En otrevlig deadline, en uppgift att skicka in till universitetet. En sån där jobbig verklighetsbaserad uppgift där man måste gräva i anteckningar, reflektera över händelser, bläddra i papper – kort sagt TÄNKA!  Inget “hitte-på” eller “svänga-till”! SUCK! Men det var bara att bita i det sura äpplet.  “Små och stora ord” fick ägnas åt studier. När läxan var avklarad var tyvärr även helgen avklarad och årets första arbetsvecka hängde på låset. Så därmed uteblev jag från förra veckans temaskriv.   

Men det för mig ju osökt in på “kontraster” som är denna veckas lördagstema; HeLena påhittare även här. Julen är för mig ett underbart avbrott från vardagslunken. Det mesta stannar av. Det man inte har hunnit göra får vara och många dagars ledighet hakar vid ännu fler lediga dagar eftersom jul, nyår, trettondagar och klämdagar ligger efter varandra som ett långt och trevligt radband att pillra med.  

Det blir mycket TV tittande, mycket god mat, långa promenader, samvaro med nära och kära och nästan inte en tanke på jobb. Vissa dagar tillbringas i pyjamas och tofflor från morgon till kväll. Så uppvaknandet blev, särskilt med veckan som följde, rena ketchupeffekten och övergången blev minst sagt kontrastfylld. Men nånstans gillar jag det. Kontraster. Ledigheten skulle inte vara så härlig om den inte avvek från det där jag så brutalt vaknade upp till! Och det brutala är ingalunda arbetsuppgifterna med alla körer och musikgrupper (och även studierna) som jag trivs så jättebra med utan snarare att växla från ledighetens horisontalläge till det mer vertikala läge som arbetslivet kräver. 

Men nu är ledigheten ett minne blott och jag har snart sparkat igång alla körer för en ny termin fylld av sång och musik. Jag kommer att få möta en massa positiva människor, från treåringar till åttioåringar, som bara älskar att få sjunga tillsammans. Så det blir nog inte särskilt svårt att hålla sig i vertikalläge! 

Fler som klurar på det här med kontraster finner ni nedan! Titta gärna in hos dem!

Anki
Helena
Ingrid
Karin
Karin på Åland
Klimakteriehäxan
Livsrummet
Musikanta
Olgakatt
Pensionären på ön
Pysseliten
Tove
Ulla-Minnatur
Wienerbrödslandet