Så var då projektet med Frostmusikalen tillända! Premiären gick av stapeln i söndags. Det sjåigaste ögonblicket var veckan före premiär, när de yngsta skulle flikas in i historien som kombinerade stentroll och körsångare. Barn kan vara en smula konservativa ibland.
För att de skulle få sammanhanget klart för sig berättade jag vad som skulle hända på scenen, strax innan de skulle sjunga en viss sång. Och uppföljningskommentaren var alltid densamma. Alla öppnade munnen i tyngd av att ha sett dramat en sisådär femton, tjugo gånger och klämde i å det bestämdaste: “Så är det inte i filmen!” 
Jag förklarade att vargar och slädfärder var väldigt svåra att göra på riktigt. Mina argument bemöttes med viss skepsis, men inför premiären verkade alla ha bearbetat traumat. De berättade istället livligt och övertygande för varandra och alla som ville höra på att; “vi gör ju inte precis som i filmen, för hade vi riktiga vargar skulle ju ingen våga komma och titta!” 
Och det hade de rätt i barnen! För kyrkan blev knökfull av folk och körbarnen gjorde strålande ifrån sig. Denna söndag fick Den Helige Ande trevligt sällskap under kyrkvalven. Där svävade också snögubben Olof, närmare kyrkans eget drama än man kanske tänker. Olof är fullt beredd att offra sitt liv för att Prinsessan Anna ska få leva.
Fast kanske inte just precis nu, hejdar han sig i sista stund där han har tänt en värmande brasa till henne för att hon inte ska frysa ihjäl. “Kärlek är att sätta någon annans behov före sina egna”, säger han där han hjälper henne att fly mot slutscenen i kyrkans mitt. Där segrar kärleken och prinsessan Anna blir räddad.
Den som ville tände sen ett ljus vid utgången och ställde i ljushållaren som bär den fina och för dagen passande inskriptionen: Ge ljus och värme till andra.
Och ända från Katrineholm kom Bloggvännen Pia som håller på med teater och som kanske ska göra lite frostscener i höst i barngrupperna där hon jobbar. Jättekul att hon dök upp, även om vi bara hann heja helt kort på varandra! I sommar ska jag ta mig till någon av hennes föreställningar! Läs här om hennes upplevelse av vår Frostmusikal:-)
Det var så fint att se. Jag fick inspiration till hösten Anna! Tack!
Kanonkul att du kom Pia 🙂 Kram
Åh så härligt! Och så bra att ungarna fick tid på sig att fundera på varför det inte går att trickfilma när det är teater. Underbar förklaring, det där med att ingen vågar komma om det är riktiga vargar! Men Olof ser ju väldigt övertygande ut!
Hahaha 🙂 Ja, det är svårt med trickfilmning lajv och det kom de nog på när de fick tänka efter lite! Det blev helt klart en rolig och annorlunda dag!
Glömde ju bilderna – de är jättefina och tar mig med in i kyrkan och träffar er -nästan ju!
Tack, tror att några bilder är kollegans förtjänst. Att fotografera hamnar lätt längre bak på prioriteringslistan. Det är ju så roligt att ha kvar sen:-)
Äntligen! Härliga barn! Vilken skön och svår uppgift av det betydelsefulla slaget du ordnat för din kör! Du är en föreställningspärla och din barn är småpärlor i ett vackert föreställningshalsband! Jättekul att läsa om, hade mer än gärna
varit där! Och Den Heliga Ande är jag säker på att njöt besöket och kände gemenskapen!
kram …. ska besöka din bloggvän också 🙂
Haha:-) vilken bra bild! En föreställning av det här slaget är verkligen som ett pärlhalsband, en kedja av länkar som fogas samman. Anden tyckte väl möjligen att det var lite fusk att sväva med hjälp av helium men bortsett från det tror jag att de fann varandra utan svårigheter. Gemensam värdegrund skulle man kunna säga i moderna ordalag 🙂
Jag kan tänka mig att det var en helt underbar föreställning. Så härligt att kyrkorummet kan användas på det här sättet.
Ni är verkligen beundransvärda som kan entusiasmera både vuxna och barn på det här sättet.
Varm kram, Ingrid
Tack Ingrid, sång och musik är bästa tänkbara redskap för att få igång entusiasm 🙂 Och det var väldigt roligt att kunna använda kyrkorummet på det här sättet. Säkert inte för sista gången!
När är nästa konsert? Vi kommer så klart…
Så klart ska ni komma på konsert i sommar!!! En musikal lär det dröja innan jag sätter upp igen däremot… Det hände att jag suckade “aldrig mer” efter repetitionerna men det har jag glömt nu 🙂 Så det kan nog bli en nästa år också!
Helt underbart!
Kan bara instämma 🙂
Barn är verkligen fantastiskt roliga. Mitt fyraåriga barnbarn kan i stort sett alla replikerna i filmen utantill men vill ändå se den om och om igen. Tänker ibland att det skulle vara intressant att se reaktionen om något var ändrat i den. Verkligen fina bilder från er musikal. Vilken upplevelse som barn att få vara med om och för dig att hålla i. Tack också för fina ord om vår nya plantering. Är nästan löjligt nöjd över den. Kramar Liza
Hahaha, vad roligt, ja det är verkligen en högst älskad film och det var skönt när de kunde “släppa” originalet och se att den kunde göras på lite annat sätt. Förstår att du blev nöjd med planteringen. Vi har också en gräsmatta där inget händer och en hög med tegelstenar, men tyvärr ska tegelstenarna användas 🙁
Härligt inlägg på din trevliga blogg. Fint när allt ros i land av jobb och planering. Minnesrikt för både barn och vuxna.
Önskar dig en fortsatt fin Torsdagskväll.
Kram från Marie
Tack Marie 🙂 Ja, såna här saker brukar man bära med sig länge, jag minns fortfarande uppsättningar jag var med i som barn. Känns roligt att vi kunde genomföra musikalen! Tror verkligen barnen tyckte det var roligt, både de som medverkade och de som tittade på!
Ser underbart ut!
Vad roligt att du tycker det Sandra, för det var väldigt kul att få göra det. Mycket jobb men roligt 🙂
Underbara foton!
Underbara frågvisa barn 🙂
Underbart att ha en bloggvän som kom och jag ska titta in hos henne också.
Underbara du att förmedla bilder, text och sång plus inlevelse på detta sätt/ kram
Tack Spanaren 🙂 Jag har faktiskt väldigt roliga barn i grupperna, kanske att man uppskattar det lite extra när ens egna flyttat!
Hi hi hi, roligt resonemang och jag håller med att med riktiga vargar blev det tomt på publik. Ler stort…
Kramen ♥
Eller hur!?! Jag tror att de insåg att våra nödlösningar till gestaltning vann i vissa avseenden 🙂 Det är himla kul att jobba med barn, man skulle skriva upp allt roligt egentligen…